The spring season started fairly normally according to the calendar, and Orthosia gothica (common sallow moth) and Brachtonycha nubeculosa (spring gothic) appeared in Mårtsbo for the first time on 1 April. May was comparatively cold, June was colder than May and we began to worry quite a bit that summer would fail to arrive altogether. From the end of June the weather stabilized, temperatures rose and a long, dry and warm period began. The midsummer heat continued then right up to 6 August when an unsettled period began. Although the fine weather resulted in unusually high water temperatures in the Baltic Sea, September weather was normal for the season. Already on 4 October came the first cold snap with abundant snowfall. Autumn then remained cold until the end of November when warmer air temporarily flowed in from the southeast. By this point we begin to recognize the pattern from the three most recent autumns.
The first part of this year's butterfly season was, compared with the corresponding period in 1993, not unexpectedly quite poor, and midsummer, despite unusually favorable weather conditions, yielded surprisingly meager catches. Throughout, the number of individuals of most larger moth species was low. The cold autumn of 1993 has probably been fatal to several species that were then larvae and dependent on reasonably normal temperatures for their development. Within the Acronicta (sombre prominent) group of flies, for example, the number of individuals both in Lågbo and around Gustavsmuren decreased markedly from 1993 to 1994. Orygia recens (rosy marsh dagger), which was relatively common in the power line corridors at Gustavsmuren in 1993, was not found in 1994. Coenocalpe lapidata (mottled umber), a northern species that has expanded in southern Gästrikland over a period of years, was by contrast record common. Approximately half of all butterflies that visited lights in Mårtsbo during September 1994 were mottled umbers and the species was also very abundant in Lågbo. Studies of variations in butterfly fauna in northern Finland have shown that the weather of the previous season, not the weather at the time of investigation, determines the composition of the fauna (Linnalvoto & Koponen 1980). People tend to say "the weather at the time of capture determines how much of what exists that shows itself; last year's weather determines what exists"!
The Society's environmentally fundamental-minded butterfly committee visited, among other activities in 1994, Eggegrund and continued work on investigating and documenting the rich butterfly fauna of the Trösken area. New in this year's harvest from "the area around the non-railway bank" are: Coleophora lineola (stinking groundsel case-bearer) (threat class 2), which this year has been found in Gästrikland for the first time, and Caryocolum viscariella (catchfly case-bearer) (4 ABC). Furthermore, Nola karelica (Karelian nola moth) (threat class 4) was refound at its old locality, where the species has not been recorded since the 1960s (RYR).
The Eggegrund survey was reported separately in the previous issue of Insectifera (Källander 1994b), but some of the year's most exciting finds merit mention here as well: Pterophorus baliodactylus (royal mint plume moth) (threat class 4), Depressaria pulcherrimella (lovely depressaria) (threat class 4 ABC), Pyrausta aurata (golden-light moth) (threat class 4 ABC), Euzophera cinerosella (wormwood moth) and Apamea lithoxylaea (wood-colored meadow fly). All these species can be classified as bound to rich dry grasslands and show that the island has a faunal composition unique for our latitudes.
The Gästriklands Entomological Society had two excursions during the year to the abandoned farm Skarven between Brännsåger and Oslättfors. The area has many rich cultural biotopes; from dry meadows and pastures to rich fens and swamp forests. Interesting finds from the Skarven excursions include Coleophora lineola (stinking groundsel case-bearer) (threat class 2) and Eupithecia immundata (immune pug) (threat class 4).
Another major project has been to study the butterfly fauna around the coastal meadows in Lågbo, Hedesunda (Lundin et al 1993). The Lågbo studies, which ended in autumn 1994 after running for three years, yielded nothing new during the year. Prays fraxinella (white ash bud moth), Agnopterix hypericella (pretty St. John's wort plume moth), Eupoecilia ambiguella (European grapevine moth), Ancylis mitterbacheriana (oak tree roller), and Peribatodes secundaria (spruce carpet) were taken for the first time in Gästrikland. Unfortunately, several rarities in the area were not refound, for example Eilema cereola (wax-coloured footman) (threat class 3) and Prochoreutis ulfimana (whitish-streaked gnomonid moth). Both species had appeared in numbers in both 1992 and 1993 and were assessed to be resident.
The light trap has now been moved from Lågbo to Grinduga and has been running in all weathers since 1 April 1995. During 1995 we shall at last try to document the nocturnal butterfly fauna in the Trösken area as well. We hope to return next year with a series of exciting finds!
The year's most interesting butterfly finds.
Elachista regificella (magnificent wood-rush case-bearer) and Elachista quadripunctella (four-spotted wood-rush case-bearer) have been found in Gästrikland for the first time this year. During a visit to a herb-rich coniferous mixed forest at Mårtsbo on 4 June 1994, I (FYK) collected leaf-mines from Luzula pilosa (spring wood-rush); from these mines both of the above-mentioned species emerged before the end of the month. The magnificent wood-rush case-bearer is black with beautifully silvery-gleaming markings. The butterfly is recorded from most provinces up to Västerbotten in the north, so the find from Mårtsbo was not unexpected. The four-spotted wood-rush case-bearer, however, had previously only been known from two localities in Sweden; Halleberg in Västergötland and a herb-rich spruce forest with pine elements east of Dannemora Lake in Uppland. The latter locality was discovered by Johanni Itämies on 18 May 1979 (Svensson 1981). When I together with Jan-Olov Björklund visited the locality in spring 1994, we noted that the species was still present. Despite its name, the male has three and the female four white markings on each wing (see figure 1).
Of the four leaf-miner species that live in the leaves of spring wood-rush, it is only the four-spotted wood-rush case-bearer that pupates in the mine. The others leave the mine and pupate on the leaves or in the plant's surroundings.
The other two leaf-miner species that live on spring wood-rush are Elachista gleichenella (shining wood-rush case-bearer) and Biselachista trapeziella (trapezium wood-rush case-bearer). The former species is recorded up to Medelpad in the north, but reports are lacking from Värmland, Gästrikland and Hälsingland. The northernmost finds of the trapezium wood-rush case-bearer are from Uppland.
On spring wood-rush one should also search for Coleophora antennariella (wood-rush case-bearer). Like the other species in the genus Coleophora (case-bearers), the larva carries a house-like structure similar to a small caddisfly larva. The larva can be found from mid-May to the end of June. Records of the species from Gästrikland are lacking, but otherwise it is known from almost every other province up to Torne Lapland. Finally, I should mention Glyphipterix bergstraesserella (wood-rush hook-tip), whose larva mines in the stem in spring and flies as an imago from the end of May through July. The species is absent only from three provinces south of Lycksele Lapland, including Gästrikland.
Female of E. quadripunctella emerged from mines from Mårtsbo 4.VI, wingspan 12 mm. Photo Nils Ryrholm.
Coleophora lineola (stinking groundsel case-bearer) (threat class 2) has long been one of the butterfly world's most elusive "reclusive species". Before 1987 the species was only known from Kullaberg in Scania. The species was found for the first time in Uppland in 1991 (Svensson 1992) and has since been shown to occur at several locations in North Uppland, to finally in 1994 be discovered at three localities in Gästrikland: 1) Gävle, Gustavsmuren, Långhäll, 14 specimens 11.VI, 2) Forsbacka, Olsbo 27.VI, 1 specimen, 3) Oslättfors, Skarven, 3.IX, 2 specimens. (KIC)
The genus Coleophora is called in Swedish case-bearers, i.e., the larvae build cases from plant parts for protection against parasites and predators. The larva of the stinking groundsel case-bearer constructs an unusually ragged case from chewed leaf fragments from its food plant stinking groundsel (Stachys sylvatica) and is easy to identify. Larval development is probably biennial in central Sweden and the size and appearance of the case varies with age. Easiest to find are the 10-12 mm large cases of fully grown larvae, which pupate at the end of June. This type of case is usually called a Lapp case (figure 2). The larva usually lives under one of the lower leaves of the food plant. It scrapes off the cell layer on the underside of the leaf with great precision in patches. From above, fresh damage looks like semi-transparent "windows" in the leaf; these change color over time to yellowish, then to yellowish-brown and finally dark brown. The characteristic damage is a good "clue" when searching for the case (From et al 1994).
Figure 2. Larval case of stinking groundsel case-bearer (Coleophora lineola) on the underside of a leaf of the food plant. Photo Nils Ryrholm.
Pterophorus baliodactylus (royal mint plume moth) (threat class 4) lives, as is evident from its name, on Origanum vulgare. The larva lives during the summer in bitten off shoot tips (Svensson 1993). The species was previously known from several provinces from Scania in the south to Uppland in the north, but is absent from the remaining provinces bordering Gästrikland. Most known localities in Uppland are located by the Baltic coast, e.g., Rådmansö, Björn and Billudden. Some ten individuals were observed on the dry grasslands of Eggegrund during the period 30 July-5 August (KIC). Although the find is the northernmost so far in Sweden, it was not entirely unexpected (KIC).
54
Gästnkearter 1993 var 49 och för 1991 och 1992 tillsammans 51 (Källander 1993a, 19943).
Siffrorna visar tydligt på en ökad aktivitet under åren sedan Gästriklands Entomolopiska
Förening bildades. Antalet rapportörer är fortfarande litet och de flesta fyndrapporterna
kommer från landskapets sydöstra hörn. Vi hoppas att med tiden få fler rapportörer och en
bättre täckning av resten av landskapet. Kunskapen om vår fjäri!sfauna har visserligen ökat,
men stora delar av Gästrikland är fortfarande vita fläckar på kartan. Utifrån fynduppgifterna
från angränsande landskap; Hälsingland 1111 arter, Dalarna 1485 arter, Västmanland 1460
arter och Uppland 1896 arter framgår att mycket fortfarande återstår att upptäcka
(Uppgifterna från Svensson et al 1994).
Vårsäsongen startade ganska normalt enligt almanackan och Orthosia gothica (allmänt
sälgfly) och Brachtonycha nubeculosa (vårtaggfly) visade sig i Mårtsbo för första gången den
I april. Maj var jämförelsevis kylig, juni var kallare än maj och vi började väl Jite till mans
oroa oss för att sommaren helt skulle utebli. Från slutet av juni stabiliserades änt!i gen vädret,
temperaturen steg och en lång, torr och varm period inleddes, Högsommarvärmen fortsatte
sedan ända fram till den 6 augusti då en ostadigare period började, Trots att det fina vädret
resulterade i ovanligt höga vattentemperaturer i Östersjön blev septembervädret normalt för
årstiden. Redan den 4 oktober kom så den första köldknäppen med rikligt snöfall. Hösten
förblev sedan kylig fram till slutet av november då varmare luft tillfälligt strömmade in från
sydost. Vi börjar vid det här laget känna igen mönstret från de tre senaste höstarna.
Första delen av årets fjärilssäsong blev, jämfört med motsvarande period 1993, inte oväntat
ganska fattig och högsommaren, gav trots ovanligt gynnsamma väderförhållanden
förvånansvärt mager fångst. Genomgående var antalet individer av de flesta arter storfjärilar
lågt. Troligen har den kyliga hösten 1993 varit ödesdiger för ett antal arter, som då var larver
och beroende av någorlunda normala temperaturer för sin utveckling. Inom t.ex. flygruppen
Acronicta (aftonflyn) minskade antal individer både i Lågbo och kring Gustavsmuren kraftigt
från 1993 till 1994. Orygia recens (gulfläckig fjädertofsspinnare), som var relativt vanlig i
kraftledningsgatorna vid Gustavsmuren 1993, återfanns ej under 1994. Coenocalpe lapidata
(stenmätare), en nordlig art som under en följd av år har expanderat i södra Gästrikland, var
däremot rekordvanlig, Ungefär hälften av alla fjärilar som under september 1994 besökte ljus
i Mårtsbo var stenmätare och arten var även mycket talrik i Lägbo. Studier av variationer i
fjärilsfaunan i norra Finland har visat att föregående säsongs väder, inte vädret vid
undersöknings tillfället, avgör faunans sammansättning (Linnalvoto & Koponen 1980). Man
brukar säga "vädret vid fångst tillfället avgör hur mycket av det som finns som visar sig, förra
årets väder bestämmer vad som finns"!
Föreningens miljöfundamentalistiska fjärilskommando har under 1994 bl.a. besökt Egpgegrund
och fortsatt arbetet med att undersöka och dokumentera Tröskenområdets rika fjärilsfauna.
Nytt i årets skörd från "området kring icke-järnvägsbanken" är: Coleophora Iineola
(stinksyskesäckmal) (hotklass 2) som i år för första gån gen har påträffats i Gästrikland och
Caryocolum viscarlella (rödblärearvmal) (4 ABC). Dessutom återfanns Nola karelica
(karelsk trågspinnarfiy) (Hotklass 4) på sin gamla lokal, där arten inte har påträffats sedan
1960-talet (RYR).
Eggegrund inventeringen redovisades separat i förra numret av Insectifera (Källander 1994b)
men några av året mest spännande fynd tål även att nämnas här: Pterophorus baliodactylus
(kungsmyntefjädermott) (hotklass 4) Depressaria pulcherrimella (Husbröstad
bockrotplattmal) (hotkiass 4 ABC), Pyrausta aurata (guldljusmott) (hotklass 4 ABC),
Euzophera cinerosella (malörtmott) och Apamea lithoxylaea (träfärgat ängsfly). Samtliga
dessa arter kan klassas som knutna till rika torrängar och visar att ön har en för våra
breddgrader unik faunasammansättning.
Gästriklands Entomologiska förening har under året haft två exkursioner till det nedlagda
jordbruket Skarven mellan Brännsåger och Oslättfors. Området har många rika
kulturpå verkade biotoper; fråntorra ängs- och betesmarker till rikkärr och sumpskogar.
Intressanta fynd från Skarven-excursionerna är bl. a. Coleophora lineola (stinksyskesäckmal)
(hotklass 2) och Eupithecia immundata (oren malmätare) ( hotklass 4)
Ett annat större projekt har varit att studera fjärilsfaunan kring strandängarna i Lågbo,
Hedesunda (Lundin et al 1993). Lågbostudierna, som avslutades hösten 1994 efter att ha
pågått i tre år, gav inte mycket nytt under året. Prays fraxinella (vit askmal, Agnopterix
hypericella (prydlig johannesörtplattmal), Eupoecilia ambiguella (brakvedblomvecklare),
Ancylis mitterbacheriana (eksikelvecklare) och Peribatodes secundaria (granlavmätare) togs
för första gången i Gästrikland. Tyvärr återfanns inte flera av rariteterna i området, t.ex
Eilema cereola (vaxgul lavspinnareyHotklass 3) och Prochoreutis ulfimana (vitstreckad
gnidmal). Bägge arterna hade visat sig i antal både under 1992 och 1993 och bedömdes vara
bofasta.
Ejusfällan har nu flyttats från Lågbo till Grinduga och har lyst i ur och skur sedan 1.IV 1995.
Under 1995 kommer vi sent omsider att försöka dokumentera även nattfjärilsfauna i Trösken-
trakten. Vi hoppas att nästa år få återkomma med en rad spännande fynd!
Åretets mest intressanta fjärilsfynd.
Elachista regificelle (magnifik fryleminerarmal) och Elachista quadripunctella (fyrpunkterad
fryleminerarmal) har i år för första gången påträffats i Gästrikland. Vid ett besök i en örtrik
barrblandskog vid Mårtsbo den 4. VI 1994 samlade jag (FYK) in minor i blad av Luzula
pilosa (vårfryle), ur dessa minor kläcktes bägge ovan nämnda arter före månadens stut
Magrifik fryleminerarmal är svart med vackert silverglänsande teckningar. Fjärilen är noterad
från de flesta landskap upp till Västerbotten i norr varför fyndet från Mårtsbo inte var oväntat.
Fyrpunkterad fryleminerarmal är däremot tidigare endast känd från två lokaler i Sveri ge;
Halleberg i Västergötland och en örtrik granskog med inslag av tall öster om Dannemorasjön
i Uppland. Den sistnämnda lokalen upptäcktes av Johanni Itämies den 18 maj 1979 (Svensson
1981). Då jag tillsammans med Jan-Olov Björklund besökte lokalen våren 1994 noterade vi
att arten fanns kvar. Trots namnet har hanen har tre och honan fyra vita teckningar på vardera
vingen (se figur 1).
55
56
Av de fyra arter minerarmalar som lever i blad av vårfryle är det endast fyrpunkterad
fryleminerarmal som förpuppar sig i minan. De övriga går ur minan och förpuppar sig på
bladen eller i växtens omgivning.
De övriga två arter minerarmalar som lever på vårfryle är Elachista gleichenella (glänsande
fryleminerarmal) och Biselachista trapeziella (trapets fryleminerarmal). Den förstnämda arten
är påträffad upp till Medelpad i norr men rapporter saknas från Värmland, Gästriktand och
Hälsingland. De nordligaste fynden av trapets fryleminerarmalen är från Uppland.
På vårfryle bör man också söka efter Coleophora antennariella (skogsfry! esäckmal). Liksom
de övriga arterna i släktet Coleophora (säckdragarmalar) släpar larven på ett hus likt en liten
nattsländelarv. Larven kan hittas från mitten av maj till slutet av juni. Uppgifter om fynd av
arten saknas från Gästrikland, men annars är den känd från vart och vartannat landskap upp
till Torne lappmark. Till sist vill jag nämna Glyphipterix bergstraesserella (F rylehakmal) vars
larv minerar i stammen under våren och flyger som imago från slutet av maj till och med juli.
Arten saknas endast från tre landskap söder om Lycksele lappmark, däribland Gästrikland.
Hona av E. quadripunctella kläckt ur mina från Mårtsbo 4.VI, vingbredd 12 mm, Foto Nils Ryrholm.
Coleophora lineola (Stinksyskesäckmal) (hotklass 2) har länge varit en av fjärilsvärdens mest
besvärliga "doldisar”. Före 1987 var arten endast känd från Kullaberg i Skåne. Arten
påträffades 1991 för första gången i Uppland (Svensson 1992) och har sedan dess visat sig
förekomma på flera platser i Norduppland, för att slutli gen under 1994 bli upptäckt på tre
lokaler i Gästrikland: 1) Gävle, Gustavsmuren, Långhäll, 14 st 11.V1, 2) Forsbacka, Olsbo 27.
VI, ist, 3) Oslättfors, Skarven, 3. IX, 2st. (KIC)
Släktet Coleophora heter på svenska säckdragarmalar, dvs larverna bygger säckar av
växtdelar till skydd mot parasiter och predatorer. Larven till stinksyskesäckmalen gör en
ovanligt spretig säck av avtuggade bladbitar från sin näringsväxt stinksyska (Stacys sylvatica)
och är lätt att identifiera Larvutvecklingen är troligen tvåårig i Mellansverige och säckens
storlek och utseende varierar med åldern. Lättast att finna är de 10-12 mm stora säckarna till
de fullvuxna farverna, som förpuppar sig i slutet på juni, Säcktypen brukar kallas lappsäck
(figur 2). Larven lever vanligen under något av de nedre bladen på näringsväxten. Den skalar
med stor precision fläckvis av cellskiktet på bladens undersida. Ovanifrån ser färska angrepp
ut som halvgenomskinliga "fönster" i bladet, dessa ändrar med tiden färg till gulakti gt, sedan
till gulbrunt och slutligen mörkbrunt. De karakteristiska angreppen är en god "ledtråd" vid
sökandet efter säcken (From et al 19943.
Figur 2. Larvsäck av stinksyskesäckmal (Coleophora lineola) på undersidan på blad av
näringsväxten, Foto Nils Ryrholm.
1488 Pterophorus baliodactylus (kungsmyntefjädermott) (hotklass 4) lever som framgår av
namnet på Origanum vulgare. Larven lever under sommaren i avbitna toppskott (Svensson
1993). Arten är tidigare känd från flertalet landskap från Skåne i söder till Uppland i norr,
men saknas från övriga till Gästrikland gränsande landskap. De flesta kända fyndorterna i
Uppland ligger efter Östersjökusten t.ex. Rådmansö, Björn och Billudden. Ett tiotal djur
obseverades på torrängarna på Eggegrund perioden 30. VII- 5 VII (KIC). Trots att fyndet är
det nordligaste hittills i Sverige var det inte helt oväntat (KIC)
57