Editor's Pages
This issue of Insectifera is devoted in large part to compiling what we in the society have gathered regarding the threatened limestone area south of Lake Trösken, 1 mile east of Gävle centre. The threat comes from the many high-speed train alternatives that have been presented in recent years. Some of these alternatives (UaA3, UA4, and UA5) pass through the most sensitive and most valuable parts of the area which has been classified as a "nature area of national interest" by the Swedish Environmental Protection Agency.
See further on pages 6 - 35!
The 6th Swedish entomology meeting was held this year in Linköping with our colleagues in the Östergötland Entomological Society. A very pleasant arrangement with much information about, above all, the central Swedish oak landscape. Concerns were raised, among other things, about the availability of truly old oaks in the long term. We have today fairly good access to older oaks with an age of 300 - 500 years. However, in these areas there is a shortage of younger oaks that could secure the availability of old trees 200 - 300 years hence, when our present old oaks have died. Planning is therefore required even now for the protection of, above all, the beetle fauna of the 2300s!
This issue of Insectifera became unusually thick due to the influx of articles and my endeavour to have the distribution maps ready for presentation to Banverket and other relevant authorities before it is time to make a decision on which railway alternative should be chosen. I would also like to take this opportunity to thank everyone who has helped me with this work and the encouragement that has constantly come to me from the society's members and the residents of Grinduga village.
At the last moment to be included in this journal, I received a document about EU rules and directives from the Environmental Protection Unit of the County Administrative Board in Gävle. Our beetle expert Ulf Nylander has gone through this and reports in an article on pages 36 - 45 on what we as entomologists can now expect with Sweden's entry into the EU.
Particularly interesting was the finding that the EU Council has listed 14 European butterflies "of community interest whose conservation requires the designation of special conservation areas", 2 of these 14 species are found in Sweden! One of the species, the Marsh Fritillary, remains only in a limited area in Västmanland and is under constant monitoring by Claes Eliasson with support from the World Wildlife Fund. See pages 89 - 93! The other species is Euphydryas aurinia, which is still found in a few places in central Sweden. One of the country's finest localities is here in Gästrikland on the border with Uppland, precisely in the area where the proposed UA5 route would be drawn southeast of Lake Trösken.
Euphydryas aurinia is extremely sensitive and with the proposed route would run a great risk of becoming extinct. Naturally, this EU ambition feels like a gift from heaven to us who see with despair how the area is threatened. It would be sad if only my film from 1995 would in the future be the only way to see this beautiful butterfly in the area. Both Korsnäs and STORA have this summer, after information from us, avoided driving their forest tractors where Euphydryas aurinia is found.
Other current issues:
Färsenön (Fjärdsön) in Storsjön, Gästrikland
In our last issue we expressed concern over the forest devastation that was taking place on the completely forested Färsenön in the middle of the western part of Storsjön in Sandviken, incidentally the only uninhabited larger island in Storsjön. We regretted that profit-hunting has now taken such an expression that one must even go out and fell a small forest stand on the municipality's most isolated spot, the little Färsenön. We wondered if this was really necessary and if it could be profitable. We also noted that apparently one had seized upon an attack of wasps on the pines as a pretext to now fell these pines. It seems to have made no difference that the island was a habitat for both raven and merlin, or did the island's many owners believe that the small wasp larvae would eat up "their" pines?
Regardless of the reason for the felling, we believe it is deplorable that one cannot even preserve such a small, relatively undisturbed forest stand in such an isolated place. It is apparently still far for many forest owners to reach the goal of 5% natural forest on their lands. The greed of many will unfortunately likely lead to them never reaching such a goal.
Considering what has happened since our last issue of Insectifera — 2 forest tractors at the bottom of Storsjön and a drowned tractor driver — the mind inevitably turns to the title of Stefan Jarl's old thought-provoking nature film about environmental destruction.
Much can of course be said about the forest felling on Färsenön, but the society, given the very tragic accident that occurred, has decided to refrain from any further comments except that we hope that what has happened can hopefully lead to other questionable clearings on uninhabited small islands in Gästrikland being avoided in future and that the person responsible for the idiotic felling has learned something. He will probably, however, well "fulfil the requirements" for our society's "anti-prize": the "gravedigger prize" which was instituted in connection with the society's "Golden Wing Prize" being instituted for those who have done something positive for the insect fauna in Gästrikland. This gravedigger prize has, however, never yet been awarded even though there have probably been candidates for the "prize" which is to be awarded to those who have most damaged the conditions for a rich insect life in Gästrikland during the past year. Perhaps the name of this "anti-prize" may cause offence. The name was, however, decided several years ago and no one in the society could in their wildest imagination believe that what has now happened would need to occur.
Picture of Färsenön in spring 1995
The previously so compact green, completely forested island now resembles a scraggly collection of trees which like a curtain merely await being felled or blown over. It is so sad! The person or persons responsible for this will, however, also be long dead before the island can look as it did in the autumn before the devastation.
We hope that Fjärdön in Hamrångefjärden which is owned by STORA will not have to meet the same fate as the unfortunate Färsenön in Storsjön.
AssiDomän
In earlier issues of "Insectifera" the undersigned editor harboured some scepticism towards AssiDomän's attitude to the preservation of their "untouched" forests. It is therefore little surprising to read about AssiDomän's felling of previously completely untouched forest at Kokkoma in Pajala in Norrbotten. The area had the character of old-growth forest with plenty of standing dead wood and old spruces.
Deplorable that profit interests/stock market introduction have led to yet another of our shrinking old-growth forest areas being destroyed! It is all too common a sight for us nature conservationists that we come in first when it is time to witness the devastation that these so-called "real jobs" have wrought.
Rumours now also go that AssiDomän will buy Korsnäs. We can only hope that something has been learned from the criticism that has been levelled at some of AssiDomän's clearings and that we can get constructive cooperation even with a possible new owner of Korsnäs. Korsnäs owns, which can hardly escape any reader of this issue of Insectifera, our province's most unique, perhaps only unique nature area, the limestone area south of Trösken.
Our thoughts also go to the Scanian "forest owner" who on TV, to an environmental reporter, answered the question why he had felled a highly protected Scanian deciduous forest with a whole range of threatened insects:
"Well, I bought them, didn't I?"
Insectifera's question: Can one buy life?
Footnote:
The forest in question was purchased with borrowed funds, with the forest as "security". The new "Scanian forest owner" must of course fell his newly purchased forest to be able to pay for it, and the threatened animals he had, as he said, bought! — with free disposal rights?
One recognizes the pattern.
Is there not something wrong with our system of ownership and use? Legislating against such clearings will probably not work. Nor is it desirable with finger-pointing at individual ownership rights and the free disposal of individual assets. The only remedy is probably enlightenment and changed attitudes among forest owners combined with appropriate pressures in the form of publicity and consumer boycotts of products from timber companies that in various ways deal with such timber or wood pulp.
Perhaps one can question the right to buy large forest blocks in order to then immediately fell everything to make quick money. In some reports, particularly on TV, one cannot help but be surprised by the authorities' slack handling of, among other things, the requirement of residence on the property, which is surely the requirement for an acquisition permit?
Well, not everything is gloom and doom anyway. The summer of 1995 became a very fine summer for at least our butterfly fauna which was even noted in TV's news programme. One wonders, however, why RAPPORT, or whatever it was called, showed the African Monarch, Danaus chrysippus, when reporting on all the butterflies here with us in the summer!
The next Insectifera will deal with the fine insect summer of 1995. Perhaps by then we will also have received a decision that Banverket will not forever destroy the conditions for wildlife in our fine limestone area just south of Trösken.
Göran Sjöberg
Redaktörens sidor
Detta nummer av Insectifera ägnas till stor del åt att sammanställa vad
vi i föreningen fått fram beträffande det hotade kalkområdet söder om
sjön Trösken, 1 mil öster om Gävle centrum. Hotet kommer från de många
senabbtågsalternativen som presenterats de senaste åren. Några av dessa
alternativ ( UaA3, UA4, och UA5) passerar genom de allra känsligaste och
mest värdefulla delarna av det område vilket klassats som "naturområde
av riksintresse" av Naturvårdsverket.
Se vidare härom på sidorna 6 - 35 !
Det 6:e Svenska entomologmötet avhölls i år i Linköping hos våra
kollegor i Östergötlands entomologiska förening. Ett mycket trevligt
arrangemang med mycken information om framför allt det mellansvenska
eklandskapet. Oro framfördes bl a om tillgången till riktigt gamla
ekar på lång sikt. Vi har idag täml god tillgång till äldre ekar med
en ålder på 300 - 500 år. I dessa områden saknas dock yngre ekar som
kan trygga tillgången på gamla träd om 200 - 300 år, då våra nuvarande
gamla ekar dött. Planering krävs alltså redan nu för skyddet av
framför allt skalbaggsfaunan på 2300-talet !
Detta nummer av Insectifera blev ovanligt tjockt beroende på tillström-
ningen av artiklar och min strävan att få utbredningskartorna klara
till den presentation för Banverket och andra berörda myndigheter innan
det är dags att fatta beslut om vilket järnvägsalternativ som skall
väljas. Jag vill här också passa på att tacka för all hjälp jag fått
med detta arbete och den uppmuntran som hela tiden kommit mig till del
från föreningens medlemmar och de boende i Grinduga by.
I sista stund för att komma med i denna tidskrift fick jag ett dokument
om EU:s regler och direktiv från Miljövårdsenheten Länsstyrelsen Gävle.
Vår skalbaggsexpert Ulf Nylander har gått igenom detta och redogör i
en artikel på sidorna 36 - 45 om vad vi nu som entomologer har att
vänta oss i och med EU-inträdet.
synnerligen intressant var att konstatera att EU-rådet listat 14 st
europeiska fjärilar "av gemenskapsintresse vilkas bevarande kräver att
särskilda bevarandeområden utses", 2 av dessa 14 arter finns i Sverige!
Den ena arten, Boknätfjärilen finns bara kvar på ett begränsat område
i Västmanland och står under ständig övervakning av Claes Eliasson med
stöd från Världsnaturfonden. 5e sidorna 89 - 93 | Den andra arten är
Ärenprisnätfjärilen ( Euphydryas aurinia ) som ännu finns kvar på några
ställen i mellersta Sverige. En av landets finaste lokaler finns här
i Gästrikland på gränsen till Uppland, precis i det område där den
tänkta UAS sträckningen skulle dras sydöst om Sjön Trösken.
Ärenprisnätfjärilen är oerhört känslig och skulle med den tänkta
sträckningen löpa stor risk att dö ut. Naturligtvis känns denna EU-
ambition som en skänk från ovan för oss som med förtvivlan ser hur
onrådet hotas. Det vore sorgligt om bara min film från 1995 i framtiden
skulle vare den enda möjligheten att se denna vackra fjäril i området.
Såväl Korsnäs som STORA har i sommar efter upplysning från oss undvikit
att köra med sina skogstraktorer där Ärenprisnätfjärilen finns.
Övriga aktuella frågor:
Färsenön (Fjärdsön) i Storsjön, Gästrikland
1 vårt förra nummer ondgjorde vi oss över den skogsskövling som pågick
på den helt skogklädda Färsensön mitt i västra delen av Storsjön i
Sandviken, för övrigt den enda obebyggda större ön i Storsjön. Vi
beklagade att profitjakten numera tagit sig sådana uttryck att man
t o m måste ut och fälla ett litet skogsbestånd på kommunens ensligaste
plats den lilla Färsensön. Vi undrade om detta verkligen var nödvändigt
och om det kunde vara lönsamt. Vi noterade också att man uppenbarligen
tagit ett angrepp av steklar på tallarna som en förevändning för att
nu få fälla dessa tallar. Det tycks inte ha spelat någon roll att ön
var boplats för såväl korp som lärkfalk, eller trodde öns många ägare
att de små stekellarverna skulle äta upp "deras" tallar ?
Oavsett anledning till avverkningen anser vi att det är ynkligt att
man inte ens kan spara ett så litet, någorlunda opåverkad bestånd
skog på en så enlig plats. Det är uppenbarligen ännu långt för många
skogsägare att nå målet 5 & naturskog på sina marker. Girigheten hos
många lär väl tyvärr leda till att de aldrig når ett sådant mål.
Med tanke på vad som hänt sedan vårt förra nummer av Insectifera, -
2 st skogstraktorer på Storsjöns botten och en drunknad traktorförare,
- går tankarna osökt till titeln på Stefan Jarls gamla tänkvärda
naturfilm om miljöförstöringen .c..... .....
Mycket finns naturligtvis att att säga om skogsavverkningen på Färsenön
men föreningen har m h t den mycket tragiska olycka som inträffat
beslutat att avstå från några ytterligare kommentarer förutom att vi
hoppas att det som hänt förhoppningsvis kan leda till att andra
ifrågasatta avverkningar på obebyggda småöar i Gästrikland undviks i
fortsättningen och att den ansvarige för den idiotiska avverkningen
lärt sig något. Denne torde dock väl "uppfylla kraven" för vår
förenings "antipris": "dödgrävarpriset" som instiftades i samband med
att föreningens "Guldvingepris" instiftades till den som gjort något
positivt för insektsfaunan i Gästrikland. Detta dödgrävarpris har dock
ännu aldrig utdelats även om det nog funnits kandidater till "priset"
som skall utdelas till den som skadat förutsättningarna för ett rikt
insektsliv i Gästrikland mest under det gångna året. Måhända kan namnet
på detta "antipris" väcka anstöt. Namnet bestämdes dock för flera år
sedan och ingen i föreningen kunde i sina vildaste fantasier tro att
det söm nu hänt skulle behöva inträffa.
atlas
Bild på Färsenön våren 1995
Den förut så kompakta gröna, helt skogklädda ön liknar nu en risig
samling träd som likt en ridå bara väntar på att fällas eller blåsa
omkull. Det är för sorgligt ! Den eller de ansvariga för detta lär
dock också vara döda länge innan ön åter kan se ut som i höstas före
skövlingen.
Vi hoppas att Fjärdön i Hamrångefjärden som ägs av STORA inte skall
behöva gå samma öde tillmötes som den olycksaliga Färsenön i Storsjön.
AssiDomän
I tidigare nummer av "Insectifera" hyste undertecknad redaktör viss
skepsis mot Assibomäns inställning till bevarandet av sina "orörda"
skogar. Föga förvånande är därför att läsa om AssiDomäns avverkningar
av tidigare helt orörd skog vid Kokkoma i Pajala i Norrbotten. Området
var av urskogskaraktär med gott om torrakor och gammelgranar.
Bedrövligt att profitintresset/börsintroduktionen lett till att ännu
ett av våra krympande urskogsområden förintats ! Det är bara en alltför
vanlig syn för oss naturvärnare att vi kommer in först när det är dags
att beskåda förödelsen som dessa s k "riktiga jobb" ställt till med.
Ryktena går nu också att AssiDomän kommer att köpa Korsnäs. Det är bara
att hoppas att man lärt något av den kritik som framförts mot vissa av
AssiDomäns avverkningar och att vi kan få ett konstruktivt samarbete
även med en eventuell ny ägare av Korsnäs. Kornsäs äger ju, vilket
knappast kan undgå någon läsare av detta nummer av Insectifera, vårt
lanskaps mest unika, kanske enda unika naturområde, kalkområdet söder
om Trösken,
Pankarna går också till den skånske "skogsägaren" som i TV, till en
miljöreporter, besvarade frågan om varför han fällt en mycket skydds
värd skånsk lövskog med en hel rad hotklassade insekter:
HJa, men jag har ju köpt dem"
Insectiferas fråga: Kan man köpa liv ?
Fotnot:
Den aktuella skånska skogen var köpt med lånade medel, med skogen
"som säkerhet" Den nye "skånske skogsägaren" måste naturligtvis fälla
sin nyinköpta skog för att kunna betala den, och de hotklassade djuren
hade han ju som sagt köpt ! -—- med fri förfoganderätt ? "
Man känner igen mönstret.
Är det inte nåt fel på vårt system för ägande och nyttjande ? Att
lagstifta mot dylik skövling lär inte gå, Det är heller inte önskvärt
med pekpinnar mot den enskilda äganderätten och det fria förfogandet
av enskilda tillgångar. Enda medlet är nog upplysning och ändrade
attityder hos skogsägarna kombinerat med lämpliga påtryckningar i form
av publicitet och köpbojkott av produkter från skogsbolag som på olika
sätt befattar sig med dyligt timmer eller massaved.
Möjligen kan man ifrågasätta rätten att köpa stora skogsskiften för att
sedan genast avverka allt för att göra snabba pengar. I en del repor-
tage i bl a TV kan man inte undgå att förvåna sig över myndigheternas
slappa handläggning av bl a kravet på bosättning på fastigheten, vilket
väl är kravet för förvärvstillståndet ?
Nåja, allt är dock inte jämmer och elände. Sommaren 1995 blev en mycket
fin sommar för åtminstone vår dagfjärilfauna vilket t o m uppmärksamma-
des i TV:s nyhetsprogram. Man undrar dock varför RAPPORT, eller om det
nu var AKTUELLT, visade den afrikanska Monarken, Danaus chrysippus,
när man berättade om alla dagfjärilar här hos oss i sommar !
Nästa Insectifera kommer att behandla 1995 års fina insektssommar.
Kanske har vi då också fått ett beslut på att Banverket inte för alltid
förstört förutsättningarna för djurlivet i vårt fina kalkområde strax
söder om Trösken.
Göran Sjöberg