Harvestmen

Insectifera 1996, Vol 4, (1996)
Authors
English translation auto-generated by AI from the scanned Swedish original — may contain errors.

28

The abdomen consists of 10 segments but they can only be distinguished in the most primitive suborder Cyphophthalmes. In other harvestmen, only 9 are visible. Harvestmen have only two eyes, which in most species are located on an elevation—the eye tubercle—on top of the cephalothorax. The two eyes are positioned on either side of the eye tubercle. The upper jaws, the chelicerae, have three segments. The two outermost form a pincer claw. The lower jaws, the pedipalps, resemble small legs and lack pincer claws.

The very long legs are originally seven-segmented. However, the outermost segment has become subdivided into many small segments. The outermost of these is furnished with a claw. Of the legs, the second pair is usually the longest. They also function as sensory organs. In contrast to true spiders, harvestmen lack book lungs. Their oxygen supply therefore occurs solely via tracheae. These open with two spiracles at the front of the underside of the abdomen. Long-legged species furthermore have one spiracle on the upper and lower side of the tibia segment.

For defense against predators, harvestmen have scent glands whose ducts open above the base of the second pair of legs. Females have a long extrudable ovipositor. Males have a very long penis. Hairs and spines vary greatly. Their number, form, and localization are important systematic characteristics.

Harvestmen occur in just over 3000 species distributed throughout the world. Most live in warm climates. In Sweden, only about 20 species occur. They feed mainly on animal foodstuffs such as insects, spiders, mites, pseudoscorpions, snails and the like. But they can also eat vegetable food such as seeds, fruits, and fungi. The enemies of harvestmen consist of larger insects, spiders, frogs, toads, birds, lizards, dragonflies, and shrews. If a leg becomes caught, it can very easily be shed—so-called autotomy. However, no new leg grows back. The aforementioned secretion from the scent glands also serves as a defense, which has a disgusting vinegar-like odor.

Unlike true spiders, sperm transfer in harvestmen occurs directly from the male to the female genital opening. No kind of courtship seems to occur either. Copulation itself happens in the peculiar manner that male and female meet forehead to forehead. And here it is clearly size that matters. To stand in this position, the male extends his long penis between the female's chelicerae and all the way into the female's genital opening. Copulation is over in a few seconds.

Females have a very long ovipositor with which they lay their eggs in some crevice such as cracks, under stones, or in wood. 2–3 clutches can be laid with a total of a few to several hundred eggs during a season. When the eggs hatch in spring, the millimeter-sized young make their way out by using the sturdy egg tooth located just in front of the eye tubercle. The young become fully developed in late summer or autumn after 6–7 molts. Some harvestmen live on the ground, others on vegetation, on tree trunks, house walls, and the like. They hunt food mostly at night or in twilight.

Gunnar Bakken

This Year's Butterfly Finds from Gästrikland 1995 (Lepidoptera)

Clas Källander
Husbygård, Husbyborg, 75592 Uppsala.

It is time for the fourth annual compilation of butterfly finds from Gästrikland. To my dismay, I have now noted for two years in a row that my reports have been published only after the next year's butterfly season is over. Most unsatisfactory! I shall therefore try to improve myself! This year's contribution is for this reason being written already by Christmas. A likely result of this is that I have not yet managed to receive all lists from other butterfly enthusiasts. This year's report therefore risks being more incomplete than previous years', and the collection of reporters becomes more monotonous than usual. For next year, I therefore wish that you try to send your find data to me or Göran no later than December! I report finds of all butterfly groups except butterflies, which as usual will be treated by Johan Höjer.

Since 1993, there has been a national list of threatened or vulnerable insects, "Red-listed invertebrates in Sweden" (Ehnström et al 1993). This list has been compiled by the Database for Threatened Species, which is a joint unit of the Swedish Environmental Protection Agency and the Swedish University of Agricultural Sciences. One of the intentions of Agenda 21 is that each region shall moreover establish its own red lists. The responsibility for this lies with the provincial governments. A regional list of butterflies has been established for the ABC region, and we ought soon to take the initiative to try at least to compile a proposal for a red list for the X region. One of the motives for the work of collecting information about butterfly finds is to obtain material for this type of list. It is important to find out which species exist, where they exist, and whether they are increasing or decreasing. I therefore report all observations that provide new information about species that are included on any of the red lists, and furthermore for all species that I suspect are decreasing or disappearing in our areas. The systematics, nomenclature, and numbering of the species in this report follow Catalogus Lepidoptorum Suecia (Svensson et al 1994), and Swedish names are given according to Svensson and Palmqvist (1990).

The butterfly summer of 1995 was somewhat unusual both for Gästrikland and the rest of northern Europe. The season began quite normally with snowmelt at the end of March. On 23 March, I made the season's first butterfly find, a female of Depressaria pimpinellae (parsnip webworm), which fluttered restlessly at Rås kitchen window in Mårtsbo. The first half of April followed the calendar fairly well. On 12 April, a number of spring species such as Apocheima pilosaria (hairy geometer), Biston strataria (brownish winter moth), Brachionycha nubeculosa (spring gothic), Orthosia populeti (poplar lutestring), Orthosia incerta (uncertain lutestring), Orthosia gothica (hebrew character), and Cerastis rubricosa (rosy marsh moth) were already on the wing. Then came the setback; below-freezing temperatures and regular recurring snow squalls right up to 15 May. With the exception of a brief warm spell during Whitsun week, the weeks continued with temperatures below normal. By that point the season was considerably delayed. Selenia dentaria (lunar thorn), Odontopera bidentata (scalloped hazel), Phragmtobia fuliginosa (ruby tiger), and Nycteola revayana (oak tree lichen) were still flying, for example, at the beginning of July in Grinduga, which is hereby designated as this year's

29

A comprehensive overview of harvestman (Opiliones) biology covering morphology (body segments, two eyes, chelicerae, pedipalps, elongated legs with sensory function), global distribution (~3000 species, 20 in Sweden), diet (primarily arthropods and vegetation), reproduction (direct sperm transfer, brief copulation), larval development (6–7 molts), and defenses including autotomy and odorous secretions from stink glands.
Extracted text

28

Bakkroppen består av 10 segment men de kan bara urskiljas hos
den mest primitiva underordningen Cyphophthalmes. Hos övriga
lockespindlar ser man bara 9. Lockespindlarna har bara två ögon,
som på de flesta arterna, sitter på en upphöjning - ögonkullen -
ovanpå framkroppen. De två ögonen sitter på var sida om ögonkul-
len. ÖOverkäkarna, chelicererna, har tre leder. De två yttersta
bildar en gripklo. Underkäkarna, pedipalperna, liknar små gång-
ben och har ej gripklor.

De mycket långa gångbenen är ursprungligen sjuledade. Yttersta
leden har dock blivit uppdelad i många småleder. Den yttersta av
dessa är försedd med en klo. Av gångbenen är oftast det andra
paret längst. De fungerar också som känselorgan. I motsats till
de egentliga spindlarna saknar lockespindlarna boklungor. Deras
syreförsörjning sker alltså endast via trakeer. Dessa mynnar med
två andningshål framtill på bakkroppens undersida. Långbenta ar-
ter har dessutom ett andningshål upptill och nedtill på skenbens-
leden. |

Till försvar mot rovdjur har lockespindlarna stinkkörtlar vars
utförsgångar mynnar ut ovanför andra benparets basalled. Honorna
har ett långt utskjutbart äggläggningsrör. Hanarna har en mycket
lång penis. Hår och taggar varierar mycket. Deras antal, utform-
ning och lokalisering är viktiga systematiska kännetecken.

Lockespindlarna finns med drygt 3000 arter spridda över hela
världen. De flesta lever i varma klimat. I Sverige lever endast
ca 20 arter. De livnär sig främst av animaliska näringsämnen så-
som insekter, spindlar, kvalster, klokrypare, sniglar o. dyl.

Men de kan även äta vegetabilisk föda som frön, frukter och svam-

par. Lockespindlarnas fiender utgöres av större insekter, spind-

lar, grodor, paddor, fåglar, ödlor sländor och näbbmöss. Om ett
ben skulle fastna kan det mycket lätt avkastas, s.k. självstymp-
ning. Något nytt ben växer dock inte ut igen. Som försvar tjänar
också det ovan omnämnda sekretet från stinkkörtlarna, som har en
äcklig ättiksliknande lukt.

Till skillnad från de egentliga spindlarna sker spermieöverföring-
en hos lockespindlarna direkt från hannens till honans könsöppning.
Något sorts förspel tycks inte heller förekomma. Själva kopulatio-
nen sker på det underliga sättet att hane och hona möts panna mot
panna. Och här är det tydligen storleken som gäller. För stående

i denna ställning sträcker hannen ut sin långa penis mellan honans
chelicerer och ända fram till och in i honans genitalöppning.Ko-
pulationen är över på några sekunder.

Honorna har ett mycket långt äggläggningsrör med vilket de lägger
äggen i något skrymsle som springor, under stenar eller i trä.

2 - 3 kullar kan läggas med sammanlagt några få till flera hundra
ägg under en säsong. När äggen kläcks på våren tar sig de milli-
meterstora ungarna ut genom att använda den kraftiga äggtanden som

sitter alldeles framför ögonkullen. Ungarna blir fullt utbildade
på eftersommaren eller hösten efter 6 - 7 hudömsningar. En del
lockespindlar lever på marken andra på vegetationen, på trädstam-
mar, husväggar o.dyl. De jagar föda mest på natten eller i skym-
ningen.

Gunnar Bakken

Årets fjärilsfynd från Gästrikland 1995 (Lepidoptera)

Clas Källander
Husbygård, Husbyborg, 75592 Uppsala.

Dax för den fjärde årliga sammanställningen av fjärilsfynd från Gästrikland. Jag har nu två år i rad
till mitt förtret konstaterat att mina rapporter har publicerats först när nästa års fjärilssäsong är
över. Mycket otillfredsställande! Jag skall därför försöka att skärpa mig! Årets drapa skrivs av den
anledningen redan till jul. Ett troligt resultat av detta är att jag ännu inte har hunnit få in alla listor
från övriga fjärilsinteresserade. Årets rapport riskerar därför att bli mer ofullständig än de
föregående årens och samlingen av rapportörer blir enformigare än vanligt. Inför nästa år önskar
jag därför att ni försöker att skicka era fynddata till mig eller Göran senast i december! Jag
redovisar fynd av alla fjärisgrupper utom dagfjärilar, vilka som vanligt kommer att behandlas av
Johan Höjer.
Sedan 1993 finns en nationell lista på hotade eller sårbara insekter "Rödlistade evertebrater i
Sverige" (Ehnström et al 1993). Denna lista har utarbetats av Databanken för hotade arter som är
en för Statens Naturvårdsverk och Sveriges Lantbruksuniversitet gemensam enhet. En av
intentionerna i Agenda 21 är att dessutom varje region skall upprätta sina egna rödlistor. Ansvaret
för detta har länsstyrelserna. En regional lista över fjärilar har upprättats för ABC-län och vi borde
snarast ta initiativet till att försöka åtminstone sammanställa ett förslag till rödlista för X-län. Ett
av motiven för arbetet med att samla in uppgifter om fjärilsfynd är att skaffa underlag för den här
typen av listor. Det är viktigt att få reda på vilka arter som finns, var dom finns och om de ökar
eller minskar. Jag redovisar därför alla observationer som ger ny information om arter som är
upptagna på någon av rödlistorna och vidare för alla arter som jag misstänker minskar eller håller
på att försvinna i våra trakter. Systematik, nomenklatur och numrering av arterna i den här
rapporten följer Catalogus Lepidoptorum Suecia (Svensson et al 1994) och svenska namn anges
enligt Svensson och Palmqvist (1990).

Fjärilsommaren 1995 har varit något utöver det vanliga både för Gästrikland och resten av norra
Europa. Säsongen började ganska normalt med snösmältning i slutet av mars. Den 23. III gjorde
jag säsongens första fjärilsfynd, en hona av Depressaria pimpinellae (bockrotplattmal), som
yrvaket flaxade på Rås köksfönster i Mårtsbo. Första halvan av april följde någorlunda
almanackan. Den 12. IV var en rad vårarter som, Apocheima pilosaria (grå fjädermätare), Biston
strataria (brunaktig vintermätare), Brachionycha nubeculosa (vårtaggfly), Orthosia populeti
(aspsälgfly), Örthosia incerta (föränderligt sälgfly), Orthosia gothica (allmänt sälgfly) och
Cerastis rubricosa (violettrött skogsfly) redan på vingarna. Sen kom bakslaget; minusgrader och
regelbundet återkommande snöoväder ända fram till den 15 maj. Med undantag av en kortvarig
värmeknäpp under pingstveckan fortsatte sedan vecka efter vecka med temperaturer under det
normala. Vid det laget var säsongen ordentligt försenad. Selenia dentaria (Allmän månmätare),

: Odontopera bidentata (tandmätare), Phragmtobia fuliginosa (rostvinge) och Nycteola revayana
(ekfotsläpare) flög t.ex. fortfarande i början av juli i Grinduga som härmed utnämns till årets

29

Download issue: