This issue of Insectifera is largely characterized by the association's work during 1993 to highlight the unique natural values threatened by the planned railway route for high-speed trains between Stockholm and Sundsvall according to the UA4 alternative presented by Banverket.
This UA4 alternative means that a massive railway embankment would be built directly across the unique limestone moraine located south of Lake Trösken.
In addition to extraordinarily rich orchid meadows, the area is home to more than 90% of Norrland's day-flying red-listed large butterflies! In this respect, the area is completely unique and is, particularly regarding its butterfly fauna, but certainly also regarding many other animal groups, the only completely unique area we have in Gästrikland.
No nature reserves in the county, for example, even house a fraction of the butterflies that belong here. Johan Höjer describes in an article some of the association's representations to politicians and other decision-makers. The journal also contains several of the investigations into the area's unique and now threatened insect life that the association conducted during 1993.
Can we get by without the threatened plants and animals?
Those of us who champion the rights of the non-"voting" animals and plants to exist are unfortunately often met with both arrogance and ridicule. All too often we are told in response that the decision on this or that project was made in a democratic manner. However, nothing suggests that the decision would therefore be the right or best one. Take just the decisions about the Elm trees in Kungsträdgården and the power station on the Altaälven. In the first case, however, the people prevailed "against the elected representatives". In the latter case, Europe's largest canyon was sacrificed for a power station that doesn't even produce enough electricity for the revenue to cover the interest on the construction costs.
Here at home, the value of undisturbed nature has also been frequently discussed during spring and summer debates concerning the high-speed train route between Älkarleby and Gävle. One would hope that statements such as "one could certainly excavate and move the orchids threatened by, for example, railway construction according to UA4" are rooted in pure ignorance. We also often hear that these plants and animals are not needed for us humans. The latter claim is certainly correct if one sees humanity on Earth as a pure production apparatus whose purpose is to reproduce and produce as much as possible in as short a time as possible. The insightful Torbjörn Fagerström has calculated that we as a species could strictly scientifically get by with only 10 to 15 species: "in an apocalyptic perspective".
Those of us who believe that our time on Earth is not solely about working, consuming, working, consuming, and working again, but who think that what is truly worthwhile is to marvel at life, the Earth, the universe, why do we exist? what are we doing here? why do all animals and plants exist? why does the world exist? - We find it difficult to see life on Earth as merely a consumption act!
It is from these perspectives that one becomes so sad and tired of hearing arguments such as: "What does it matter if a few flowers or insects die out, we humans can get by without these animals."
It is actually quite a disgusting thought. It is precisely the same argument that forms the basis for racism, ethnic cleansing, Jewish extermination, etc. These animals, plants, and human races we don't need, they're just in the way and disturb progress. What are a few orchids and insects threatened with extinction worth if you can save 30 seconds on the train journey between Stockholm and Sundsvall!
One can certainly, from an economic standpoint, argue that we here in Sweden can get by without both orchids, the white-backed woodpecker, Jews, Black people, the Veonica moth, yes, perhaps even Japanese, even if video machines would then be a bit more expensive. Of course, someone who thinks that a few threatened plants and animals don't matter will not admit that this would make them a racist, and it is certainly the case. The problem is that they have not really thought about the issue. They simply have not considered what their statements and thought patterns actually imply. If one doesn't think about it, one can easily come to perform actions that, if one disregards economic gain, one would certainly never perform. I can give an example. In the 1860s, English sheep farmers occupied the island of Tasmania south of Australia. The Tasmanians, a people who had inhabited Tasmania for thousands of years, began hunting the sheep, which of course led to the sheep farmers' anger. What should one do? The Tasmanians were just in the way, completely useless and therefore unnecessary. It didn't matter if they disappeared. On the contrary, it would only benefit sheep farming. Therefore, a hunt for Tasmanians was organized, but they were not so easy to shoot, so they had to organize a massive drive across the entire island. The island is the same size as Denmark! In 1879, they "succeeded" in shooting the last male Tasmanian. An old woman survived until 1909 as an animal in a cage. The English were thus more efficient here than even Adolf Hitler regarding the Jews. The point of this story is that one, that is, several thousand English immigrants, did not react to the fact that one simply exterminated another human race because it disturbed one's own sheep farming.
What is actually the difference between the sheep farmers in Tasmania in 1890 and the wolf-haters here in 1993 or those who think it doesn't matter if a few animal or plant species are exterminated?
If one wants to see life as a value in itself, the difference between different lives is a matter of perspective. If, on the other hand, one does not wish to see that all life has equal value, but that our life as humans, or as Swedish humans, or as "Swedes" indigenous since primordial times, has greater value than all the other millions of species/organisms in the world, then no arguments will help. Unfortunately, it is often the case that the will guides the thought, and not the thought the will!
We should pause and consider that if we now exterminate a species, we will deprive all future generations of the opportunity to see, enjoy, and study this species. It is surely of the utmost presumptuousness to disregard all future generations and merely think about creating a somewhat greater short-term profit by not investing anything to save a species threatened with extinction through exploitation.
Sometimes one also hears that the species exists in other places.
- Oh, - just because the species exists in another place, certainly then in a country that is poorer than we are and therefore has not yet been able to afford to destroy, or had time to destroy, its nature, so we don't need to squander our welfare to save the species here with us.
Just imagine if more than 200 species of birds had survived that humanity has exterminated since Columbus' time! not to mention all the species of insects
INSECTIFERA 1.2. 1-50
Gävle december 1993
Innehåll
2 INSECTIFERA
2 Femte Svenska Entomologmötet 15 - 17 juni 1994
3 Redaktörens funderingar
5 Föreningens kontakter angående UA4
Johan Höjer
6 Ekosång till fjärilen
Harry Martinson
7 Skrivelse till Banverket 1993-05-03
G Sjöberg, C Källander, N Ryrholm
11 En av Spindlarnas hemliga gåtor är nu löst
Gunnar Bakken
12 GULDVINGEPRISET 1993
14 DÖDGRÄVARPRISET
14 Spindelbarbecue - kan de' va' nåt
Gunnar Bakken
15 PRESSTOPP: Senaste nytt från Banverket
15 Ulf Nylanders resa till Kreta
20 När ? Hur ? Varför ?
Ulf Swahn
22 Förnämlig Gåva
23 Att vara Lepidopterolog
Göran Sjöberg
25 Gästrikland i Entomologisk Tidskrift, del 2
Johan Höjer
27 Fjärilsfynd från "kalkområdet sydost om Gävle" 1993
Clas Källander
33 Föreningens verksamhet 1993
36 FE4-alternativet, Krister Fridh
38 Om hur man begränsar sitt forskningsområde
Rås Lennström
39 Specialarbete om Nässelfjärilen
Erika Bergström
45 Riksintressant Naturvårdsområde, Värde: < 30 sek ?
46 Styrelsens vädjan till Banverket
48 Innehåll
Redaktörens funderingar över ett aktuellt ämne
Detta nummer av Insectifera präglas till stor del av föreningens
arbete under 1993 med att påtala de unika naturvärden som hotas
av den planerade bansträckningen av snabbtågen mellan Stockholm
och Sundsvall enligt alternativ UA4 som Banverket lagt fram.
Detta alternativ UA4 innebär att en massiv banvall byggs rätt
över den unika kalkmorän som ligger söder om sjön Trösken.
Området hyser förutom utomordentligt rika orkidémarker mer än
90 & av Norrlands dagflygande rödlistade storfjärilar! Området
är härvidlag helt unikt och är särskilt beträffande fjärilsfaunan,
men gäkert också beträffande många andra djurgrupper det enda helt
unika området vi har i Gästrikland.
Inga naturreservat i länet hyser exempelvis ens en bråkdel av de här
hemmahörande fjärilarna. Johan Höjer redogör i en artikel för en del
av föreningen uppvaktningar till politiker och andra beslutsfattare.
Tidskriften innehåller även några av de utredningar över områdets
unika och nu hotate insektsliv som föreningen utfört under 1993.
Klarar vi oss utan de hotade växterna och djuren?
Vi som värnar om de icke "röstberättigade" djuren och växternas rätt
att få finnas till möts tyvärr ofta av såväl arrogans som löje. Till
svar får vi alltför ofta höra att beslutet om det och det projektet
fattats i demokratisk ordning. Inget säger dock att beslutet därför
skulle vara det rätta eller bästa. Ta bara besluten om Almarna i
Kungsträdgården och kraftverket i Altaälven. I det första fallet
segrade dock folket "mot de folkvalda". I det senare fallet offrades
Europas största kanyon för ett kraftverk som inte ens producerar så
mycket el att intäkten räcker till räntorna på byggkostnaden.
Här hemma har tidvis också värdet av orörd natur flitigt ventilerats
under vårens och sommarens debatt med anledning av snabbtågets spår-
spårsträckning mellan Älkarleby och Gävle. Man får väl hoppas att
uttalanden som "att man väl kan gräva upp och flytta de orkideer som.
hotas av exempelvis järnvägsbygge enligt UA4" bottnar i ren okunnighet.
Ofta får vi ju också höra att dessa växter och djur inte behövs för
oss människor. Det senare påståendet är ju säkert riktigt om man ser
människan här på jorden som en ren produktionsapparat vars syfte är
föröka sig och producera så mycket som möjligt på så kort tid som |
möjligt. Den insiktsfulle Torbjörn Fagerström har räknat ut att vi som
art strikt vetenskapligt skulle klara oss med blott 10 till 15 arter:
"ij ett apokalyptiskt perspektiv".
Vi som tycker att vår stund på jorden inte enbart går ut på att arbeta,
konsumera, arbeta, konsumera och åter arbeta, utan kan tycka att det
som verkligen är något värt - är att förundra sig över livet, jorden,
universum, varför finns vi till? vad gör vi här? varför finns alla
djur och växter? varför finns världen? - Vi har svårt att se livet '
här på jorden enbart en konsumtionsakt!
Det är utifrån dessa aspekter man blir så ledsen och trött av att ”
höra arrgument som att: "Vad gör det om några blommor eller insekter
dör ut, vi människor klarar oss ju utan dessa djur". i
Det är egentligen en ganska ot äck tanke. Det är nämligen precis
samma argument som utgör grunden för rasism, etnisk rensning, jude-
utrotning osv. Dessa djur, växter och människoraser behöver vi inte,
de är bara i vägen och stör utvecklingen. Vad är väl några utrotnings-
hotade orkideer och insekter värda om man kan tjäna 30 sekunder på tåg-
resan mellan Stockholm och Sundsvall!
Man kan säkert med rätta, från ekonomisk synpunkt, hävda att vi här i
Sverige klarar oss utan både orkideer, vitryggig hackspett, judar,
svarta, veronikanätfjäril, ja kanske t o m japaner även om videoappa-
raterna då skulle bli lite dyrare. Nu är det naturligtvis så att den
som tycker att några hotade växter och djur inte spelar någon roll,
inte tillstår att de därmed skulle vara rasister, och säkert är det så.
Problemet är att man inte har satt sig in i frågan. Man har helt enkelt
inte tänkt efter vad ens uttalanden och tankemönster egentligen inne-
bär. Om man inte tänker efter kan man lätt komma att utföra handlingar
som man, om man bortser från ekonomisk vinning, säkert aldrig skulle
utföra. Jag kan ta ett exempel. På 1860-talet ockuperade engelska
fårfarmare ön Tasmanien söder om Australien. Tasmanierna, en egen
människoras som bebott Tasmanien i tusentals år började jaga fåren
vilket naturligtvis ledde till fårfarmarnas vrede. Vad skulle man göra?
Tasmanierna var ju bara ivägen, helt onyttiga och alltså onödiga. Det
gjorde naturligtvis ingenting om de försvann. Tvärtom, det skulle
enbart gynna fåraveln. Alltså ordnades jakt på tasmanier men de var
inte så lätta att skjuta så man fick ordna med ett jättelikt drev
över hela ön. Ön är lika stor som Danmark ! 1879 "lyckades" man skjuta
den sista manliga tasmaniern. En gammal kvinna överlevde till år 1909
som ett djur i bur. Engelsmännen var alltså här effektivare än t o m
Adolf Hitler beträffande judarna. Poängen med denna historia är att
man, d v s flera tusen Engelska invandrare, inte reagerade mot att
man helt enkelt utrotade en annan människoöras för att den störde den
egna fåraveln.
Vad är egentligen skillnaden mellan fårfarmarna på Tasmanien 1890 och
varghatarna här 1993 eller de som tycker att det inte spelar någon
roll om några djur- eller växtarter utrotas?
Om man vill se livet som ett värde i sig är skillnaden mellan olika
liv en fråga om synsätt. Vill man däremot inte se att allt liv har
likartat värde utan att just vårt liv som människa, eller som svensk
människa eller som sedan urtiden stamfödd "svensk" har större värde
än alla andra miljoner arter/organismer i världen, då lär inga argu-
ment hjälpa. Tyvärr är det ofta så att viljan styr tanken, och inte
tanken viljan!
Vi borde stanna upp och tänka efter att om vi nu utrotar en art,
kommer vi att beröva alla kommande generationer möjligheten att kunna
få se, njuta av och studera denna art, Det är väl i högsta grad
egenmäktigt att strunta i alla kommande generationer och bara tänka
på att skapa en något större kortsiktig vinst genom att inte satsa
något för att rädda en art som hotas av utrotning genom exploatering.
Ibland får man också höra att arten finns på andra ställen.
- Jaha, - bara för att arten finns på ett annat ställe, säkert då i
ett land som är fattigare än vi är och därmed ännu inte haft råd att
förstöra, eller hunnit förstöra sin natur, så behöver vi inte tära på
vår välfärd för att rädda arten kvar här hos oss.
Tänk bara om de mer än 200 arter fåglar hade funnits kvar som människan
utrotat sedan Columbus tid !, för att inte tala om alla arter insekter