The rapid transformation of the cultivated landscape has in a short time come to disadvantage or threaten numerous plants in our natural meadows and pastures. Those areas where one can still encounter gentians, quaking grass and all the others are naturally worth protecting. The same applies to our access road in the power line corridor. The greatest threat is naturally overgrowth. As long as the power company uses the access road as a tractor road and clears the nearby land, there are conditions for the survival of the aforementioned species.
How did they end up here?
Since the power line corridor was cut through forest, which happened shortly after the turn of the century, it is a mystery how so many meadow plants found refuge here. It is possible that they spread from nearby smallholdings where they formed part of the natural meadow flora and came along with dried hay, for example as fodder for horses during forestry work. Given that almost all the mentioned species are light-loving, they must have developed during a phase when the lands were open. Perhaps there have been smaller meadows in the power line corridor for a long time, but this is difficult to determine today. In any case, these plants are favored by the soil conditions that prevail along the access road and the area's high lime content.
The Diversity
As we have seen, the butterfly fauna is also exceptionally rich along the access road. I have visited many meadows in search of both butterflies and plants, and I have not seen anything comparable to our access road in the county. To be able, as I did on this wonderful summer's day, to stroll about and marvel at the overwhelming species richness and beauty of plants and butterflies, is something to preserve and remember in the winter darkness. It also gives a picture of the diversity in the old farming society's fodder lands.
Ulf Swahn
Framtiden?
Odlingslandskapets snabba omvandling har på kort tid kommit att missgynna eller
hota en mängd växter i våra naturliga ängs- och hagmarker. De marker där man
fortfarande kan träffa på gentianor, darrgräs och alla de andra är naturligtvis
skyddsvärda. Så är det också med vår körväg i kraftledningsgatan. Det största hotet
är naturligtvis igenväxningen. Så länge kraftbolaget nyttjar körvägen som traktorväg
samt röjer den närbelägna marken finns förutsättningar för de nämnda arternas
fortlevnad.
Hur har de "hamnat" här?
Eftersom kraftledningsgatan brutits genom skogsmark, vilket skedde strax efter
sekelskiftet, är det en gåta hur så många ängsväxter funnit sin fristad här. Det är
möjligt att de spritts från närbelägna torpställen där de ingått i den naturliga
ängsfloran och följt med det torkade höet, t ex som foder åt hästar vid skogsarbete.
Med tanke på att nästan samtliga nämnda arter är ljusälskande måste de ha kommit
till utveckling i en fas då markerna var öppna. Kanske har det funnits mindre
ängsmarker sedan lång tid tillbaks i kraftledningsgatan, men detta är svårt att
konstatera idag. Hur som helst så gynnas dessa växter av de markförhållanden som
råder längs körvägen och områdets höga kalkhalt.
Mångfalden
Som vi sett så är också dagfjärilsfaunan exceptionellt rik längs körvägen. Jag har
besökt många ängsmarker på jakt efter både fjärilar och växter och något motstycke
till vår körväg har jag inte sett i länet. Att som jag, denna underbara sommardag, få
strosa fram och förundras över den överväldigande artrikedomen och skönheten hos
växter och fjärilar, är något att bevara och minnas I vintermörkret. Det ger också en
bild av mångfalden i det gamla bondesamhällets fodermarker.
Ulf Swahn
| Var rqras
21