(22.45)
(23.00)
(23.10)
(23.15)
26 June
(10.30)
(11.15)
(11.30)
(13.05)
(14.45)
(00.30)
The skin splits. First at the back of the neck, then it opens up toward the body. A wet (dark) pupa emerges with an appearance roughly like a larva, still in the skin.
Suddenly the pupa begins to move, buzzing round and round quite distinctly, and plop—the split skin falls to the bottom of the container. The pupa is now light green. Spines run along the back.
In an instant (approximately 1 + 3.5 minutes), it is all over.
Two other larvae are moving on the floor. One of them is "Defective." They are eating in the middle of the container. There should be three more somewhere.
Now I have found one more. So two are missing. Strange?!
I think it is time for a fourth larva to pupate now. It is moving and swaying a bit as it hangs from the ceiling. But nothing happens, so I go to bed.
During the night two larvae have pupated; there are now a total of five. One is still hanging as a larva from the ceiling. The other (seventh) has crawled away. So it did not spin a web as I thought.
I go and fetch fresh leaves.
I remove all the old material and discover only three, one of which is the black one with yellow markings along the sides. So three are now missing—where they can be, I do not know.
The three larvae among the leaves are lively and are now eating the new leaves. I leave them in peace.
P.S. When I was cleaning up, I removed the skins left by the larvae that had become pupae and took photographs. On the skin was the head and a compressed piece of skin. (It must have been then that one larva, the seventh, escaped.) P.P.S.
Everything is the same. No new pupa from the one that is still hanging as a larva. It sways and moves slightly back and forth; perhaps it is preparing itself. Its mouth moves a little.
Now a pupa has formed from the hanging larva. It is still light green.
It is now night, and the first thing I noticed when I came into my room was a crawling larva on the floor—that seventh one, I believe.
Then, for safety's sake, when I looked to see if any other larva was in the room, I discovered one of those skins—a so-called larval skeleton that falls off during pupation. It lay by my desk on the right side, on the floor.
"Strange," I thought. How had it gotten there? But then when I looked under my desk, directly above where the skin had lain, there hangs a pupa under the edge of the desk. Incredible!! It seems to have been hanging there for some time. Perhaps the last one is also here in the room; in any case, this pupa is a bit unlike the others. The shape is exactly the same, but the color is different. It is shiny, somewhat gold-colored. The others, since they dried, are brown and matte, some a little brownish-black. They are the same type of larva in any case; I am certain of that.
SUMMARY
As it turned out, my smaller larvae were unable to survive in my container; they were too small. This meant that I could only follow the development of the larger larvae.
The larvae were between 35–40 mm long (as they normally are) and were somewhat hairy all over their bodies, brownish-black with yellowish dorsal and lateral stripes, and had short yellow spines with black tips and branches.
They did as all other nettle butterfly larvae do—they ate nettles, including the Admiral.
Since the rearing took place from a full-grown larva and not from the egg stage or from a small larva, I was not present for any molting. My larvae only ate, and after a few days they crawled (as the diary recounts) up into the ceiling and hung themselves upside down.
Whether the larvae, if they had been allowed to remain on their nettle bush, would have undergone any further changes is unlikely. However, the temperature conditions, to which the larvae are very sensitive, may have had an effect.
Since my larvae were indoors and it was warmer than outside, with no wind or anything else that might have disturbed them, they prepared themselves for the pupal stage faster (there were still no pupae on the nettle bush when I collected my larvae).
When my larvae pupated, it took just over a week before they hatched. Probably the climate conditions also had an effect here and caused development to proceed faster than normal.
The butterflies that emerged from the pupae seemed very lively, and they were very beautiful.
One thing that I have written about here is the pupae's ability to assume the same color as their surroundings. In my rearing, I experienced that this was true.
The pupae in the container took on roughly the same color as the container's lid—a sort of brown color—and the pupa under the desk assumed a sort of golden-shimmering color, as pupae can do to be less visible among sun-lit leaves, and my pupa hung under the desk, which was white.
I took photographs throughout the entire development so that I could use them in this work to show the different stages. The best thing was that I came to the container just as one of the larvae was about to pupate.
Eagerly I took many photographs during the actual pupation, but later it turned out that the film roll was damaged, unfortunately. So there were no photographs.
I hope that more people than just me will carry out a similar investigation to the one I did.
One realizes how incredibly well thought out life is only when one has followed its life cycle.
I followed the nettle butterfly's; my own would have taken too long.
Think of it—like the butterfly—undergoing such a complicated development. One thinks, how cumbersome it must be that before they reach the final stage in life, they have already passed through three other stages—egg, larva, and pupa.
In fact, it brings with it many advantages, I have noticed. The greatest of these is that the butterfly can devote itself to one thing at a time in each stage. Inside the egg it develops and needs only to nourish itself on the egg yolk within. As a larva, everything is about eating as much as possible to grow. In the pupa it eats nothing; instead, muscles and organs are transformed into a fully-formed butterfly. As an adult insect, almost all time is devoted to reproduction, which is really the whole point of it all—to carry on the species.
Throughout, the little creature has equipment that suits it best for its purpose...
That life can be so ingeniously arranged, I have certainly come to realize after this.
Erika Bergström
(22.45)
(23.00)
(23.10)
(23.15)
26 Juni.
(10.30)
(11.15)
(11,30)
(13.05)
(14.45)
(00. 30)
fy H
Huden spricker. Först vid nackryggen, och släpper sedan upp
mot kroppen. En blöt (> mörk) puppa kommer fram med en larvs
utseende ungefär, i skinnet alltså.
Plötsligt börjar puppan röra sig, surra runt runt helt tydl-
igt och plopp så ramlar det spräckta skinnet ner på burkens
botten. Puppan är nu ljusgrön. Längs ryggen sitter taggar.
På ett ögonblick (cirka 1 + 3.5) är det hela över,
Två andra larver rör sig på golvet, En av dem är "Defekten",
De äter i mitten av burken, Det skall finnas tre stycken till
någonstans.
Nu har jag upptäckt en till. Fattas alltså två. Konstigt?!
Jag tror det är dags för en fjärde larvs förpuppning nu,
Den rör och gungar lite på sig där den hänger i taket.
Men det händer inget så jag går och lägger mig.
Under natten har två stycken larver förpuppat sig, finns där-
mednu sammanlagt fem stycken, En hänger fortfarande som larv
i taket, Den andra (sjunde) har krypit bort. Den spann alltså
ingen väv som jag trodde.
Jag går nu och hämtar färska blad.
Plockar bort allt gammalt och upptäcker endast tre varav en av
dem är den svarta med gula markeringar efter sidorna. Alltså är
nu tre borta var de nu kan vara,
De tre larverna bland bladen är pigga och äter nu av de nya bla-
den. Jag lämnar dem i fred,
Ps, När jag städade plockade jag bort skalen efter de larver
som blivit puppor och knäppte kort. På det var huvudet kvar och
ett sammanpressat skinn, (Det måste ha varit då som en larv, den
sjunde, smet.)Ds.
Allt är likadant. Ingen ny puppa av dersom är kvar som hängande
larv. Den vickar ochrör sig lite fram och tillbaka, kanske för-
bereder den sig, Munnen på den rör sig lite.
Nu har det bildats en puppa av den hängande larven, Den är ännu
ljusgrön.
Det är nu natt och det första jag upptäckte när jag kom in i mitt
rum var en krypande larv på golvet, den där sjunde tror jag.
Sen när jag för säkerhetsskull tittade efter om någon mer larv
fanns i rummet upptäckte jag ett sådant där skal, så kallat larv-
skelett som ramlar av vid förpuppningen. Det låg vid mitt skrivbord
på högra sidan, på golvet.
"Konstigt" tänkte jag. Hur hade det kommit dit? Men så när jag titt-
ade under mitt skrivbord, rakt ovanför där skalet hade legat, så
hänger det en puppa under skrivbordskanten, Otroligt!! Den verkar
ha hängt där ett tag. Kanske den sista också finns här i rummer i
så fall. I alla fall så är den här puppan lite olikt de andra.
formen är precis lika men färgen är annorlunda. Den är glansio,
lite guldfärgslikt, De andra är sedan de torkat brun matta, endel
lite brunsvarta, Samma sorts larver är det i alla fall, det är jag
säker på. 43
44
Så
i!
SAMMANFATTNING
Det visade sig som sagt att mina mindre larver inte klarade av att leva
i min bur, de var för små. Pet medförde att jag endast fick följa de
större larvernas utveckling.
Larverna var mellan 35 - 40 mm långa (som de normalt också är) och de
var lite ludna över hela kroppen, brunsvarta med gulaktiga rygg- och
sidolinjer, hade korta gula tornar med svarta spetsar. och:grenar.
De gjorde som alla andra nässelfjärilslarver - åt nässlor, även amiralen.
Eftersom uppfödningen skedde från fullvuxen larv och inte från äggstadiet
eller från liten larv fick jag inte vara med om något hudbyte. Mina larv-
er endast åt och efter några dagar kröp de (som dagboken berättar) upp i
taket och hängde sig upp och ner.
Öm nu larverna, om de fått vara kvar på sin nässelbuske, skulle ha genom-
gått någon mer förändring är ej troligt. Däremot kan temperaturförhållan-
dena, som larverna är mycket känsliga för ha inverkat.
I och med att mina larver var innomhus och att det då var varmare än ute,
ingen blåst eller något annat som eventuellt kunde ha stört dem, gjorde
gjorde de iordning sig för puppstadiet snabbare (några puppor på nässel-
busken fanns det ännu inga när jag plockade mina larver).
När mina larver förpuppat sig dröjde det drygt en vecka innan de kläcktes.
Troligen så har även här klimatförhållandena påverkat och gjort så att ut-
vecklingen gått snabbare än normalt.
Fjärilarna som kom ut ur pupporna verkade hur pigga som helst och de var
väldigt vackra.
En sak som jag här skrivit om är puppornas förmåga att anta samma färg som
omgivningen. I min uppfödning fick jag erfara att det stämde.
Pupporna i burken fick efter ett tag ungefär samma färg som burkens lock,
en slags brunfärg och puppan under skrivbordet antog en slags guldskimran-
de färg så som puppor kan göra för att synas mindre bland de solbelysta
bladen och min puppa hängde ju under skrivbordet som var vitt.
Jag knäppte kort under hela utvecklingen så att jag skulle kunna använda
dem i det här arbetet, visa de olika stadierna. Det bästa var att jag pre-
cis kom till burken just som en av larverna skulle till att förpuppas.
Ivrigt knäppte jag många kort under själva förpuppningen men senare visade
det sig att filmrullen var förstörd, sorgligt nog. Det blev alltså inga kort.
Jag hoppas att fler än jag komner att göra en liknande undersökning som jag
gjorde.
Att livet kan vara så otroligt uttänkt inser man nog först när man följt dess
livscykel.
Jag följde nässelfjärilens, mitt eget skulle ha tagit för lång tid.
Tänk att, som fjärilen, genomgå en så komplicerad utveckling. Vad omständigt
det måste vara, tycker man, att innan de når fram till slutstadiet i livet
har de redan passerat tre andra stadier - ägg, larv och puppa.
I själva verket för det med sig många fördelar har jag märkt, Den största av
dessa är att fjärilen kan ägna sig åt en enda sak i taget i varja stadie:
Imre i ägget blir den till och behöver endast livnära sig på äggvitan därinne.
Som larv går det hela tiden ut på att äta så mycket som möjligt för att växa.
I puppan äter den inget utan där omvandlas muskler och organ till en färdig
fjärils. Som färdig insekt går nästan all tid åt till fortplantningen, som eg-
entligen är hela poängen med det hela - att föra släktet vidare,
Hela tiden har den lilla varelsen en utrustning som passar den bäst för dens
ändamål .. . a
Att livet kan vara så finurligt har jag minsann insett efter det här.
Erika Bergström
KM Banutredning 29
- Sundsvall Älvkarleby - Bomansberget
651699 1993-06-18
- TV
= 3
a ” = KR + N
+ - a Nun hö fr :
j Pa oo TS
= pä
Di Lampes bup,
| Tegelbruket,
B
; gl TY sh SN 3 v
SS
SN
RN na
Bomansbervet
Särskilt skyddsvärt delområde
Riksintresse för naturvård
=
SN -
= -r =
5 a
= uu me
I fr na
EE FE a
= 2 = 4
==
2 Zz i
"a Kr Å värdefullt område för naturvård
un”