**ULF's trip to Crete 1993**
**"Beetle collecting trip" to Crete.**
Ulf Nylander, Åsvägen 15, Valbo
We, a brave group of beetle enthusiasts, consisting of Gösta Gillerfors, Varberg, Stig Lundberg, Luleå, Ingvar Rydh, Olofström and the undersigned, decided that this year, namely 1993, we would, as a change from many years of collecting work in Turkey, visit Crete. This island has many interesting and relatively recently discovered endemic species of longhorn beetles (fam. Cerambycidae) and jewel beetles (fam. Buprestidae). In many cases the biology is unknown or insufficiently known. Naturally we hoped to shed light on all this and, moreover, find new unknown species. We had no shortage of ambitions.
The trip started on 6 May from Arlanda and we were accommodated in a small apartment hotel outside Chania. The weather was not the best, drizzle from a completely overcast sky, windy and cold.
The first thing we did was hire a small car for the next 2 weeks. This was an easy task as the entire main street in the small tourist village was crowded with rental companies. After visiting a few rental agencies we received a very favourable offer which we could not resist, and a small Citroën became our workhorse.
Before nightfall we could spend a few hours exploring the immediate surroundings. In the hotel's courtyard there was a small pile of wood. We quickly found that the wood was infested by a longhorn beetle, but from the larval galleries we could not determine which species. Only after we had come home to Sweden did several specimens of Xylotrechus stebbingi hatch out. This is a species described from Tibet and which has also been collected on one occasion in northern Italy. It appears that this species is in a dispersal phase and should be sought in more places in the Mediterranean region.
The next day the weather was somewhat better, i.e. it did not rain. We travelled to Lake Kournas.
On a mountain slope, several tall, flowering Ferula plants grew. This plant is a known host plant for the genus Mallosia, a very beautiful longhorn beetle. We did not see any of these, however, but Ingvar and I each found a specimen of the small longhorn beetle Stenopterus simulatus which is endemic.
Gösta succeeded in knocking down a specimen of the very beautiful jewel beetle Anthaxia deaurata cretica from an elm, which is likewise an endemic species and furthermore newly described that year. Stig managed to find some larvae in elm branches for later emergence. Below a slope we found a fallen plane tree. On this, a number of small jewel beetles came and took flight. These were, among others, Acmaeodera bartoni and Acmaeodera crinita and Acmaeodera quadrizonata. I also found one with black-blue elytra. In the thin bark we found a few specimens of the mere mm-sized Antribid Choragus horni. This species has jumping ability. It is also found at home in Sweden but very rare in a few places.
One of our main goals for our trip was the Omalos plateau where many known collectors such as Bily, Slama, Hotzschuh and Schurmann, among others, have made many fine finds. So we set off there the next day, almost 10 miles. Overcast, cold and rain in the morning. In Sweden we had high summer heat!
Crete is undulating, an understatement. The entire island, except close to the coasts, consists of high mountain ranges. The original vegetation in the form of maquis, Quercus coccifera, Cistus villosus, Pinus halepensis, Cupressus sempervirens var. horizontalis, oak, plane tree, walnut, fig, Judas tree, etc., is only preserved in more difficult-to-access terrain except in the vicinity of villages. Even high up on the mountain slopes, vegetation has been cleared to make room for terraced olive groves. Despite the very large area of olive groves, vegetation had recently been burned off on many mountainsides to expand olive cultivation.
Up on the Omalos plateau, flowering apple trees grew abundantly, and plane trees only grew by watercourses. In an old rotten plane tree we found Dorcus and a Mycetochara species. Fallen branches showed infestation by a Buprestid. In the plane tree on the Omalos plateau, among others, Dr. Lucat has found the very rare jewel beetle Strigopteroides aegyptiacus. We were almost convinced that we had obtained very good emergence material of this gem. To our disappointment, unfortunately only the species Chrysobothris affinis, which is also common with us, has emerged.
From apple stumps and dead apples we could, from the hard wood, chisel out a few specimens of the approximately cm-long spindle-shaped, metallically black with yellow spots Buprestid Ptosima flavoguttata metallescens Bily, an endemic subspecies. In a couple of recently dead apples there were plentiful typical larval galleries of a Ropalopus which later proved to be clavipes, which is the most common Ropalopus species in the Mediterranean region.
The following day was overcast and relatively cold but no rain. The day was suitable for chiselling after wood-dwelling species. We returned to the Omalos plateau near the Samaria gorge. A hill with apple trees and stumps at the edge of the slope was examined. Suddenly Stig shouted, he had managed to chisel out a very beautiful specimen of the rarity Anaglyptus praecellens which is only known from this area. After a day of hard work we managed to obtain around 10 specimens in total. The species is larger and more beautiful than Anaglyptus mysticus, which is not uncommon in southern Sweden. In a couple of thick stumps with partly fresh and living wood we found some large longhorn beetle larvae of Prinobius scutellaris proksi Slama, an endemic subspecies of P. scutellaris. I have now hatched one specimen.
The next day, 10 May, we headed towards Knossos on the main road towards Iraklio, mostly overcast and cool. At a rest stop Gösta found on a white flower a beautiful specimen of the very fine, green-bronze-coloured jewel beetle Aurigena margotana, an endemic species described by Novak.
This was one of the endemic species that ranked highest on our wish list. The biology is unknown, as it is for most Aurigena species. In a branch of cypress Stig found at Vrises a pupa of Buprestis cypressi. In a depression used as a rubbish dump, several thick carob trees grew with plenty of dead branches. These contained a good number of relatively large cerambycid larvae of Trichoferus type. After emergence we obtained the endemic species Trichoferus bergeri. In some flowers Ingvar and Stig found individual specimens of the small beautiful Buprestid Acmaeoderella flavolineata piloselloides (endemic ssp.).
Over the following days we worked mainly in the vicinity of the village of Laki on the road up towards Omalos. In oak forest we found by beating the endemic cerambycid species Callimus angulatus glabrescens, 5-8 mm long, relatively flat, very beautifully metallic-shiny in copper-bronze, and the small Grammoptera auricollis with golden-shiny hairy covering on the pronotum. Plagionotus arcuatus, which is not uncommon in southern Sweden, could be chiselled out from oak branches. It is somewhat different from our species and should probably be considered a subspecies. We also took with us small twigs from oak branches with the transition from dead wood to fresh wood and with feeding marks from a cerambycid.
We hoped to obtain the extremely rare and only on Crete occurring Clytid (Cerambycid) Pseudosphegesthes bergeri. So far, however, these twigs have been completely silent.
One day we travelled via Hora-Sfakion and near S. Petres we found an oak forest with infestation in dead branches of the very beautiful and rare Latipalpis margotana, which is only found on Crete, likewise described by Novak after his wife Margot. I was fortunate enough to find an approximately 10 cm thick vertical standing oak branch about 1 m long. It had a couple of flight holes from Latipalpis. I sawed it down into 3 sections and despite the weight I brought it home to Sweden convinced that it would yield several specimens of this long-sought species. Judge my great surprise when I found three specimens of the Pseudosphegesthes bergeri we had been searching for in the emergence box during the summer. Now we know a little more about that species' biology and shall perhaps not that twigs are the species' most favoured biotope. This is to be of great help when we in Turkey come to search for the closely related Pseudosphegesthes longitarsis. So finally in October one specimen of Latipalpis margotana finally walked on the inside of the emergence box.
On Imvros we found in Cupressus sempervirens stumps pupal chambers of what we then believed was the endemic rarity Anthaxia ariadne. We have managed to hatch several specimens, but it was not the expected species but something equally if not more interesting, namely a very beautiful Buprestid, Lampra (Scintillatrix) cretica Zabransky newly described that year. From Cupressus branches later hatched Isotomus tomentosum ssp. atticum.
Near the village of Prases we found one of the few remaining specimens of the original old broadleaf forest that is still left on the island. They were very old walnut trees. Most were dead or dying with partly fallen bark. We met a Cretan who partly with sign language explained that the trees had been killed with chemicals to make room for olive groves! Under the bark of these trees we found several specimens of Plagionotus detritus, which is almost extinct in Sweden. It exists on Djurgården in Stockholm in the oak crowns near Freskati and perhaps still remains in the lower Dalälven region. It is sad to experience this lack of understanding for necessary nature conservation of these small refugia of the forest that once covered this island. Unfortunately this is not an exception in the Mediterranean region. We should not ourselves be presumptuous either. Economic forces have weighed heavier than the demands of nature conservation. I am thinking especially of the oak and beech forests in southern Sweden which have been felled or suffocated by encroaching spruce forest. Most of our threatened beetle species are precisely bound to old broadleaf forest.
The second week brought warm and sunny weather, finally. We made long daily journeys and many interesting finds. On one occasion we saw from the road some dead pines, Pinus halepensis, with red needles. These stood near a large rubbish dump with rotting oranges and a fenced hill with a couple of marble monuments, partly in disrepair. The hill had plenty of white flowers. Behind this hill were steep slopes to a ravine and on the other side again new mountains.
In the branches of the dead pines we could ascertain infestation by 2 jewel beetles, one smaller and one somewhat larger species. Stig and I sawed down some representative samples. From my pieces I soon got 2 specimens of Anthaxia laticeps navratili Bily. It is a species that has never been collected in the wild but only through emergence from branches of Pinus halepensis. Judge then my surprise when
I found a very beautiful Buprestis species crawling in my breeding box.
It was a male of Buprestis humeralis, a species that is very easy to identify by its brass-coloured pronotum and each elytra with a longitudinal yellow band.
It is a great rarity originally described from Egypt but in recent times has been rediscovered by the buprestid specialist Hans Mihle in a few specimens from Israel and a few specimens from Cyprus.
After a month another specimen, a female, emerged in my breeding box. Stig also obtained a specimen. Had we known about these treasures we would of course have brought much more breeding material with us. In any case, I would not have been able to carry much more. When I got home I weighed my luggage which weighed a full 60 kg. Gösta found a very beautiful and large Anthaxia hungaricus. The rest of us searched in vain but it had become too late for flying jewel beetles so we decided to return the next day. That day turned out to be sunny and very warm, in other words ideal jewel beetle weather. We went down the slope in the sunshine with partly burnt dense and thorny bushes. Suddenly Stig called out; he had spotted a basking Aurigena margotana on a branch. Until then only Gösta had found a specimen and we had all searched every bush with white flowers and moreover beaten coccifera oaks diligently without result. We had practically given up considering that only a few days remained until the journey home.
After this find Stig and I found new energy and worked through the entire slope which resulted in several specimens for both of us.
During the trip we obtained many other species such as Agapanthia cynarae and probski newly described by Holzschuh, several Anthaxia, Acmaeoderella, Agrilus which are still being worked on.
Moreover there is a lot of breeding material that may yield specimens after overwintering.
The Mediterranean region is indeed very well studied by most collectors throughout history from Central Europe but despite this there is enormously much new to discover. Thus I have in recent days from Dr Sama, Italy, received several reprints of papers with new descriptions from Cyprus following his collecting in 1992. Our little group has during our collecting in recent years in Turkey discovered many new species that have been described, even such a large species as a 2.5 cm long dark beetle, a Tenebrionid. I can thus warmly recommend interested coleopterists to travel to the easily accessible Mediterranean region. We can only hope that the political unrest in Turkey can quickly find a solution. Next year it will probably be off to Turkey again where we have found many biotopes that we have not yet had time to work through.
Ingvar,
Ulf &
Stig
n
tera nya områden på dess
fauna. I gamla "Entomologisk
Redaktören hoppas på
tiklar av denna typ
SENASTE NYTT FRÅN
Tidskrift" är också dessa
PRESSTOPP
BANVERKET
;
ökat intresse även för andra
inven
då jag vet att dessa ofta ka
leda till en "kick" och ett
som ännu inte upptäck så
entomologiska sällskapsrese-
artiklar egentligen det enda
som är riktigt intressant
att läsa så här 50 - 100 år
jo
Lied
ed
[0]
a
+
+
v
T
2
UM
H
Lu
-
4
4
»
HN
UM
Öv
TN
T
0
be
an
ULF:s resa till Kreta 1993
följa med Ulf på skalbaggs-
Redaktören mottager med stor
resa till Kreta.
spännande det kan vara att
På följande 4 sidor får vi
i framtiden.
senare.
många ar
Vy vid Laki
15
16
"Skalbaggsresa" till Ereta.
Ulf Nylander, Åsvägen 15, Valbo
Vi, ett tappert gäng av skalbaggsentusiaster, bestående av Gösta Gillerfors, Varberg, Stig
Lundberg, Luleå, Ingvar Rydh, Olofström och undertecknad, beslöt att i år d.v.s. 1993 skulle vi
till omväxling från många års insamligsarbete i Turkiet besöka Kreta, Denna ö har många
intressanta och rel nyupptäckta endemiska arter av långhorningar (fam. Cerambycidae) och
praktbaggar (farm. Buprestidae). I många fall är biologin okänd eller bristfälligt känd.
Naturligtvis hoppades vi kunna bringa klarhet i allt detta och dessutom finna nya okända arter.
Ambitionerna var det således inget fel på.
Resan startade den 6 maj från Arlanda och vi inkvarterades på ett litet våningshotell utanför
Chania. Vädret var inte det bästa ,duggregn från en helmulen himmel, blåsigt och kallt.
Det första vi gjorde var att hyra en liten bil för de närmaste 2 veckorna.Detta var en lätt
uppgift då hela huvudgatan i det lilla turistsamhället trängdes av uthyrningsfirmor. Efter att ha
besökt några uthyrare fick vi ett mycket förmånligt bud som vi inte kunde motstå coh en liten
Citroen blev vår arbetshäst.
Innan natten kunde vi ägna några timmar på att utforska den närmaste omgivningen.
På hotellets bakgård fanns en liten hög med ved. Vi fann snabbt att veden var angripen av en
långhorning men på larvgångarna kunde vi inte fastställa vilken art. Först när vi kommit hem
till Sverige kläcktes ett flertal exemplar av Xylotrechus stebbingi. Detta är en art beskriven från
Tibet och som även har tagits vid något tillfälle i Norditalien. Det förefaller som om denna art
befinner sig i en spridningsfas och bör eftersökas på fler ställen i medelhavsområdet.
Nästa dag var vädret något bättre d.v.s. det regnade inte. Vi reste till Kournasjön.
På en bergssluttning växte flera höga blommande Ferula. Denna växt är känd värdväxt för
släktet Mallosia, mycket vacker långhorning. Några sådana såg vi dock inte till men Ingvar och
jag fann var sitt ex av den lilla långhorningen Stenopterus simulatus som är endemisk.
Gösta lyckades från en alm banka ned ett ex av den mycket vackra praktbaggen Anthaxia
deaurata cretica som likaledes är en endemisk art och dessutom nybeskriven i år. Stig lyckades
hitta några larver i almgrenar för senare kläckning. Nedanför en sluttning fann vi en nedfallen
platan. På denna kom en del små praktbaggar och fällde. Det var bl.a. Acmaoedera bartoni och
och Acmaeodera crinita samt Acmaeodera quadrizonata. Jag fann även ett med svartblå
täckvingar. I den tunna barken fann vi några ex. av den blott mm stora Antribiden Choragus
horni. Denna art har hoppförmåga. Den finns även hemma i Sverige men mycket sällsynt på
några få platser.
Ett av våra huvudmål för vår resa var Omalos platån där många kända samlare som Bily,
Slama, Hotzschuh och Schurmann m.fl. gjort många fina fynd. Nästa dag reste vi således dit,
nästan 10 mil. Mulet, kallt och regn på förmiddagen. I Sverige hade vi då högsommarvärme!
Kreta är kuperat, ett understatement. Hela ön utom närmast kusterna består av höga
bergsryggar. Den ursprungliga vegetationen i form av maccia, Querqus coccifera, Cistus
villosus, Pinus halepensis, Cupressus semivirens var. horizontalis, ek, platan, valnöt, ficus,
judasträd m.fl.finns endast kvär i mer svårframkomlig terräng utom i närheten av byarna.
Även högt upp på bergssluttningarna har vegetationen röjts undan för att bereda plats åt
terraserade olivodlingar. Trots den mycket stora arealen av olivodlingar hade man nyligen bränt
av vegetationen på många bergssidor för att expandera olivodlingarna.
Uppe på Omalos platån växte rikligt med blommande apel samt vid vattendrag enst plataner. I
en gammal murken platan fanns Dorcus och en Mycetochara art. Liggande grenar hade
angrepp av en buprestid. I just platan och på Omalos platån har bl.a. dr.Lucat funnit den
mycket sällsynta praktbaggen Strigopteroides aegyptiacus. Vi var nästan övertygade om att vi
hade fått ett mycket bra kläckmaterial av denna finess. Till vår besvikelse har tyvärr endast den
även hos oss vanliga arten Chrysobothris affinis kommit fram.
I apelstubbar och döda aplar kunde vi ur den hårda veden hugga ut några ex. av
den cm långa spolformiga, metalliskt svarta med gula fläckar buprestiden Ptosima flavoguttata
metallescens Bily, en endemisk subspecies, I ett par nyligen döda aplar fanns rikligt med typiska
larvgångar av en Ropalopus som senare visade sig vara clavipes som är den vanligaste
Ropalopus arten i medelhavsområdet.
Följande dag mulet och relativt kallt men inget regn. Dagen lämplig för att hugga efter
vedlevande arter. Vi återvände till Omalos platån nära Samaria ravinen. En kulle med apel och
stubbar vid kanten till sluttningen undersöktes. Plötsligt hojtade Stig till, han hade lyckats
hugga fram ett mycket vackert ex av rariteten Anaglyptus praecellens som endast är känd från
detta område. Efter en dags hårt arbete lyckades vi sammalagt få fram ett 10-tal ex. Arten är
större och vackrare än den i sydsverige ej ovanliga Anaglyptus mysticus. I ett par grova stubbar
med delvis frisk och levande ved fann vi några stora långhorningslarver av Prinobius scutellaris
proksi Slama, en endemisk underart av P. scutellaris. Ett ex har jag nu kläckt.
Dagen därpå den 10 maj for vi mot Knossos på huvudvägen mot Iraklio, mest mulet, svalt.
Vid ett rastställe fann Gösta på en vit blomma ett vackert ex. av den mycket fina, grön-
mässingfärgade praktbaggen Aurigena margotana, en endem beskriven av Novak.
Detta var en av de endemiska arterna som stod högst på vår önsketelista. Biologin är okänd
liksom den är för de flesta Aurigena-arterna. I en gren av cypress fann Stig vid Vrises en puppa
av Buprestis cypressi. I en sänka som användes som sopupplag växte några grova
johannesbrödsträd med rikligt med döda grenar.I dessa fanns det gott om rel stora
cerambycidlarver av Trichoferus typ. Efter kläckning fick vi fram den endemiska arten
Trichoferus bergeri.I några blommor hittade Ingvar och Stig enstaka exemplar av den lilla
vackra buprestiden Acmaeoderella flavolineata piloselloides ( endemisk ssp.).
De följande dagarna arbetade vi huvudsakligen i närheten av byn Laki på vägen upp mot
Omalos. I ekskog fann vi vid bankning de endemiska cerambycidarterna Callimus angulatus
glabrescens, 5-8 mm lång rel platt mycket vackert metallglänsande i koppar-mässing, och den
lilla Grammoptera auricollis med guldglänsande behåring på halsskölden. Den i sydsverige ej
ovanliga Plagionotus arcuatus kunde huggas fram ur ekgrenar. Den är något avvikande från vår
art och måste sannolikt betraktas som en underart. Vi tog även med oss små knaggar av
ekgrenar med övergång från död ved till frisk ved och med gnag av en cerambycid.
Vi hoppades få fram den ytterst sällsynta och endast på Kreta förekommande Clytiden
(Cerambycid) Pseudosphegesthes bergeri. Hittills har dessa knaggar dock varit helt tysta.
En dag reste vi över Hora-Sfakion och S. Petres fann vi en ekskog med angrepp i döda grenar
av den mycket vackra och sällsynta, endast på Kreta förekommande Latipalpis margotana
likaledes beskriven av Novak efter sin hustru Margot. Jag hade turen att finna en c:a 10 cm
grov vertikla stående ekgren och c:a 1 m lång. Den hade ett par flyghål efter
Latipalapis. Jag sågade ned den i 3 sektioner och trots vikten tog jag den hem till Sverige
övertygad om att den skulle ge ett flertal ex av denna efterlängtade art. Döm om min stora
förvåning när jag i kläcklådan under sommaren fann tre ex av den av oss så eftersökta
Pseudosphegesthes bergeri. Nu vet vi litet mer om den artens biologi och skall kanske inte att
grenknaggar är artens mest omtyckta biotop. Detta kommer att vara till stor hjälp när vi i
Turkiet kommer att leta efter den närstående Pseudosphegesthes longitarsis. Så slutligen i
oktober spatserade äntligen ett ex av Latipalpis margotana på insidan av kläcklådan.
S Imbros fann vi i Cupressus sempervirens-stubbar puppkammare av vad vi då trodde var den
endemiska rariteten Anthaxia ariadne. Vi har all lyckats kläcka ngt ex men det var inte den
förväntade arten utan något minst lika intressant nämligen en mycket vacker bupresttid,Lampra
(Scintillatrix) cretica Zabransky nybeskriven i år. Ur Cupressus grenar senare kläckta Isotomus
tomentosum ssp. atticum.
Nära byn Prases fann vi ett av de få ursprungliga resterna av gammal ädellövsskog som ännu
finns kvar på ön. Det var mycket gamla valnötsträd. De flesta var döda eller döende med delvis
avfallen bark. Vi träffade på en kretenare som delvis med teckenspråk berättade att träden
hade avdödats med kemiska medel för att bereda plats för olivodlingar! Under barken på dessa
träd fann vi ett flertal av den i Sverige nästan utdöda Plagionotus detritus. Den finns på
Djurgården i Stockholm i ekkronorna vid Freskati samt ev fortfarande kvar i nedre
Dalälvsområdet. Det är sorgligt att uppleva denna brist på förståelse för behövligt naturskydd
av dessa små refugier av den skog som en gång täckte denna ö. Tyvärr är detta inte något
undantag i medelhavsområdet. Vi ska inte heller själva förhäva oss. Ekonomiska krafter har
vägt tyngre än kraven på naturvård. Jag tänker då närmast på ek- och bokskogarna i södra
Sverige som huggits ned eller fått kvävas av inväxande granskog. De flesta av våra hotade
skalbaggsarter är just bundna till gammal ädellövsskog.
17
Andra veckan bjöd på varmt och soligt väder, äntligen. Vi gjorde långa dagsetapper och många
intressanta fynd. Vid ett tillfälle såg vi från vägen några döda tallar, Pinus halepensis, med röda
barr.Dessa stod nära ett stort avskrädesupplag med ruttnande apelsiner och en inhägnad kulle
med ett par gravmonument av marmor, delvis förfallet. På kullen växte rikligt med vita
blommor. Bakom denna kulle branta sluttningar till en ravin och på andra sidan ånyo nya berg.
I grenar av de döda tallarna kunde vi konstatera angrepp av 2 praktbaggar, en mindre och en
ngt större art. Stig och jag sågade ned några representativa prover. Ur mina bitar fick jag snart
fram 2 ex av Anthaxia laticeps navratili Bily. Det är en art som aldrig har tagits ute i det fria
utan endast genom kläckning från grenar av Pinus halepensis. Döm sedan om min förvåning när
jag fann en mycket vacker Buprestis art krypande i min kläcklåda.
Det var en hane av Buprestis humeralis, en art som är mkt lätt att känna igen på sin
mässingfärgade halssköld och vardera täckvingen med ett längsgående gult band.
Det är en stor raritet som ursprungligen är beskriven från Egypten men på senare tid har
återfunnits av buprestidspecilisten Hans Mihle i något ex från Israel och något ex från Cypern.
Efter en månad kom ytterligare ett ex, en hona, fram i min kläcklåda.Stig fick även ett ex.
Hade vi vetat om dessa finesser hade vi givetvis tagit med oss mycket mer kläckmaterial. Hur
som helst skulle jag inte ha orkat bära så mycket mer. När jag kom hem vägde jag min
packning som vägde hela 60 kg. Gösta fann en mycket vacker och stor Anthaxia hungaricus.
Vi andra letade förgäves men det hade blivit för sent för flygande praktbaggar så vi bestämde
oss för att återkomma nästa dag.Den dagen blev solig och mycket varm, med andra ord
idealiskt praktbaggeväder. Vi gick i solvärmen nedför sluttningen med delvis brända täta och
taggiga buskar. Plötsligt ropade Stig till, han hade på en gren fått syn på en solande
Aurigena margotana. Hittills hade endast Gösta funnit ett ex och vi hade all letat på alla buskar
med vita blommor och dessutom flitigt bankat på coccifera ekar utan resultat. Vi hade praktiskt
taget gett upp med tanke på att endast ett par dagar återstod till hemresa.
Efter detta fynd fick Stig och jag nya krafter och bearbetade hela sluttningen vilket resulterade i
flera ex för oss båda.
Under resan fick vi många andra arter som Agapanthia cynarae och probsi nybeskriven av
Holzschuh, flera Anthaxia, Acmaeoderella, Agrilus som fortfarande är under bearbetning.
Dessutom finns det mycket kläckmaterial som kan ge en del efter övervintring.
Medelhavsområdet är ju mycket väl undersökt av de flesta samlare genom tiderna från
Centraleuropa men trots detta finns det oerhört mycket nytt att upptäcka. Således har jag i
dagarna från Dr Sama, Italien, erhållit flera särtryck av uppsatser med nybeskrivningar från
Cypern efter hans insamlingar 1992. Vår lilla grupp har under våra insamlingar de senaste åren
i Turkiet upptäckt många nya arter som beskrivits, t.o.m. en så stor art som en 2,5 cm lång
svartbagge, Tenebrionid. Jag kan således varmt rekommendera intresserade skalbaggssamlare
att resa till det lättillgängliga medelhavsområdet. Vi får hoppas att de politiska oroligheterna i
Turkiet snabbt kan få en lösning. Nästa år bär det nog trots allt åter av till Turkiet där vi
funnit många biotoper som vi ännu ej har hunnit arbeta igenom.
Ingvar,
Ulf &
Stig