## from an entomological perspective.
EU Council Directive on the conservation of natural habitats and of wild fauna and flora.
New regulations that are binding for Sweden following membership.
Comments.
New laws and regulations apply in Germany for entomological work with risk of threatening EU's long-term objectives.
Viewpoints on nature conservation work in Sweden.
The European Council issued on 21 May 1992 a very comprehensive set of regulations aimed at conservation, protection and improvement of the environment, including conservation of habitats and wild fauna and flora, COUNCIL DIRECTIVE 92/43 EEC, the so-called Habitats Directive.
With Sweden's membership in the EU and signature of the Directive, Sweden has committed itself to meeting the EU's very ambitious and comprehensive action programme. This is so extensive that only the most important aspects will be addressed in this article. Those interested are urged to consult the original text.
The main purpose of the Directive is to promote biological diversity while taking into account economic, social, cultural and regional needs and future development.
It is emphasized that on European territory there is continuous deterioration of habitats and an increasing number of wild species are seriously threatened. Since the threats are often of a transboundary nature, common measures by member states are necessary.
The directives emphasize the following, inter alia:
Given the threats to certain types of habitats and certain species, it is necessary to define these as priorities so that conservation measures can be implemented rapidly.
For certain habitats and species of community interest, it is necessary to designate special conservation areas in order to create a coherent European ecological network according to an established timetable.
Member states shall themselves propose areas to be designated as special conservation areas. However, the Council and Commission may designate areas which the community considers essential for the maintenance of a priority habitat or for the survival of a priority species, even if the member state in question has not taken its own initiative.
It is emphasized that all member states have a responsibility to take measures to promote and conserve priority habitats and priority species of community interest. In exceptional cases, this may impose an excessive economic burden on certain member states since the distribution of priority habitats may be uneven. The EU can in such cases contribute co-financing within the budget established by the community.
"In policies for land use and development, the management and administration of elements in nature that are of decisive importance for wild fauna and flora should be promoted".
The establishment of a system for monitoring the conservation status of habitats and species covered by the directive is proposed.
For certain priority species, provisions should be established, if conservation status warrants, regarding management and administrative measures for certain species, including prohibitions on certain methods of capture and killing. Under special circumstances, exceptions should be permitted.
The Commission intends to prepare reports at regular intervals based on information from member states on the implementation of national provisions adopted as a result of the EU directive.
"Increased scientific and technical expertise is entirely necessary for the implementation of this directive. The research and scientific work required for this should therefore be promoted."
The Directive will be followed by annexes which the Council publishes taking into account technical and scientific development.
"Education and public information about the objectives of this directive are necessary to ensure effective implementation of the directive."
The provisions of the directive are given in a large number of articles and a number of annexes including, inter alia, names of priority species.
« Article 1 deals with definitions.
« Article 2 sets out the purpose of the directive to ensure biological diversity through conservation of habitats.
« Article 3 discusses conservation of habitats and habitat. It aims to create a coherent European ecological network of special conservation areas under the designation NATURA 2000. The network shall include areas with habitats listed in Annex 1 and habitats for species listed in Annex 2. The aim is to maintain or, if necessary, restore favourable conditions in the environment for the species concerned in their natural range.
The NATURA 2000 network shall also include protected areas designated by member states in accordance with Directive 79/409/EEC.
Each member state is required to designate areas as special conservation areas in accordance with the objectives set out in Article 4.
+ Article 4 In accordance with given criteria (see Annex 3) and relevant scientific information, each member state shall propose a list of areas and specify which habitats in Annex 1 and which native species in Annex 2 are found within these areas.
The list shall be submitted to the Commission within 3 years of notification of the EU directive (December 1995).
Draft lists shall be drawn up for areas of community interest where one or more priority habitats or priority species are found.
Each state has the obligation to ensure that favourable conservation status for listed habitats and priority species is maintained or restored in light of the risk of deterioration or destruction to which the area is exposed.
» Article 5 concerns how to proceed if the Commission and an individual state disagree about an area's status, where for example the Commission has scientific information about an area's essential importance for the conservation of habitat for a priority species' survival.
Following a consultation procedure, the Council shall make a decision in accordance with the provisions set out in Article 6.
+» Articles 7 - 11 mainly concern rules for monitoring and co-financing of priority habitats.
37
» Articles 12 - 16 concern member states' obligation to take measures to implement a protection system in the natural range for animal species listed in Annex 4 a with prohibitions on:
a) intentionally capturing or killing specimens of these species in the wild.
b) intentionally disturbing these species during mating, breeding, hibernation and migration periods.
c) intentionally destroying or collecting eggs in the wild.
d) damaging or destroying breeding or resting places.
Member states shall prohibit the keeping, transport and sale or exchange and offering for sale or exchange of specimens collected in the wild except for those collected legally before implementation of the directive.
Further measures may be necessary such as regulating access to certain areas, temporary or local bans on collection or various types of regulation of collection and exploitation, for example the introduction of quota systems.
« Article 17 concerns information and how the Commission shall prepare regularly recurring reports and their scope.
« Article 18 emphasizes member states' obligations to promote research and scientific work necessary to achieve the directive's objectives. The importance of well-functioning coordination of research conducted in member states is emphasized.
In Annex 2 a there is a list of animal and plant species of community interest whose conservation requires the designation of special conservation areas.
INSECTA
Coleoptera (beetles):
Euprestis splendens (Fraktbagge)
Carabus olympicus + (Ground beetle)
Cerambyx cerdo (Great capricorn beetle)
Cucujus cinnaberinus (Cinnabar beetle)
Dysticus latissinvus (Diver, our largest species)
Graphoderus bilineatus — (Lesser diver)
Limoniscus violaceus (Click beetle)
Lucanus cervus (Stag beetle)
Morimus furereus (Longhorn)
Osmoderma eremita " (Hermit beetle)
Rosalia alpina (Alpine longhorn)
There is a Finnish-Swedish proposal with the following additions:
Corticaria planula (Mould beetle red-listed, threat category 1, distribution Nb-Ly, Pi)
Deronectes larus (Diver, red-listed, threat category 4, scattered distribution Ha-Lu but with larger gaps)
Pytho kolwensis (Greater bark plate beetle, red-listed, threat category 1, distribution Jä-Lu)
Stephanopachys substriatus (Coarse pine capuchin beetle, red-listed, threat category 2, distribution Sm-To with gaps)
Stephanopachys linearis (Smooth pine capuchin beetle, red-listed, threat category 2, distribution Vg-Lu with gaps)
Lepidoptera (butterflies):
Callimorpha quadripunctata
Coenonympha oedippus"
Erebia calcaria (False scent grass butterfly, not in Sweden)
Erebia christi (Dismal grey-winged black grass butterfly, not in Sweden)
Eriogaster catax (Southern bear spinner, not in Sweden)
Euphydryas aurinia (Marsh fritillary, in Sweden known from the limestone area south of Trösken in Gävleborg)
Graellsia isabellae (Spanish moon spinner)
Hypodryas maturna (Scarce fritillary, found in Sweden)
Lycaena dispar (Large copper, not in Sweden)
Maculinea nausithous (Dark blood-top blue, not in Sweden)
Maculinea teleius (Blood-top blue, not in Sweden)
Melanagria arge (Italian chessboard, not in Sweden)
Papilio hospiton (Hospiton butterfly, not in Sweden)
Plebicula golgus (Nevada blue, not in Sweden)
Species with asterisk are priorities.
Marsh fritillary Euphydryas aurinia
The Board's comment:
The association will of course do everything to ensure that Sweden lives up to the EU Council directive in this case. If we in Sweden cannot protect this single species on the EU's list that exists here in Gävleborg, what is the value of all talk about the protection of biological diversity and threatened species?
39
In Annex 4, that is species covered by the provisions of Article 12, that is species that must not be intentionally killed, captured or disturbed and must not be transported across borders or sold, that is in practice are PROTECTED ALSO IN SWEDEN:
Coleoptera (Beetles)
Buprestis splendens (Extinct in Sweden, last specimen taken near Askersund by Ringselle in 1895)
Cerambyx cerdo (Great capricorn beetle, already protected on the only secure location in Scandinavia, Halltorps Hage on Öland)
Cucujus cinnabarinus (Cinnabar beetle, protected in Uppsala province, found in Gävleborg in the Dalälv region)
Dytiscis latissimus (Great diver, not red-listed in Sweden, distribution Sk - Lu)
Graphoderus bilineatus (Diver, not red-listed in Sweden, distribution Sk - Hs, gap for Gö)
Lucanus cervus (Stag beetle, red-listed, threat category 2, distribution Sk - Up)
Osmoderma eremita (Hermit or leather beetle, red-listed, threat category 1, distribution Sk - Vs)
Rosalia alpina (Alpine longhorn, extinct in Sweden, previous distribution Sk, Bl, Sm, Vg)
Lepidoptera (Butterflies)
Apertura metis
Coenonympha hera
Erebia calcaria
Erebia christi
Erebia sudetica
Eriogaster catax
Fabriciana elisa
Hypodryas maturna
Hyles hippophaes
Lopinga achine
Lycaena dispar
Maculinea arion
Maculinea nausithous
Maculinea teleius
Melanapris arge
Papilio alexanor
Papilio hospiton
Parnassius mnemosyne
Plebicula golgus
Proserpinus proserpina
Zerynthia polyxena
(Asian shimmering butterfly in Sweden)
(Brown grass butterfly, collected in Gästrikland)
(False twig grass butterfly, not in Sweden)
(Dreary grey-winged black grass butterfly, not in Sweden)
(Schlesian black grass butterfly, not in Sweden)
(Southern bear spinner, not in Sweden)
(Corsican pearl butterfly)
(Beech net butterfly, found in Sweden)
(Sea-buckthorn hawkmoth, not in Sweden)
(Fools' grass butterfly, found in Sweden)
(Large golden butterfly, not in Sweden)
(Black-spotted blue butterfly, found in Sweden)
(Dark blood-drop blue butterfly, not in Sweden)
(Blood-drop blue butterfly, not in Sweden)
(Italy's chessboard butterfly, not in Sweden)
(Alexanor butterfly, not in Sweden)
(Hospiton butterfly, not in Sweden)
(Apollo butterfly, found in Sweden)
(Mnemosyne butterfly, found in Sweden)
(Nevada blue butterfly, not in Sweden)
(Dune wort hawkmoth, not in Sweden)
(Southern rib beetle butterfly, not in Sweden)
COMMENTS:
Population growth constitutes the greatest threat to the environment and biological diversity. In the summer of 1992, the Earth's population was estimated at 5.42 billion, and eight years later, at the turn of the century, the number was estimated to increase to 6.23 billion, and by 2025 to 8.47 billion. In 1992, Europe was reported to have 727 million inhabitants (Peter Nilsson Hem till Jorden 1994 p. 40). There is scarcely a square metre of land in Europe that does not bear the marks of human activity. Increasing cultivated areas with increased use of poisons and other chemicals to increase yield, as well as more intensive and changed forestry, drainage of swamp forests, etc., lead to increased pressure on habitats and threats to many species.
Against this background, it is encouraging that the EU takes the development seriously and requires member states to conduct continuous inventory work concerning animal and plant species, and to list valuable biotopes and habitats, and are required to protect these and, if necessary, also carry out RESTORATION WORK. This concept must also include the preservation of forests and medium-sized and larger trees to ensure future giant tree continuity, which is necessary for the survival of a large number of wood-dwelling beetle species. New planting of, for example, noble deciduous trees in southern Sweden should also become relevant.
More on this in the section on views on future nature conservation work in Sweden.
The Habitat Directive emphasizes the possibility for member states to seek grants for the measures imposed on member states. Sweden, in relation to its area, has a relatively lower population pressure than the rest of Europe and thus still has habitats for threatened species to a unique extent, and can be said to have a reserve of species that are acutely threatened in the rest of Europe. We should, because of this, have the opportunity to obtain EU grants for research and reserve establishment. The question is how much funding does the EU allocate for this purpose? It would be reasonable that this support could be expressed as a percentage of agricultural support funds.
The selection of species worthy of protection and acutely threatened from an EU perspective is surprisingly small. The list will likely be significantly expanded as a result of the member countries' own lists of threatened species, so-called Red Lists. In Sweden alone, there are 106 red-listed insect species belonging to threat category 1 (acutely threatened) and 196 species within threat category 2 (vulnerable).
As a comment to the debate conducted in Gästrikland regarding how a new railway line for high-speed trains Stockholm - Gävle should be routed, it can be noted that the Grinduga area, in light of the results of inventories conducted under the auspices of the Gästrikland Entomological Society, will almost certainly fall within the EU's directive on the protection of essential habitat for species worthy of protection from a European-wide perspective.
NEW LAWS AND REGULATIONS IN GERMANY
In Entomologische Zeitschrift 2 May 1995, p. 180, Dr. Ulf Eitschberger, Entomological Museum, Markleuthen, writes that in Germany there is a prohibition on collecting and acquiring insects for scientific research. He considers this to be a devaluation of his human worth and hinders his personal development and the pursuit of basic research. Basic research includes the description and classification of the organisms that exist on our earth, and to date only approximately 30-24 per cent of all existing species have been discovered and described. He feels hindered and monitored in his research and questions the reasonableness and logic of the new regulations. He refers to mankind's mass destruction of all types of animals on earth, for example through poison spraying, for instance against Schwarmmspinner in 1993.
Dietrich Gantzhorn, who is an amateur entomologist and butterfly collector, has written an article in the same journal 1 July 1995 p. 265-268 with continuation in the following issue, 15 July 1995 p. 294-295.
The author objects to the new law that, with immediate effect, prohibits all collection of butterflies in Germany. He is also highly critical of the design of the Red Lists in Germany. The reason is that sufficient scientific factual basis is often lacking and assessments are often subjective. Wrong species are included and threat patterns are not specified. Follow-up is also deficient. In the new law, one apparently follows the EU directives that threatened species according to the list in annex 4 must not be sent across national borders. In Germany, one has apparently interpreted the directives to apply also to all species listed in domestic Red Lists.
That is not all. If a species that is not red-listed in the country of capture is sent to collectors in Germany and the species is red-listed there, the customs authorities confiscate the animal in question. There is the possibility of requesting a permit, but the accompanying bureaucracy is described as very time-consuming, cumbersome and costly.
Gantzhorn advocates instead regulations such as those in force in England, Holland and Switzerland, where species protection legislation is more logical. He could equally well have referred to Sweden, which, regarding the listing of threatened species, is a pioneer.
He sees the following threatening scenario from the country's legislation: Either amateur entomologists cease their hobby, or they turn abroad and conduct collecting work in, for example, Turkey, Southeast Asia or South America. Since the number of professional entomologists in Germany is also limited, the location reports from amateur entomologists constitute the absolutely most important source of knowledge for knowledge about the country's species and their threat status. If this information disappears, the Red Lists become worthless. No follow-up of species status takes place, and species can become extinct, which perhaps is only noticed much later, when it is too late. Threatened biotopes are not discovered, and the country cannot fulfill its obligations under the EU's Habitat Directive. This policy thus harms the nature and species one believes oneself to be protecting!
We must hope that the massive criticism directed at this new law will lead to a reconsideration.
For us Swedish entomologists, however, there is reason to:
1. If possible, not send European determination material to Germany without first carefully checking that the species do not risk being listed in the Red Lists in Germany. If so, there is a great risk that the shipment will be confiscated.
2. If non-European material is sent, the material's country of origin should be carefully stated on the shipment.
VIEWS ON NATURE CONSERVATION WORK IN SWEDEN
History
Work with the collection and documentation of the Swedish insect fauna has a long tradition. For at least 250 years facts have been collected, which is reflected in rich literature material and extensive collections preserved in our museums. Most of the work has been carried out by devoted amateur entomologists, which is natural since they have constituted the majority of active collectors.
In order to be able to follow species status regarding distribution and frequency in a more systematic way and to be able to sound the alarm if any species should show a tendency to decline, cooperation was initiated between the then Forestry School and the National Forestry Board in the mid-1970s. This cooperation resulted in a compilation of threatened invertebrates in forest land. One can say that this was the first so-called red list in the form of fact sheets published in the book "Fauna Management in Forestry Part 2" (Ehnström & Waldén, 1986).
The database for threatened species was established in 1984 and was jointly run by the National Environmental Protection Board and the Swedish University of Agricultural Sciences under the direction of Bengt Ehnström, and resulted in the publication "Red-listed Invertebrates in Sweden 1993." From this year onwards, the Database has become an independent institution and been renamed to the Species Database. This depends for its operations on fact collection and reporting from amateur entomologists, since the number of positions for professional entomologists simply does not meet the need. The committee that has worked with red-listing of species has worked extremely seriously and carefully evaluated all collected data from an objective and scientific perspective. What is unique about these lists is that for each species, the cause of the threat has been carefully analyzed and indicated in so-called threat categories. This is a prerequisite for measures to be specified to improve the species' status. Sweden could probably be considered a pioneer in this regard. The starting point for Sweden to be able to fulfill its obligation under the EU's so-called Habitat Directive is thus very good.
Regarding the report form "Cerambyx" for red-listed invertebrates, see Insectifera 2:1, 1994, p. 20-25. The form was also included as an appendix to Entomologisk Tidskrift Vol. 115 No. 4, 1994. It can also be ordered from the Species Database, SLU, Box 7002, 750 07 Uppsala, Tel 018-672623.
Problem Areas
As can be seen, amateur entomologists have a very important task to fulfill for the Species Database to function. The problem is that amateur entomologists currently active have a relatively high average age and recruitment of new members has been poor. Where is the cause? More and more people value the environment and nature next to good health as the most important thing in life. There should thus be no lack of interest in nature.
The role of education?
Biology teaching at university level is largely focused on ecology at the expense of taxonomy, i.e. species knowledge. Species knowledge is, however, a necessity in order to be able to describe the state of nature and to be able to follow changes and to be able to gain sufficient knowledge that can initiate the preservation/restoration of threatened habitats.
However, interest in nature is established much earlier than at university level, often already in primary school.
The role of the National Museum?
The National Museum has, over a couple of generations, with its very fine display collections open to the public, constituted a great source of inspiration for young people. I myself and many of my amateur colleagues have the National Museum to thank for our rewarding hobby. Think of how many school classes have walked through the halls and marveled at nature's wealth. We entomologically interested young people were taken up in the Entomological Society and taught with lectures every month in the premises of the main entomological collection. After the lectures, we could receive help with advice and
identification by doubly distinguished older entomologists in the field of nomenclature.
Much has changed in recent times. The Entomological Society's meetings now take place in cramped and uncomfortable premises. Young people today can only obtain identification assistance for many insect groups from amateur entomologists. Neither can they receive any help from the museum's collections. The collections open to the public have now been practically swept away. In the premises that previously housed the extensive and very beautiful entomological collections, astronauts now hang from the ceiling and in the display cases one finds only old satellites. A visitor can easily get the impression that he has gone the wrong way and ended up in a technical museum instead of at the country's foremost museum for biological research!
In Europe's capitals there is always a large museum with rich collections of plants and animals. These collections always interest large crowds of schoolchildren and also amateur entomologists, amateur ornithologists, etc. What are foreign visitors to think when they visit our National Museum?? A cinema?!
And with our commitment in the EU to protect species and environments, it ought to be Sweden's duty to conduct knowledge dissemination directed at the general public. This obligation is clearly expressed in the Council Directive. Change the National Museum as soon as possible into the broad educational and information institution it once was. We want to be able to see collections of animals from all corners of the earth again. Separate theme exhibitions on a commercial basis are not sufficient.
Urgent tasks
In order for us to live up to Natura 2000, more weight ought, as I have previously emphasized, to be placed on taxonomy. Amateur entomologists ought, to a greater degree than is currently the case, to receive better support and assistance from domestic specialists at an institutional level instead of, as is now constantly the case, having to engage foreign super-specialists. The number of entomological positions in the country ought therefore to be reviewed.
The county administrative boards' nature conservation units will receive the very important task of inventorying habitats within Natura 2000. This work must take place in close cooperation with botanists, ornithologists, entomologists, etc. Already now a very good cooperation is established between several county administrative boards and amateur entomologists. These have in approximately 90% of cases been responsible for the entomological inventory.
The Species Fact Bank's lists will be one of the foundations for the classification of habitats.
The inventory work will result in a number of biotopes meeting the requirements of the EU's Natura 2000 and becoming subject to protective measures, for example reserve designation. According to EU rules, as previously mentioned, different measures may be chosen with regard to local conditions, such as access prohibitions, collection prohibitions, prohibitions on collecting certain specified species, prohibitions on damaging living trees or other vegetation, prohibitions on removing or damaging dead trees or plant parts, etc.
In my opinion, detailed management plans and possibly prohibitions on the collection of certain sensitive species should be issued. General collection prohibitions should be avoided. Such prohibitions lead to all data on the ongoing species development being halted, and this cannot be the intention of the measure.
Acute problems
When it comes to the preservation of indispensable habitats according to Natura 2000, there are unfortunately quite a number of areas in Sweden that have been neglected and where irreplaceable areas have been allowed to deteriorate and be destroyed, for example through overgrowth or clear-cutting. Sweden has, through its signing of the EU Council Directive, committed itself to act according to Natura 2000. It is high time to attempt to save certain areas. According to the directives, it is also incumbent upon member states to restore partially destroyed habitats. The various relevant county administrative boards ought as soon as possible to inventory areas that may be candidates for review.
As examples I wish only to point to a few areas that I think should be brought to attention.
1. The Värnanäs area in Eastern Småland. The Värnanäs area is known for a rich occurrence of noble deciduous forest, for example centuries-old beeches and oaks. In these there occur or have occurred a rich fauna of severely threatened beetle species, such as Stenagostus villosus, Athous mutilatus, Ampedus rufipennis, Liocula marmorata, Osmoderma eremita, Cicones variegatus, Anoplodera scutellata, Platyrrhinus resinosus and many more (own inventory). Many of these species lived in large, partly hollow beeches that grow or grew near the shore of Kalmarsund and in solitary giant beeches in meadow land. Many of these beeches were protected as natural monuments. For some reason the landowner requested permission to fell some of these and for unknown reasons this was granted. The area has undergone ongoing destruction for several years in the form of overgrowth with spruce that is displacing the deciduous forest. Several of these exceptionally threatened species from an EU perspective are threatened with extinction at this locality. They have probably lived in a succession in this area for several millennia. So far apparently nothing has been able to be done for this area. Now Sweden ought to be obliged to protect the area and possibly undertake measures for careful restoration. Firstly the felling of encroaching spruce and possibly replanting of beech to ensure continued continuity. See former Entomologisk Tidskrift 115/3/1994: Indicators of giant tree continuity—Swedish occurrences of click beetles dependent on coarse, living trees. Nilsson & Baranowski. This article emphasizes our global responsibility for the survival of certain wood-dwelling click beetles, inter alia species that have thus been found in this area.
2. Older beech stands in South Sweden. Throughout Europe old beech forests have been heavily exploited, unfortunately also in our country. Many very rare and disappearing species are completely dependent on old beech forest with dead and dying trees. It is extremely important that the remaining beech areas are protected from felling and protected from, for example, overgrowth by spruce forest. See Entomologisk Tidskrift 116/1-2/1995: The threatened wood beetles of beech forest: 1. The long-horned beetle Anoplodera scutellata (Cerambycidae) Nilsson & Baranowski.
3. In general one should be careful about felling coarse and medium-sized deciduous trees. One should aim, if possible, for coherent areas and take into account the need for and ensuring of succession. In northern Sweden the same applies; older forest of old-growth character constitutes a disappearing part of the forest area and should be spared. Sweden, as regards the preservation of many wood-dwelling beetles, which are to be regarded as relics from past centuries of continuous deciduous forest areas, bears a great responsibility. Similar areas in the rest of Europe are disappearing. By drawing attention to these circumstances, Sweden ought to be in a position to seek and obtain grants from the EU to preserve these habitats in accordance with the Council Directive.
Ulf Nylander
Åsvägen 15
818 33 Valbo
Tel. 026-13 24 35
Fax 026-13 19 39
References:
Official Journal of the European Communities No. L 206. 22.7.1992.
Catalogus Coleoptorum Sueciae, Lundberg 1986.
Enumeratio Coleopterorum Fennoscandiae, Daniae et Baltiae, Silferberg, 1992.
Fauna Entomologica Scandinavica Vol. 10 The Buprestidae (Coleoptera) of Fennoscandia and Denmark. Bily 1982.
Faunavård i Skogsbruket 2. Den lägre faunan. Ehnström & Waldén, 1986.
Rödlistade evertebrter i Sverige 1993, Ehnström, Gärdenfors & Lindetlöw, Databanken för hotade arter, 1993.
Entomologisk Tidskrift Vol. 115/3 1994, p. 81-97: Indikatorer på jätteträdskontinvitet—svenska förekomster av knäppare som är beroende av grova, levande träd. Nilsson & Baranowski.
Entomologisk Tidskrift Vol. 115/4 1994, p. 129-135: Rapportera rödlistade arter till Artdatabanken! Ehnström, Gärdenfors, Lejfelt-Sahlén & Lindelöw.
Entomologisk Tidskrift Vol. 116/1-2 1995, p. 13-19: Bokskogens hotade vedskalbaggar: 1. Blombocken Anoplodera scutellata (Cerambycidae), Nilsson & Baranowski.
Hem Till Jorden, Peter Nilson, Norstedts Förlag AB, Stockholm 1994
36
EU och biologisk mångfald
ur ett entomologiskt perspektiv.
EU- Rådets Direktiv om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter.
Nytt regelverk som är tvingande även för Sverige i och med medlemsskapet.
Kommentarer.
Nya lagar och bestämmelser gäller i Tyskland för entomologiskt arbete med
risk för att EU :s mål på sikt kan hotas.
Synpunkter på naturvårdsarbetet i Sverige.
Europeiska Rådet har den 21 maj 1992 utfärdat ett mycket omfattande regelverk syftande till
ett bevarande, skydd och förbättring av miljön, inbegripande bevarande av Hvsmiljöer samt
vilda djur och växter, RÅDETS DIREKTIV 92/43 EEG, s.k. habitatdirektivet.
I och med Sveriges medlemsskap i EU och undertecknande av Direktivet har Sverige
förpliktigat sig att leva upp till EU:s mycket ambitiösa och omfattande åtgärdsprogram.
Detta är så omfattande att endast de viktigaste aspekterna kommer att beröras i denna artikel.
Den intresserade uppmanas att ta del av orginaltexten.
Huvudsyftet till Direktivet är att främja den biologiska mångfalden även med beaktande av
ekonomiska, sociala, kulturella och regionala behov och den framtida utvecklingen.
Det framhåltes att på det europeiska territoriumet pågår en ständig försämring av livsmiljöerna
och att ett ökande antal vilda arter är alivariigt hotade. Eftersom hoten ofta är av
gränsöverskridande karatär är det nödvändigt med gemensamma åtgärder av medlemsländerna.
I direktiven framhålles bl.a, följande:
Med hänsyn till hoten mot vissa typer av iivsmiljöer och vissa arter är det nödvändigt att
definiera dessa som prioriterade för att bevarandeåtgärder snabbt skall kuna genomföras.
För vissa livsmiljöer och arter av gemenskapsintresse är det nödvändigt att utse särskilda
bevarandeområden för att kunna skapa ett sammanhängande europeiskt ekologiskt nät enligt
en fastställd tidsplan.
Medlemsstaterna skall själva föreslå områden som skall utses till särskilda bevarandeområden.
Dock skall Rådet och kommisionen kunna utse områden som gemenskapen anser vara
oundgängligt för bibehållande av en prioriterad miljö eller för en prioriterad arts överlevnad
detta trots att medlemsstaten i fråga ej tagit eget initiativ.
Det framhålls att alla medlemsstater har ansvar att vidta åtgärder för att främja och bevara
priofiterade livsmiljöer och prioriterade arter av gemenskapsintresse. I undantagsfall kan detta
innebära en alltför stor ekonomisk börda för vissa medlemsstater då fördelningen av de
prioriterade miljöerna kan vara ojämt fördelad. EU kan i sådana fall bidraga med
medfinansiering inom den budget som gemenskapen har fastställt.
"Inom politiken för markanvändning och utveckling bör skötsel och förvaltning av de element i
naturen som är av avgörande betydelse för vilda djur och växter främjas".
Man föreslår inrättandet av ett system för övervakning av bevarandestatus hos livsmiljöer och
arter som omfattas av direktivet.
För vissa prioriterade arter bör bestämmelser fastställas, om bevarandestatus så motiverar, om
skötsel- och förvaltningsåtgärder för vissa arter, bl.a. förbud mot vissa metoder för fångst och
dödande. Under särskilda förhållanden bör möjligheter ges till undantag.
Kommissionen avser att med regelbundna mellanrum utarbeta rapporter baserade på uppgifter
från medlemsstaterna om tillämpningen av de nationelia bestämmelserna som antagits till följd
av EU:s direktiv.
" Ett ökat vetenskapligt och tekniskt kunnande är helt nödvändigt för genomförandet av detta
direktiv. Den forskning och det vetenskapliga arbete som krävs för detta bör därför främjas."
Direktivet kommer att följas av bilagor som rådet utger men hänsyn till den tekniska och
vetenskapliga utvecklingen.
" Utbildning och allmän information om målen med detta direktiv är nödvändiga för att ett
effektivt genomförande av direktivet skall kunna säkerställas."
Föreskrifterna i direktivet ges i ett stort antal artiklar samt ett antal bilagor med bl.a. namn på
prioriterade arter.
« Artikel I behandlar definitioner.
« Artikel 2 redogör för direktivets syfte att säkerställa den biologiska mångfalden genom
bevarande av livsmiljöer.
« Artikel 3 diskuterar bevarande av livsmiljöer och habitat. Man vill skapa ett
sammanhängade europeisiskt ekologiskt nät av särskilda bevarandeområden under
beteckningen NATURA 2000. I nätet skall ingå områden med livsmiljöer som förtecknats i
bilaga 1 och habitat för
de arter som finns förtecknade i bilaga 2. Syftet är att bibehålla eller vid behov återställa
gynnsamma förhållanden i miljön för berörda arter i det naturliga utbredningsområdet.
Nätet NATURA 2000 skall också omfatta de skyddsområden som medlemsstaterna har
utsett i enlighet med direktiv 79/409/EEG.
Varje medlemsstat åläggs att utse områden titl särskilda bevarandeområden i enlighet med
de mål som anges i Artikel 4.
+ Artikel 4 I enlighet med givna kriterier (1 bilaga 3) och relevant vetenskaplig information
skall varje medlemsstat föreslå en lista över områden och ange vilka livsmiljöer i bilaga 1
och vilka inhemska arter i bilaga 2 som finns inom dessa områden.
Listan skall överlämnas till kommissionen inom 3 år efter anmälan av EU:s direktiv (dec.
1995).
Utkast till listor skall upprättas över områden av gemenskapsintresse där en eller flera
prioriterade livsmiljöer eller prioriterade arter finns.
Varje stat har skyldighet att se till att gynnsamt bevarandestatus för listade miljöer och
prioriterade arter bibehålls eller återställs mot bakgrund av den risk för försämring eller
förstörelse som området är utsatt för.
» Artikel 5 handlar om hur man skall förfara om kommissionen och en enskild stat är oense
om ett områdes status, där t.ex. kommissonen har vetenskaplig information om ett områdes
oundgängliga vikt för bevarandet av livsmiljö för en prioriterad arts överlevnad.
Efter ett samrådsförfarande skall Rådet fatta beslut i enlighet med bestämmelser som
är angivna i Artikel 6.
+» Artiklar 7 - 11 handlar huvudsakligen om regler för övervakning och medfinansiering av
prioriterade livsmiljöer.
37
» Artikel 12 - 16 handlar om medlemsstaternas skyldighet att vidtaga åtgärder för att vidta
nödvändiga åtgärder för att införa ett skyddssystem i det naturliga utbredningsområdet för
de djurarter som finns förtecknade i bilaga 4 a med förbud mot:
a) att avsiktligt fånga eller döda exemplar av dessa arter i naturen.
bj) att avsiktligt störa dessa arter, under parnings- uppfödnings- övervintrings- och
c) att avsiktligt förstöra eller samla in ägg i naturen.
d) att skada eller förstöra parnings- eller rastplatser.
Medlemsstaterna skall förbjuda förvaring, transport och försäljning eller byte samt
utbjudande till försäljning eller byte av exemplar som insamlats i naturen med undantag av
sådana som samlats på lagligt sätt före genomförandet av direktivet.
Vidare kan åtgärder bli nödvändiga som reglering av tillträde till vissa områden,
tillfälliga eller lokala förbud mot insamling eller olika slag av reglering av insamling
och exploatering, t. ex. införande av kvotsystem.
« Artikel 17 handlar om information och om hur kommissionen skall utarbeta regelbundet
återkommande rapporter och deras omfattning.
« Artikel 18 betonar medlemsstaternas förpliktelser att främja forskning och vetenskapliga
arbeten som är nödvändiga för att uppnå direktivets mål. Vikten av en väl fungerande
famöming av forskningen som utförs i medlemsstaterna framhålls.
I bilaga 2 a. finns en förteckning över djur- och växtarter av gemenskapsintresse vilkas bevarande
kräver att särskilda bevarandeområden utses.
INSECTA
Coleoptera (skalbaggar):
Euprestis splendens (Fraktbagge)
Carabus olympicus + (Jordlöpare)
Cerambyx cerdo (Stor ekbock)
Cucujus cinnaberinus (Cinnoberbagge)
Dysticus latissinvus (Dykare, vår största art)
Graphoderus bilineatus — (Mindre dykare)
Limoniscus violaceus (Knäppare)
Lucanus cervus (Ekoxe)
Morimus furereus (Läånghorning)
Osmoderma eremita " (Eremitbagge)
Rosalia alpina (Alpbock)
Det föreligger ett finskt-svenskt förslag med följande tillägg:
Corticaria planula (Mögelbagge rödlistad, hotkatergori 1, utbredning Nb-Ly, Pi)
Deronectes larus (Dykare, rödlistad, hotkategori 4, spridd utbredning Ha- Lu
men med störa luckor)
Pytho kolwensis ( Större barkplattbagge, rödlistad, hotkategori 1, utbredning
Jä -Lu)
Stephanopachys substriatus ( Grov tallkapuschongbagge, rödlistad, hotkategori 2,
utbredning Sm-To med luckor)
Stephanopachys linearis (Slät tallkapuschongbagge, rödlistad, hotkategori 2,
utbredning Vg-Lu med luckor)
Lepidoptera (fjärilar):
Callimorpha quadripunctata
Coenonympha oedippus”
Erebia calcaria (Falsk luktgräsfjäril, ej i Sverige)
Erebia christi (Dyster gråvingad svartgrasfjäril, ej i Sverige)
Eriogaster catax (Sydlig björnspinnare, ej i Sverige)
Euphydryas aurinia (Ärenprisnätfjäril,
1 Gästrikland känd från kalkområdet söder om Trösken)
Graellsia isabellae (Spansk månspinnare)
Hypodryas maturna (Boknätfjäril, finns i Sverige)
Lycaena dispar (Stor guldvinge, ej i Sverige)
Maculinea nausithous (Mörk blodtoppblåvinge, ej i Sverige)
Maculinea teleius (Blodtoppblåvinge, ej i Sverige)
Melanagria arge (Italienskt schackbräde, ej i Sverige)
Papilio hospiton (Hospitonfjäril, ej i Sverige)
Plebicula golgus (Nevadablåvinge, ej i Sverige)
Arter med asterisk är prioriterade.
Ärenprisnätfjäril Euphydryas aurinia
Styrelsens kommentar:
Föreningen kommer naturligtvis att göra allt för att Sverige skall
leva upp till EU:rådete direktiv i detta fall. Om Vi i Sverige inte
kan skydda denna enda art på EU:s lista som finns här i Gästrikland,
vad är då allt tal om skyddet av den biologiska mångfalden och hotade
arter värt ?
39
I bilaga 4 d.v.s. de arter som omfattas av bestämmelserna i Artikel 12, d.v.s. arter som
ej får avsiktligt dödas, fångas eller störas och ej heller transporteras över gränser eller försäljas
d.v.s. i praktiken är FRIDLYSTA AVEN I SVERIGE:
Coleoptera (Skalbaggar)
Buprestis splendens (Utdöd i Sverige, sista ex. togs utanför Askersund av Ringselle 1895)
Cerambyx cerdo (Stora ekbocken, redan fredad på enda säkra lokalen i Scandinavien,
Halltorps Hage på Öland)
(Cinnoberbaggen, fredad i Uppsala län, finns i Gästrikland i
Dalälvsområdet)
(Stor dykare, ej rödlistad i Sverige, utbredning Sk - Lu)
(Dykare, ej rödlistad i Sverige, utbredning Sk- Hs, lucka för Gö)
(Ekoxe, rödlistad ,hotkatergori 2,utbredning Sk - Up)
(Eremitbagge el läderbagge, rödlistad, hotkategori 1, utbredning Sk-
Vs)
(Alpbock, utdöd i Sverige, tidigare utbredning Sk, Bl, Sm, Vg)
Cucujus cinnabarinus
Dytiscis latissimus
Graphoderus bilineatus
Lucanus cervus
Osmoderma eremita
Rosalia alpina
Lepidoptera (Fjärilar)
Apertura metis
Coenonympha hera
Erebia calcaria
Erebia christi
Erebia sudetica
Eriogaster catax
Fabriciana elisa
Hypodryas maturna
Hyles hippophaes
Lopinga achine
Lycaena dispar
Maculinea arion
Maculinea nausithous
Maculinea teleius
Melanapris arge
Papilio alexanor
Papilio hospiton
Parnassius apollo
Parnassius mnemosyne
Plebicula golgus
Proserpinus proserpina
Zerynthia polyxena
(Asiatisk skimmerfjänlej i Sverige)
(Brun gräsfjäril, tagen i Gästrikland)
(Falsk tuktgräsfjäril, ej i Sverige)
(Dyster gråvingad svartgräsfjäri, ej i Sverige)
(Schlesisk svartgräsfjäril, ej i Sverige)
(Sydlig björnspinnare, ej i Sverige)
(Korsikansk pärlemorfjäril)
(Boknätfjärtl, finns i Sverige)
(Havtornsvärmare, ej I Sverige)
(Dårgräsfjäril, finns i Sverige)
(Stor guldvinge, ej 1 Sverige)
(Svartfläckig blåvinge, finns i Sverige)
(Mörk blodtoppblåvinge. ej i Sverige)
(Blodtoppblåvinge, ej i Sverige)
(Italiens schackbräde, ej i Sverige)
(Alexanorfjäril, ej i Sverige)
(Hospitonfjäril, ej i Sverige)
(Apollofjärit, finns i Sverige)
(Mnemosynefjäril, finns i Sverige)
(Nevadablävinge, ej i Sverige)
(Dunörtssvärmare, ej i Sverige)
(Sydlig håltrotsfjäril, ej i Sverige)
KOMMENTARER:
Befolkningstillväxten utgör det största hotet mot miljö och den biologiska mångfalden.
Sommaren 1992 beräknades jorden ha 5,42 miljarder människor, åtta år senare således vid
sekelskiftet har antalet beräknats öka till 6,23 miljarder och till år 2025 till 8,47 miljarder.
1992 uppges Europa ha 727 miljoner invånare ( Peter Nilsson Hem till Jorden 1994p.40).
Det finns knappast någon kvadratmeter mark i Europa som inte bär spår av mänsklig aktivitet.
Ökande odlingsareater med ökad användning av gifter och andra kemikalier för att öka
avkastningen samt ett intensivare och förändrat skogsbruk, dikning av sumpskogar m.m., leder
till ökat tryck på livsmiljöer och hot mot många arter.
Mot denna bakgrund är det hoppingivande att EU med allvar ser på utvecklingen och ålägger
medlemsstaterna bedriva fortlöpande inventeringsarbete beträffade djur- och växtarter samt att
lista värdefulla biotoper, habitat, och åläggs att skydda dessa samt vid behov även
utföra RESTAURERINGSARBETE. I detta begrepp måste innefattas även bevarande av
skogar och medelstora och grövre träd för att klara framtida jätteträdskontinuitet som är
nödvändigt för att klara fortlevnaden av ett stort antal vedlevande skalbaggsarter. Även
nyplantering av t.ex. ädellövträd i södra Sverige borde bli aktuell.
Mer om detta i avsnittet om synpunkter på framtida naturvårdsarbete i Sverige.
I Habitat-direktivet framhålles möjligheten för medlemsstater att söka bidrag till de åtgärder
som åläggs medlemsstaterna, Sverige har i förhållande till ytan ett relativt sett kigre
befolkningstryck än Europa i övrigt och har på så sätt fortfarande hvsmiljöer för hotade arter i
en unik utsträckning och kan sägas ha en reservor av arter, som är akut hotade i övriga
Europa. Vi borde p.g.a. detta ha möjlighet att erhålla EU- bidrag för forskning och
reservatbildning. Frågan är hur mycket medel EU avsätter för detta ändamål? Rimligt
borde detta stöd kunna uttryckas i procent av medel för jordbruksstöd.
Urvalet av skyddsvärda och akut hotade arter ur ett EU perspektiv är förvånadsvärt litet.
Listan kommer sannolikt att avsevärt utökas som följd av medlemsländernas egna listor över
hotade arter, sk. Röda Listor. Enbart i Sverige finns 106 rödlistade insektarter tillhörande
hotkategori 1 (akut hotade) samt 196 arter inom hotkategori 2 (sårbara).
Som kommentar till den i Gästrikland förda debatten ,om hur en ny järnvägssträckning
för snabbtåg Stockholm - Gävle skall dragas, kan läggas att Grinduga-området med
hänsyn tilt resultatet av gjorda inventeringar i Gästriklands Entomologiska Förenings
regi, med all sannolikhet faller inom EU:s direktiv om skydd av oumbärlig livsmiljö för
arter som är skyddsvärda ur hela Europas perspektiv,
NYA LAGAR OCH BESTÄMMELSER I TYSKLAND
I Entomologische Zeitschrift 2.maj 1995 ,p.180 skriver dr. Ulf Eitschberger, Entomogisches
Museum, Markleuthen, att i Tyskland råder förbud att för vetenskaplig forskning insamla och
förvärva insekter. Detta anser han är en nedvärdering av hans människovärde och hindrar hans
personlig utveckling och utövandet av grundforskning. Till grundforskning hör beskrivning och
klassificering av de organismer som finns på vår jord och att till dags dato endast c:a 30 24 av
alla existerande arter har hunnit bli upptäckta och beskrivna. Han känner sig hindrad och
övervakad i sin forskning och ifrågasätter det rimliga och logiska i de nya förordningarna. Han
41
42
hänvisar till människans massförstöring av alla typer av djur på jorden t.ex. genom
giftbesprutningar t.ex. mot Schwarmmspinner 1993,
Dietrich Gantzhorn som är amatörentomolog, fjärilssamlare, har skrivit en artikel i
samma tidskrift 1. juli-1995 p.265-268 med fortsättning i följande nr, 15. juli 1995 p. 294 -
295.
Författaren vänder sig mot den nya lag som med omedelbar verkan förbjuder all insamling i
Tyskland av fjärilar. Han är även starkt kritisk till utformingen av Röda Listor i Tyskland.
Anledningen är att tillräckligt vetenskapligt faktaunderlag ofta saknas och att bedömningarna
ofta är subjektiva. Fel arter tas upp och hotbilderna preciseras ej. Uppföljningen är också
bristfällig. I den nya lagen följer man tydligen EU-direktiven att hotade arter enl listan i bilaga 4
ej får sändas över landsgränser. I Tyskland har man tydligen tolkat direktiven till att även gälla
alla arter som förtecknats i inhemska Röda Listor.
Inte nog med det, om en art som ej är rödlistad i fångstlandet , sänds till samlare i Tyskland
och arten där är rödlistad, beslagtar tullmyndigheten djuret i fråga. Det finns möjlighet att
begära dispens men medföljande byråkrati beskrivs som mycket tidskrävande, besvärlig och
kostsam.
Gantzhorn förordar i stätlet bestämmelser som gäller i England, Holland och Schweiz där
skyddstagstiftningen är mer logisk. Han kunde likavät ha hänvisat till Sverige som när det
gäller listning av hotade arter är ett föregångsland.
Han ser följande hotande scenario av landets lagstiftning: Antingen slutar
amatörentomologerna med sin hobby eller ochså vänder man sig utomlands och bedriver
insamlingsarbete i t.ex. Turkiet, Sydostasien eller Sydamerika. Eftersom antalet
yrkesentomologer även i Tyskland är begränsat, utgör fyndortsrapporteringen från
amatörentomologerna den absolut viktigaste kunskapskällan för kunskapen om landets arter
och deras hotstatus, Försvinner denna information blir de Röda Listorna av intet värde. Ingen
uppföljning sker ju av arternas status och arter kan dö ut ,vilket kanske först långt senare, när
det är för sent, uppmärksammas. Doe hotade biotoperna upptäcks inte och landet kan ej svara
upp mot sitt åtagande enligt EU:s Habitatdirektiv. Denna politik skadar således den natur och
de arter man tror sig skydda!
Vi får hoppas att den massiva kritik som har riktats mot denna nya lag kommer att leda till en
omprövning.
För oss svenska entomologer finns det dock anledning att :
1. Om möjligt ej skicka europeiskt bestämningsmaterial till Tyskland utan att först noga
kontrollera att arterna ej riskerar att finnas upptagna på Röda Listor i Tyskland. I så fall är det
stor risk för att sändningen blir konfiskerad.
2. Om utomeuropeiskt material skickas bör materialets ursprungsland noga angivas på
försändelsen.
SYNPUNKTER PÅ NATURVÅRDSARBETET I SVERIGE
Historik
Arbete med insamling och dokumentation av den svenska insektsfaunan har en lång tradition. I
minst 250 år har fakta insamlats vilket avspeglas i ett rikt litterturmaterial samt omfattande
samlingar som finns bevarade på våra museer. Det mesta arbetet har utförts av hängivna
amatörentomologer vilket ju är naturligt eftersom de utgjort merparten av aktiva samlare.
För att kunna följa arternas status beträffande utbredning och frekvens på ett mer systematiskt
sätt och för att kunna slå larm om någon art skulle visa tendens till tillbakagång inleddes ett
samarbete mellan dåvarande Skogshögskolan och Skogsstyrelsen i mitten av 1970-talet. Detta
samarbete resulterade i en sammanställning av hotade ryggradslösa djur i skogsmark. Man kan
säga att detta var den första s.k. röda listan i form av faktablad publicerade i boken "Faunavård
i skogsbruk del 2." (Ehnström & Waldén, 1986).
Databanken för hotade arter tillkom 1984 och drevs gemensamt av Statens Naturvårdsverk
och Lantbruksuniversitetet under ledning av Bengt Ehnström och resulterade i skriften
Rödlistade evertebrater i Sverige 1993. Från och med i år har Databanken blivit en självständig
instituition och namnändrad till Artdatabanken. Denna är för sin verksamhet beroende av
faktainsamling och rapportering från amatörentomologer då antalet tjänster för
yrkesentomologer helt enkelt inte svarar mot behovet. Den kommitté som har arbetat med
rödlistning av arter har arbetat synnerligen seriöst och noga värderat alla insamlade data ur ett
objektivt och vetenskapligt perspektiv. Det som är unikt med dessa listor är att för varje art har
man noga analyserat och angivit orsaken till hotbilden i s.k.hotkategorier. Detta är en
förutsättning för att åtgärder skall kunna anges för att förbättra artens status. Sverige kan nog
betraktas som ett föregångsland i detta avseende. Utgångsläget för att Sverige skall kunna leva
upp till sitt åtagande i EU:s s.k. habitatdirektiv är således mycket gott.
Beträffande Rapportblanketten "Cerambyx" för rödlistade evertebrater se Insectifera 2:1,
1994,p. 20-25. Blanketten fanns även med som bilaga till Entomologisk Tidskrift Vol, 115 Nr 4
1994. Den kan även beställas från Artdatabanken, SLU, Box 7002, 750 07 Uppsala, Tel 018-
672623.
Problemställningar
Som synes har amatörentomologerna en mycket viktig uppgift att fylla för att Artdatabanken
skall kunna fungera. Problemet är att nu verksamma amatörentomologer har en rätt hög
medelåtder och att nyrekryteringen varit dålig. Var finns orsaken? Allt fler människor värderar
miljön och naturen näst en god hälsa till det viktigaste i livet. Någon brist på naturintresse
borde således inte finnas.
Undervisningens roll?
Biologiundervisningen på universitetsnivå är till stor del inriktad på ekologi på bekostnad av
taxonomi, d.v.s. artkunskap. Artkunskapen är dock en nödvändighet för att kunna beskriva
tillståndet i naturen och för att kunna följa förändringar och för att kunna få tillräcklig kunskap
som kan initiera till bevarande/restaurering av hotade livsmiljöer.
Naturintresset grundläggs dock mycket tidigare än på universitetsnivå, ofta redan i
grundskolan.
Riksmuséets roll?
Riksmuséet har under ett par genertioner med sina mycket fina, för allmänheten öppna,
skådesamlingar utgjort en stor inspirationskälla för ungdomar. Själv har jag och många av mina
amatörkollegor Riksmuséet att tacka för vår givande hobby. Tänk så många skolklasser som
vandrat genom salarna och förundrats över naturens rikedom. Vi entomologiintresserade
ungdomar togs upp i Entomologiska Föreningen och undervisades med föredrag varje månad i
entomologiska huvudsamlingens lokaler. Efter föredragen kunde vi få hjälp med råd och
bestämning av i dubbel bemärkelse namnkunniga äldre entomologer.
Mycket har ändrats på senare tid. Entomogiska föreningens sammankomster sker nu i trånga
och otrivsamma lokaler. Bestämningshjälp beträffande många insektsgrupper kan ungdomar i
dag endast få från amatörentomologer. Inte kan de heller få någon hjälp av muséets samlingar.
De för allmänheten öppna samlingarna är nu praktiskt taget bortsopade.I de lokaler som
tidigare hyst de omfattande och mycket vackra entomologiska samlingarna hänger nu
astronauter från taket och i montrar finner man bara gamla satelliter. En besökare kan lätt få
uppfattningen att han gått fel och hamnat på ett tekniskt museeum istället för på landets
främsta museum för biologisk forskning!
I Europas huvudstäder finns alltid ett stort museum med rika samlingar av växter och djur.
Dessa samlingar intresserar alltid stora skaror av skolbarn och även amatörentomologer,
43
44
amatörornitologer m.fl.. Vad skall utländska besökare tänka när de besöker vårt
Riksmuseum?? En biograf?!
Foch med vårt åtagande i EU att skydda arter och miljöer borde det vara Sveriges plikt att
bedriva en mot allmänheten riktad kunskapsförmedling. Denna skyldighet är klart uttryckt i
Rådets Direktiv. Ändra snarast Riksmuséet till den breda utbildnings- och
informationsinstituition det en gång har varit. Vi vill åter kunna se samlingar av djur från
jordens alla hörn. Det räcker ej med separata temautställningar på kommersiell basis.
Angelägna uppgifter
För att vi skall kunna leva upp till Natura 2000, bör som jag tidigare framhållit, mer vikt läggas
på taxonomin,, Amatörentormologerna borde, i högre grad än vad som nu är fallet, få bättre
stöd och hjälp från inhemska specialister på institutionell nivå i stället för att som nu ständigt
behöva anlita utländska superspecialister. Antalet entomologtjänster i landet borde således ses
Över.
Länsstyrelsernas naturvårdsenheter kommer att få den mycket viktiga uppgiften att inventera
livsmiljöer eni Natura 2000. Detta arbete måste ske i ett nära samarbete med botanister,
ornitologer, entomologer o.s.v. Redan nu är ett mycket gott samarbete etablerat mellan flera
länsstyrelser och amatörentomologer. Dessa har uppskattningsvis i c:a 90 24 av fallen svarat
för den entomologiska inventeringen.
Artfaktabankens listor blir en av grundvalarna till klassificeringen av habitat.
Inventeringsarbetet kommer att resultera i att ett antal biotoper kommer att uppfylla kraven på
EU:s Natura 2000 och bli föremål för skyddsåtgärder, t.ex. reservatbildning. Enl. EU:s regler
kan, som tidigare nämnts, olika åtgärder väljas med hänsyn till lokala förutsättningar, som
tillträdesförbud, insamlingsförbud, förbud att insamla vissa angivna arter, förbud att skada
levande träd el annan växtlighet, förbud att bortföra el skada döda träd-el växtdelar m,m,
Enligt min mening skall utförliga skötselplaner och ev, förbud mot insamling av vissa känsliga
arter utfärdas. Generella insamlingsförbud bör undvikas. Sådana förbud leder ju till att alla
uppgifter om den fortlöpande artutvecklingen stoppas och detta kan ju inte vara avsikten med
åtgärden.
Akuta problem
När det gäller bevarande av omistliga livsmiljöer, habitat, enl Natura 2000 finns det tyvärr en
het del områden i Sverige som är eftersatta och där oersättliga områden har fått förfalla och
ödeläggas, t.ex. genom igenväxning eller slutavverkning. Sverige har i och med
undertecknandet av EU Rådets Direktiv förbundit sig att verka efter Natura 2000. Det är på
hög tid att försöka rädda vissa områden. Enl direktiven åligger det även medlemsstaterna att
restaurera delvis förstörda livsmiljöer. De olika berörda länsstyrelserna bör snarast inventera
områden som kan vara aktuella för en översyn.
Som exempel vill jag endast peka på några områden som jag tycker bör uppmärksamrnas.
1. Värnanäsområdet i Östra Småland. Värnanäsområdet är känt för riklig förekomst av
ädellövskog, t.ex. månghundraåriga bokar och ekar. I dessa förekommer det eller har
förekommit en rik fauna av starkt hotade skalbaggsarter, t.ex. Stenagostus villosus, Athous
mutilatus, Ampedus rufipennis, Liocula marmorata, Osmoderma eremita, Cicones
variegatus, Anoplodera scutellata, Platyrrhinus resinosus och många fler (egen
inventering). Många av dessa arter levde i stora, delvis ihåliga, bokar som växer eller växte
nära stranden till Kalmarsund samt i solitära jättebokar på ängsmark. Många av dessa
bokar var skyddade som naturminnesmärken. Av någon anledning begärde markägaren att
få avverka en del av dessa och av okända skäl blev detta beviljat. Området genomgår sedan
flera år en pågående destruktion i form av igenväxning med gran som tränger undan
lövskogen. Flera av dessa synnerligen hotade arter ur ett EU perspektiv, hotas på denna
lokal att dö ut. De har sannolikt levt i en succession på detta område i flera
årtusenden. Hittills har tydligen ingenting kunnat göras för detta område Nu torde Sverige
vara skyldigt att skydda området och ev vidtaga åtgärder för en försiktig restaurering. I
första hand avverkning av inväxande gran samt ev nyplantering av bok för att säkerställa
fortsatt kontinuitet. Se f.d. Entomologisk Tidskrift 115/3/1994:Indikatorer på
jätteträdskontinnitet-svenska förekomster av knäppare som är beroende av grova, levande
träd. Nilsson & Baranowski. I denna artikel framhålles vårt globala ansvar för överlevnaden
av vissa hålträdsknäppare, bl.a. arter som således påträffats i detta område.
2, Äldre bokbestånd i Sydsverige.l hela Europa har gamla bokskogar exploaterats hårt, så
tyvärr även i vårt land. Många mycket sällsynta och försvinnande arter är helt beroende av
gammal bokskog med döda och döende träd. Det är oerhört viktigt att kvarvarande
bokområden fredas från avverkning och att skyddas från t.ex. igenväxning med granskog.
Se Entomologisk Tidskrift 116/1-2/1995: Bokskogens hotade vedskalbaggar: 1.
Blombocken Anoplodera scutellata (Cerambycidae) Nilsson & Baranowski.
3. Generelit bör man vara försiktig med att avverka grova och medlegrova lövträd.
Man bör tänka på att sträva efter om möjligt sammanhängande områden och beakta
behovet och säkerställandet av succession. I norra Sverige gäller samma sak, äldre
skog av urskogskaraktär utgör en försvinnande del av skogsarealen och bör sparas.
Sverige har, när det gäller att bevara många vedlevande skalbaggar, som får betraktas
som relikter från svunna århundradens sammanhängande lövskogsområden, ett stort
ansvar. Likande områden i övriga Europa är i försvinnande. Med påtalande av dessa
förhållanden borde Sverige ha möjlighet att söka och erhålla bidrag från EU för att
hevara dessa habitat i enlighet med Rådets Direktiv.
Ulf Nylander
Åsvägen 15
818 33 Valbo
Tel. 026-13 24 35
Fax 026-13 19 39
Litteratur:
Europeiska gemenskapens officiella tidning Nr L 206. 22.7.1992.
Catalogus Coleoptorum Sueciae, Lundberg 1986.
Enumeratio Coleopterorum Fennoscandiae, Daniae et Baltiae, Silferberg, 1992.
Fauna Entomologica Scandinavica Vol. 10 The Buprestidae (Coleoptera) of Fennoscandia and
Denmark. Bily1982.
Faunavård i Skogsbruket 2. Den lägre faunan. Ehnström & Waldén, 1986.
Rödlistade evertebrter i Sverige 1993, Ehnström, Gärdenfors & Lindetlöw, Databanken för
hotade arter, 1993.
Entomologisk Tidskrift Vol. 115/3 1994,p.81-97: Indikatorer på jätteträdskontinvitet -
svenska förekomster av knäppare som är beroende av grova, levande träd. Nilsson &
Baranowski.
Entomologisk Tidskrift Vol.115/4 1994,p 129-135: Rapportera rödlistade arter till
Artdatabanken! Ehnström, Gärdenfors, Lejfelt-Sahlén & TLindelöw.
Entomologisk Tidskrift VoF 116/1-2 1995, p. 13-19: Bokskogens hotade vedskalbaggar: 1.
Blombocken anoplodera scutellata (Cerambycidae), Nilsson & Baranowski.
Hem Til! Jorden, Peter Nilson, Norstedts Förlag AB, Stockholm 1994
45