P. thuranii ♂R
P. thuranii ♀R
In Malawi, S Tanzania
P. interjecta ♂R
P. aethiops ♀R
Ethiopia PM Somalia . W Kenya, Uganda
P. desmondi desmondi ♂♀
P. sosia sosia ♂R
C Zaire S♀ Kenya-Malawi-♀ Zambia
102 Sierra Leone- Uganda
-
♂R
P. nireus nireus
P. nireus pseudonireus ♀R
Ethiopia-N Uganda-N Kenya
Senegal-W Uganda-Zaire
P. aristophontes ♂♀
Comoro Islands
P. bromius duapomskii ♂R
High. ♂+♀ Uganda
103
Kenya:
P. bromius bromius ♂♀
Si Leo-W Uganda-Angola
104
How and when then did these Papilionidae arrive at the remote islands of Reunion and Mauritius? A good question, one is accustomed to answering journalists who pose a completely impossible question. Day-flying butterflies have existed for a very long time on our earth. Most families and even genera that exist today already existed 30-50 million years ago, many certainly already in the time of the dinosaurs, 70-80 million years ago. This is easy to see even today if one compares the butterfly fauna of Africa and South America, which shows many interesting common features despite the continents beginning to drift apart 80 to 100 million years ago.
Reunion and Mauritius are volcanic islands which were probably formed when the ancient Gondwanaland began to break up into present-day Africa, South America, Antarctica, Australia and India approximately 100 million years ago. If one studies the bottom structure of the Indian Ocean, one sees that a giant crescent-shaped mountain ridge stretches from Reunion and Mauritius northwards up to the Seychelles. This ridge is believed to constitute the remains of the original Gondwanaland. Particularly in the low-lying Seychelles, it is evident that these are very old rock formations which undoubtedly originate from the primordial continent Gondwanaland.
The ancient volcanic islands Reunion and Mauritius were probably formed in connection with the enormous stresses to which the earth's crust must have been subjected during Gondwanaland's division. The islands are therefore certainly very old and there is no volcanic activity either. They are also heavily eroded and particularly Mauritius displays remnants of the old volcanic cores which rise like spires or thumbs over the other mountains.
There is thus a very large time gap to bridge when it comes to determining when butterflies could have arrived at the islands. The question itself is the same as with the islands' many endemic birds.
Presumably the swallowtails found today on the islands arrived there quite a long time ago. As mentioned previously, they are clearly more divergent than their relatives in the "nireus group" in Africa and Madagascar. Presumably a very small number of animals arrived at the islands, perhaps only one or a few specimens. In such a case, of course, "species formation" can proceed rapidly with several generations per year. I do not dare make any definite claims but I guess that it is perhaps some Papilio oribazus or possibly an "early" Papilio epiphorbus that somehow got its genes in the form of eggs or a fertilized female from Madagascar to Reunion perhaps 5 million years ago! To Mauritius the genetic material probably arrived considerably later, perhaps 1.5 million years ago. I am open to comments from Insectifera's eminent readership.
Actually, I find it more remarkable that not more of the species that exist on the African continent are also found on the small islands off its coast. It is a consistent feature that small islands around Africa often harbour an impoverished fauna compared to the number of species on the mainland.
There is a great difference between the islands around the Mediterranean - not to mention those around the Southeast Asian continent's hinterland. Perhaps Africa's dry sandy beaches constitute effective barriers against dispersal attempts or is our mother continent not a producer of migrating species. We have after all only a few species that make it to Europe. But here presumably the Sahara is a natural barrier, and of course the weather. One can also speculate on how often such dispersal has occurred. Given the great difference, particularly that Papilio phorbanta displays, hardly any significant number of animals would have reached this island.
Concerning the two endemic species Papilio manlius and Papilio phorbanta, some information has been published on their biology. Particularly the life habits of Papilio manlius have been described by J. R. Williams. He writes that the butterfly flew throughout Mauritius in the 1980s, from the coast up to the highest parts of the mountains. The species flies year-round but is more common during summer. Flight is fast and powerful. Usually it flies only about half a metre above open ground whereas, in Mauritius' few remaining dense forests, it readily flies up to the tree tops. Today only 2% remains of the island's originally 1865 square kilometres of natural vegetation! The lowland forests are almost completely destroyed.
The clearly green larva today lives mainly on the island's large citrus plantations and all orange trees in the island's many gardens. However, since citrus is not native to the island, the small population that still exists in the island's small forest remnants lives on one or a few other plants, though it is unclear which. Probably it does feed on wild species of the family Rutaceae as do most of the other species in the "nireus group".
As for Reunion's Blue Swallowtail Papilio phorbanta, I have not been able to find any relevant information on its biology. In all likelihood, Papilio phorbanta's way of life should correspond with Papilio manlius on Mauritius.
From the species list, the reader can also see that a male and a female of Papilio phorbanta were collected on the Seychelles and described as the subspecies "nana" by Oberthür in 1880. I strongly doubt that this subspecies ever existed. Far too much speaks for this information being a falsification. A find of a single pair on the Seychelles more than 100 miles north of Reunion, thus considerably further away than Madagascar, and no further findings. Moreover, it is highly implausible that 2 populations would exist so far from each other of such an extremely inbred species while it is not found on any other islands in the vicinity of these islands. And moreover a male and a female at the same time! - and only these two.
Should the species moreover have existed on one or several of the Seychelles' islands, the chance should have been at least as great for it to survive there as on the French island of Reunion.
Reunion is a volcanic island whose highest peak reaches 3,069 metres above sea level. More than 60% of the island lies above 1,000 metres, which has meant that considerably more of the original vegetation remains here than on Mauritius. Papilio phorbanta's situation on Reunion has deteriorated severely since 1950 when it was still common throughout the island.
So far the islands seem to have been able to retain most of their endemic species. Most threatened is probably the blue butterfly Cyclyrius mandersi which may already be extinct. Reunion's Papilio phorbanta is also unique in the "nireus group" through the great difference between the sexes. Perhaps this difference has an explanation in the presence of the unpalatable danaid Euploea goudotii which the brown rare female of P. phorbanta to some extent resembles. A fine example of Batesian mimicry thus even here on this isolated island. This should testify to the fact that both animals have existed long on the island.
Besides the two blue-black swallowtails on Mauritius and Reunion, there is one more species of the family Papilionidae on the two islands. It is Papilio demodocus, present everywhere in Africa. With its yellow colour and general appearance it corresponds in some respects to our Swallowtail, although it lacks tail projections on the hindwings. Papilio demodocus, like its Asian relative Papilio demoleus, is a very aggressive butterfly that often chases away the "gentler" Papilio phorbanta. The English call this species the Christmas butterfly because it readily flies at Christmas time.
105
The islands as a whole harbour a similar butterfly fauna:
On Mauritius there are 4 pieridae, 2 satyrids, 10 nymphalids, 4 danaids, 1 libytheidae, 8 lycaenids, 6 hesperids.
The butterfly fauna on Mauritius was explored early. A contemporary of Linnaeus, the Danish entomologist Johann Christian Fabricius described 4 endemic species from Mauritius as early as 1798. (Amauris phoedora, Euploea euphon euphon, Papilio manlius and Neptis frobenia)
Do go and visit these islands even though, personally, I prefer the Seychelles. These are after all neither French nor French-dominated with small Eiffel towers and all that. One must be grateful that nuclear weapons were not tested on the "French state" of Reunion! Unfortunately, the islands constitute far too clear an example of what European "civilization" has wrought. There can hardly be many other islands that display such devastated nature and such a large number of extinct species. At least 30 beautiful endemic birds are we children of today deprived of beholding for all time because of exploiters' ruthlessness towards the sensitive island nature.
Göran Sjöberg
2. On the Nicobar Islands
Maldiva Islands
SUMATRA
Seycheles Islands
Amirante Islands: Chagos Archipelago
Dar-es-Salaam
Aldabra Islands
Comoro Islands
Loureneo Marques
Madagascar, Mauritius, Reunion and Rodrigues with Reunion's white Dodo
106
NEW COMPETITION
Inspired by the previous competition, we now announce a new competition.
This time it is a photo of a heavily damaged part of a wing of a butterfly.
The question:
A/ Which species?
B/ What colour do you think it might be and if so, why?
Does that sound cryptic?
Question B can probably be interpreted as a clue.
The butterfly does not fly in Sweden.
As usual, the winner will be the one who comes closest.
1st prize: The illustrated butterfly (whole!)
(caught by the undersigned)
Göran Sjöberg
107
108
Newspaper articles from "Days of Yore" flow into the editorial office
From Ulla Friberg at The Butterfly House in Söderhamn we have received a truly old "gem" from 1911, namely "Motley Pages", Sweden's first Coloured Weekly Magazine, volume 1 no. 49, Sunday 10 December 1911!
Thank you Ulla for a fantastic magazine!
All who have old funny clippings are welcome to the editorial office with their works.
MOTLEY PAGES
Insects already played a major role among the peoples of antiquity as a means of nutrition and are still regarded in many places today as delicacies. The grasshopper, for example, is mentioned already in the Bible as extraordinarily good-tasting. At the British Museum there is an ancient sculptural work which depicts some men carrying various kinds of meat to a feast. Some of these men carry grasshoppers attached to long sticks. In ancient Athens grasshoppers were sold in the markets in large quantities, and the Greeks preferred them to quail and figs. Even today they are served in Palestine with oil. In Arabia they are dried in the sun, ground to flour and baked into small cakes. The Congo Negroes prefer a thick brown soup cooked from grasshoppers over all other dishes. On the islands they are cooked in coconut and mixed with rice. In Algeria they are boiled only in water and salted to taste. The Arabs, on the other hand,
The only edible butterfly. Eaten in Australia.
chop up the grasshoppers and bake them into a kind of cake, unless they prefer to fry them in butter or mix them with camel cheese and dates into a dough that is then eaten together with camel milk. In the Dagestan region they are cooked in large pots, fried [or stewed].
In South Russia grasshoppers are smoked in the same way as fish. Often the legs and wings are also removed, after which the body is boiled, fried or stewed.
The American researcher P. L. Simmonds, who has studied peculiar and uncommon foodstuffs, says that raw grasshoppers have a sharp and repulsive taste but that cooked they taste far from bad. Mr. Simmonds has many times consumed this type of insect and claims that broth made from not yet fully fledged grasshoppers can scarcely be distinguished from other meat broth. From the same authority we learn that grasshoppers fried in their own fat with the addition of a little salt acquire a nut-like taste. According to what Simmonds claims, one grows accustomed very quickly to eating grasshoppers and learns to like them. That this food is very nourishing is undoubted, since those who regularly eat grasshoppers soon increase in weight, a fact that has been observed in all parts of North and Central Africa.
Among edible insects, butterfly larvae and maggots come in second place, of which a large number of species are consumed in various parts of the world. Not many of our readers are likely to be aware that the larva of the oak longhorn beetle constitutes a nourishing and palatable food. About twenty years ago a banquet was given at Café Custoza in Paris to demonstrate the high nutritional value of "ver blanc" as this larva is called. The insects were fried golden brown in a batter consisting of flour, milk and egg and pleased the guests so well in taste that the majority of them requested another portion. The cooking recipe for these larvae, which are consumed in certain parts of France, is as follows: "the larvae, which should be as short and fat as possible, are rolled in flour and breadcrumbs, salted and peppered and wrapped in paper that is internally buttered. Then they are placed in hot ashes and allowed to cook for 20 minutes or so, depending on the heat."
That the ancient Romans regarded the carpenter's larvae as delicacies is well known. The name of this larva has, however, not been fully ascertained. The Romans called it cossus, but the one we now characterize by the name "cossus" is the wood borer's larva which bores itself into the interior of tree trunks. This insect, however, has such a dreadful foul smell that one must assume the taste is equally repulsive, and thus it is very doubtful that the old epicureans regarded it as any kind of delicacy. Some naturalists are of the opinion that the larva of the oak beetle represents the original "cossus."
The only butterfly that is eaten is the species occurring in Australia called "bugong." This butterfly species appears every two years in large swarms among the Bugoong Mountains, where the natives kindle large fires beneath the trees on which the creatures have settled, and thus drive them down to the ground. When the natives have collected a sufficient number of these butterflies, they place them on the glowing hot ground and turn them incessantly until the bones, wings and antennae have been singed off. The bodies are then thrust into large wooden vessels and subsequently cakes are baked from them.
Regarding edible insects we must not forget the fat larva of the palm beetle found in Java and in the West Indies. It is claimed that such larvae, fried on thin spits and spiced, surpass in taste all other animal food. This is confirmed by the well-known research traveller Leblond, who spent considerable time on the island Réunion. He says that he first felt aversion to this dish, but that he soon grew accustomed to it and preferred it to all others.
The ancient Greeks ate cicadas with delight. And even today these insects constitute a great delicacy among various African tribes. Equally highly esteemed by the ancient Greeks were crickets. One species of these insects is roasted by South Africa's Negroes over the fire. In China the pupae of silkworms constitute a great delicacy among the lower classes. They are sold in the streets, after the valuable cocoons have been removed.
Finally, we wish to mention that all civilized races are unwitting insect-eaters. There is, for example, a small weevil which is a great enemy of grain crops. During a grain shipment across the Atlantic, for instance, this insect caused damage of no less than 225,000 kronor in value. Even the purest wheat is consumed within a short time by these creatures. And when the wheat is milled, the weevils are ground up as well and thus come to form a component of our bread.
Trösken-trakten
Trösken-trakten
Trösken-trakten
Trösken-trakten
Trösken-trakten
Trösken-trakten
Trösken-trakten
Trösken-trakten
Trösken-trakten
Trösken-trakten
Trösken-trakten
Trösken-trakten
Trösken-trakten
0 = no records after 1960, ? = no records after 1980.
117
P, thurani ÖR
P, thuravi 2 R
n Malawi, s Tanzania
P. interjecta ÖR
P. avthiops & R
Ethiopien PM Somalia . v Kenya, Uganda
P. desnrondi desmondi 3 &
| . Sn . P. sosia sosla 3 R
c Zaire sö Kenya -Malawi-ö Zambia
102 Sierra Leone- Uganda
-
OR
P, Hireus nirens
P,onireus pseudontreus & R
Etiopien-n Ugand-n Kenya
Senegal-v Ugan-Zaire
PB. aristophontes 3 4
Comorerna
PP. bremins duapkomskii ÖR
högl ,ö+c Uganda
103
Kenya:
P. bromins hromius 3 &
Si Leo-v Ugand-Angola
104
Hur och när kom då dessa papilionider till de avlägsna öarna Reunion
och Mauritius 7? En bra fråga brukar man svara journalister som ställer
en helt omöjlig fråga. Dagfjärllarna har funnits mycket länge på vår
jord. De flesta familjer och t o m slåkten som finns i dag fanns redan
för 30-50 miljoner år sedan, många såkert redan på dinosaurernas tid
för 70 - 80 miljoner år sedan. Detta Är lätt att se ån i dag om man
jämför fjärilsfaunan i Afrika och Sydamerika som visar många intres-
santa gemensamma drag trots att kontinenterna började glida isär för
80 till 100 miljoner år sedan.
Reunion och Mauritius år vulkanöar vilka antagligen bildades i samband
med att det gamla Gondvanaland började spricka upp till nuvarande
Afrika, Sydamerika, Antarktis, Australien och Indien för c:a 100
miljoner år sedan. Studerar man bottenatrukturen i Indiska Oceanen ser
man att en jättelik månföormad bergarygg sträcker sig från Reunion och
Mauritius norrut upp till Seychellerna. Denna rygg anses utgöra rester
av det ursprungliga Gondwanaland. Särskilt på de låglänta Seychellerna
syna det tydligt att det rör sig om mycket gamla bergarter som otvivel-
aktigt härrör från urkontinenten Gondwanaland.
De gamla vulkandöarna Reunion och Mauritius bildades antagligen i sam-
samband med de oerhörda påfrestningar som jordskorpan måste ha utsatts
för i samband med Göndwanalands delning. Öarna år därför säkerligen
mycket gamla och någon vulkanisk aktivitet finns heller inte. De är
också kraftigt eroderade och särskilt Mauritius uppvisar rester av de
gamla vulkankårnorna som reser sig likt spiror eller tummar över de
andra bergen.
Det finna alltså ett mycket stort tidsgap att greppa över när det
gäller tidpunkten för när fjärilarna kan ha kommit till öarna. Själva
frågeställningen är densamma som när det gäller öarnas många endemiska
fåglar.
Förmodligen kom de svalstjärtar som idag finna på öarna dit för ganska
länge sedan. De är som tidigare nämnts klart mer avvikande än sina
släktingar i "nireusgruppen" i Afrika och på Madagaskar. Förmodligen
har ett mycket litet antal djur kommit till öarna, kanske bara något
eller några få exemplar. I sådant fall kan naturligtvis swsartbildningen”
gå fört med flera generationer per år. Jag vågar mig inte på något
påstående men gissar att det nog är någon Papilio oribazuz eller möj-
ligen en "tidig" Papilio epiphorbaz som på något sätt fått ut sina
gener i form av ägg eller befruktad hona från Madagaskar till Reunion
för kanske 5 miljoner år sedan ! Till Mauritius kom nog genmaterialet
betydligt senare, kanske 1,5 miljoner år sedan. Jag år öppen för
kommentarer från Insectiferas eminenta låsekrets.
Egentligen tycker jag det är märkligare att inte fler av de arter som
finne på den afrikanska kontinenten inte också finna på småöarna
utanför. Det är ett genomgående drag att småöarna runt Afrika ofta
hyser en artfattig fauna jämfört med antalet arter på fastlandet.
Det är stor skillnad på öarna runt den Byddebrikenika- för att inte
tala om den Sydostasiatiska kontinentens övärld. Kanske utgör Afrikas
torra sandiga stränder effektiva barriärer mot flyktförsök eller Är
vår moderkontinent ingen producent av migrerande arter. Vi har ju
bara ett fåtal arter som tar sig till Europa. Hår är vål dock Sahara
en naturlig barriär och vådret förstås. Man kan också spekulera i
hur ofta en sådan hår spridning skett. Med tanke på den stora olikhet
särskilt Papilio phorbanta uppvisar torde knappast några mängder av
djur tagit sig ut till denna 5.
Beträffande de två endemiska arterna Papilio manlius och Papilio
phorbanta finns en del uppgifter publicerade om deras blologi.
Särskilt Papilio maänlius levnadsvanor har beskrivits av J R Williams.
Han skriver att fjärilen under 1980-talet flög över hela Mauritius,
från kusten upp till de högsta delarna av bergen. Arten flyger året
runt men är vanligare under sommaren. Flykten är snabb och kraftfull.
Oftast flyger den bara någon halvmeter över öppen mark medan den, i
Mauritius' få kvarvarande täta skogar, gärna flyger upp till trädtopp-
arna. I dag återstår bara 2 $ av öns ursprungligen 1865 kvadratkilo-
meter naturliga vegetation ! Låglandsskogarna är nästan helt utrotade.
Den klart gröna larven lever idag huvudsakligen på öns stora citrus-
odlingar och alla apelsintråd i öns många trädgårdar, Citrusen är
dock inte inhemsk på ön varför den lilla population söm ännu finns kvar
i öns små skogsspillror, lever på någon eller några andra växter,
oklart dock vilka. Troligen livnär den sig dock på vilda arter av
familjen Rutaceae som de flesta övriga arterna i "nireusgruppen".
När det gäller Reunions Blå Svalstjärt Papilio phorbanta har jag inte
kunnat finna några relevanta uppgifter om dess biologi. Med största
sannolikhet torde dock Papilio phorbantas levnadssätt överensstämma
med Papilio maniius på Mauritius.
Av artförteckningen kan läsaren även se att en hane och en höna av
Papilico phorbanta tagits på Seychellerna och beskrivits som underarten
"nana" av Oberthär 1880. Jag betvivlar starkt att denna underart
någonsin existerat. Alltför mycket talar för att denna uppgift är ett
falsarium. Ett fynd av ett enda par på Seychellerna mer än 100 mil
norr om Reunion, alltså betydligt längre bort än Madagaskar, och inga
fler fynd. Dessutom helt osannolikt att 2 populationer skulle existera
så långt från varandra av en så extremt inavlad art samtidigt som den
inte finns på några andra öar i närheten av dessa öar, Och dessutom en
hane och en hona samtidigt! - och bara dessa två.
Skulle arten dessutom ha funnits på någon eller några av Seychellernas
Öar borde chansen ha varit minst lika stor att överleva där som på den
Franska ön Reunion.
Reunion är en vulkanö vars högsta topp når 3069 m ö h. Mer än 60 $ av
ön ligger på över 1000 m vilket har lett till att hetydligt mer av den
ursprungliga vegetationen återstår här än på Mauritius. Papilio phor-
bantas situation på Reunion har försämrats kraftigt sedan 1950 då den
ännu var vanlig runt om på ön.
Ännu så länge verkar öarna ha kunnat behålla de flesta av sina ende-
miska arter. Mest hotad är nog blåvingen Cyclyrius mandersi som
kanske redan är utrotad. Reunions Papilio phorbanta är också unik i
"nireusgruppen" genom sin stora olikhet mellan könen. Kanske har
denna olikhet en förklaring i förekomsten av den oäåtliga daniden
FEuploea goudotii som den bruna sällsynta honan av P phorbanta till
viss del liknar. Ett fint evempel på Bates mimicry alltså ända här
ute på denna isolerade ö. Detta torde tala för att de båda djuren
funnits länge på ön.
Förutom de två blåsvarta svalstjärtarna på Maurutius och Reunion finns
ytterligare en art av familjen Papilionidae på de två öarna. Det är
den i Afrika allestädes närvarande Papilio demodocusa. Med sin gula färg
och allmänna uppträdande motsvarar den i någon mån vår Makaonfjäril,
även om den saknar svansutskott på bakvingarna. Papilio demodocus,
liksom sin Asiatiska släkting Papilio demoleus är en mycket aggressiv
fjäril som ofta jagar bort den "vekare" Papilio phoebanta. Engelsmännen
kallar denna art för Christmas butterfly eftersom den gärna flyger vid
jultid.
105
Öarna hyser som helhet en likartad fjärilsfauna:
På Mauritius finns 4 pierider, 2 satyrider, 10 nymphalider, 4 danider,
1 libytidae, 8 lycaenider, 6 hesperider.
Fjärilsfaunan på Mauritius utforskades tidigt. Linnés samtida, den
Danske entomologen Johann Cristian Pabricius beskrev 4 endemiska
arter från Mauritius redan 1798. (Amauris phoedorn, Euploea euphon
euphon, Papilio manlius och Neptis frobenia)
Åk gärna och besök dessa öar även om i alla fall jag föredrar Seychel-
lerna. Dessa är ju heller inte franska eller franskdominerade med små
Eiffeitorn och allt annat. Man får väl vara tacksam att man inte provat
kärnvapen på den "franska delstaten" Reunion ! Öarna utgör tyvärr ett
alltför tydligt exempel på vad den Europeiska "civilisationen" ställt
till med. Det lär knappast finnas många fler öar som uppvisar en så
skövlad natur och ett så stort antal utrotade arter, Minst 30 arter
granna endemiska fåglar är vi nutidens barn berövade att för all
framtid skåda p g a exploatörernas hänsynslöshet mot den känsliga ö-
naturen IItlilil
Göran Sjöberg
H : nar ER ET oo
2 fee ken ÖP Jå om tanka
le Nicobar Istends "
Fra AE
Maldiva Islands +
a
SUMATRA Men
Seycheles Ielands - : SJR Ar É
Amirante Islands : Chagos Archipelago: 3
>". Dar-aa-Balsam bogdan
S rm > Åldabra Islands
« Cormoro telands
ah
od
--M
-Loureneo Marques
Madagaskar, Mauritius, Reunion och Rodrigques med Reunions vita Dront
106
NY TÄVLING
Inspirerad av den förra tävlingen utlyser vi nu en ny tävling.
Den här gången är det ett foto av en kraftigt föratorad del av
en vinge på en fjäril.
Frågan:
A/ Vilken art ?
B/ Vilken färg tror Ni det kan vara och i så fall varför ?
Låter det kryptiskt 7?
Fråga B kan nog tolkas som en ledtråd.
Fjärilen flyger inte i Sverige.
Vinnare blir som vanligt den som kommer närmast
l:a pris: Den avblldade fjärilen ( hela ! )
( fångad av undertecknad )
Göran Sjöberg
107
108
Till redaktionen strömmar in tidningsartiklar från "Anno Dazumal"
Från Ulla Friberg i Fjärilshuset 1 Söderhamn har vi fått en riktigt
gammal "godbit" från 1911, nämligen "Brokiga Blad", Sveriges första
Kolorerade Veckotidning, årgång 1 nr 49, Söndagen den 10 december
1911 !
Tack Ulla för en fantastisk tidning !
Alla som har gamla roliga urklipp är vålkomna till redaktionen med
sina alster.
BROKIGA BLAD
Insekterna spelade redan hos forntidens
folk en stor roll som näringemedel- och
anges ännu i dag på många håll gom de-
likatesser. Gräshoppan t. ex. omnämnes
redan i 'bibeln som. utomordentligt väl-
smakande. På British Museum finnes ett
gammelt skulpturverk, som framställer
några män, hvilka bära olika elag af
Den enda ätbara fjärilen. Ätes I Austra-
lien,
kött till en festmåltid. Af dessa män bära
några vid långa käppar fästade gräs-
hoppor. I det forntida Athén såldes på
torgen gräshoppor i stora kvantiteter, och
grekerna föredrogo 'dem framför vaktlar
och fikon, Ännu i dag anrättas de i Pa-
lestina med olja. I Arabien torkas de
i solen, malas till mjöl och bak.s till
små kakor. Kongonegrerna föredraga en
på gräshoppor kokt, tiock brun soppa
framför alla andra anrättningar. På Ma-
kas därpå i flott och blandas med ris.
I Algeriet kokas de endast i vatten och
saltas efter smak. Araberna däremot
sönderskära gräshopporna och baka af dem
en slags kakor, såvida de ej föredraga
att steka dem i smör eller blanda dem med
kamelost och dadlar till en deg, som se-
dan ätes tillsammans med kamelmjölk.
dagaskar kokas de i stora grytor, ste-t
Insekter som läckerbitar.
I Sydryssland rökas gräshopporna på
samma sätt som fisk. Ofta afbrytas äf-
ven fötterna och vingarna, hvarefter
kroppen kokas, stekes eller stufvas.
Den amerikanske forskaren P. L. Sim-
monds, som studerat egenartade och föga
brukliga näringsmedel, säger att råa gräs-
hoppor hafva en skarp och motbjudande
smak men att de däremot som kokade
smaka längt från illa. Herr Simmonds
har många gånger förtärt detta slag af
insekter och påstår att buljong på ännu
ej flygfärdiga gräshoppor knappast kan
skiljas från annan köttbuliong. Af sam-
ma auktoritet få vi veta att i sartt eget
spad stekta gräshoppor, med tillsats af
litet salt, få en nötliknande smak. Enligt
hvad Simmonds påstår vänjer man sig myc-
ket snart vid att äta gräshoppor och
lär sig att tycka om dem. Att denna
föda är mycket närande är otvifvelak-
tigt, enär de som regelbundet äta gräs-
koppor snart öka i vikt, ett faktum, som
iakttagits i alla delar af norra och mel-
lersta Afrika. |
Bland ätbara insekter komma i an-
dra rummet fjärilslarver och maskar,
af hvilka ett stort antal arter för-
täras i olika trakter af världen. Ej
många af våra läsare torde hafva
sig bekant, att ollonborrens larv ut-
gör en närande och välsmakande föda.
För omkring tjugo år sedan gafs på Café
Custoza i Paris en bankett för att de-
monstrera det höga näriugsvärdet af »ver
blanc» som denna larv kallas. Insek-
terna stektes gulbruna i en af mjöl, mjölk
och ägg bestående deg och föllo gästerna
så väl i smaken att flertalet af dessa an-
höllo om ännu en portion. Kokreceptet
för dessa larver, hvilka förtäras i "en del
trakter af Frankrike, är följande: »lar-
verna. som böra vara så korta och feta
som möjligt, rullas i mjöl och rifvebröd,
saltas och peppras samt inviras i invän-
digt smöradt papper. Därpå läggas de i
het aska och få koka 20 minuter eller
så, beroende på hettan.»
Ått de gamla romarna ansågo timmer-
mannens larver som ora dGelikates-
ser, är väl bekant. Namnet på denna
larv har dock ej till fullo kunnat kon-
stateras. Romarna kallade den cossus,
men den vi nu känneteckna med namnet
»eossus» är vedborrarens larver som
gräfva sig pångar inuti trädstammar.
Denna insekt har dock en så afskyvärd
frän lukt, att man måste antaga att sma-
ken är lika motbjudande, och sålunda är
Ver blane» (ollonborrlarv); som i Frank
rike anses som em delikalese, .
Fältgräsh
oppa.
det mycket tvifvelaktigt att de gamla
ecpikuréerna ansågo den som någon slags
delikatess. En del naturforskare äro af
den åsikten att ekoxens larv represen-
terar den ursprungliga »cossus.»
Den enda fjäril som ätes är den i
Australien förekommande arten »bugong».
Denna fjärilsart visar sig hvarj2 år i sto-
rå svärmar bland Bugoong-bergen, där
infödilogarna upptända stora eldar under
träden, på hvilka djuren slagit sig ned,
foch sålunda drifva dem ned på marken.
När infödingarna hopsamlat ett tillräck-
ligt antal af dessa fjärilar, lägga de
dem på den brännheta marken och vända
onpphörligt på dem, till dess ben, vingar
FnjåNrn PT : AS
Skalbagge. Läckerhet i mellersta
Afrika.
09
bekräftas af den bekante forskningsre-
sanden »Leblond», som längre tid uppe-
hållit sig på ön Réunion. Han säger
att han färst kände afsmak för "denna
anrättning, men att han snart vande sig
vid densamma och föredrog den framför
alla andra. i NM
De gamla grekerna åto med förtjus-
ning eikador. Och ännu i dag utgöra des-
sa insekter en stor delikatess bland äåt-
skilliga afrikanska folkstammar. Lika
högt skattade de gamla grekerna syr-
sorna. En art af dessa insekter rostas
af Sydafrikas negrer öfver elden. I Kina
utgör silkeslarvernas puppor en stor de-
delikatess bland de lägre folkklasserna.
De säljas på gatorna, sedan de värde-
fulla konkongerna aflägsnats.
Ekoxens larv, sannolikt densamma som ro- Till sist vilja vi omuvämna att alla
MaArnas »COssus». civiliserade raser äro omedvetna insekt-
ätare. Det finns tf. ex. en liten snabel-
och känselspröten blifvit afsvedda. Krop- bagge, som är en stor fiende till okika
parna nedstötas därpå i stora träkärl och sädesslag. Under en sädestransport öf-
sedan bakas kakor af dem. ver Atlanten har t. ex, denna insekt an-
På tal om ätbara insekter få wi ej ställt skada för ej mindre än 225,000
glömma den feta larven af den på Java kronors värde. Till och med det renaste
och i Västindien förekommande palmskal- hvete förtäres under kort tid af dessa
baggen. Det påstås att dylika på tunna djur. Och när hvetet males, söndermalas
spett stekta kryddade larver i smak öf- äfven snaholbargarna och komma således
verträffa all annan animalisk föda. Detta ait otsöra eu heståndsdel af vårt hröd.
FOTNOT
Den aktuella fjärilen i föregående artikel från 1911 är en mycket känd
fjäril i Australien och övärden runt denna minikontinent. Fjärilen
kallas i Australien för The Blue Tiger och syftar på de ljusblå
strimmorna på vingarna. Vingarnas grundfärg är annars brunsvart.
Fjärilen är en s k Danid av samma släkte som den amerikanska monark-
fjärilen. Arten är dock lite speciell vilket gjort att många vill föra
den till ett eget släkte Tirumala. Fjärilen heter Danaus hamata och
förekommer inom ett stort område från Timor via Nya Guinea ända bort
till Fidjidarna. Den flyger också i de vegetationsrika delarna av östra
Australien från Cap York-halvön ner till Sidney. Ett otal underarter
är beskrivna från alla de isolerade öar där den uppträder.
I den fullständigt enastående boken om Australiens dagfjärilar av Ch.
Mc Cubben: "Australien Butterflies" beskrivs arten mycket ingående.
Notervärt är dock att Mc Cubbin inte skriver något om att fjärilen
skulle ätas av människor. Det år i och för sig också konstigt att den
skulle vara aptitlig eftersom den är en Danid som normalt är illa-
smakande för de fåglar som oftast utgör larvens och fjärilens van-
ligaste predatorer.
Nu är denna art Iite speciell så det är möjligt att den är aptitlig
för Australiens urbefolkning som ju under tusentals år lärt sig vad
som går att äta 1 naturen. Förmodligen har den också en speciell, och
kanske härlig arom som människorna upptäckt och njutit av då de svett
av vingar och ben och sedan malde ner kropparna till ett förmodligen
mycket proteinrikt "mjöl".
En faktor som talar för att just denna fjäril användes till människo-
föda är också att den ofta förekommer i stort antal vilket måste vara
en förutsättning för att just denna art nått denna status som "ätbar
110 fjäril".
Al 2021.045 (okt-90) 480 A? 54 10 Malungs Bokirycked
Privatpersoner: 160:-
Övriga: 240:-
Deltagarna vid 5:e Svenska Entomologmötet på Ekerö i Mälaren
1994, På bilden saknas endast den eminente fotografen Håkan
Elmquist. De flesta andra sågs senast i Linköping även om vi
då, såvitt jag vet, inte lyckads samla ihop oss samtidigt ute
för ett gruppfoto, vid ett enstaka tillfälle. Dette berodde
nog mest på vädret. Våra kära vänner i Östergötlands Entomo-
logidska förening hade ju tyvärr lyckats pricka in den regniga
helgen 17-18 juni.
7:e mötet 1997 lär bli på Gotland! Det ser vi fram emot.
Kanske Karlsö 77?
Göran Sjöberg (den lurvige i mitten)
En hälsning från Sverigeföreningen:
Glöm inte medlemsavgiften till Entomologisk Tidskrift om Ni inte redan
betalt densamma
d> POSTÖIROT SVERIGE INBETALNING / GIRERING B |PkM:2 ekono Avg eBel +
NOV fagaslande tl bstalningarmottagären YA pastgrrokonto nr Avalt” | Kassastämpel
66 047-2
Prenumeration: Batalningsmortagare endast namn] —
Entomologisk Tidskrift 1995 inom Skandinavien Entomologisk Tidskrift
Prenumeration
Ävsändare (namn och postadress)
&Toet kontonr vid girering
Svanska kronor Öfa
TOTTA FIiT FAN AR TECKNHINGAN INTE GÖRAS - AE BEHNYRERAT FÖR POSTGIAGT
ä 6604 72402
Fjärilar fån Gästrikland som är upptagna på den nationella
RÖDLISTAN med särskild angivelse av fynd i Tröskentrakten
Latinskt namn Svenskt namn Status
SCARDIA polypori Tättesvarnprnal Lever
CALOPTILIA leucapennella Svavelstyltmal Lever
COLEOPHORA lingola Stinksyskesäckrnal Lever
MONOCHROA hornigi Pilörtdystermal Lever
IAMELLOCOSSUS terebra Mindre träfjäril Lever
ARCHIPS crataegana Hagtornsommarvecktare Lever
ACLERIS obtusana Mindre aspvårvecklare Lever
CYDIA cornucopiae Aspskogsvecklare Lever
PTEROPHORUS baliodactylus Kungsmyntefjädermott Lever
APOMYELOIS bistriatelta Skiktdynemott Lever
ZYGAENA osterodensis Smalsprötad bastardsvärmare Lever
ZYGAENA viciae Liten bastardsvärmare Lever
ZYGAENA filipendulae Allmän bastardsvärmare Lever
ZYGAENA lonicerae Bredbrämad bastardsvärmare Lever
PYRGUS alveus Kattunvisslare Lever
HESPERIA comma Allmän änpssmygare 3)
PARNASSIUS apollo Apallofjärid 0
FABRICIANA niobe Bastardpärlerorfjäril 0
MELFTAFA diarnina Kovetenätfjäril Lever
MECCICTA britomartis Veronikanätfjäril ?
EUPHYDRYAS aurinia Arenprisnätfjänl Lever
MANIOTÅ jurtina Allmän slåtter gräsfjäril 0
COENONYMPHA hero Brun gräsfjäril Lever
IYCAENA helle Violett guldvinge Lever
CUPIDO' minimus Liten blåvinge ?
GLAUCOPSYCHE alexis Klöverblåvinge Lever
ARICIA nicias Donzels blåvinge Lever
XANTHORHOE biriviata Springkornfältmätare Lever
EPIRRHOE pupillata Thunbergs fältmätare 0
ECLIPTOPERA capitata Gulryggig fältrmätare Lever
MALACODEA regelaria Tunnvingernätare Lever
PERIZOMA hydrata Glimfältmätare ?
PERIZOMA sagittata Piltecknad fältmätare Lever
EUPITHECIA immundata Oren rmalmätare Lever
EUPITHECIA pygmaeata Dvärgmalmätare ?
HYDRELIA sylvata Rotstreckad älvmätare 7
TRICHOPTERYX polycommata Trylobmätare Lever
ACASIS appensata Trolldruvelobmätare Lever
HYPOXYSTIS pluviaria Spetsvingernätare Lever
ALCIS jubata Skägglavrnätare ?
HEMARIS:tityus Svävfluglik dagsvärmare Lever
CLOSTERA anachoreta Svartfläckig högstjärt Lever
CLOSTERA anastomasis Brungrå högstjärt 7
ORGYIA recens Gulfläckig fjädertofsspinnare Lever
SETINA irrorella Stor borstspionare Lever
ATOLMIS rubricollis Rödhalsad lavspinnare 7
EILEMA cereola Vaxgul lavspinnare Lever
NOLA karelica Karelsk trågspinnarfly Lever
ABROSTOLA trigernina Brungult nässelfly 8)
ACRONICTA cuspis Spjutaftonfiy Lever
ACRONICTA tridens Treuddtecknat aftonfly ?
POLIOBRYA umovii Barrskogslavfly Lever
PHOTEDES captiuncula Dvärgängsfly ?
LUTHOPHANE ornitopus Vitgrått träfly Lever
ERIOPYGODES imbecilla Tjockhornsfly Lever
SPAELOTIS suecica Svenskt jordfly Lever
XESTIA sincera Barrskogsfjällfly Lever
Trösken-trakten
Trösken-trakten
Trösken-trakten
Trösken-trakten
Trösken-trakten
Trösken-trakten
Trösken-trakten
Trösken-trakten
Trösken-trakten
Trösken-trakten
Trösken-trakten
Trösken-trakten
Trösken-trakten
Trösken-trakten.
Trösken-trakten
Trösken-trakten
Trösken-trakten
Trösken-trakten ,
Trösken-trakten
Trösken-trakten
Trösken-trakten
Trösken-trakten
Trösken-trakten
Trösken-trakten
Trösken-trakten
Trösken-trakten
Trösken-trakten
Trösken-trakten
Trösken-trakten
Trösken-trakten
Trösken-trakten
Trösken-trakten
Trösken-trakten
Trösken-trakten
0= inga fynd efter 1960, ?= inga fynd efter 1980.
117