68
Göran Sjöberg, Villa Aglais, BOx 11056, 9S-800 11 Gävle, Sweden
Colias ponteni, Wallengren 1860 Broad-banded Mountain Clouded Yellow
A consideration of a butterfly that has mystified the world's day butterfly researchers for more than a century.
A hidden species on the southern tip of America? or Hawaii?
The world's most mysterious butterfly? "A living fossil" Extinct?
Many questions can be posed about this beautiful butterfly.
Background
In my studies of the world's day butterfly fauna, and in this case particularly our interesting Colias butterflies which are called mountain clouded yellows in Swedish, it is natural to examine collected butterflies in museums. During these studies at various natural history museums, I noticed already in the early 1970s, that is nearly 25 years ago, some old remarkable mountain clouded yellows "at the very back" of the Natural History Museum's large Colias collection. This museum visit was prompted by my friend Yngve Christiernsson and I searching for the yellow obscure aberration "christernsoni" which Yngve's uncle A.H. Christiernsson had found in the middle of the 1800s in Lule Lappmark and which Sven Lampa had described in E T 1885.
The remarkable butterfly that this article is about was box-labelled as "ponteni". Beside it sat a completely different and scarcely mountain clouded yellow-like butterfly under a box label "imperialis". On this occasion, some 25 years ago now, I do not remember if I noted where these remarkable animals had been collected or what else was written on the labels that accompanied the butterflies. The animals were however so completely unlike all other Colias species in the museum's boxes that they made an indelible impression on my mind.
The two Colias butterflies in the collections of the Natural History Museum in Stockholm
Years passed and the whole thing sank away among all the other butterflies in my mind. In 1981 was then published the very much anticipated Part 1 of South America by Bernard D'Abrera's magnificent work on the world's day butterflies. This Part 1 comprises the families Papilionidae and Pieridae, that is, swallowtails and whites, including America's many mountain clouded yellows. Easily recognizable was for example the common Colias lesbia which I had collected the year before along the endless road branches of the Pampas in Argentina.
Last among the South American mountain clouded yellows in D'Abrera's book, "my" remarkable mountain clouded yellow from the museum appeared again 8 years later, Colias imperialis, described by Butler in 1871. What was remarkable about this mountain clouded yellow was the enormous difference between the sexes. The female was exactly like the imperialis I had seen in the museum while the male exactly resembled the ponteni that sat in the same box, reddish-yellow with broad black marginal bands.
Was it really the same species? Oh!
The three type specimens of Colias imperialis, Butler 1871.
The images taken from Butterflies of the Neotropical Region, Part 1. Published with permission from Bernard D'Abrera.
Another 10 years passed and "ponteni" once again sank away among the recesses of my mind. During my work on the lecture about the day butterflies of the Himalayas in the late 1980s, interest was once again awakened especially for the mountain clouded yellows. These species do have their absolute "species centre" in the mountain areas of Central Asia. The delicate mountain clouded yellows, with all their species over almost all our world, have since then taken up a large part of my leisure time.
The Frigate Eugenie's around-the-world expedition 1851–1853
Of the nearly 80 different Colias species we have on our world, without question Colias ponteni is, from many aspects, the most remarkable. The butterflies that exist in the museum were probably collected during the Swedish around-the-world expedition with the Frigate Eugenie in the years 1851–1853. Where the collection took place is, however, still today, 145 years later, not clarified!
This great Swedish "around-the-world expedition", sent out by King Oscar I, took place under the command of C.A. Virgin and is said to have had as its main aim to show Sweden on the world map. Great natural scientific natural history collections were nevertheless brought back to Sweden from this journey. It was apparently popular at this time to undertake such journeys. The route largely followed that which the Beagle with Charles Darwin as accompanying scientific observer had undertaken 15 years earlier.
69
I obtained these well-known details quite quickly with the help of the book about the Swedish Frigate Eugenie's Around-the-World Journey 1851–1853 which Bernt Gustafsson tipped me off about. This highly exciting book was brought out by Bernt's roommate at the museum, the spider expert Kronstedt, from a pile of books on his desk!
The Frigate Eugenie's Book about Eugenie's around-the-world journey
A "living fossil"
The remarkable butterfly Colias ponteni has also previously attracted great interest among many lepidopterologists. Among other things, its genitalia have been considered to show that it is very primitive. It has even been classified as a "living fossil".
The whole thing seemed to me so interesting that I decided to try to obtain all material that was at all possible regarding this species so that eventually I could write an article about it in Insectifera. I was also able to borrow the two animals in the museum's collection for photographing.
After having read C. Skogman's book about Eugenie's journey I turned again to Bernt Gustafsson who brought out Wallengren's original description from 1860. It was of course written in Latin, which is why the next step was to turn to our regrettably now deceased Latin expert Eric von Mentzer to find out what Wallengren had described. I then wrote to my friend Chris Samson in England who obtained A.G. Butler's original description of Colias imperialis. Once again Eric had to bring out his Latin knowledge.
From the material that came to light, the collection locality for Wallengren's "ponteni animals" is exactly stated: Oahu Honolulu, while Butler's "imperialis animals" are assumed to have been collected in the vicinity of Port Famine, which was a small trading and bunkering station on the northwestern shore of the Strait of Magellan and perhaps then at Mt. Tarn, a mountain just over 800 m high a few miles south of Port Famine.
A couple of years of detective work now began with searching for material and information about the two finds of this butterfly. One more or less plausible lead after another came to light and the animals almost took on their own life in my thoughts. The whole thing was extraordinarily interesting but at the same time also very frustrating since it seemed hopeless to find the answer to the puzzle, namely where these butterflies had been collected and by whom. As becomes clear later in this article, there are 6 animals. No one knows however with certainty who collected any single one of these animals or even on which continent the animals had been collected. They were moreover collected some 150 years ago.
After having come to believe that the aforementioned Tarn Mountain could probably be a possible place for the finds it would be interesting to try to obtain a picture of this mountain. I therefore turned to the Chilean Embassy in Stockholm. They could not help me with a picture but gave me the address to the Natural History Museum in Santiago.
Time Pressure
Due among other things to my time-consuming commitment to saving our threatened butterfly area south of Lake Trösken 1 mile east of Gävle, no letter to Chile was written until February 1997. The intention was that this article should actually have been published in 1996's Insectifera.
A usually hectic summer and autumn with among other things a house purchase and a winter with this "Insectifera" promised for spring 1997 meant that I began to feel as though the article could wait until 1998. After all, it had been nearly 150 years since the animals were collected. What does another year or so matter? I do not feel satisfied with this article about "ponteni" even today but feel that for several reasons I now must nonetheless publish what I have come to conclude during recent years regarding this butterfly.
Something remarkable happened namely.
On 27 April Bert Gustavsson receives a fax from Professor Arthur M Shapiro at the University of California in which he poses some questions about Colias ponteni and desires photos of ponteni for comparison with imperialis. He also desires measurements of the pins on which the animals are mounted.
Two days later comes an eagerly awaited letter from the Natural History Museum in Santiago de Chile. In this letter, dated 18 April 1997, there was besides an interesting map of the Strait of Magellan and a description of the grass butterfly Stuardosatyrus williamsianus by José Herrera and Vicente Pérez also a small article by Professor Shapiro about Colias imperialis and Colias ponteni! One cannot but find oneself wondering how a question that one has worked on on and off for 25 years suddenly, with 2 days in between, receives a fax and an article from a completely unknown person on the other side of the world on the same subject!
Was this a coincidence, or? Had Shapiro via Chile, to which I wrote an inquiry in February 1997, learned of my interest in these animals? Hardly. This was probably a coincidence. The whole of this article is namely almost to be likened to a random compilation.
Colias ponteni Wallengren 1860 (from Oahu, Honolulu, Kib. Naturhistor Riksmuseet Stockholm)
What does one do in this situation? One cannot help but understand how Charles Darwin felt when he received Wallace's article about the development of species in which Wallace describes the basic outline of Darwin's theory of how species have developed.
Well, it was not quite so dramatic as all that. Professor Shapiro has not come to any conclusion as to where the animals could have been collected. In his fax he wants photos of the ponteni animals and information about how the pins, on which they are mounted, look. In the years to come I hope, perhaps together with Professor Shapiro, to be able to come to a conclusion as to where this mysterious butterfly could have been collected some 150 years ago. Professor Shapiro believes in his article that the animals were probably collected at Port Famine. Shapiro's article contains a number of assumptions and inaccuracies that should be corrected. He also does not appear to have noted the enormous quantity of insects collected during this around-the-world journey or read through the travel description carefully.
Unfortunately Dr Ariel Camousseight who wrote the letter from the Natural History Museum in Santiago could not present any picture of the Tarn Mountain.
The Investigation
As has been set out above, there has always been great uncertainty about where these butterflies were really collected. As set out above, the "ponteni animals" are labelled Oahu, Honolulu. The date is missing. If one reads Wallengren's description of the animals as below, it becomes clear that the expedition's doctor and zoologist J.G.M. Kinberg and its "expedition clergyman" S.B. Pontén captured these butterflies in Honolulu on Oahu.
Had nothing more happened this capture information would have stood unchallenged.
From Wallengren's description it also appears that the described animals besides the Academy of Sciences are also represented
ated in Wallengrenʼs own collection. I therefore turned to Roy Danielsson at the Zoological Museum in Lund. And lo and behold, there was indeed a male of Colias ponteni in Wallengren's collection, which is now preserved at the Zoological Institute in Lund! Roy allowed me to borrow this third specimen from the Eugenies voyage. It is a male in somewhat poorer condition than the specimens in the National Museum collection. Presumably for the first time, the three specimens that Wallengren described in 1860 can therefore be shown in the same image. See further the plate on the opposite page. I have also copied and enlarged the labels that accompanied each specimen. As is evident from label no. 2 accompanying Wallengren's male, the locality has been given as the Sandwich Islands. This was the common name for the Hawaiian Islands at that time. See further on this below.
Colias imperialis
In 1871, A.G. Butler, the foremost butterfly describer in England at that time, obtained 3 butterflies from the so-called "Banks cabinet" in the British Museum. According to unconfirmed reports, these butterflies may have been found among various collected material from the great English expedition with the Adventure to southernmost South America 1826-1827 under the command of Captain King. This expedition was the forerunner of the famous expedition to, among other places, the same region under the command of Captain Fitz Roy in the years 1831-1836, where Charles Darwin accompanied as a natural science observer. The Adventure expedition had as its important goal to explore the waters at the southern tip of South America and Tierra del Fuego. With these assumptions, the "imperialis butterflies" were thought to have been taken at Port Famine at Magellan Strait, where scientific collections are said to have occurred in the summer of 1826-1827. The natural science leader for this expedition was a J. Anderson. A.G. Butler had access to Wallengren's description but does not seem to have connected the 2 species. Wallengren's specimen had been taken on the Hawaiian Islands, 800 miles from Magellan Strait. Butler therefore correctly described his found specimens as a new species, Colias imperialis. See below.
Regarding the question of Captains King and Fitz Roy's expeditions in the waters around Tierra del Fuego, there are many different accounts. I have therefore been unable to determine with certainty when and where each vessel and captain were in these waters. C. Skogman writes in his book Fregatten Eugenies Resa omkring Jorden [The Frigate Eugenies' Voyage Around the World] that "Captain King was sent out in 1826 with two well-equipped vessels, Adventure and Beagle, to investigate and draw up maps over the entire southern part of South America, and he continued therewith, with only brief interruptions, until the end of 1830, when he returned to Europe. His assistant, Captain Stokes (commander of the Beagle), shot himself in Port Famine in 1828, and was succeeded by Captain Fitz Roy, who was sent out with the Beagle to continue the work not yet completed, with which he was occupied until toward the end of 1834 when he proceeded homeward via the Pacific Ocean..."
Where then were Colias ponteni / imperialis found?
Gradually it was discovered that Colias ponteni and Colias imperialis were probably the same species. But where exactly had it been found? On the Hawaiian Islands, apart from the questionable findings of the three "ponteni specimens," no Colias butterflies have ever been found. At Magellan Strait, and on Tierra del Fuego, at least one species flies, Colias lesbia arena (antarctica). Both these subspecies from Tierra del Fuego, Eldslandet, were described by Otto Staudinger in 1899. One specimen of this species is incidentally in the Natural History National Museum in Stockholm. See picture on page 102. Further north on the mainland, the very beautiful Colias wauteri also flies. It was therefore assumed that Wallengren's Colias ponteni was also taken at Magellan Strait. This becomes evident namely if one reads Skogman's book about the voyage around the world with the Eugenies, that the party made a visit to Port Famine for 3 days at the beginning of 1852.
The Eugenies' passage through Magellan Strait in 1852
At the end of January 1852, the voyage through Magellan Strait began. On January 30 they anchored at the settlement located at "Port Famine" just northeast of Cap Froward, which is the southernmost point of the South American continent. They stayed in Port Famine for 3 days. During these days, probably on February 1, Dr. Kinberg, who was the expedition's zoologist, together with Magister J. Andersson, later Professor in Uppsala, "undertook an excursion to Tarnberget, which is 3000 feet high." Skogman writes further in his book: "They returned without reaching its summit, but brought back considerable collections of natural objects."
As far as I have been able to find, Port Famine is identical with today's small settlement Puerto del Hambre, which lies approximately 5 miles south of the city of Punta Arenas at the mouth of the Sedge River.
According to the general view, the visit to Port Famine with the excursion to Tarnberget was the only time the party had the opportunity to collect butterflies in southernmost South America. The question one asks today is whether this Kinberg had any perfect order in his collections during the voyage. When the expedition returned home to Sweden in 1853, the collected material appears in any case to have been stored or been the subject of study for a considerable time before any compilation of the findings was presented. One must have understanding for this in view of the great quantity of natural objects that were brought home.
The butterflies that were possibly taken at Magellan Strait in February 1852 were first described 8 years later, in 1860, by Sweden's then foremost butterfly expert H.D.J. Wallengren in Skåne. Wallengren appears to have received the butterflies via the expedition's priest S.B. Pontén. Wallengren was moreover also a priest. This profession was indeed common among natural historians of the time. Wallengren moreover described all the butterflies collected during the voyage.
Colias ponteni
Wallengren described the butterfly under the name Colias ponteni. In his description, Wallengren states that the butterflies were taken during June-July 1852 at Honolulu on the island of Oahu, which is one of the larger islands in the island group Hawaii or the Sandwich Islands, as the island group was named by James Cook when he discovered the islands in January 1778. The name refers to Cook's chief and patron, the English marine minister, whom Cook in this way wished to honor.
Wallengren's original description in "Lepidopteroligische Mittheilungen. Wien. Ent Monatsschrift 4: 33-46":
[German text passage follows as in original]
The description in Erik von Mentzer's translation:
"Colias Ponteni n. sp. The wings reddish-yellow on the upper side, iridescent in the male, the forewings with a discal spot, all wings with a very broad border and black ribs outside the discal area; the forewing apex yellow-spotted; all wings of the male reddish-yellow on the underside, the female's hind wings and forewing apex grayish-yellow; the forewings with rust-colored discal ring, the hind wings with rust-colored discal spot, with yellow, split costa and with abundantly black-spotted inner margin. Messrs. Kinberg and Pontén collected this exquisitely beautiful species on the island of Oahu at Honolulu during the months of June and July. The antenna club, which in the relatives is completely uniform, is nearly egg-shaped. The species in the Stockholm Academy of Sciences and in my museum."
This locality specification has, however, been strongly questioned since it was noted that Colias ponteni and Colias imperialis were obviously the same species.
For several reasons, the information about the Hawaiian findings was of course judged as completely incorrect, as no other specimens of Colias butterflies have ever been found on these islands. The butterfly in question was therefore assumed on good grounds to have been found at the southern tip of the South American continent, either on the mainland or on Tierra del Fuego.
Colias ponteni on the Hawaiian Islands?
The question is, however, whether it is really implausible that Oahu could be the locality for the specimens. Hawaii today hosts a total of 2 endemic butterflies, a blue-wing, Vaga blackburni, and the famous Hawaiian Admiral Vanessa tameamena. See further on this species on page 37 of this journal. It should therefore, as far as I can judge, not be entirely impossible that Kinberg and Pontén's information to Wallengren in 1860, that they had taken the three butterflies on Oahu, could be correct, even if it is highly unlikely. The species exhibits such distinctive features, especially the egg-shaped antenna club, the broad marginal bands, and above all the enormously large difference between the male and the female, that it could well be a relic in some isolated location where the species ended up in some way now unknown to us. One can imagine a wind-driven fertilized female that gave rise to a small population which thereafter was cut off from related species for a very long time.
A more likely scenario would be that a small population through natural conditions such as climate, geographical location was cut off from related species and thereafter remained in this isolated place and persisted to what it is today, a "living fossil" if it still exists at all.
The first alternative might possibly argue for Hawaii as a possible locality for ponteni, while the latter argues for an isolated
an isolated site that could be imagined to have been visited by two expeditions during the 1800s. The question is only where.
The butterfly certainly has, regardless of where it was collected, a very small population since it has not been rediscovered in nearly 150 years. Oahu, and especially the area around Honolulu, has undergone a comprehensive transformation during these 150 years that very well could have eliminated a presumably very sensitive and weak species such as this Colias ponteni. It is highly unlikely that one could rediscover the species on the Hawaiian Islands today. If it existed there, it is almost certainly extinct today since a red-yellow clouded yellow on the Hawaiian Islands could not have avoided being discovered throughout the entire 1900s! The endemic Vanessa tameamena is moreover also a rarity on the Hawaiian Islands even though it is still encountered on the larger islands.
The fauna and flora of the Hawaiian Islands has undergone a significant impoverishment over the past centuries with regard to endemic species. For example, at least 40 bird species have been exterminated since James Cook discovered the islands on Christmas Day 1779. Approximately 80% of the original vegetation has also been destroyed.
MAP showing the route of the FRIGATE
[illegible map section]
The route of the frigate Eugénie from Magellan Strait to Hawaii.
79
80
Colias ponteni at Magellan Strait?
One then asks whether the animals could have been collected at Magellan Strait? Neither Kinberg nor Andersson, who were ashore at Port Famine for a day in 1852, were proper entomologists as far as I can understand. However, any red-yellow butterflies would certainly arouse the interest of even, for example, a botanist and would have been caught if the opportunity arose. On the other hand, a botanist such as Andersson or a zoologist such as Kinberg, 8 years later, might not remember where the animals were caught since presumably neither of them had the enormous "aha experience" that a butterfly collector would have had if he had found an animal there at the southern tip of South America that was so similar to our Swedish clouded yellows. I have reached these thoughts after a long conversation with Sten Jonsson in Uppsala.
Why the name "ponteni"
Something I have reflected on somewhat is why Wallengren chose precisely the name "ponteni" for this butterfly. Either it was merely the fact that Pontén presented the animals to Wallengren, or Pontén had actually convinced Wallengren that he had collected the animals himself. In the latter case, he should then have been able to specify where the butterflies were caught. If there had been the slightest doubt about where they were taken, this should have been noted. However, it is hardly likely that such negligence would have come about.
According to Skogsbergs description of Eugénie's journey around the world, Pontén collected no natural history specimens at Magellan Strait. If Pontén had not actively wanted to have his name on a butterfly and lied about the collecting site, it seems strange if he would have made up the entire story about the finds in Hawaii, that is, that he and Kinberg collected the animals there. It also seems strange if he would not have remembered where he collected these butterflies.
Kinberg, on the other hand, may perhaps have had difficulties remembering whether he had caught the animals at Magellan Strait or in Hawaii. He did after all collect natural history specimens throughout the journey.
Can we trust the data on the collecting locality?
To gain a grasp of whether insects collected during this round-the-world voyage have reliable locality data, I have, with the help of the large book "Kungliga Svenska FREGATTEN EUGENIS RESA omkring Jorden" - "Vetenskapliga Iakttagelser II" which was written in the years 1858-1868, attempted to evaluate the locality data for the various species. This large book was also kindly placed at my disposal by Bert Gustafsson.
In this large and very comprehensive work, a total of 1311 species and subspecies of insects from this single journey are newly described! The number of species, orders, describing person and year appear in the following table:
455 sp + ssp Coleoptera by C H Boheman in 1858 and 1859
239 sp + ssp Hemiptera by C Stål in 1859
114 sp + ssp Orthoptera by C Stål in 1860
81 sp + ssp Lepidoptera by H D J Wallengren in 1861
103 sp + ssp Hymenoptera by A E Holmgren in 1868
319 sp + ssp Diptera by C G Thomson in 1868
On the whole, it can unfortunately be established that the locality data are very sparse. In some cases there is no information about where the animals were taken, or multiple sites are indicated with question marks. It appears that reliable information is lacking about where several of the animals were collected. In one case it has also been established that the stated locality data is incorrect.
Wallengren described all new butterfly species from this journey. Of the 81 species, 19 species were butterflies according to below with locality data according to Wallengren's descriptions:
1 Colias ponteni Oahu, Hawaii June
2 Terias eugenia Panama April
3 Terias angulata - -
4 Euploea kinbergi China, Hong Kong December
5 Acraea theodote Australia Sidney Oct 1852
6 Neptis livilla Philippines Manila Jan 1853
7 Mycaelis caesonia Philippines Manila Jan 1853
8 Neomaenas servilla Chile, Valparaiso Feb 1852
9 Neosatyrus ambiorix Chile, Valparaiso Feb 1852
10 Lycaena parrahasioides Puna, Ecuador, San José,
Galapagos ?
11 Lycaena bohemani China, Hong Kong Dec
12 Lycaena cajus China, Hong Kong Dec
13 Lycaena hylax Mauritius, Malacca Jan
14 Polyommatus atahualpa Chile, Valparaiso
15 Thecla quecanagari ??? Ecuador, Puna, Guayaquil
16 Eudamus phidon Brasil Dec 1851
17 Eudamus jaccus Sidney October
18 Hesperia flavo vittata Manila, January
19 Hesperia premnas Argentina, Buenos Aires Jan
Of the remaining butterflies there are roughly 20 hawk-moths and spinners, 14 owlet moths, 5 geometrid moths, 5 moths and 10 noctuid moths.
Of all these 81 butterfly species, only 3 species are described from Patagonia and 1 species from Hawaii. The animals from Patagonia are a male of the owlet moth Noctua flavicosta, a female of the owlet moth Cucullia antarctica, and a geometrid moth of the family Eubolidae.
The collecting locality for these 3 butterflies is given as: "Patagonia Jan/Feb"
The only butterfly apart from the questionable Colias ponteni which according to Wallengren's description was taken in the Hawaiian Islands is the owlet moth Heliothis infata which is stated to have been taken: "Oahu, Honolulu, June"
One additional butterfly has in the literature been described as taken in the Sandwich Islands, that is Hawaii. This species, Terias angulata, however lacks locality data in Wallengren's description in "Vetenskapliga Iakttagelser II". The original description of this butterfly is found in the same issue as Colias ponteni. However, no locality data is given there either.
The Sandwich Islands "appear" in various species compilations and deserve very little credibility. So far as I know, there are no species of the genus Terias or Eurema on the Hawaiian Islands, which are what the small yellow or white, often black-edged pierids of this genus are called. However, they are distributed on many islands in the Pacific Ocean, so "angulata", if not taken in Ecuador, could have been taken in Tahiti or perhaps Tonga. I myself have several Eurema from the "South Seas".
I have unfortunately been unable to rediscover the described angulata in any collection. To determine the animal with certainty to species from Wallengren's description might perhaps be possible but is probably difficult. I have included this "angulata digression" so that the reader can form an opinion about the credibility of the locality data "Honolulu, Oahu" for Colias ponteni.
Of the 455 beetle species, 6 are described from Patagonia and 19 from Hawaii.
The journey route
During the journey, a total of more than 30 stops were made, at most of which some collecting also took place. In chronological order, the journey route is as follows with arrival and departure dates:
Karlskrona, Sweden 30 Sept 1851
Farsund, Norway 8-17 Oct 1851
Portsmouth, England 25 Oct - 4 Nov 1851
Madeira 12-13 Nov 1851
Rio de Janeiro, Brazil 12-21 Dec 1851
Montevideo, Uruguay 29 Dec 1851 - 2 Jan 1852
Buenos Aires, Argentina 4-12 Jan 1852
"Port Famine", Magellan Strait, Patagonia, Chile 31 Jan - 2 Feb 1852
Western Brunswick Peninsula, Bachelor River, York Bay,
Magellan Strait, Chile 8-9 Feb 1852
Valparaiso, Chile 23 Feb - 5 March 1852
Callao + Lima + San Lorenso Island, Peru 15-18 March 1852
Puna Island + Guayaquil, Ecuador 27 March - 4 April 1852
Panama 16-20 April 1852
San José, Pearl Islands, Panama 22-28 April 1852
Galapagos Islands, Ecuador 11-20 May 1852
Honolulu, Oahu, Hawaii 22 June - 2 July 1852
San Francisco, USA 29 July - 9 Aug 1852
Honolulu, Oahu, Hawaii 25-26 Aug 1852
Papeete + Tahiti, Tahiti 14-20 Sept 1852
Foua, Tonga 2 Oct 1852
Sidney, Australia 21-30 October 1852
Ponapé + Duperrey, Caroline Islands 22 Nov 1852
Guam, Mariana Islands 27-28 Nov 1852
Hong Kong, China 8-29 Dec 1852
Manila, Luzon, Philippines 4-14 Jan 1853
Singapore, Malacca 26-29 Jan 1853
Djakarta, Java 5-12 Feb 1853
Cocos Islands (Keeling Isl) Australia 24-25 Feb 1853
Mauritius 14-16 March 1853
Cape Town, South Africa 10-19 April 1853
St Helena 2-4 May 1853
Plymouth, England 8-12 June 1853
Cherbourg, France 13-16 June 1853
Gothenburg, Sweden 25 June 1853
Stockholm, Sweden 4-14 July 1853
Karlskrona, Sweden 18 July 1853
Some comments:
The journey appears to have mostly proceeded as planned. Only the visit to Norway, immediately after departure, was probably involuntary. There they were forced to seek shelter during a severe storm in the North Sea.
During the visit to Sydney, Andersson obtained various animals during a visit to its Natural History Museum, including certainly also insects. A possibility exists that the tale's Colias ponteni could have been obtained during this visit, even though it seems unlikely that such a spectacular animal would be given away in three specimens without a single specimen remaining in the museum. This speculation can certainly therefore be dismissed.
Looking at the above route, possibly 2 additional locations could be possible for Colias ponteni. I am thinking then of the visits to Western Brunswick Peninsula, Bachelor River, York Bay, Magellan Strait, Chile, on 8 and 9 Feb 1852 and at Cape Town on 10-19 April 1853.
At Cape Town, Colias electo electo flies, which is the "African variant" of Colias croceus. In purely theoretical terms, one might perhaps imagine that yet another Colias butterfly, and especially a "relict species" such as ponteni, could be found here. Given all the collecting that has taken place in the area around Cape Town long before the Frigate Eugénie visited the city, this location must however be excluded as a locality for Colias ponteni.
This leaves the visit to Western Brunswick Peninsula. However, it is not stated that any collecting took place during the one-day visit to this location.
The credibility of the locality data
The conclusion that unfortunately must be drawn from this review of the locality data for all reported new species is that one can hardly rely completely on the reported locality data for each species being entirely correct. Verbally I have also, regarding the order Diptera, been
actual inaccuracies have been established, in that the described species does not occur at the stated locality but at another locality along the route.
The doubt I previously harboured regarding the locality designation of Colias ponteni has rather been strengthened after reading through the thick tome "Vetenskapliga Iakttagelser".
One must also bear in mind that at this time people unfortunately attached less weight to locality designations in the original description of species than we do today.
Colias imperialis
We return to the English "imperialis specimens"
In 1871, as mentioned above, these butterflies were described by the English researcher Mr A.G.Butler as a new species to science under the name Colias imperialis. Butler had access to 3 specimens which he appears to have found among the natural history material, probably mostly botanical material that had been brought to England during the famous Adventure expedition of 1826-1827.
The butterflies were assumed to have been collected near the small trading station Port Famine beside the northwestern side of the Strait of Magellan. This place was visited by all ships that sailed through the strait at this time on the passage between the Atlantic and Pacific Oceans.
83
Butler's original description from 1871 reads as follows with Erik von Mentzer's translation thereafter. A plate is also appended to Butler's description showing a male of Colias imperialis.
Genus CoLias, Fabricius.
COLIAS IMPERIALIS, n. sp. (Plate XIX. fig. 2.)
♂ Wings above orange-coloured: anterior area externally broadly brown, with yellow scales; a spot reaching the outer costal margin and veins black; base and basal costa yellowish-green; extreme costal margin fulvous; three subapical strioles yellow on the veins; cilia fulvous: posterior area costal brown, external broadly black, abdominal yellow: body brown, greenish; antennae brown, club compressed.
Wings below yellowish-green: anterior discal area tinted fulvous; triangular spot fulvo pupillate discal; discal fascia dark brown-black running from inner margin to third median branch, outwardly deeply dentate, inwardly diffuse; internal area broadly rufous-brown; cilia rosy: posterior medio-discal area tinted fulvous; discal spot orange-coloured edged with brown, two orange-coloured basal spots: body yellow, legs rosy. Exp. alar. unc. 2.
♀ Wings above three subapical and two subanaline spots between veins golden-yellow; ground darker, otherwise as in the male: posterior brown; internal half fulvo-squamose; discal macular fascia with spots, of which two upper yellowish, lower longer fulvous; abdominal area pale sulphureous: body blackish, head rosy hairy.
Wings below pale green: anterior internal half fulvous; costal and external margins rosy; submarginal fascia continuing to upper discal branch, otherwise as in the male: body whitish.
Exp. alar. unc. 1, lin. 11.
Port Famine (King)? Three examples, B.M.
From the supplementary cases of the Banksian cabinet, in company with a collection from Port Famine, presented by Capt. King.
Allied to C. thisoa, hecla, &c., especially the female.
"COLIAS IMPERIALIS n. sp. (plate XIX, fig. 2)
♂ Wings orange-coloured on the upper side: the outer part of the forewings deep brown, with yellow scales; a spot along the outer part of the front edge and the ribs black; wing base and outer part of front edge yellowish-green; the very edge of the front edge reddish; three yellow streaks along the ribs nearest the wing tip; the fringes reddish; the front edge of the hindwings brown, their outer edge deep black, inner edge yellow; the body brown, greenish; the antennae brown with thin club.
Wings yellowish-green on the underside; forewings red in the discal field; a triangular discal spot with red core; a dark brown discal streak from the inner edge along the third middle rib, outwardly sharply toothed, inwardly diffuse; inner surface deep red-brown; the fringes rosy; hindwing discal field yellow; discal spot orange-coloured with brown border and two orange-coloured spots at the base; body yellow, legs rosy.
Wing span 2 inches.
♀ Forewings with three golden-yellow spots at the wing tip and two at the anal angle between the ribs; the background darker, otherwise as in the male; hindwings brown: the inner half scaly red; a discal streak of spots, of which the two upper are yellow, the lower longer and red; the area along the abdomen pale sulphur yellow; the body blackish, the head rosy-haired.
The underside of the wings pale green: the inner half of the forewings red; the front and outer edges rosy; a submarginal streak continues along the upper discal rib, otherwise as in the male; the body whitish.
Wing span 1 inch + 11 lines."
Mr A.G.Butler concludes his Latin type description of Colias imperialis with a very interesting sentence in English:
Port Famine (King) ? Three ex, B.M.
"From the supplementary cases of the Banksian cabinet, in company with a collection from Port Famine, presented by Capt. King."
It is somewhat difficult to interpret what Butler actually means by this most interesting, but unfortunately in my opinion far too brief sentence. Were the specimens found in Captain King's collected material from the Adventure voyage of 1826-27 to, among other places, Port Famine, or were the specimens in the large collection of natural history housed in the so-called "Banksian cabinet", where Captain King's collection also ended up? One wonders what Butler actually means by "in company with".
The entire assumption that this remarkable butterfly would have been collected at the Strait of Magellan is based on this somewhat ambiguous sentence. The question is whether this line should be accorded greater credence than the personal information given by Pontén and Kinberg to Wallengren that they themselves collected the specimens near Honolulu on Oahu in June-July 1852?
At least the name "the Banksian cabinet" should derive from Joseph Banks, who was the inquisitive, able and wealthy natural history collector of the late 18th century in England. Together with Linné's pupil Solander he sailed, among others, with James Cook during his first voyage around the world 1768-1771. He was not present, however, when Cook was killed in Hawaii in 1779.
It may also be appropriate here to refer to how the collections from the Adventure were reportedly dealt with when they were to be described. Professor Shapiro refers to this information in his article on Colias imperialis.
In 1837, according to information from J Curtis, the Adventure's insect collection began to be described by A.H. Walker, who then devoted himself to the order Hymenoptera (Wasps) and F Walker who described the expedition's Diptera (Flies). In the years 1841 and 1845, J Curtis himself then described the beetles in two stages. Work was then interrupted before reaching the butterflies.
It has been assumed that the material in which the "imperialis specimens" were found belonged to this remaining portion of the Adventure's collected insects. The imperialis specimens were not described until 1871, that is 44 years after the Adventure's return and 30 years after the description of the other insects from this voyage.
The probability that imperialis was collected during the Adventure expedition.
The question is, however, whether there were any butterflies at all, and particularly any orange-red Colias butterflies in the material collected during the Adventure expedition? To me as a lepidopterologist it seems incomprehensible that one would have begun with Diptera and Hymenoptera and waited 44 years until one, as it appears, more or less by chance found these colourful alpines which were then assumed to be from this expedition. It is of course perfectly possible that it could be this way but it certainly seems strange.
Whether the somewhat unscientific handling of collected material described above strengthens or weakens the theory that the described Colias imperialis specimens come from the Adventure collections or from earlier collections, I am not competent to determine. If one could use C-14 dating to determine whether the specimens were older than 180 years, i.e. killed before 1826, the matter would be clear. Then the probability that the specimens come from Hawaii would increase considerably!
Butler concludes his description with a note:
"Allied to Colias thisoa, hecla, especially the female."
This note seems to me somewhat odd. The females of these two common species are relatively similar to their males, but of course with the sexual differences normal for most Colias species. The difference between the male and female of Colias ponteni/imperialis is quite unique within the genus Colias. The species has by some taxonomists also been placed in its own subgenus "Paleocolias".
No one seems to have noticed the black angle on the hind edge of the forewing. This is somewhat more prominent in the ponteni specimens than in the imperialis specimens. What surprises me most is that Butler did not notice the thick egg-shaped antennae clubs despite describing the antennae of the imperialis specimens! Butler writes: "the antennae brown with thin club". This is remarkable.
I also cannot help but be puzzled by Butler's other description. It contains many words with descriptions and colours of the butterflies but nonetheless does not say particularly much about what the butterfly actually looks like. I think Wallengren's description is more distinct and clarifying.
Had it not been for Wallengren's locality designation Honolulu, Oahu, Butler should have reacted to Wallengren's description. The advantage of Butler's description is, however, the image of the male. Remarkable though is that he did not depict the female which is truly unique.
Port Famine
Port Famine was, as mentioned, "frequently" visited during the early 1800s. On his famous voyage around the world with the Beagle, Charles Darwin among others visited Port Famine and collected, among other things, butterflies in the surroundings. This very famous expedition was led by Captain Fitz Roy. During his visit to the Port Famine area, Darwin collected among other things the rare and for a long time subsequently not rediscovered grass butterfly Stuarosatyrus williamsianus. This species was described by Butler in 1868. Butler seems to have described most of the animals that were brought home to England from distant continents during this period. So more than 30 years passed before this grass butterfly, which Darwin had taken during his visit to the Strait of Magellan in 1834, was described by Butler.
3 years later, that is in 1871, Butler then described the remarkable Colias butterfly that this article concerns from the same place where Darwin had caught his grass butterfly and called it Colias imperialis. As shown above, there is no information about who collected the 3 alpines that Butler had at his disposal.
It would thus seem that it was normal for a long time to elapse before animals from these remote regions were described. Perhaps this is natural since there do not appear to be any entomologists who made the collections.
This could support the idea that the specimens could very well have been stored for 44 years before being described. There is, however, something odd about these butterflies and that 2 males and one female exist in both Sweden and England. The question is whether they could have been taken simultaneously after all? Could Pontén somehow have obtained part of the Adventure material? This is an almost heretical
A thought which can scarcely be credited with any credence even if it has been put forward as a hypothesis by more than the undersigned.
It is really in the highest degree improbable that the animals were collected at all during Eugenie's voyage around the world, at any rate in living condition at Port Famine or on Hawaii. Why has no one rediscovered these animals in 150 years if they were really taken at one of these places?
Between Darwin's visit to Port Famine in 1834 and the Swedish frigate Eugenie's visit there in 1852, the place was certainly visited by several expeditions. However, it is not known that any of these collected any butterflies at Port Famine or in the areas around the Strait of Magellan.
Could perhaps Pontén or someone else on the Eugenie have bought the animals from someone on the voyage? Yes, perhaps on Hawaii, but hardly in Port Famine. If Pontén had bought the animals in Port Famine, it would surely be highly unlikely that he stated Hawaii as the locality? If Pontén had bought the butterflies on Hawaii, they could of course have been caught at the Strait of Magellan even though it seems more than far-fetched, although most Hawaii travelers certainly passed the Strait of Magellan at this time.
The material which the Adventure expedition brought back to England was stored at the British Museum. When Butler described the animals in 1871, he certainly presumed that they were taken at Port Famine during the Adventure's visit there in the summer of 1826–1827.
As far as I have been able to find, the Adventure expedition's natural history expert was a Mr J Anderson. The so-called "imperialis butterflies" should therefore have been collected by this J Anderson......
Speculations
A hypothesis, as ingenious as it was simple, occurred to me. The botanical expert on the Swedish expedition with Eugenie was J Andersson. He and the zoologist Kinberg were the only ones, as far as we know, who collected natural specimens at the Strait of Magellan. They visited Mt Tarn during one day of the visit to Port Famine.
Could these two "J Andersson" be the same person? Statistically it would be almost entirely improbable that two different J Anderssons on separate voyages would find 2 males and 1 female of the same unknown butterfly species which, to make matters worse, was never encountered again for nearly 150 years!
J Andersson was a botanist. This can perhaps, at the risk of making all my botanist friends hostile, also explain why the butterflies were not described until 1860 and 1871 respectively and why they were not properly labelled.
A lepidopterologist, a butterfly expert, would never have forgotten where he took such a fantastic animal, whereas a botanist with an untrained eye for butterflies would certainly have been able to forget the exact locality of a butterfly find after 8 or 25 years.
We have several examples of botanists also collecting butterflies which much later "turned up" when other people looked through the herbaria. One of the most discussed examples of this comes from the collections the botanist G Forrester made in China in the early 1900s. In 1918 he found the first 3 specimens of one of the fantastic Dragwings, the genus Bhutanitis. 21 years after returning to England, the butterfly expert Mansfield found these specimens in a collection of butterflies which Forrester had collected in Yunnan in China. One of the great English butterfly describers in the early 1900s, Riley described in 1939 the species Mansfield found as Bhutanitis mansfieldi. One might perhaps think that it should have been named Bhutanitis forresteri or something similar? It was not until 1981 that some Japanese rediscovered the animals. However, they did not find the animals in Yunnan but in Sichuan. Some Bhutanitis mansfieldi have, as far as I know, not yet been found in Yunnan. One then wonders whether G Forrester really caught the animals in Yunnan?
Perhaps the botanist J Anderson on the Adventure had found this butterfly in 6 specimens, 4 males and 2 females already in the summer of 1826–1827. How and where, one can only speculate about today. Surely Anderson should have visited Tierra del Fuego some time during that summer on his first visit to Port Famine. This might explain why the animals have never been rediscovered around Mt Tarn. The north coast of Tierra del Fuego, which has a sunny aspect, should also have a better climate than Mt Tarn which, according to unanimous reports, has a nature that would not be favourable for Colias butterflies. Or was some other inaccessible area visited which has since escaped entomologists for 150 years?
Perhaps he then gave half of the animals to the Adventure expedition's collections and kept the rest himself? This would then explain the curious fact that there are exactly 2 males and 1 female in both England and Sweden. The 3 "Swedish" animals then appeared when the butterflies from the Eugenie voyage were to be described by Wallengren in 1860.
This "elegant" solution, based on loose speculations, could however quickly be discarded after a telephone call with Roland Moberg at the botanical department in Uppsala where "our" J Andersson worked as a professor during the 1800s. In the list of botanists in Uppsala, Moberg could quickly establish that J Andersson on the Eugenie was born on 20 February 1821. He could not therefore be the head of collections as early as 1826–1827. Roland Moberg believes that J Anderson on the Adventure was probably American. We must however investigate this more closely at a later occasion.
As a pure curiosity, I cannot really omit to bring up yet another curious circumstance in this context. During the first years of the 1900s, Sweden undertook a great Swedish South Polar expedition to this area. The scientific leader of this expedition was a person named J Andersson, that is yet another J Andersson, it is truly quite incredible!
Could imperialis and ponteni have been collected simultaneously?
One can of course wonder whether J Anderson on the Adventure, or someone else, did after all collect all 6 butterflies simultaneously and that 3 of these then, by ways now unknown to us, came into Pontén's possession?
When I look at the three "ponteni butterflies", see the plate on p. 72, I cannot avoid making some reflections.
The animals are in surprisingly good condition. They are not particularly worn or "flown out" as we usually say when a butterfly is taken late in its flight period. This might perhaps be interpreted to mean that they should be taken as fairly freshly emerged.
From Eugenie's route of travel it can be established that the butterflies, if they were taken during the Eugenie voyage, would have been caught on 1 February 1852 plus or minus a day. Since this is the Southern Hemisphere, 1 February corresponds to 1 August here in the north. The southern latitude at the Strait of Magellan corresponds geographically to central or northern Germany in Europe. Since southern South America lacks both the Gulf Stream and the warm south-westerly winds which prevail in north-western Europe, the conditions at the Strait of Magellan are probably equivalent to those which prevail in northernmost Scandinavia or perhaps even further north.
From this perspective, one might perhaps harbour some doubt that these butterflies would fly freshly emerged as late as 1 February, "that is 1 August". On the Northern Hemisphere, the arctic Colias butterflies usually fly from the end of June to the middle of July. If one finds any animals in early August, these are usually worn. Along Siberia's north coast, on Wrangel Island, in Greenland and in Alaska, most arctic Colias species fly during July. The Colias lesbia antarctica which is in the Riksmuseum collection was taken on 1 January 1896 on Tierra del Fuego....
Of course, one knows nothing at all about how this remarkable relict butterfly lives. It may even have a two-year development which might explain a late flight time. This might also explain why it has not been rediscovered. The problem with this theory is, however, that if it flew in the summer of 1826–1827 when the Adventure visited the Strait of Magellan, it should not fly in the summer of 1851–1852 when the Eugenie was there! However, we do not know for certain that the imperialis animals were really taken in the summer of 1826–1827. The Adventure and Captain King were in the area for several years.
From the butterflies one can also establish that the antennae of the two animals which were in the possession of the Academy of Sciences and the Riksmuseum are very well preserved, while Wallengren's animal is more damaged but not "worn out". The damage one can see on Wallengren's animal might possibly be from rough net handling. A certain "net pattern" can perhaps be discerned even on the finest male. Presumably Wallengren kept the worst of the three animals which Pontén presented.
The "imperialis animals" which are at the British Museum appear, judging by D'Abrera's photographs, to be somewhat more worn. Most antennae are damaged. This can of course be due to them having been stored in the Banks Cabinet for so many years.
The "ponteni animals" also possibly differ somewhat from the depicted "imperialis male" in that the black angle at the rear edge of the forewing on the "ponteni" is more strongly marked. This perhaps means nothing. Such differences can certainly occur within one and the same population.
The conditions mentioned can, however, very well, together with the animals' general freshness, speak for the fact that the 6 animals were at any rate not caught simultaneously.
Where could the butterflies then have been found?
Is it likely that the butterflies could be found on Mt Tarn at Port Famine or on Tierra del Fuego? What is it like at this place? As previously mentioned, I have consulted the Chilean Embassy in Stockholm and the Natural History Museum in Santiago de Chile. However, neither of these have unfortunately been able to provide any photographs from Mt Tarn or the area around Port Famine. On the other hand, the Museum in Santiago has provided me with a map with, among other things, Mt Tarn. Can we in any other way form an idea of what the previously supposed locality Mt Tarn looks like?
Mt Tarn at the Strait of Magellan
Charles Darwin describes in his famous book "The Voyage of the Beagle" his visit to Mt Tarn in February 1834 as follows.
The reader should keep in mind that Kinberg and Anderson visited this mountain during half a day in early February 19 years later.
"When the Beagle lay here in February I set out one morning at 4 o'clock to climb the 800 m high Mount Tarn, which is the highest point in this area. We went by boat to the foot of the mountain and then began the ascent. The forest begins already at the high-water mark and after two hours of climbing I despaired of being able to reach the summit. The forest was so dense that we had to steer by compass, for although we were in a mountainous area we could not get any landmarks. The deathly stillness in the deep ravines defies all description. Outside the storm blew, but in these hollows not a leaf moved in the wind. Everywhere it was so dark, cold and wet that not even fungi, mosses or ferns could thrive. The valleys were so barricaded by huge rotting fallen tree trunks that it was almost impossible to get through. When walking over one of these natural bridges it could happen that one sank down to the knee in the rotten wood, or else one found when one wanted to lean against what appeared to be a fresh tree that it was thoroughly rotten and ready to fall at the slightest [touch]"
contact. Finally, we were nonetheless up among the dwarf trees and soon reached the bare mountain, which we climbed to the top. From there we had a view that was typical of Tierra del Fuego: irregular chains of heights with snowdrifts here and there, deep valleys, coloured yellow-green, and inlets of the sea that cut into the land in all directions. The air was not clear, and the strong freezing cold wind soon forced us to turn back. The descent was not as difficult as the ascent had been, partly because we made our way solely through the body's weight, partly because we always fell or slid in the right direction."
Map of Mt Tarn at the southern tip of the South American continent
921
922
Charles Darwin writes further concerning the vegetation on Tierra del Fuego that there:
"above the forest line there are many alpine plants which all grow up out of the peat layer on the ground and contribute to its formation. Noteworthy is that these plants strongly resemble those which occur in similar places in Europe. The middle part of Tierra del Fuego, where the bedrock consists of slate, is most favourable for tree growth, whereas on the outer coast, the poor granite bedrock and the strong winds prevent the trees from reaching any considerable size."
From these lines of Darwin's one can perhaps draw the conclusion that it seems highly doubtful whether the top of Tarn Mountain could harbour a vigorous population of Colias ponteni/imperialis. It appears as if the bare mountain begins directly after the forest ends.
This is a rather common condition where very large quantities of rain fall. I am thinking for example of Mt Kinabalu on Borneo where it rains at least 5 m per year. On this granite mountain the bare mountain begins directly where the forest ends. This is not a favourable environment for alpine butterflies. They scarcely thrive either in the cloud forest which Darwin described so vividly. I believe instead that the somewhat drier areas in for example Tierra del Fuego with their slate-shale soils, or some more sheltered and solitary place north of the Strait, perhaps further westward where the climate is more arctic, may be more rewarding to search in if one wishes to find the locality for this butterfly, should it at all have been collected at Magellan's Strait. Naturally, the steppe-like grass-covered areas north of Tarn Mountain could also be the place where these 6 butterflies were caught, even though I myself would be surprised if one were to find this alpine butterfly on a grass steppe.
How old are the collected specimens, and could they be from the same population?
I have spoken with Uppsala University about the possibility of using the C14 method to determine how old these specimens are. Were they caught in 1825–1826 or are they from 1852?
If one could obtain an answer using this method it would naturally be extremely interesting. However, the material is probably too small and too valuable to carry out such an investigation. It would nonetheless be highly interesting to know whether the "imperialis specimens" are older, or perhaps much older, than the "ponteni specimens," or whether the 6 butterflies are exactly the same age and thus possibly all caught at the same time. If one could perform a DNA analysis of the specimens this would of course also be extremely interesting. Hopefully such an analysis might clarify how closely related the "imperialis specimens" and "ponteni specimens" are. The black angular marking at the front edge is indeed more prominent on the "ponteni specimens". Perhaps it would even be possible to gain an impression of how large the population of the species might be.
Could Charles Darwin have caught the "imperialis specimens"?
Could Charles Darwin perhaps have collected the imperialis specimens as well? Probably not. Charles Darwin was, as we know, a very meticulous person. These Colias butterflies would certainly have been labelled in a reassuring manner had he collected them!
Darwin also collected some butterflies during his visit to the area in 1834, including the aforementioned grass butterfly Stuardosatyrus wiliamsianus which was found. Apparently, however, the imperialis specimens were not found among this material.
Port Famine
An interesting note about the conditions around Punta Arenas which lies a few miles north of Port Famine is obtained by reading Carl Skottberg's book "Boat Journeys" which concerns his expedition to among other places Tierra del Fuego in 1907. He describes the conditions in Punta Arenas at that time in the following way:
"Before us lies a low and yellow sandy beach, from which here and there slender piers extend into the strait, and beyond the beach the land rises to forest-covered hills and ridges, where fire has burnt black fields in the rich greenery. And between the sea and the forest lies Punta Arenas, the city at Magellan's Strait, the archetype of pioneer town and upstart settlement, with a remarkable rapid development behind it. In ten years it has more than doubled its population, and 12,000 people now make their home there—Chileans and Spaniards, Germans and Englishmen, Frenchmen and Italians, Swedes, Norwegians, Danes, Russians, Austrians... a confusion of tongues before which Babel almost pales. Stone palaces among tin shacks, myriads of hotels and taverns, large shop windows and grimy crevices, shrieking gramophones, the clink of 'cocktails' being brewed—there is the first impression. We settle down in the traditional place for Swedish research travellers, Hotel Kosmos, whose low, white building rests on the sandy beach."
From this description it seems to me incredible that not a single person from any country over 150 years would have managed to find again the reddish-yellow Colias ponteni which Kinberg and Andersson, who were not even entomologists, on a single expedition day managed to collect 3 specimens of—if they really found the specimen in this region!
A somewhat different picture can however be obtained by reading what the great butterfly expert in South America Dr G Lamas wrote in 1981 on this subject. Lamas writes that "apparently no one has seen Colias ponteni alive for over 137 years. Scarcely anyone has, however, visited the presumed locality and searched for it."
I myself have no idea whether any collection of insects has taken place in these tracts at Magellan's Strait. Presumably the area does not seem to have the same appeal to creative entomologists as our arctic regions have. Presumably too the military activity in the region has played a great negative role in the area's scientific-natural exploration. During my visit to Argentina in the summer of 1979–1980 it was unfortunately impossible to visit Tierra del Fuego owing to the military tension then existing in the region between Chile and Argentina.
One asks oneself whether the species may have become extinct at Port Famine?
It seems highly unlikely that this apparently so ancient species would suddenly have been able to become extinct in a place like this with so much nature relatively unaffected by man.
The probability that the species can be found there nonetheless is probably quite large. From various articles one gains the impression that fairly little has been collected at the southern tip of South America around Magellan's Strait. A Swedish expedition with our Swedish mountain butterfly surveyors would certainly find the specimen if it is at all to be found on the Brunswick Peninsula, the southernmost outpost on the South American continent!
Other alternatives?
Could there be any alternatives to the areas around Magellan's Strait and the Hawaiian Islands? One then asks in which other places the Swedish frigate Eugeni made landings during its voyage around the world in 1852–1854. From the map of Eugeni's route it appears that landings were made in Chile and on the Galápagos Islands. Neither of these places would, however, seem to be the finding place for the three Colias ponteni described by Wallengren.
The Galápagos Islands, low-lying and desert-like, have definitely a climate that does not suit Colias. Only 8 species of butterflies have been found on the islands. A large reddish-yellow Colias butterfly should also certainly have been encountered by Charles Darwin during his indeed surprisingly brief visit to the islands in 1835 if it had been there.
It is also scarcely likely that the specimens were found in central Chile at Valparaiso since they would then have been found again later. The conclusion must therefore be that one of the areas around Port Famine at Magellan's Strait or the slopes on Oahu in the Hawaiian island group appears as the probable place for the finding of the butterfly.
In my civilian job most of the time is spent assessing whether information given in tax returns and reports is correct or not. In no case, however, has there been as much uncertainty as when it concerns these 6 butterflies. At the same time it is precisely this which makes it all so exciting.
Summary
What do we actually know? We know that Butler in 1871 described 2 males and 1 female and called them Colias imperialis. We do not, however, know where, when, and by whom they were taken. We also believe we know that they are found in Banks' cabinet among material from the expedition with Adventure to Tierra del Fuego in 1826–1827. Nothing that directly supports that the specimens would have been taken at Magellan's Strait, or even in South America, exists, however.
We know that Wallengren in 1860 described 2 males and 1 female which are stated to have been taken by Pontén together with Kinberg on Oahu during June–July 1852. Wallengren called this species Colias ponteni. The statement that the specimens really were taken in Hawaii has, however, been strongly doubted because no other Colias butterflies have ever been found on these islands. If they have not become extinct, this statement is apparently incorrect.
The only area which unites the imperialis specimens and ponteni specimens, or rather the expeditions during which they are believed to have been caught, is the southernmost parts of South America at Magellan's Strait. This area also has the conditions which would be required based on what we know about alpine butterflies' requirements for living.
Conclusion
"According to established legal practice" the conclusion must, until a living specimen is found, be that the specimens come from Hawaii, but have been extinct for at least 100 years. The longer the time that passes before more specimens are found, the stronger the evidence must become that Hawaii is the place where Colias ponteni was collected. But this is not a criminal case...
From both a biological and purely probabilistic viewpoint, the tracts around Magellan's Strait appear as above to be the likely "locality for the specimens.
The areas around Port Famine and Tarn Mountain do not, however, feel quite right to me. I think that several lines of evidence speak against this area. It feels as if something does not fit. Above all it is the fact that the specimens have not been found for nearly 150 years which speaks against this place. To this is added the climate and vegetation, as well as the fact that Kinberg and Andersson would not have forgotten that they had caught these specimens there if they had indeed done so.
I can imagine a couple of other theories about how these animals came to be acquired.
The most likely place for an acquisition should be during the visit to Port Famine. It is possible that someone gave or sold these butterflies to someone aboard the Eugenie during the visit there. This could partly explain why no one remembers, or remembers incorrectly, where the animals were collected, and partly how it could come about that the animals are so fresh despite Eugenie having visited the Strait of Magellan relatively late in the summer. This theory can also explain why no one has rediscovered the species in the Port Famine area or on Tarnberget. The explanation would then be so simple that they were taken in some other place, probably further north, or why not on Tierra del Fuego after all. This would then "add up" with the findings of the "imperialist animals" in the "Banksian cabinet".
This theory, however, is not particularly likely either.
For me, it feels as if I have reached a hopeless dead end. I therefore return to C Skogman's book about the Eugenie's voyage and carefully read through the section from Buenos Aires to Valparaiso. As an axiom, it has always been asserted that the only place where one could possibly capture the three "ponteni butterflies" was that one day when Kinberg and Andersson visited Tarnberget. But was this really the only time they went ashore?
No! After battling against weather and wind for 5 days just west of the southernmost point of the South American continent, Cape Froward, in fine weather they made a visit to the westernmost part of the Brunswick Peninsula at a location that Skogman apparently liked. The visit lasted until evening.
Cape Froward, the southernmost tip of the American continent. Skottsberg footnote
A new theory
I therefore wish to launch an entirely new theory. I believe that the three butterflies that Wallengren called Colias ponteni were captured on February 8, 1852 near the mouth of the Bachelor River. In his book about the Eugenie's voyage, C Skogman describes this beautiful place in almost lyrical terms. See further below.
It is true that no collections are recorded as having been made at this location. Considering how fine the place appears to be, judging from the description, it seems highly unlikely that no collection was made at this location when, after nearly a week of battling currents and winds in the western parts of the Strait of Magellan, they finally had the chance to go ashore again at this southernmost point of South America's mainland.
As far as I can understand, they went ashore in the morning or at latest at midday on this day and stayed until evening. Even if no scientific inventories were made, they should have had time to catch a few Colias butterflies if any were present, which we must assume with this theory.
What further speaks for this location is that here, with the greatest probability, Captain Fitz Roy was also present in 1829 when he explored the area together with Captain King. The "imperialist animals" which are presumed to have been brought back by Captain King could thus also have been captured at this location.
The location is, it is true, not many miles from Port Famine, but on the other side of this southernmost peninsula of South America. Skogman, Skottsberg and several others describe the climate on this western side of the Brunswick Peninsula as completely different compared to what prevails at Port Famine. The climate should be more typical for an "arctic" alpine butterfly. I quote below what C Skogman writes about this place. I think that Skogman here also reaches the pinnacle of his nature descriptions from this voyage. Presumably he got along well here. I can really sense that even a "relic alpine butterfly" would thrive here....
The evening before, on August 7, they had anchored in the anchorage between Carl III's Island and the Brunswick Peninsula, just west of the mouth of the small Bachelor River which flows up at the cleft Bachelor Peak some miles inland.
The view from the anchorage was no less remarkable than those we had enjoyed during the day's sailing. To the south behind Carl III's Island, mountain after mountain and snowfield after snowfield, to the north close to us the pointed cleft Bachelor Peak, around whose foot the river winds in a valley adorned with luxuriant trees and shrubs. At a distance, bare and snow-clad mountains of the most varied forms, and to the northwest the mouth of Jerome Channel, through which one enters the expansive bays of Otway Water and Skyring Water, of which the former is separated from the Strait of Magellan at Cape Negro only by a peninsula of moderate width, and the latter similarly from a deeply indenting bay of the Pacific Ocean.
We landed at the mouth of the Bachelor River and walked some distance along its bank. This river valley is a veritable paradise for these regions; one would not have expected anything so beautiful and smiling. The river's clear and swift waters flow between luxuriant forests and small green fields where large bushes of Fuchsia, covered with flowers, seemed to have selected their place with preference and thrived. But the absence of living creatures gave everything a character of desolation. We saw only a few ducks, which did not allow themselves to be approached within gunshot. On the river's right bank, a little distance from its mouth, we found some abandoned huts. They were in shape like a rounded hat crown, a couple of fathoms in width, and built of stakes driven into the ground, whose upper ends had been bent together and tied, and other stakes interwoven between them. They were probably also covered with seal skins or the like. One could see at once that they had stood long abandoned and are probably the same huts that Fitz Roy reports having seen in 1829, and already without inhabitants then. Heaps of half-weathered shells and sea urchins lay beside them along with parts of a whale skeleton. It was truly with regret that in the dusk we left the beautiful place to return on board. A boat trip up the river would certainly have offered much both to the scientist and to the lover of picturesque nature, but time did not allow any such thing.
Skottsberg footnote
Abandoned Indian hut on the west side of the Brunswick Peninsula
Why has no one noted this location?
What could be the reason that no one has noted that the three "ponteni animals" were captured here if they really were? I can possibly imagine a few reasons. It is often easier to remember the first animals one captures on an expedition. Those one captures towards the end during various expeditions are often treated like stepchildren, since by then so many impressions compete for space in both the brain and the notebook that oversights can occur.
The animals could also have been captured by people other than Pontén, Kinberg, or Andersson. After all, there were more than 300 men aboard the frigate Eugenie. This could also explain why none of these three gentlemen later remembered, and apparently guessed wrong about where the animals were taken.
The location for Colias ponteni? below Bachelor Peak.
I can also imagine that since in the following days they sailed out of the Strait of Magellan and out onto the Pacific Ocean, the participants on this expedition at this time were so filled with new impressions that a capture of three butterflies at the accounting 8 years later could have slipped from memory.
One should, however, have remembered that one did not take the animals on the excursion to Tarnberget, or during visits to the Galápagos Islands, in Panama, at the Cape, on Tahiti, etc., since I assume that records were kept of visits to these places. One can, of course, not know anything about how much Pontén remembered about the capture of these butterflies when he presented the animals to Wallengren, if it was indeed he who did this. Did he reason that it was at Oahu that these three butterflies were taken? They must have been captured somewhere! He could not admit that he had forgotten where he took them! He apparently also wanted to suggest that he himself took the animals together with Kinberg. Why one can only speculate. Since the butterflies were so fine, he could not throw them away, which might have been possible if they had been mosquitoes or similar. Then it only remains to "make up" a location where he demonstrably had been. He had been in Hawaii twice. Was it not there that he took them.... Good Lord!... how many of us remember where we might have taken an animal somewhere 8 years ago on a round-the-world voyage? Well, many of us who are butterfly collectors would probably do so, but if we were merely generally interested in nature, as I presume was the case for Pontén, memory would certainly fail us.
Could Pontén have reasoned thus 8 years later with Wallengren? "Surely Kinberg and I took these animals at Honolulu"... "ponteni" would also be a good name for this animal when one could not quite determine where it was taken. To give it a name with a connection to Hawaii would not be so good given the uncertainty that must surely have existed in Pontén's mind.
This is of course pure speculation, but today I can find no better answer for why one apparently got the collection site so wrong.
One can also imagine that C Skogman had an enormous amount to do with his notes at this stage of the voyage when so much happened in a few days. It should not be unlikely that such a small detail as that someone on this day captured 3 yellow butterflies escaped his pen.
I cannot possibly believe that not some naturalist or at least someone interested in nature went ashore on this occasion. With so many interested in nature on this voyage, surely someone must have had some natural specimens with them from this visit, despite Skogman writing:
"A boat trip up the river would certainly have offered much both to the scientist and to the lover of picturesque nature, but time did not allow any such thing."
I do not interpret these lines from Skogman to mean that the visit offered nothing to the scientist.
A dream
A dream would be to travel to this area to search for "pontenin". When I spent 3 months in South America in the summer of 1979-1980 collecting butterflies for our museum, unfortunately the political situation between Argentina and Chile was so tense that the border regions of Tierra del Fuego were unfortunately not accessible to tourists.
I do not feel entirely mature today to publish this little investigation, but I find at the same time that what I have now arrived at must nevertheless be printed now since others have apparently begun to dig into this. Hopefully we may get more information about the animals in the future. I look forward to collaboration with Professor Sapiro. Perhaps some new tenable hypothesis or some measurement can provide new leads and answers to the questions about the origin of this particularly mysterious butterfly. A recapture of this butterfly would absolutely be this century's butterfly find!
I shall contact Professor Shapiro and see what his suggestion about examining the pins on which the specimens are mounted might yield. I have difficulty, however, in seeing that this can demonstrate anything. Even if the imperial specimens were mounted on the same type of pins, this can hardly be proof that the specimens were captured simultaneously. However, if they are on the same type of pins, it would be interesting to see whether they are positioned at the same height on the pins. We shall have to see what the future may reveal. Most interesting would be if the Museum in Santiago de Chile could send out entomologists to search for pontenin on the west coast of Brunwick Peninsula!
Swedish Name
It is now becoming increasingly popular to assign Swedish names to foreign animals as well, particularly birds. For several years I have myself been working on a project to assign Swedish names to at least the larger, or otherwise more well-known, butterflies of our world.
For the remarkable Colias ponteni, several names may be discussed. The simplest would naturally be to call it Pontén's Clouded Yellow. Since there are great doubts as to whether Pontén actually captured these specimens, I believe a more neutral name is more appropriate. One could consider a connection to South America or possibly Hawaii or the frigate Eugenie. Since the locality is so uncertain and one cannot absolutely prove that the specimens were even captured on the Eugenie's voyage, these names would hardly be suitable. I therefore propose the neutral but, with regard to the butterfly's appearance, most fitting name "Broad-banded Clouded Yellow" as the Swedish name for this species. We do indeed have a broad-banded species also in Central Asia, Colias wiskotti. This species is, however, so strongly associated with the name wiskotti that this name should be included even in a Swedish name for this extremely beautiful butterfly.
Thanks!
I should finally like to thank the following people who over the past years have assisted me with information about Colias ponteni/imperialis and its relatives. Regrettably, however, two of these friends of mine, Erik and Yngve, have passed away during this investigation, which I now deeply regret.
Dr. Diego Jose Carpintero, Buenos Aires, Argentina
Yngve Christiernsson, Gävle
Dr. Ariel Camousseight, Museo Nacional de Historia Natural, Santiago de Chile
Roy Danielsson, Zoological Museum in Lund
Bert Gustafsson, Swedish Museum of Natural History in Stockholm
Shila and David Howell, England
C M Jimenes, Chilean Embassy in Stockholm
Sten Jonsson, Department of Zoology, Uppsala
Torbjörn Kronstedt, Swedish Museum of Natural History in Stockholm
Erik von Mentzer, Stockholm
Roland Moberg, Department of Botany, Uppsala
Chris Samson, England
Dr Adolf Schulte, Germany
Studiefrämjandet in Gävle, which contributed to the printing of this investigation
and not least Bernard D'Abrera who in letters has encouraged me in this work and whose images in his magnificent work Butterflies of the World, Butterflies of the Neotropical Region, part 1, 1981, opened my eyes to the fact that Colias ponteni and Colias imperialis were the same species.
Göran Sjöberg
References
Boulet Jean-Cristophe, Extinct Species of the World
Bridges, C.A, 1988, Catalogue of Papilionidae & Pieridae
Butler, A.G. Mr A.G. Butler on new butterflies
Proc. Zool. Soc. London, March 7 1871
Pp. 250, pl XIX.
D'Abrera, Bernard, Butterflies of The Neotropical Region
part 1, 1981
Darwin, C. Voyage around the world
Danielsson / Burenhult, In James Cook's Wake
" Herrera G.,J and V Perez D'A 1989
Hallazgo en Chile de Stuardosatyrus wiliamsianus
Acta Ent. Chilena 15: 171-196
Hicken, Norman 1979, Animal Life of the Galapagos
Royal FRIGATE EUGENIE'S VOYAGE around the world
Scientific Observations II 1858-1868
Persson, P.I. "Eugenie's voyage" Localities, dates and labels
of the insects during the voyage around the world...
Entomologisk Tidskrift 92. 1971 pp. 164-172
Peterson, B 1963 The male genitalia of some Colias species
J. Res. Lepid. 1:135-156
Shapiro, A.M; The proposed Magellanic Type-Locality of
Colias imperialis
Acta Ent. Chilena, Vol 18, 1993
Skogman. C The Frigate Eugenie's Voyage Around the World
Bonniers 1854-1855
Skottberg, Carl. Boat journeys and wilderness rides,
Memories from an expedition through Patagonia and
Tierra del Fuego. Iduns Printing House 1909
Wallengren, H.D.J. 1860. Lepidopterologische Mittheilungen.
Wien. Entomologische Monatsschrift 4:33-46
Colias lesbia arena/antarctica
Tierra del Fuego 1 Jan 1896
Swedish Museum of Natural History Stockholm
68
Göran Sjöberg, Villa Aglais, BOx 11056, 9S-800 11 Gävle, Sweden
Colias ponteni, wallengren 1860 Bredbandad Höfjäril
En betraktelse över en fjäril som under mer än ett sekel
gäckat jordens dagfjärilsforskare.
En doldis på Amerikas sydspets ? eller Hawaii ?
Jordens mest mystiska fjäril? "Ett levande fossil" Utdöd ?
Många frågor kan ställas Över denna vackra fjäril.
Bakgrund
Vid mina studier av världens dagfjärilsfauna, och i det här
fallet då särskilt våra intressanta Coliasfjärilar som på
svenska kallas höfjärilar, är det naturligt att titta på
insamlade fjärilar på muséer. Under dessa studier på olika
naturhistoriska muséer fäste jag mig redan vid 1970-talets
början, dvs för snart 25 år sedan, vid några gamla märkliga
höfjärilar "längst bak" i Naturhistoriska Riksmuseets stora
Coliassamling. Detta besök på museet föranleddes av att jag
och min vän Yngve Christiernsson, letade efter den gula
nastesaberrationen "christernsoni" som Yngves farbror A.H.
Christiernsson funnit i mitten av 1800-talet i Lule Lappmark
och som Sven Lampa beskrivit i E T 1885.
Den märkliga fjäril som denna artikel handlar om var låd-
etiketterad som "ponteni". Bredvid satt en helt annorlunda
och knappt höfjärilslik fjäril under en lådetikett "imperi-
alis". Vid detta tillfälle, för nu c:a 25 år sedan, kommer
jag inte ihåg om jag noterade var dessa märkliga djur var
tagna eller vad det i övrigt stod skrivet på de etiketter
som åtföljde fjärilarna. Djuren var dock så helt olika alla
andra Coliasarter i Riksmuseets lådor att de gjorde ett
outplånligt intryck i min hjärna.
De två Colias-
fjärilarna i
samlingarna hos
Naturhistoriska
Riksmuseet i
Stockholm
Åren gick och det hela sjönk undan bland alla Övriga fjärilar
i min hjärna. 1981 publicerades så den mycket efterlängtade
1:a sydamerikadelen av Bernard D'Abreras praktverk över vår
jords dagfjärilar. Denna 1:a del omfattar familjerna Papilio-
nidae och Pieridae d v s svalstjärtar och vitfjärilar med
bl a amerikas många höfjärilar. Lätt igenkännbar var exempel -
vis den vanliga Colias lesbia som jag året innan samlat längs
Pampas oändliga vägrenar i Argentina.
Sist bland de sydamerikanska höfjärilarna i D'Abreras bok dök
den så upp igen, "min" märkliga höfjäril från Riksmuseet 8 år
tidigare, Colias imperialis, beskriven av Butler 1871. Det
märkliga med denna höfjäril var den enorma skillnaden mellan
könen. Honan var ju på pricken lik den imperialis jag sett
på Riksmuseet medan hanen på pricken liknade den ponteni som
satt i samma låda, rödgul med breda svarta utkantsband.
Var verkligen det samma art ? Oj !
CC. imperialis 35 R C. imperialis <R C. imperialis 3 v
Fd
De tre typdjuren av Colias imperialis, Butler 1871.
Bilderna hämtade ur Butterflies of the Neotropical Region,
Part 1. Publicerat med tillstånd från Bernard D'Abrera
Ytterligare 10 år gick och "pontenin" sjönk åter in bland
gömmorna i min hjärna. Vid mitt arbete med föredraget om
Himalayas dagfjärilar under slutet av 1980-talet väcktes
ånyo intresset speciellt för höfjärilarna. Dessa arter har
ju sitt absoluta "artcentrum" i centralasiens bergsområden.
De läckra höfjärilarna, med alla sina arter över nästan hela
vår jord, har sedan dess upptagit en stor del av min fritid.
Fregatten Eugenies jordenruntexpedition 1851 - 1853
Av de nära 80 olika Coliasarterna vi har på vår jord är utan
tvekan Colias ponteni, ur en mängd aspekter, den allra märk-
ligaste. De fjärilar som finns på Riksmuseet insamlades för-
modligen under den Svenska jordenruntexpeditionen med
Fregatten Eugenie åren 1851-1853. Var insamlingen skedde är
dock ännu idag, 145 år senare, inte klarlagt !
Denna stora Svenska "jordenruntexpedition", utsänd av konung
Oscar I, skedde under befäl av C.A.Virgin och sägs ha haft
som huvudsakligt mål att visa upp Sverige på världskartan.
Stora naturvetenskapliga naturaliesamlingar hemfördes dock
till Sverige från denna resa. Det var uppenbarligen populärt
på denna tid att göra dylika resor. Resrutten följde till
stora delar den som Beagle med Charles Darwin som medföljande
naturvetenskaplig observatör genomfört 15 år tidigare.
69
Dessa välkända uppgifter fick jag ganska snabbt fram med
hjälp av boken om den Svenska Fregatten Eugenies Resa Runt
Jorden 1851-1853 som Bernt Gustafsson tipsade mig om. Denna
synnerligen spännande bok plockade Bernts rumsgranne på
Riksmuséet, spindelkännaren Kronstedt, fram ur en trave
böcker på sitt skrivbord !
FRRGAVTEIN R08R0023
RESA OMKRING JORDEN
ÅREN 1851—1853,
VADER srrit
ar
C. A. VIRGIN,
kn
orcirvean
C. SKOGMAN,
FÖRRA DELEN.
MED LITOGRAVIKR, TRÄSNITT OCK KARTOR.
ar SNS TS
STOCKHOLN,
ADOLF BONNIER.
Fregatten HEugenie Boken om Eugenies jordenruntresa
Ett "levande fossil"
Den märkliga fjärilen Colias ponteni har också tidigare rönt
stort intresse bland många lepidopterologer. Bl a har dess
genitalier ansetts utvisa att den är mycket primitiv. Den
har t o m klassats som ett "levande fossil".
Det hela föreföll mig så intressant att jag beslöt att
försöka få fram allt material som över huvud taget var
möjligt beträffande denna art för att så småningom skriva en
artikel härom i Insectifera. Jag fick även låna de två
djuren i Riksmuseets samling för avfotografering.
Efter att ha läst C Skogmans bok om Eugenies resa vände jag
mig åter till Bert Gustafsson som tog fram Wallengrens origi-
nalbeskrivning från 1860. Den var naturligtvis skriven på
latin varför nästa steg blev att vända sig till vår tyvärr
numera bortgångne latinexpert Eric von Mentzer för att få reda
på vad Wallengren beskrivit. Jag skrev sedan till min vän
Chris Samson i England som tog fram A.G.Butlers orginal-
beskrivning av Colias imperialis. Ånyo fick Eric rycka ut med
sina latinkunskaper.
Av det material som kom fram är fyndplatsen för Wallengrens
"pontenidjur" exakt angivna: Ohau Honolulu, medan Butlers
"imperialisdjur" har antagits vara tagna i närheten av Port
Famine, som var en liten handels- och bunkringsstation på
nordvästra stranden av Magellans sund och kanske då vid Mt.
Tarn, ett drygt 800 m högt berg någon mil söder om Port
Famine.
Ett par års detektivarbete började nu med att leta material
och information om de två fynden av denna fjäril. Det ena
mer eller mindre sannolika uppslaget efter det andra kom
fram och djuren började nästan leva ett eget liv i mina
tankar. Det hela var oerhört intressant men samtidigt också
mycket frustrerande eftersom det verkade hopplöst att finna
gåtans svar nämligen, var någonstans var fjärilarna tagna
och av vem eller vilka. Som framgår senare av denna artikel
finns 6 djur. Ingen vet dock med säkerhet vem som tagit
något enda av dessa djur eller ens i vilken världsdel djuren
tagits. De är dessutom tagna för c:a 150 år sedan.
Efter att ha kommit fram till att ovanstående Tarnberg nog
kunde vara en möjlig plats för fynden vore det intressant
att försöka få tag i någon bild av detta berg. Jag vände mig
därför till Chiles Ambassad Stockholm. De kunde dock inte
hjälpa mig med någon bild men gav mig adressen till Natur-
historiska Muséet i Santiago.
Tidsnöd
Genom bl a mitt tidsödande engagemang för räddandet av vårt
hotade fjärilsområde söder om sjön Trösken 1 mil öster om
" Gävle, blev något brev till Chile dock inte skrivit förrän i
februari 1997. Meningen var att denna artikel egentligen
skulle publicerats redan i 1996 års Insectifera.
En som vanligt hektisk sommar och höst med bl a husköp och
en vinter med denna "Insectifera" som utlovats till våren
1997 gjorde att jag började känna det som att artikeln nog
kunde vänta till 1998. Det var ju faktiskt nära 150 år sedan
djuren togs. Vad spelar då något år mer eller mindre för
roll ? Jag känner mig nämligen idag fortfarande inte nöjd med
denna artikel om "pontenin" men känner att jag av flera skäl
nu ändock måste publicera vad jag under de senaste åren
kommit fram till beträffande denna fjäril.
Det hände nämligen något märklgt.
Den 27 april får Bert Gustavsson ett fax från en Professor
Arthur M Shapiro vid University of California där han ställer
en del frågor om Colias ponteni och önskar foton på pontenin
för jämförelse med imperialis. Han önskar även mått på de
nålar djuren finns uppsatta på.
Två dagar senare kommer så ett efterlängtat brev från Natur-
historiska Museet i Santiago de Chile. I detta brev, daterat
den 18 april 1997 fanns förutom en intressant karta över
Magellans sund och en beskrivning av gräsfjärilen Stuardo-
satyrus williamsianus av José Herrera och Vicente Pérez även
en liten artikel av Professor Shapiro om Colias imperialis
och Colias ponteni ! Det är inte utan att man måste ställa
sig undrande till hur en frågeställning som man hållit på med
av och till i 25 år plötsligt, med 2 dagars mellanrum, till-
förs ett fax och en artikel från en helt okänd person på andra
sidan jordklotet i samma ämne !
Var detta en slump, eller ? Hade Shapiro via Chile, dit jag
skrev en förfågan i februari 1997, fått nys om mitt intresse
för dessa djur ? Knappast. Detta var nog en slump. Hela denna
artikel är nämligen närmast att likna vid en slumpsamman-
ställning.
71
Colias
ponteni
Wallengren
1860
(lead Jonte
(Ke
Hono-
lika,
Kisib
Naturhistor
Riksmuseet
Stockholm
Vad gör man i detta läge ? Det är inte utan att man kan för-
stå hur Charles Darwin kände det när han fick Wallace artikel
om arternas utveckling där Wallace beskriver grunddragen i
Darwins teori om hur arterna utvecklats.
Nåja, så dramatiskt var nu inte detta. Professor Shapiro har
inte kommit fram till någon lösning var djuren kan vara tagna.
I sitt fax vill han ha foton på pontenidjuren och uppgift om
hur nålarna, på vilka de är uppsatta, ser ut. Under åren
framöver hoppas jag, kanske tillsammans med Professor Shapiro,
kunna komma fram till en lösning var denna mystiska fjäril
kan vara tagen för c:a 150 år sedan. Professor Shapiro tror
i sin artikel att djuren nog tagits vid Port Famine. Shapiros
artikel innehåller en del antaganden och felaktigheter som
bör rättas till. Han tycks heller inte ha uppmärksammat den
enorma mängd insekter som insamlats under denna jordenruntresa
eller lusläst färdbeskrivningen.
Tyvärr kunde Dr Ariel Camousseight som skrivit brevet från
Naturhistoriska Museet i Santiago inte presentera någon bild
på Tarnberget.
Utredningen
Som framgått ovan har det alltid rått stor osäkerhet om var
dessa fjärilar verkligen insamlats. Som framgått ovan är
"pontenidjuren" etiketterade Oahu, Honolulu. Datum saknas.
Läser man Wallengrens beskrivning av djuren enligt nedan,
framgår det att resans läkare och zoolog J.G.M. Kinberg och
dess "expeditiospräst" S.B. Pontén fångade dessa fjärilar i
Honolulu på Oahu.
Hade inget mer hänt hade denna fångstuppgift fått stå oemot-
sagd.
Av Wallengrens beskrivning framgår också att de beskrivna
djuren förutom hos Vetenskapsakademin även finns represen-
terade i Wallengrens egen samling. Jag vände mig därför till
Roy Danielsson vid Zoologiska Museet i Lund. Och minnsan
fanns det inte en hane av Colias ponteni i Wallengrens samling
som numera förvaras på Zoologiska institutionen i Lund ! Roy
lät mig låna detta tredje djur från Eugenis resa. Det är en
hane i något sämre skick än djuren i Riksmuseets samling.
Förmodligen för första gången kan därför de tre djuren som
Wallengren beskrev 1860 visas på samma bild. Se vidare plansch
motstående sida Jag har här också kopierat och förstorat
etiketterna som åtföljt respektive djur. Som framgår av
etikett nr 2 som åtföljer Wallengrens hane har fyndplatsen
angivits till Sandwichöarna. Det var den gängse benämningen
på Hawaiiöarna vid denna tid. Se vidare härom nedan.
Colias imperialis
År 1871 fick den vid denna tid främste dagfjärilsbeskrivaren
i England A G Butler tag i 3 fjärilar från det s k "Bankska
kabinettet" i British Museum. Dessa fjärilar kan enligt obe-
kräftade uppgifter ha hittats bland diverse insamlat material
från den stora Engelska expeditionen med Adventure till syd-
ligaste Sydamerika 1826-1827 under ledning av kapten King.
73
Denna expedition var förelöparen till den berömda expeditionen
till bl a samma område under befäl av kapten Fitz Roy åren
1831-1836 där Charles Darwin medföljde som naturvetenskaplig
observatör. Expeditionen med Adventure hade som sitt viktiga
mål att utforska farvattnen vid sydamerikas sydspets och
Eldslandet. Med dessa antaganden ansågs "imperialisfjärilarna"
tagna vid Port Famine vid Magellans sund där naturveten-
skapliga insamlingar lär ha skett sommaren 1826-1827. Natur-
vetenskaplig ledare för denna expedition var en J Anderson.
A.G.Butler hade tillgång till Wallengrens beskrivning men
tycks inte ha kopplat ihop de 2 arterna. Wallengrens djur
var ju tagna på Hawaiiöarna, 800 mil från Magellans sund.
Butler beskrev därför helt korrekt sina funna djur som en ny
art, Colias imperialis. Se nedan.
Beträffande frågan om kaptenerna King och Fitz Roys expedi-
tioner i farvattnen runt Eldslandet förekommer många olika
uppgifter. Jag har därför inte med säkerhet kunnat fastställa
när och var respektive fartyg och kapten varit i dessa far-
vatten. C. Skogman skriver i sin bok Fregatten Eugenies Resa
omkring Jorden "att kapiten King afsändes 1826 med två väl
utrustade fartyg, Adventure och Beagle, för att undersöka och
upprätta kartor över hela den sydliga delen af Södra Amerika,
och han fortfar dermed, med endast korta afbrott, till slutet
av 1830, då han återvände till Europa. Hans medhjälpare,
kapiten Stokes (befälhavare på Beagle), sköt ihjäl sig i
Port Famine 1828, och efterträddes av kapiten Fitz Roy, som
afsändes med Beagle för att fortsätta det ännu ej afslutade
arbetet, hvarmed han var sysselsatt tills mot slutet af 1834
då han genom Stilla Hafvet begaf sig på hemvägen ..."
Se NS —
Om ie ere Ia on or Ms Fa
Natursceneri vid Eldslandet
Var påträffades då Colias ponteni / imperialis ?
Så småningom upptäcktes att Colias ponteni och Colias imperi-
alis nog var samma art. Men var någonstans var den då funnen?
74
På Hawaiidöarna har, förutom de tveksamma fynden av de tre
"pontenidjuren", aldrig påträffats några Coliasfjärilar. Vid
Magellans sund, och på Eldslandet flyger åtminstone en art,
Colias lesbia arena (antarctica). Båda dessa underarter från
Tierra del Fuego, Eldslandet, har beskrivits av Otto Staudin-
ger 1899. Ett ex av denna art finns för övrigt på Natur-
historiska Riksmuseet i Stockholm. Se bild på sidan 102
Längre norrut på fastlandet flyger även den mycket vackra
Colias wauteri. Det antogs därför att även Wallengrens Colias
ponteni var tagna vid Magellans sund. Det visar sig nämligen
om man läser Skogmans bok om resan jorden runt med Eugenie
att sällskapet gjort ett besök vid Port Famine under 3 dagar
i början av år 1852.
Eugenies passage genom Magellans sund 1852
I slutet av januari 1852 påbörjade man seglingen genom
Magellans Sund. Den 30 januari ankrade man vid det samhälle
som ligger vid "Port Famine" strax nordost om Cap Froward
som är den sydligaste udden på det sydamerikanska fastlandet.
"Man stannade i Port Famine i 3 dagar. Under dessa dagar,
troligen den 1 februari, företog Dr Kinberg som var expedi-
tionens zoolog tillsammans magister J Andersson, sedermera
Professor i Uppsala, "en utfärd till det 3000 fot höga
Tarnberget". Skogman skriver vidare i sin bok: "De återkommo
utan att ha nått dess spets, men medförde betydliga samlingar
av naturalster."
Såvitt jag kunnat finna är Port Famine identiskt med dagens
lilla samhälle Puerto del Hambre som ligger c:a 5 mil söder
om staden Punta Arenas vid mynningen av Sedgerån.
Fregatten Eugeni i Magellans sund
75
Enligt gängse uppfattning var besöket i Port Famine med
utflykten till Tarnberget den enda gången som man haft
tillfälle att samla fjärilar i sydligaste Sydamerika. Den
fråga man idag ställer sig är huruvida denne Kinberg hade
någon perfekt ordning på sina samlingar under resan. När
expeditionen kom hem till Sverige 1853 tycks det insamlade
materialet under alla förhållanden ha lagrats eller varit
föremål för studier under under en längre tid innan någon
sammanställning av fynden redovisades. Detta måste man ha
förståelse för med tanke på den stora mängd naturalier som
hemfördes.
ä st SS L. CS nde Gl (a
E &
, SSE bar ee Bbsdars neon OV
vd
Pr
7),
a /. Virgenes LH
. de "EL Dungeness LH
KInasNP ae latalina
ringk SC. Éspiritu Santo
; brer 2
Jerromonte
Punta Dels
LJ
d OD
Yr € de pen Sebastiän
RS ebastiån
— Bahia Initilg lc :
Boc BrECGas 3 8 SUR I
I. Stewart” AS
/S Gilbert
I. Londonder”y >
I Waterman fr SS.
[£ Tomas "? 2 - SEAN ME (
Np a
| sp Hardy a
FRE TRANS SA TA Np SA An a SAS SS Es ES OT SES S def ORSO SPEER ONS Dece
J 72: K KR Fn (CEO och S ornos
YT Cobo de
76
Fregatten Eugenies färd genom Magellans Sund jan / feb 1852
De fjärilar som eventuellt togs vid Magellans sund i februari
1852 beskrevs först 8 år senare, 1860, av Sveriges då bäste
fjärilskännare H.D.J. Wallengren i Skåne. Wallengren tycks
ha fått fjärilarna via expeditionens präst S.B. Pontén.
Wallengren var för övrigt också präst. Detta yrke var ju
vanligt bland dåtidens naturkännare. Wallengren beskrev för
övrigt alla fjärilar som insamlats på resan.
Colias ponteni
Wallengren beskrev fjärilen under namnet Colias ponteni.
Wallengren uppger i sin beskrivning att fjärilarna skulle
varit tagna under juni- juli 1852 vid Honolulu på ön Oahu som
är en av de större öarna i ögruppen Hawaii eller Sandwich-
öarna som ögruppen döptes till av James Cook när han upptäckte
öarna i januari 1778. Namnet syftar på Cooks chef och gynnare,
den engelske marinministern som Cook på detta sätt ville
hedra.
Wallengrens originalbeskrivning i "Lepidopteroligisch
Mittheilungen. Wien. Ent Monatsschrift 4: 33-46":
0 WIENER
Entomologische Monatschrift.
Nr. 2. IV. Band. Februar 1860.
Lepidopterologische Mittheilungen.
Von H. D. J. Wallengrén,
in Trolle Ljungby bei Christianstedt in Schweden.
Ich nehme mir hiermit die Freiheit, dem entomologischen Publikum
Sädeuropas einige Mittheilungen tuber exotische Schmetterlinge zu
machen, die ich fär neu halte. Nicht sehr reich an literarischem Materiale
und nicht in der Lage, die Leistungen englischer Autoren beniätzen
zu können, ist es immerhin möprtich, dass eine oder die andere schon
beschrieben ist. Der billige Kritiker wird aber diesen Umständen
Rechnung tragen und eine allfällige Wiederholung entschuldigen.
Die Beschreibungen jeder Art werden in den »schwedischen
Annalen" ausfihrlicher gegeben werden.
1. Colias Ponteni n. sp. alis supra fulvido-flavis, maris iridatis,
macnla discoidali anticarum, limbo latissimo omnium costisque
extra cellulam nigris; apice anticarum flavo-maculato ; omni-
bus maris infra fulvido-flavis, posticis apiceque anticarum
feminae grisescente-flavis; anticis circulo discoidali ferru-
gineo, posticis macula ferruginea discoidali, costa flava
intersecta, margineque interiore late nigro-pustulato.
Ad Honolulu in Ins. Oahu mensibus Junii et Julii D.D. Kinberg
LÖ . . . . Md
et Ponten speciem hanc elegantissimam colligerunt. Clava antennarum'
ejus quam in congeneribus magis determinata, fere ovata. Species in
Museo Acad. Scient. Holm. et in Mus. meo.
TI
78
Beskrivningen i Erik von Mentzers översättning:
" Colias Ponténi n. sp. Vingarna rödgula på
ovansidan, glänsande hos hanen, framvingarna med
diskfläck, alla vingarna med mycket bred kant och
svarta ribbor utanför diskfältet; framvingespetsen
gulfläckad; hanens alla vingar rödgula på undersidan,
honans bakvingar och framvingespets grågula;
framvingarna med rostfärgad diskring, bakvingarna
med rostfärgad diskfläck, med gul, uppsplittrad
framkant och med rikligt svartfläckig innerkant.
Herrarna Kinberg och Pontén insamlade denna utsökt
vackra art på ön Oahu vid Honolulu under månaderna
juni och juli. Antennklubban, som hos släktingarna
är helt jämn, är nästan äggformad. Arten i Stockholms
Vetenskapsakademis och i mitt museum. "
Denna lokalangivelse har dock starkt ifrågasatts alltsedan det
uppmärksammats att Colias ponteni och Colias imperialis
uppenbarligen var samma art.
Av flera skäl bedömdes uppgiften om Hawaiifynden naturligtvis
som helt felaktiga då det aldrig påträffats några andra
exemplar av Colias-fjärilar på dessa öar. Den nu aktuella
fjärilen antogs därför på goda grunder vara funnen vid syd-
spetsen av den sydamerikanska kontinenten, antingen på fast-
landet eller på Eldslandet.
Colias ponteni på Hawaiiöarna ?
Frågan är dock om det verkligen är otroligt att Ohao kan vara
fyndplatsen för djuren. Hawaii hyser idag totalt 2 endemiska
dagfjärilar, en blåvinge, Vaga blackburni och den berömda
Hawaiianska Amiralen Vanessa tameamena. Se för övrigt mer om
denna art på sid 37 i denna tidskrift. Det torde därför,
såvitt jag kan bedömma, inte vara helt omöjligt att Kinberg
och Ponténs uppgifter till Wallengren 1860, att de tagit de
tre fjärilarna på Oaho, kan vara riktiga även om det är högst
osannolikt. Arten uppvisar sådana särdrag, speciellt då den
äggformade antennklubban, de breda utkantsbanden och framför
allt den enormt stora skillnaden mellan hanen och honan, att
den mycket väl kan vara en relikt på någon isolerad plats där
arten hamnat på något för oss nu okänt sätt. Man kan tänka
sig en vinddriven befruktad hona som givit upphov till en
liten population som därefter varit avskuren från artfränder
under mycket lång tid.
Ett troligare scenario torde dock vara att en liten population
genom naturliga förhållanden som klimatet, geografisk belägen-
het avskurits från artfränder och därefter levt kvar på denna
isolerade plats och förblivit till vad den är idag, ett
"levande fossil" om den nu alls finns kvar.
Det första alternativet skulle möjligen tala för Hawaii som
tänkbar lokal för pontenin medan det senare talar för en
isolerad plats som kan tänkas ha besökts av två expeditioner
under 1800-talet. Frågan är bara var.
Fjärilen har med säkerhet, oavsett var den nu tagits, en
mycket liten population eftersom den inte återfunnits på
nära 150 år. Oaho, och särskilt då området runt Honolulu,
har under dessa 150 år genomgått en genomgripande förändring
som mycket väl kunnat slå ut en förmodligen mycket känslig och
svag art som denna Colias ponteni. Det är högst otroligt att
man idag skulle kunna återfinna arten på Hawaiiöarna. Har den
funnits där är den med största sannolikhet utdöd idag eftersom
en rögul höfjäril på Hawaiiöarna inte skulle ha kunnat undgå
att upptäckas under hela 1900-talet ! Den endemiska Vanessa
tameamena är för övrigt också den en raritet på Hawaiöarna
även om den fortfarande påträffas på de större öarna.
Hawaiiöarnas fauna och flora har under de senaste århundradena
genomgått en kraftig utarmning vad bedträffar endemiska arter.
Så har exempelvis minst 40 fågelarter utrotats sedan James
Cook upptäckte öarna på juldagen 1779. C:a 80 $& av den
ursprungliga vegetationen är också förstörd.
KARTA utvisande FREGAT"
"0" LL 150" ds to" spent So” NM” bo" on 45”
ESA : = = a
Ct AIM ER : Sv
€ Meiilorino =>
- rm LJ - ÅA
A i. AA - ad.
a MN | V
Le Kobe Sv N
a AN IS Alar pg Pp N
v AA FC a 5
q SA N
(vifta :v
as NN NL
Skeppare ÖT
"un
stem
fet skog Ne"
st Wänskape'
AT
MER Ag
fö
Fregatten Eugenis färdväg från Magellans sund till Hawaii.
79
80
Colias ponteni vid Magellans sund ?
Man ställer sig då frågan om djuren kan ha tagits vid
Magellans sund ? Varken Kinberg eller Andersson, som var
iland vid Port Famine under en dag 1852, var några egentliga
entomologer såvitt jag kan förstå. Några rödgula fjärilar
skulle dock med säkerhet väcka även exempelvis en botanists
intresse och fångats om möjlighet gavs. Däremot skulle kanske
inte en botanist som Andersson eller en zoolog som Kinberg,
8 år senare komma ihåg var djuren var tagna eftersom ingen
av dem antagligen fick den enorma "aha-upplevelse" som en
fjärilsamlare skulle ha fått om han funnit ett djur där på
Sydamerikas sydspets som var så lik våra svenska höfjärilar.
Dessa tankegångar har jag kommit fram till efter ett långt
samtal med Sten Jonsson i Uppsala.
Varför namnet "ponteni"
Något jag reflekterat en del över är varför Wallengren valde
just namnet "ponteni" på denna fjäril. Antingen var det endast
"det faktum att Pontén presenterade djuren för Wallengren eller
så hade Pontén verkligen övertygat Wallengren att han tagit
djuren själv. I det senare fallet borde han då ha kunnat ange
var fjärilarna fångats. Om det rått minsta tvivel om var de
var tagna borde detta ha angetts. Det är dock knappast troligt
att ett sådant slarv skulle ha framkommit.
Pontén samlade enligt Skogsbergs beskrivning av Eugenis resa
runt jorden inga naturalster vid Magellans sund. Om Pontén
inte aktivt velat få sitt namn på en fjäril och ljugit om
fyndplatsen, förefaller det konstigt om han skulle hittat på
hela historien om fynden på Hawaii, dvs att han och Kinberg
tagit djuren där. Det verkar också konstigt om han inte skulle
kommit ihåg var han tagit dessa fjärilar.
Kinberg däremot kan kanske haft svårigheter att komma ihåg
om han fångat djuren vid Magellans sund eller på Hawaii. Han
samlade ju naturalier under hela resan.
Kan vi lita på uppgifterna om fyndplatsen ?
För att få ett grepp om huruvida insamlade insekter under
denna jordenruntresa har en riktig lokalangivelse har jag med
hjälp av den stora boken: "Kungliga Svenska FREGATTEN
EUGENIS RESA omkring Jorden" - "Vetenskapliga Iakttagelser II"
som skrevs åren 1858 - 1868 försökt utvärdera lokalangivel-
serna för de olika arterna. Även denna bok har vänligen
ställts till mitt förfogande av Bert Gustafsson
I detta stora och mycket omfattande bokverk nybeskrivs totalt
1311 arter och underarter insekter från denna enda resa !
Artantal, ordningar, beskrivande person och år framgår av
nedanstående uppställning:
455 sp + ssp Coleopera av C H Boheman år 1858 och 1859
239 sp + ssp Hemiptera av C Stål år 1859
114 sp + ssp Orthoptera av C Stål år 1860
81 sp + ssp Lepidoptera av HD J Wallengren år 1861
103 sp + ssp Hymenoptera av A E Holmgren år 1868
319 sp + ssp Diptera av C G Thomson år 1868
Genomgående kan tyvärr konstateras att lokalangivelserna är
mycket knapphändiga. I några fall saknas uppgift om var djuren
tagits eller så är flera platser angivna med frågetecken. Det
verkar som att säkra uppgifter saknas om var någonstans flera
av djuren insamlats. I något fall har det också konstaterats
att angiven lokaluppgift är felaktig.
Wallengren beskrev alla nya arter fjärilar på denna resa. Av
de 81 arterna var 19 arter dagfjärilar enligt nedan: med
lokalangivelser enligt Wallengrens beskrivningar
1 Colias ponteni Oahu, Hawaii juni
2 Terias eugenia Panama april
3 Terias angulata - -
4 Euploea kinbergi Kina, Hong Kong December
5 Acraea theodote Australien Sidney okt 1852
6 Neptis livilla Filippin. Manilla jan 1853
7 Mycaelis caesonia Filippin. Manilla jan 1853
8 Neomaenas servilla Chile, Valparaiso Feb 1852
9 Neosatyrus ambiorix Chile, Valparaiso Feb 1852
10 Lycaena parrahasioides Puna, Equador, San José,
Galapagos ?
11 Lycaena bohemani Kina, Hong Kong Dec
12 Lycaena cajus Kina, Hong Kong Dec
13 Lycaena hylax Mauritius, Malacca jan
14 Polyommatus atahualpa Chile, Valparaiso
15 Thecla quecanagari ??? Ecuador, Puna, Guayaquil
16 Eudamus phidon Brasil Dec 1851
17 Eudamus jaccus Sidney oktober
18 Hesperia flavo vittata Manilla, januari
19 Hesperia premnas Argent., Buenos Aires jan
Av Övriga fjärilar är drygt 20 svärmare och spinnare, 14 st
flyn, 5 mätare, 5 mott och 10 malar.
Av alla dessa 81 arter fjärilar är endast 3 arter beskrivna
från Patagonien och 1 art från Hawaii. Djuren från Patagonien
är en hane av nattflyt Noctua flavicosta en hona av nattflyt
Cucullia antarctica och en mätare av släktet Eubolidae.
Fydplatsen för dessa 3 fjärilar anges vara: "Patagonien
Jan/Feb "
Den enda fjärilen förutom den tveksamma Colias ponteni som
enligt Wallengrens beskrivning tagits på Hawaiiöarna är
nattflyt Heliothis infata som angivits vara tagen: " Oahu,
Honolulu, juni"
Ytterligare en fjäril har i litteraturen beskrivits vara tagen
på Sandwichöarna, dvs Hawaii. Denna art, Terias angulata
saknar dock lokalangivelse i Wallengrens beskrivning i
"Vetenskapliga Iakttagelser II". Orginalbeskrivningen av
denna fjäril finns med i samma häfte som Colias ponteni. Inte
heller där finns dock någon lokalangivelse angiven.
Sandwichöarna "dyker upp" i olika artsammanställningar och
förtjänar synnerligen liten tilltro. På Hawaiiöarna finns
såvitt jag vet heller inga arter av släktet Terias eller
Eurema som de små gula eller vita, ofta svartkantade pieri-
derna av detta släkte kallas. De är dock spridda på många
öar i Stilla Oceanen varför "angulatan", om den inte tagits
81
i Ecuador, kan ha tagits på Tahiti eller kanske Tonga. Själv
har jag flera Eurema från "Söderhavet".
Jag har tyvärr inte kunnat återfinna den beskrivna angulatan
i någon samling. Att med säkerhet bestämma djuret till art
utifrån Wallengrens beskrivningen skulle kanske gå men är
nog vanskligt. Jag har tagit med detta "angulatainpass" för
att läsaren skall kunna bilda sig en uppfattning om trovärdig-
heten i lokalangivelsen "Honolulu, Oahu" för Colias ponteni.
Av den 455 arterna skalbaggar är 6 st beskrivna från Patagon-
ien och 19 st från Hawaii.
Resrutten
Under resan gjorde man totalt drygt 30 stopp där oftast också
viss insamling skedde. I kronologiskt ordning är resrutten
som följer med ankomst- och avresedatum:
Karlskrona, Sverige 30 sept 1851.
Farsund, Norge 8 - 17 okt 1851
Portsmouth, England 25 okt - 4 nov 1851
Madeira 12 - 13 nov 1851
Rio de Janeiro, Brasilien 12 - 21 dec 1851
Montevideo, Uruguay 29 dec 1851 - 2 jan 1852
Buenos Aires, Argentina 4 - 12 jan 1852
"Port Famine", Magellans Sund, Patagonien, Chile
31 jan - 2 feb 1852
Västra Brunswick halvön, Bachelor River, York Bay,
Magellans Sund, Chile, 8 - 9 feb 1852
Valparaiso, Chile 23 feb - 5 mars 1852
Callao + Lima + San Lorensoön, Peru 15-18 mars 1852
Punaön + Guayaquil, Equador 27 mars - 4 april 1852
Panama, 16 - 20 april 1852
San José, Pearl Islands, Panama 22 - 28 april 1852
Galapagosöarna, Ecuador 11 - 20 maj 1852
Honolulu, Oahu, Hawaii 22 juni - 2 juli 1852
San Francisco, USA 29 juli - 9 aug 1852
Honolulu, Oahu, Hawaii 25 - 26 aug 1852
Papeete + Tahiti, Tahiti 14 - 20 sept 1852
Foua, Tonga 2 okt 1852
Sidney, Australien 21 - 30 oktober 1852
Ponapé + Duperrey, Carolinöarna 22 nov 1852
Guam, Marianeröarna ????22 27 - 28 nov 1852
Hong Kong, Kina 8 - 29 dec 1952
Manila, Luzon, Filippinerna 4 - 14 jan 1853
Singapore, Malacka 26 - 39 jan 1853
Djakarta, Java 5 - 12 feb 1853
Cocosöarna (Keeling isl) Austral. 24 - 25 feb 1853
Mauritius, 14 - 16 mars 1853
Kapstaden, Sydafrika 10 - 19 april 1853
St Helena 2 - 4 maj 1853
Plymoth, England 8 - 12 juni 1853
Cherbourg, Frankrike 13 - 16 juni 1853
Göteborg, Sverige 25 juni 1853
Stockholm, Sverige 4 - 14 juli 1853
Karlskrona, Sverige 18 juli 1853
Några kommentarer:
Resan tycks mestadels ha gått som planerat. Endast besöket i
Norge, direkt efter avfärden, var nog ofrivilligt. Där
tvingades man söka skydd under en svår storm på Nordsjön.
Vid besöket i Sydney bytte Andersson till sig diverse djur
vid ett besök på dess Naturhistoriska Museeum, däribland
säkert också insekter. En möjlighet finns att berättelsens
Colias ponteni skulle ha kunnat erhållits vid detta besök
även om det förefaller osannolikt att ett sådant spektakulärt
djur skulle givits bort i tre exemplar utan att något enda
exemplar blev kvar i museet. Denna spekulation kan säkert
därför avskrivas.
Tittar man på ovanstående resrutt kan eventuellt ytterligare
2 lokaler vara möjliga för Colias ponteni. Jag tänker då på
besöken vid Västra Brunswick halvön, Bachelor River, York Bay,
Magellans Sund, Chile, den 8 och 9 feb 1852 och vid Kapstaden
den 10 - 19 april 1853.
Vid Kapstaden flyger Colias electo electo som år den
"afrikanska varianten" av Colias croceus. Rent teoretiskt kan
man kanske tänka sig att ytterligare en Coliasfjäril och
"särskilt då en "reliktart" som pontenin, skulle kunna finnas
här. Med tanke på all insamling som skett i området runt
Kapstaden långt innan Fregatten Eugenie besökte staden måste
dock denna plats kunna uteslutas som lokal för Colias ponteni.
Återstår så besöket vid västra Brunswick-halvön. Det finns
dock inte angivet att någon insamling skett vid endagsbesöket
på denna plats.
Lokalangivelsernas trovärdighet
Den slutsats som tyvärr måste dras av denna genomgång av
lokalangivelserna för alla redovisade nya arter är att man
knappast helt och hållet kan lita på att redovisad lokal-
angivelse för respektive art är helt riktig. Muntligen har
jag också beträffande ordningen Diptera fått bekräftat att
faktiska felaktigheter konstaterats då beskriven art inte
finns på angiven lokal utan på annan lokal längs resrutten.
Den känsla av tvivel jag tidigare haft beträffande Colias
pontenins lokalangivelse har snarare förstärkts efter genom-
läsningen av den tjocka luntan "Vetenskapliga Iakttagelser".
Man bör också ha i åtanke att vid denna tid fäste man regel-
mässigt tyvärr mindre vikt vid lokalangivelsen vid nybeskriv-
ningen av arter än vi gör idag.
Colias imperialis
Vi återgår till de Engelska "imperialis-djuren"
1871 beskrevs som ovan nämnts dessa fjärilar av den engelske
forskaren Mr A.G.Butler som en ny art för vetenskapen under
namnet Colias imperialis. Butler hade tillgång till 3 exemplar
vilka han tycks ha funnit bland det naturalie-material, tro-
ligtvis mest botaniskt material som hemförts till England
under den berömda Adventure-expeditionen 1826-1827.
Fjärilarna antogs vara tagna i närheten av den lilla handels-
stationen Port Famine invid Magellans sunds nordvästra sida.
Denna plats besöktes av alla skepp som vid denna tid seglade
genom sundet på färden mellan Atlanten och Stilla Oceanen.
83
Butlers orginalbeskrivning från 1871 lyder som följer med
Erik von Mentzers översättning därefter. Till Butlers
beskrivning är också fogad en planch där en hane av Colias
imperialis avbildas
Genus CoLias, Fabricius.
COLIAS IMPERIALIS, n. sp. (Plate XIX. fig. 2.)
3. Ale supra aurantiace: antice area externa late fusca,
flavo squamosa ; macula marginem eostali-externum attingente
venisque nigris; basi costaque basali flavo-virescentibus; mar-
gine extremo costali fulvo ; striolis tribus subapicalibus flavis
in venis positis; cilis fulvidis : postice area costali fusca,
externa late nigra, abdominali flava : corpus fuscum, virescens;
antennis fuscis, clava compressa.
Ale subtus flavo-virescentes : antice area discoidali fulvo tincte ;
puncto triangulari fulvo pupillato discocellulari; fascia discali
nigro-fusca a margine interno ad ramum tertium medianum
currente, extrorsum profunde dentata, introrsum diffusa;
area interna late rufo-fusca ; ciliis roseis : poslice area medio-
discali fulvo tineta ; macula discocellulari aurantiaca fusco
cincta, punctis duobus aurantiacis basalibus : corpus flavum,
pedibus roseis. Ö
Exp. alar. unc. 2.
Q. Ale supra maculis tribus subapicalibus et duabus subanali-
bus inter venas aureo-flavis ; fundo obscuriore, aliter velut in
mare : postice fusce ; dimidio interno fulvo squamoso ; fascia
maculari discali maculis, e quibus duabus supertoribus flavidis,
inferioribus longioribus fulvis; area abdominali pallide sul-
phurea : corpus nigrescens, capite roseo hirto.
Ale subtus pallide virides : antice dimidio interno fulvo ; margi-
nibus costali et externo roseis ; fascia submarginali ad ramum
digcoidalem superiorem continuata, aliter velut in mare : corpus
albidum.
Exp. alar. unc. 1, lin. I1.
Port Famine (King)? Three examples, B.M,
From the supplementary cases of the Banksian cabinet, in com-
pany with a collection from Port Famine, presented by Capt. King.
Allied to C. thisoa, hecla, &c., especially the female.
"COLIAS IMPERIALIS n. sp. (plansch XIX, fig. 2)
AA Vingarna orangefärgade på ovansidan: framvingarnas
yttre del djupt brun, med gula fjäll; en fläck
utmed yttre delen av framkanten och ribborna svarta;
vingroten och den yttre delen av framkanten gulgröna;
yttersta delen av framkanten rödaktig; tre gula
streck utmed ribborna närmast vingspetsen; fransarna
rödaktiga; bakvingarnas framkant brun, deras utkant
djupt svart, innerkanten gul; kroppen brun,
grönaktig; antennerna bruna med tunn klubba.
84
Vingarna gulgröna på undersidan; framvingarna röda
i diskfältet; en trekantig diskfläck med röd kärna;
ett svartbrunt diskstråk från innerkanten utmed
tredje mittribban, utåt skarpt tandad, inåt diffus;
inre ytan djupt rödbrun; fransarna skära;
bakvingarnas diskfält gult; diskfläcken orangefärgad
med brun omkrets och två orangefärgade punkter vid
basen; kroppen gul, benen skära.
Vingarnas spännvidd 2 tum.
Framvingarna med tre guldgula fläckar vid
Vvingspetsen och två vid analvinkeln mellan ribborna;
bakgrunden mörkare, eljest som hos hanen;
bakvingarna bruna: den inre hälften fjälligt röd;
ett diskstråk av fläckar, varav de två övre gula,
de undre längre och röda; ytan utmed bakkroppen
blekt svavelgul; kroppen svartaktig, huvudet
skärhårigt.
Vingarnas undersida ljusgrön: framvingarnas inre
hälft röd; fram- och ytterkanterna skära; ett
submarginalstråk fortsätter utmed den övre
diskribban, eljest som hos hanen; kroppen vitaktig.
Vingarnas spännvidd 1 tum + 11 linjer."
Mr A.G.Butler avslutar sin latinska typbeskrivning av Colias
imperialis med en mycket intressant mening på engelska:
Port Famine (King) ? Three ex, B.M.
"From the supplementary cases of the Banksian
cabinet, in company with a collection from Port
Famine, presented by Capt.King."
Det är lite svårt att tolka vad Butler egentligen menar med
denna högst intressanta, men tyvärr i mitt tycke alltför
kortfattade mening. Fanns djuren i Kapten Kings insamlade
material från resan med Adventure 1826-27 till bl a Port
Famine eller fanns djuren i den stora samling naturalier som
härbärgerats i det s k "Bankska kabinettet", där även Kapten
Kings samling hamnat ? Man underar vad Butler egentligen
menar med "in company with"
Hela antagandet att denna märkliga fjäril skulle vara tagen
vid Magellans sund bygger på denna något tvetydiga mening.
Frågan är om denna rad bör tillmätas större tilltro än
Pontén och Kinbergs personliga uppgifter till Wallengren att
de själva tagit djuren vid Honolulu på Oahu juni-juli 1852 ?
Åtminstone namnet "Det Bankska kabinettet" torde härröra
från Joseph Banks som var den vetgirige, duktige och rike
naturaliesamlaren under slutet av 1700-talet i England.
Tillsammans med Linné&lärjungen Solander seglade han bl a med
James Cook under dennes första jordenruntresa 1768 - 1771.
Han var dock inte med då Cook dödades på Hawaii 1779.
Det kan här också vara på sin plats att referera till hur
det lär ska ha gått till när samlingarna från Adventure
skulle beskrivas. Dessa uppgifter refererar Professor Shapiro
till i sin artikel om Colias imperialis.
År 1837 började, enligt uppgift från J Curtis, Adventures
samling av insekter beskrivas av A.H. Walker som då ägnade
sig åt ordningen Hymenoptera (Steklar) och F Walker som
85
86
beskrev resans Diptera (Tvåvingar). Under åren 1841 och 1845
beskrev så J Curtis själv skalbaggarna i två omgångar. Arbetet
avbröts sedan innan man kom till fjärilarna.
Det har antagits att det material där "imperialis-djuren"
återfanns tillhörde denna resterande post från Adventures
insamlade insekter. Imperialisdjuren beskrevs ju inte förrän
år 1871, dvs 44 år efter Adventures hemkomst och 30 år efter
beskrivningen av de övriga insekterna från denna resa.
Sannolikheten för att imperialis insamlats under Adventure-
expeditionen.
Frågan är dock om det fanns med några fjärilar och särskilt
då om det fanns med några rödgula Colias-fjärilar i det
material som insamlats under Adveunture-expeditionen ? För
mig som lepidopterolog förefaller det svårbegripligt att man
skulle ha börjat med Diptera och Hymenoptera och väntat 44
år tills man, som det verkar, mer eller mindre av en slump
hittade dessa färggranna höfjärilar som då antogs vara från
denna expedition. Det är naturligtvis fullt möjligt att det
"kan vara på detta viset men nog verkar det konstigt.
Huruvida ovan beskrivna, något ovetenskapliga handhavande
med insamlat material styrker eller försvagar teorin att de
beskrivna djuren av Colias imperialis kommer från Adventures
samlingar eller från tidigare insamlingar är jag inte man att
avgöra. Kunde man med C-14 datering avgöra om djuren var
äldre än 180 år dvs avlivade före 1826 vore saken klar. Då
torde sannolikheten att djuren kommer från Hawaii öka högst
avsevärt !
Butler avslutar sin beskrivning med en notis:
"Begläktad med Colias thisoa, hecla särskilt då honan."
Denna notis tycker jag är lite konstig. Honorna av dessa två
allmänna arter är relativt lika sina hanar, men naturligtvis
med de för de flesta Coliasarter normala könsskillnaderna.
Skillnaden mellan hanen och honan av Colias ponteni/imperialis
är helt unik inom släktet Colias. Arten har av vissa taxonomer
också hänförts till ett eget undersläkte "Paleocolias".
Ingen tycks ha observerat den svarta vinkeln på framvingens
bakkant. Denna är något mer framträdande på pontenidjuren än
på imperialisdjuren. Det som förvånar mig mest är att Butler
inte lagt märke till de tjocka äggformade antennklubborna
trots att han beskrivit antennerna på imperialisdjuren !
Butler skriver ju: "antennerna bruna med tunn klubba". Detta
är märkligt.
Jag kan heller inte undgå att förundra mig över Butlers övriga
beskrivning. Den innehåller många ord med beskrivningar och
färger över fjärilarna men säger ändock inte särskilt mycket
om hur fjärilen egentligen ser ut. Jag tycker Wallengrens
beskrivning är mera distinkt och klarläggande.
Vore det inte för Wallengrens lokalangivelse Honolulu, Oahu
borde Butler ha reagerat på Wallengrens beskrivning. Fördelen
med Butlers beskrivning är dock bilden på hanen. Märkligt är
dock att han inte avbildat honan som ju verkligen är unik.
Port Famine
Port Famine var som sagt "flitigt" besökt under början av
1800-talet. På sin berömda jordenruntresa med Beagle besökte
bl a Charles Darwin Port Famine och samlade bl a fjärilar i
omgivningarna. Denna mycket berömda expedition leddes av
Kapten Fitz Roy. Darwin tog under sitt besök i trakterna av
Port Famine bl a den sällsynta och under lång tid inte
återfunna gräsfjärilen Stuarosatyrus williamsianus. Denna
art beskrevs av Butler 1868. Butler tycks ha beskrivit de
flesta djur som togs hem till England från avlägsna konti-
nenter under denna tid. Det gick alltså mer än 30 år innan
denna gräsfjäril, som Darwin tagit vid sitt besök vid
Magellans sund 1834 beskrevs av Butler.
3 år senare, dvs 1871 beskrev så Butler den märkliga Colias-
fjärilen som denna artikel handlar om från samma plats som
Darwin fångat sin gräsfjäril och kallade den för Colias
imperialis. Det saknas som framgått ovan uppgifter om vem som
tagit de 3 höfjärilar som Butler hade till sitt förfogande.
"Det verkar alltså som det var normalt att det förflyter lång
tid innan djur från dessa avlägsna trakter beskrivs. Kanske
är detta naturligt då det inte verkar vara några entomologer
som gjort insamlingarna.
Detta skulle kunna tala för att djuren mycket väl kunnat ligga
lagrade i 44 år innan de beskrivits. Det är dock något
underligt med dessa fjärilar och att 2 hanar och en hona finns
såväl i Sverige som i England. Frågan är om de kan vara tagna
samtidigt trots allt ? Kan Pontén på något sätt ha kommit över
en del av Adventures material ? Detta är en nästan hädisk
tanke som knappast kan tillmätas någon tilltro även om den
nog av fler än undertecknad, framkastats som en hypotes.
Det är ju egentligen i allra högsta grad osannolikt att
djuren över huvud taget insamlats under Eugenies jorden-
runtresa, i alla fall i levande tillstånd vid Port Famine
eller på Hawaii. Varför har ingen återfunnit dessa djur under
150 år om de verkligen tagits på någon av dessa platser ?
Under åren mellan Darwins besök vid Port Famine 1834 och den
Svenska fregatten Eugenies besök där 1852 besöktes platsen
säkerligen av flera expeditioner. Det är dock inte känt att
någon av dessa skulle ha insamlat några fjärilar vid Port
Famine eller områdena runt Magellans sund.
Kunde kanske Pontén eller någon annan på Eugenie ha köpt
djuren från någon på resan ? Ja kanske på Hawaii, men knappast
i Port Famine. Om Pontén köpt djuren i Port Famine vore det
väl högst osannolikt att han uppgivit Hawaii som fyndplats ?
Skulle han ha köpt fjärilarna på Hawaii kunde de naturligtvis
ha fångats vid Magellans sund även om det verkar mer än
långsökt trots att de flesta Hawaiiresenärer väl passerade
Magellans sund vid denna tid.
Det material som Adventure-expedition hemförde till England
lagrades hos British Museum. När Butler beskrev djuren 1871
förmodade han säkert att de var tagna vid Port Famine vid
Adventures besök där sommaren 1826-1827.
87
88
Såvitt jag kunnat finna var Adventure-expeditionens natur-
ventenskapliga expert en herr J Anderson. De sk "imperialis-
fjärilarna" borde då ha insamlats av denne J Anderson......
Spekulationer
En hypotes, lika genialisk som enkel, dök upp i mitt huvud.
Den botaniska experten på den svenska expeditionen med Eugeni
var J Andersson. Han och zoologen Kinberg var de enda, såvitt
vi vet, som samlade naturlier vid Magellans sund. De besökte
Tarnberget under en dag under besöket i Port Famine.
Kunde dessa två "J Andersson" vara samma person ? Rent
statistiskt vore det väl snudd på helt osannolikt att två
olika J Andersson på var sin resa skulle hitta 2 hanar och
1 hona av samma okända fjärilsart som till yttermera visso
aldrig därefter mer påträffatas under nära 150 år !
J Andersson var botanist. Detta kan möjligen, med risk att få
alla mina botanistvänner till ovänner, också förklara varför
fjärilarna inte beskrevs förrän 1860 respektive 1871 och
"varför de inte etiketterats ordentligt.
En lepidopterolog, fjärilskännare, skulle aldrig ha glömt var
han tagit ett så fantastikt djur medan en botanist med ovant
öga för fjärilar, säkert kunnat glömma den exakta platsen för
ett fjärilsfynd efter 8 år eller 25 år.
Vi har flera exempel på att botanister även samlat fjärilar
som långt senare "dykt upp" då andra personer tittat igenom
herbarierna. Ett av de mest omtalde exemplen på detta har vi
från de insamlingar botanisten G Forrester gjorde i Kina i
början av 1900-talet. År 1918 fann han de första 3 exemplaren
av en av de fantastiska Drakvingarna, släktet Bhutanitis.
21 år efter hemkomsten till England hittade fjärilskännaren
Mansfield dessa exemplar i en samling fjärilar som Forrester
insamlat i Yunnan i Kina. En av de stora engelska fjärils-
beskrivarna under början av 1900-talet, - Riley beskrev år
1939 arten Mansfield hittat som Butanitis mansfieldi. Man
kan väl möjligen tycka att den borde fått heta Buthanitis
forresteri eller något liknande ? Det dröjde sedan ända till
1981 innan några japaner återfann djuren. De fann dock inte
djuren i Yunnan utan i Sichuan. Några Buthanitis mansfieldi
har såvitt jag vet ännu inte påträffats i yunnan. Man frågar
sig då om G Forrester verkligen fångade djuren i Yunnan ?
Kanske hade botanisten J Anderson på Adventure funnit denna
fjäril i 6 exemplar, 4 hannar och 2 honor redan sommaren
1826-1827. Hur och var kan man idag bara spekulera om. Nog
borde väl Andersson under sitt första besök vid Port Famine
ha besökt Eldslandet någon gång denna sommar. Detta kan
möjligen förklara varför man aldrig återfunnit djuren runt
Tarnberget. Nordkusten på Eldslandet som ligger i solläge
borde också ha ett bättre klimat än Tarnberget som enligt
samstämda rapporter har en natur som inte torde vara gynnsam
för Coliasfjärilar. Eller besöktes någon annan otillgänglig
trakt som sedan undgått entomologer under 150 år ?
Kanske gav han sedan hälften av djuren till Adventure-
expeditionens samlingar och behöll resten själv ? Det skulle
då förklara det märkliga faktum att det finns just 2 hanar och
en hona såväl i England som i Sverige. De 3 "svenska" djuren
dök så upp när fjärilarna från Eugenies resa skulle beskrivas
av Wallengren 1860.
Denna "eleganta" lösning, baserad på lösa spekulationer,
kunde dock snabbt avskrivas efter ett telefonsamtal med
Roland Moberg på botaniska instutionen i Uppsala där "vår" J
Andersson verkat som professor under 1800-talet. I listan över
Botanister i Uppsala kunde Moberg snabbt konstatera att J
Andersson på Eugeni var född 20 februari 1821. Han kunde då
inte vara insamlingschef redan 1826-1827. Roland Moberg tror
att J Anderson på Adventure troligen var amerikan. Detta får
vi dock undersöka närmare vid ett senare tillfälle.
Som en ren kuriositet kan jag inte gärna underlåta att i
detta sammanhang ta upp ännu ett märkligt förhållande. Under
de första åren av 1900-talet utförde Sverige en stor svensk
sydpolarexpedition till detta område. Naturvetenskaplig
ledare för denna expedition var en person vid namn J Andersson
dvs ytterligare en J Andersson, det är i sanning ganska
otroligt !
"Kan imperialis och ponteni ha insamlats samtidigt ?
Man kan naturligtvis undra om inte J Anderson på Adventure,
eller någon annan, ändock insamlat alla 6 fjärilarna samtidigt
och att 3 av dessa sedan, på för oss nu okända vägar, kommit
i Ponténs ägo ?
När jag tittar på de tre "pontenifjärilarna", se planchen på
sid 72, kan jag inte undgå att göra en del reflektioner.
Djuren är i förvånansvärd god kondition. De är inte särskilt
slitna eller "avflugna" som vi brukar säga då en fjäril tas
i slutet av sin flygperiod. Detta kan möjligen tydas så att
de bör vara tagna som tämligen nykläckta.
Av Eugenies färdrutt kan konstateras att fjärilarna, om de
tagits under Eugenies resa, skulle ha fångats den 1:a feb-
bruari 1852 plus/minus en dag. Eftersom det här är södra
halvklotet motsvar den 1:a februari den 1:a augusti här uppe
i norden. Den sydliga breddgraden vid Magellans sund motsvarar
geografiskt sett mellersta eller norra Tyskland i Europa.
Eftersom södra Sydamerika saknar såväl Golfström som de varma
sydvästvindar som råder i nordvästra Europa motsvaras nog
förhållandena vid Magellans sund av de som råder i nordligaste
Skandinavien eller kanske ännu länge norrut.
I detta perspektiv kan man kanske hysa vissa tvivel att dessa
fjärilar skulle flyga nykläckta så sent som den 1:a februari,
" dvs 1:a augusti " På norra halvklotet flyger de arktiska
Coliasfjärilarna oftast i slutet av juni till mitten av juli.
Hittar man några djur i början av augusti brukar dessa vara
slitna. Efter Sibiriens nordkust, på Wrangelön, på Grönland
och i Alaska flyger de flesta arktiska Coliasarter under juli.
Den Colias lesbia antarctica som finns i Riksmuseets samling
är tagen den 1:a januari 1896 på Tierra del Fuego....
Nu vet man naturligtvis inte alls något om hur denna märkliga
reliktfjärils lever. Den kanske t o m har en tvåårig utveck-
ling som kan förklara en sen flygtid. Detta kan kanske också
förklara varför den inte återfunnits. Problemet med denna
teori är dock att om den flög sommaren 1826-1827 när Adventure
besökte Magellans sund borde den inte flyga sommaren 1851-
89
20
1852 när Eugeni var där ! Vi vet dock inte med säkerhet om
imperialisdjuren verkligen togs sommaren 1826-1827. Adventure
och Kapten King var i området under flera år.
Av fjärilarna kan man också konstatera att antennerna hos de
två djur som varit i Vetenskapsakademins och Riksmuseets ägo
är mycket väl bibehållna medan Wallengrens djur är mera skadat
men inte "slitet". De skador man kan se på "Wallengrens djur
kan möjligen vara efter ett grovt håvtyg. Ett visst "håvmön-
ster" kan möjligen skönjas även på den finaste hanen. Förmod-
ligen behöll väl Wallengren det sämsta djuret av de tre som
Pontén presenterade.
De "imperialis-djur" som finns hos British Museum verkar, av
D'Abreras foton att döma, vara något mera slitna. De flesta
antenner är skadade. Detta kan naturligtvis bero på att de
under så många år legat lagrade i det Bankska kabinettet.
"Pontenidjuren" skiljer sig möjligen också något från den
avbildade "imperialishanen" i det att den svarta vinkeln vid
framvingens bakre kant på "pontenin" är kraftigare markerad.
Detta betyder kanske ingenting. Sådana skillnader kan säkert
” förekomma inom en och samma population.
Påtalade förhållanden kan dock mycket väl, tillsammans med
djurens allmänna fräschhet, tala för att de 6 djuren i alla
fall inte fångats samtidigt.
Var kan fjärilarna då ha påträffats ?
Är det sannolikt att fjärilarna skulle kunna finnas på Tarn-
berget vid Port Famine eller på Eldslandet ? Hur ser det ut
på denna plats. Jag har som tidigare omtalats rådfrågat den
Chilenska Ambassaden i Stockholm och Naturhistoriska Museet
i Santiago de Chile. Några bilder från Tarnberget eller
området runt Port Famine har dessa dock tyvärr inte kunna få
fram. Däremot har Museet i Santiago försett mig med en karta
med bl a Mt Tarn. Kan vi på något annat sätt göra oss en bild
av hur den hittills förmodade fyndplatsen Tarnberget ser ut?
Mt Tarn vid Magellans sund
Charles Darwin beskriver i sin berömda bok "Resa kring Jorden"
med Beagle sitt besök på Tarnberget under februari 1834 på
nedanstående sätt.
Läsaren bör då ha i minnet att Kinberg och Anderson besökte
detta berg under en halv dag i början av februari 19 år senare
"Då Beagle låg här i februari begav jag mig en
morgon klockan 4 av för att bestiga det 800 m höga
Mount Tarn, som är den högsta punkten här i trakten.
Vi for i båt till foten av berget och påbörjade
därefter uppstigningen. Skogen börjar redan vid
högvattenmärket och efter två timmars klättring
misströstade jag om att kunna nå toppen. Skogen var
så tät att vi måste hålla kompasskurs, ty fastän vi
befann oss i en bergig trakt kunde vi inte få några
landmärken. Den dödslika stillheten i de djupa
ravinerna trotsar varje beskrivning. Utanför blåste
stormen, men i dessa hålor rördes inte ett löv för
vinden. Överallt var det så mörkt, kallt och vått
att inte ens svampar, mossor eller ormbunkar kunde
trivas. Dalgångarna var till den grad barrikaderade
av väldiga multnande kullfallna trädstammar att det
var nästan omöjligt att komma fram. Då man gick
över en av dessa naturliga broar kunde det hända
att man sjönk ner ända till knäet i den ruttna
veden, eller också fann man då man ville stödja sig
mot ett som det föreföll friskt träd att det var
genomruttet och färdigt att falla vid minsta
beröring. Slutligen var vi trots allt uppe bland
dvärgträden och nådde sedan snart kala berget, på
vilket vi klättrade upp till toppen. Därifrån hade
vi en utsikt som var typisk för Eldslandet:
oregelbundna kedjor av höjder med snödrivor här och
där, djupa dalgångar, färgade i gulgrönt, och vikar
av havet som skar in i landet i alla riktningar.
Luften var inte klar, och den starka isande kalla
blåsten tvang oss för övrigt snart att vända om.
Nedstigningen var inte så besvärlig som uppstigningen
hade varit, dy dels banade vi oss väg enbart genom
kroppens tyngd, dels föll eller halkade vi alltid i
rätt riktning."
M LAS
XIAN
2
ff RAL
Serra
PTA. ARENAS
Vv
DIA Ma NA A |
j 9
a i [6] - NN
” UAIRAB (Pla. Gugifabon
7 NN e Pprv
/ Pta. Sanla Maria” ”T
| ; c. YonNMaur
SA [lena uua Fresca | S
i | N =”
|
q SN
| SN
Nm / a Sc. BOQUERON
åd
( I
SM (Pta. Carreras |
Ny fÖP ta. Santa An
Rd. DEL HAMBRE”
LOST pA |
>
SERA
SÅN STOR [
RN
Karta över Mt Tarn vid Sydamerikanska fastlandets sydspets
921
922
Charles Darwin skriver vidare beträffande växtligheten på
Eldslandet att det:
"ovanför skogsgränsen finns många alpväxter som
alla spirar upp ur torvtäcket på marken och bidrar
till uppkomsten av detta. Anmärkningsvärt är att
dessa växter starkt erinrar om dem som förekommer
på liknande platser i Europa. Den mellersta delen
av Eldslandet, där berggrunden utgörs av lerskiffer,
är mest gynnsam för trädväxten, medan på den yttre
kusten, den magra granitgrunden och de starka
vindarna hindrar träden att nå mer avsevärd storlek."
Av dessa Darwins rader kan man möjligen dra den slutsatsen
att det förefaller synnerligen tvivelaktigt att toppen på
Tarnberget skulle kunna hysa en livskraftig population av
Colias ponteni/imperialis. Det verkar som om kalberget tar
vid direkt efter det att skogen tar slut.
Detta är ett ganska vanligt förhållande där det faller mycket
"stora regnmängder. Jag tänker då exempelvis på Mt Kinabalu
på Borneo där det regnar minst 5 m/år. På detta granitberg
tar det kala berget vid direkt där skogen slutar. Detta är
ingen gynnsam miljö för höfjärilar. De trivs knappast heller
i den molnskog som Darwin så måleriskt beskrivit. Jag tror
däremot att de något torrare områdena på exempelvis Eldslandet
med sina lerskiffermarker eller någon mer skyddad och enslig
plats norr om sundet, kanske längre västerut där klimatet är
mera arktiskt, kan vara mera givande att söka i om man vill
finna lokalen för denna fjäril, om den nu alls tagits vid
Magellans sund. Naturligtvis kan även de stäppartade gräs-
bevuxna områdena norr om Tarnberget vara platsen för det
ställe där dessa 6 fjärilar fångats även om jag personligen
skulle bli förvånad om man skulle återfinna denna höfjäril
på en grässtäpp.
Hur gamla är de insamlade djuren, och kan de vara från samma
population ?
Jag har pratat med Uppsala universitet om möjligheten att
med C14 metoden få veta hur gamla dessa djur är. Ar de
fångade 1825 - 1826 eller är de från år 1852 ?
Kunde man få fram ett svar med denna metod vore detta
naturligtvis oerhört intressant. Förmodligen är dock
materialet för litet och för värdefullt för att göra en dylik
undersökning. Det vore dock synnerligen intressant att få
veta om "imperialisdjuren" är äldre, eller kanske mycket
äldre, än "pontenidjuren" eller om de 6 fjärilarna är exakt
lika gamla och därmed trots allt möjligen tagna samtidigt.
Kunde man göra en DNA-analys av djuren vore naturligtvis
detta också ytterst intressant. Förhoppningsvis skulle kanske
en sådan analys kunna klargöra hur nära släkt "imerialis-
djuren" och "pontenidjuren" är. Den svarta vinkelteckningen
vid framkanten är ju mer framträdande på "pontenidjuren".
Kanske skulle det t o m gå att få en uppfattning om hur
stor populationen av arten kan vara.
Kan Charles Darwin har fångat "imperialisdjuren" ?
Kan kanske Charles Darwin ha tagit även imperialisdjuren ?
Förmodligen inte. Charles Darwin var som vi vet en mycket
noggrann person. Dessa Coliasfjärilar skulle med säkert har
etiketterats på ett betryggande sätt om han insamlat dem !
Darwin samlade också en del fjärilar vid sitt besök i området
1834, bl a då den omtalade gräsfjärilen Stuardosatyrus
wiliamsianus hittades. Uppenbarligen återfanns dock inte
imperialisdjuren i detta material.
Port Famine
En intressant notis om förhållandena runt Punta Arenas som
ligger några mil norr om Port Famine får man om man läser
Carl Skottbergs bok "Båtfärder" som handlar om hans expedition
till bl a Eldslandet 1907. Han beskriver där förhållandena i
Punta Arenas vid denna tid på följande sätt:
" Framför oss ligger en låg och gul sandstrand, från
hvilken här och där smäckra bryggor gå ut i sundet,
och bortom stranden höjer sig landet till skogklädda
kullar och åsar, där elden bränt svarta fält i den
rika grönskan. Och mellan hafvet och skogen ligger
Punta Arenas, staden vid Magelhåes' sund typen för
nybyggarstad och uppkomlingssamhälle, med en
häpnadsväckande snabb utveckling bakom sig. På tio
år har det flerdubblat sin berfolkningssiffra, och
12,000 människor ha nu sitt hem där - chilenare och
spanjorer, tyskar och engelsmän, fransmän och
italienare, svenskar, norrmän, danskar, ryssar,
Österrikare... en språkförbistring, mot vilken
Babels nästan förbleknar. Stenpalats bland plåthusen,
myriader af hotell och krogar, stora skyltfönster
och smutsiga gluggar, tjutande grammofoner, slammer
af "cocktails", som bryggas - se där det första
intrycket. Vi slå oss ner på det för svenska
forskningsresande traditionella stället, Hotell
Kosmos, hvars låga, hvita byggnad hvilar å
sandstranden."
Utifrån denna beskrivning förefaller det för mig otroligt att
inte någon person från något land under 150 år skulle ha
lyckats återfinna den rödgula Colias ponteni som Kinberg och
Andersson, som inte ens var några entomologer, på en enda
expeditionsdag skulle ha insamlat 3 exemplar av - om de nu
verkligen funnit djuret i denna trakt !
En något annan bild kan man dock få av att läsa vad den store
fjärilskännaren i Sydamerika Dr G Lamas skrivit år 1981 om
detta. Lamas skriver att "uppenbarligen har ingen sett
Colias ponteni levande på över 137 år. Knappast någon har
dock besökt den förmodade kokalen och letat efter den".
Jag har själv ingen aning om huruvida någon insamling av
insekter skett i dessa trakter vid Magellans sund. Förmodligen
tycks dock området inte ha samma dragningskraft på kreativa
entomologer som våra arktiska trakter har. Förmodligen har
nog också den militära aktiviteten i området spelat en stor
negativ roll för områdets naturvetenskapliga utforskande. Vid
mitt besök i Argentina sommaren 1979 - 1980 var det tyvärr
923
omöjligt att besöka Eldslandet p g a den då militära spänn-
ingen i området mellan Chile och Argentina.
Man frågar sig om arten kan ha utrotats vid Port Famine ?
Det förefaller högst otroligt att denna uppenbarligen så
gamla art plötsligt skulle ha kunnat bli utrotad på en plats
som denna med så mycken, av människan, relativt opåverkad
natur.
Sannolikheten att arten kan finnas där nere trots allt är
nog ändock ganska stor. Av olika artiklar får man intrycket
att det insamlats ganska lite vid sydamerikas sydspets runt
Magellans sund. En svensk expedition med våra svenska fjäll-
fjärilsinventerare skulle säkert finna djuret om det nu alls
finns på Brunswickshalvön, den sydligast utposten på den
sydamerikanska kontinenten !
Andra alternativ ?
Kan det finnas några alternativ till områdena runt Magellans
sund och Hawaiöarna ? Man frågar sig då på vilka fler platser
"den Svenska fregatten Eugeni gjorde strandhugg under sin
jordenruntresa 1852 - 1854. Av kartan över Eugenis resrutt
framgår att man landsteg i Chile och på Galapagosöarna. Ingen
av dessa platser torde dock kunna vara fyndplatsen för de
tre Colias ponteni som beskrevs av Wallengren.
Galapagosöarna, låglänta och ökenartade, har definitivt ett
klimat som inte passar Colias. Endast 8 arter dagfjärilar
har påträffats på öarna. En stor rödgul Coliasfjäril borde
också med säkerhet ha påträffats av Charles Darwin vid hans
i och för sig förvånansvärt korta besök på öarna 1835 om den
funnits där.
Det är heller knappast troligt att djuren påträffats i cen-
trala Chile vid Valparaiso eftersom de då borde ha återfunnits
senare. Slutsatsen måste därför bli att någon av områdena
runt Port Famine vid Magellans sund eller sluttningarna på
Ohao i ögruppen Hawaii framstår som den sannolika platsen
för fynden av fjärilen.
I mitt civila jobb åtgår den mesta tiden till att bedömma
huruvida lämnade uppgifter i deklarationer och utredningar
är riktiga eller inte. Inte i något fall har dock så mycken
osäkerhet förelegat som när det gäller dessa 6 fjärilar.
Samtidigt är det ju just detta som gör det hela så spännande.
Sammanfattning
Vad vet vi egentligen ? Vi vet att Butler år 1871 beskrivit
2 hanar och 1 hona och kallat dem Colias imperialis. Vi vet
dock inte var, när och av vem de är tagna. Vi tror oss
också veta att de är funna i Banks' kabinett bland material
från expeditionen med Adventure till Eldslandet 1826-1827.
Något som direkt styrker att djuren skulle vara tagna vid
Magellans sund, eller ens i Sydamerika finns dock inte.
Vi vet att Wallengren 1860 beskrivit 2 hanar och en hona som
uppges vara tagna av Pontén tillsammans med Kinberg på Ohao
under juni-juli 1852. Wallengren kallade denna art för
Colias ponteni. Uppgiften att djuren verkligen skulle vara
tagna på Hawaii har dock starkt betvivlats eftersom några
andra Coliasfjärilar aldrig påträffats på dessa öar. Om de
inte dött ut är denna uppgift uppenbarligen felaktig.
Det enda område som förenar imperialisdjuren och pontenidjuren
eller snarare de expeditioner under vilka man tror att de
kan vara fångade är Sydamerikas sydligaste delar vid Magellans
sund. Detta område har också de förutsättningar som torde
krävas utifrån vad vi känner till om höfjärilarna levnadskrav.
Slutsats
" Utifrån vedertagen rättspraxis " måste, intill dess ett
levande djur återfinns, slutsatsen vara att djuren kommer från
Hawai, men är utdöda sedan minst 100 år. Ju längre tid som
går tills fler djur påträffas ju starkare måste indicierna
bli att Hawaii är den plats där Colias ponteni insamlats.
Men detta är ju inget brottsmål......
Från såväl biologisk som rent sannolik synpunkt framstår
trakterna runt Magellans sund enligt ovan som den troliga
"lokalen för djuren.
Områdena runt Port Famine och Tarnberget känns dock på något
sätt inte bra. Jag tycker att ett flertal indicier talar mot
detta område. Det känns som att något inte stämmer. Framför
allt är det ju det förhållandet att djuren inte återfunnits
på snart 150 år som talar mot denna plats. Till detta kommer
så klimatet och vegetationen samt att Kinberg och Andersson
inte skulle ha kommit ihåg att de fångat dessa djur där om
de nu gjort det.
Jag kan tänka mig ett par andra teorier om hur man kommit
över dessa djur.
Den mest sannolika platsen för ett förvärv borde vara vid
besöket i Port Famine. Det kanske kan vara så att någon
givit eller sålt dessa fjärilar till någon på Eugenie vid
besöket där. Detta skulle då dels kunna förklara varför ingen
minns, eller minns fel, var djuren tagits dels hur det kan
komma sig att djuren är så fräscha trots att Eugenie besökt
Magellans sund så relativt sent på sommaren. Denna teori kan
också förklara varför ingen återfunnit arten i trakten av
Port Famine eller på Tarnberget. Förklaringen är då så enkel
att de tagits på någon annan plats, förmodligen då längre
norrut eller varför inte på Eldslandet trots allt. Detta
skulle då "gå ihop" med fynden av "imperialisdjuren" i det
"Bankska kabinettet".
Denna teori är dock inte heller särskilt sannolik.
För mig känns det som att jag kört fast i en hopplös åter-
vändsgränd. Jag återvänder därför till C Skogmans bok om
Eugenies resa och lusläser avsnittet från Buenos Aires till
Valparaiso. Som ett axiom har det alltid framförts att det
enda stället som man över huvud taget kunnat fånga de tre
"pontenifjärilarna" var den där dagen då Kinberg och Anders-
son besökte Tarnberget. Men var detta verkligen enda gången
man var iland ?
Nej ! Efter att ha stampat mot väder och vind i 5 dagar strax
95
926
väster om det sydamerikanska fastlandets sydligaste udde Kap
Froward, företog man i vackert väder ett besök vid Brunswicks-
halvöns västligaste del på en plats som Skogman uppenbarligen
gillat. Besöket varade till kvällen.
Kap Froward, den amerikanska kortmentens sydligaste udde. Skottsberg fot
Ny teori
Jag vill därför lansera en helt ny teori. Jag tror att de tre
fjärilarna som Wallengren kallat Colias ponteni är fångade den
8 februari 1852 invid Bachelorflodens mynning. I sin bok om
Eugenies resa beskriver C Skogman denna vackra plats i
nästan lyriska ordalag. Se vidare nedan.
Det finns visserligen inte angivet att några insamlingar
skett på denna plats. Med tanke på hur fin platsen, att döma
av beskrivningen tycks vara, framstår det dock som högst
osannolikt att inte någon insamling skett på denna plats när
man äntligen efter nästan en veckas kämpande mot strömmar och
vindar i Magellans sunds västra delar fick chansen att än en
gång gå iland på denna den sydligaste punkten av Sydamerikas
fastland.
Såvitt jag kan förstå kom man iland på förmiddagen eller
senast vid middagstid denna dag och stannade till kvällen.
Även om man inte gjorde några vetenskapliga inventeringar
borde man ha hunnit ta några Coliasfjärilar om några sådana
funnits, vilket vi får förutsätta med denna teori.
Det som ytterligar talar för denna plats är att här har
också med största sannolikhet även Kapten Fitz Roy varit
1829 då han utforskade området tillsammans med Kapten King.
Imperialisdjuren som ju förmodas ha hemförts av Kapten King
skulle alltså även de ha kunnat fångats på denna plats.
Platsen ligger visserligen inte så många mil från Port Famine
men dock på andra sidan om denna den sydligaste halvön i
Sydamerika. Skogman, Skottberg och flera med dem beskriver
klimatet på denna västra sida av Brunswickhalvön som helt
annorlunda i jämförels med det som råder i Port Famine.
Klimatet torde vara mer typiskt för en "arktisk" höfjäril.
Jag citerar nedan vad C Skogman skriver om denna plats. Jag
tycker att Skogman här också når höjdpunkten i sina natur-
beskrivningar från denna resa. Förmodligen trivdes han bra
här. Jag kan riktigt känna in att även en "relikthöfjäril"
skulle trivas här....
Kvällen innan, den 7 augusti, hade man ankrat på redden mellan
Carl den III:s ö och Brunswickhalvön, strax väster mynnigen
av en den lilla Bachelor-floden som rinner upp vid den kluvna
Bachelor-piken någon mil in i landet.
ej ;
Vv AT
>
- Vv ” Arrese
å p Säk
Irth. Inst. ar 3 E Meyer &CErovesna.mn.
VERKS KELT ct ANAYNVHINSEN 47 BACHELOR RIVER
Bachelorflodens mynning med Bachelor-piken i bakgrunden
Skogman skriver:
"Utsikten från ankarplatsen var ej mindre märkvärdig
än de, hvaraf vi under dagens segling njutit. At
söder bakom Carl den tredjes ö, berg över berg och
snöfält vid snöfält, åt norr helt nära oss den
spetsiga klufna Bachelor-piken, kring hvars fot
floden slingrar sig i en af frodiga träd och buskar
prydd dal. På avstånd kala och snöklädda berg av de
mest omvexlande former, och i nordvest mynningen af
ioronymi-rännan (Jerome Channel), genom hvilken
man inkommer i de vidlyftiga vikarna Otway Water
och Skyring Water, af hvilka den förra endast genom
ett näs af måttlig bredd skiljes från Magellaens
sund vid Cap Negro och sednare genom ett dylikt
från en djupt ingående vik af Stilla Hafvet.
Vi landade vid mynningen av Bachelor-floden och
spasserade ett stycke längs dess strand. Denna
floddal är ett verkligt paradis för dessa trakter;
man skulle ej väntat sig något så täckt och leende.
Flodens klara och strida vatten flyter mellan
frodiga skogar och små gröna fält, der stora buskar
af Fuchsia, betäckta av blommor, tycktes med
förkärlek valt sin plats och frodas. Men bristen på
lefvande varelser gaf åt allt en karakter af
ödslighet. Vi sågo endast några änder, som ej läto
sig nalkas inom skotthåll. På flodens högra strand,
ett litet sycke från dess mynning, funno vi några
97
98
öfvergivna hyddor. De voro till formen som en
upptill rundad hattkulle, ett par famnar i tvärlinie
och byggda af i marken nedstuckna spön, hvars öfre
ändar blifvit sammanböjde och hopknutne, och i
mellanrummen andra spön inflätade. Sannolikt hafva
de dessutom varit täckte med sälskinn eller dylikt.
Man såg genast att de stått länge öfvergifna och
äro sannolikt samma hyddor som Fitz-Roy omtalar
sig hafva sett 1829, och redan då utan innevånare.
Högar af halft förvittrade snäckskal och sjöborrar
lågo derbredvid tillika med delar af ett hvalskelett.
Det var verkligen med saknad vi i skymningen lemnade
det vackra stället för att återvända ombord. En
färd i båt uppföre floden skulle säkert erbjudit
mycket både åt vetenskapsmannen och åt älskaren af
pittoresk natur, men tiden tillät ej någon sådan."
gr
Skottshera fot.
Övergiven indianhydda på Brunswickhalvöns västsida
Varför har ingen noterat denna plats ?
Vad kan orsaken vara att ingen noterat att de tre "ponteni-
djuren" fångats här om så verkligen skett ? Jag kan möjligen
tänka mig några orsaker. Det är oftare lättare att komma
ihåg de första djuren man tar på en expedition. Det man tar
mot slutet under olika expeditioner blir ofta styvmoderligt
behandlade eftersom det då ofta blir så många intryck som
slåss om utrymmet i såväl hjärnan som i antecningsblocket att
missar kan ske.
Djuren skulle också kunna ha fångats av några andra än Pontén,
Kinberg eller Andersson. Man var ju mer än 300 man på fre-
gatten Eugenie. Detta skulle då också kunna förklara varför
inte någon av dessa tre herrar senare kommit ihåg, utan
uppenbarligen gissat fel om var djuren tagits.
'
SEORDOBAS[S
(0) TG ; 3
N SA
N
> (
O
. -
GQ
Fi
Bö
CÉs cj€t
Lokalen för Colias ponteni ? nedanför Bachelor-piken.
Jag kan också tänka mig att eftersom man de påföljande dagarna
seglade ut ur Magellans sund och ut på Stilla Oceanen, så
fylldes deltagarna på denna expedition vid detta tillfälle
av så många nya intryck att en fångst av tre fjärilar vid
redovisningen 8 år senare kunnat falla i glömska.
Man borde dock ha kommit ihåg att man inte tog djuren på ut-
flykten till Tarnberget, eller under besöken på Galapagos-
öarna, i Panama, vid Kapstaden, på Tahiti osv eftersom jag
utgår från att noteringar förts över besöken på dessa ställen.
Man kan naturligtvis inte veta något om hur mycket Pontén kom
ihåg av fångsten dessa fjärilar när han presenterade djuren
för Wallengren om det nu verkligen var han som gjorde detta.
Resonerade han sig fram till att det var på Oahu som dessa tre
fjärilar togs ? På något ställe måste de ju ha fångats ! Han
kunde ju inte tillstå att han glömt var han tagit djuren !
Han ville ju tydligen också påskina att han själv tagit djuren
tillsammans med Kinberg. Varför kan man bara spekulera om.
Eftersom fjärilarna var så fina kunde han ju inte heller
slänga dem vilket kanske varit möjligt om de varit myggor
eller liknande. Återstår då bara att "hitta på" en lokal
där han bevisligen varit. På Hawaii var han ju 2 gånger. Var
det inte där han tog dem .... Herre Gud ! .. hur många av oss
kommer ihåg var vi eventuellt kan ha tagit ett djur någonstans
för 8 år sedan på en jordenruntresa ? Jo, många av oss som
är fjärilsamlare skulle nog göra det, men om vi bara vore
allmänt naturintresserade, som jag förmodar gällde för Pontén,
skulle säkert minnet svika.
Kunde Pontén ha resonerat så 8 år senare hos Wallengren ?
Visst tog väl Kinberg och jag dessa djur vid Honolulu
929
"ponteni" vore väl också ett bra namn på detta djur som man
inte riktigt visste var det var taget. Att ge det ett namn
med anknytning till Hawaii vore väl inte så bra med hänyn
till den osäkerhet som väl ändock måste ha funnits i Ponténs
huvud.
Detta är naturligtvis bara rena spekulationer men jag kan
idag inte finna något bättre svar på varför man uppenbarligen
tagit så fel på fyndplatsen.
Man kan ju också tänka sig att C Skogman hade oerhört mycket
att göra med sina anteckningar i detta skede av resan när så
mycket hände på några dagar. Det torde väl inte vara osanno-
likt att en så liten detalj, som att någon denna dag fångat
3 gula fjärilar, undgått hans penna.
Jag kan omöjligt tro att inte någon naturvetare eller åtmin-
stone någon naturintresserad var iland vid detta tillfälle.
Med så många naturintresserade på denna resa måste väl ändock
någon ha haft några naturalier med sig från detta besök
otrots att Skogman skriver:
" En färd i båt uppföre floden skulle säkert erbjudit
mycket både åt vetenskapsmannen och åt älskaren af
pittoresk natur, men tiden tillät ej någon sådan."
Jag tolkar inte dessa Skogmans rader så att besöket inte
erbjdit något åt vetenskapsmannen.
En dröm
En dröm vore att få åka till detta område för att söka efter
"pontenin". När jag under 3 månader var i Sydamerika sommaren
1979-1980 och samlade fjärilar till vårt museum var tyvärr det
politiska läget så kärvt mellan Argentina och Chile att
gränstrakterna vid Eldslandet tyvärr inte var tillgängliga
för turister.
Jag känner mig idag inte helt mogen att publicera denna lilla
utredning, men finner samtidigt att vad jag nu kommit fram
till ändock måste tryckas nu eftersom fler uppenbarligen
börjat rota i detta. Förhoppningsvis kan vi kanske få fram
fler uppgifter om djuren framöver. Jag ser fram emot ett
samarbete med Professor Sapiro. Kanske någon ny hållbar
hypotes eller någon mätning kan ge nya uppslag och svar på
frågorna om ursprunget till denna synnerligen mystiska fjäril.
Ett återfynd av denna dagfjäril skulle absolut vara detta
århundradets fjärilsfynd !
Jag skall kontakta Professor Shapiro och se vad hans uppslag
med att undersöka de nålar på vilka djuren sitter uppsatta på
kan ge. Jag har dock svårt att se att detta kan visa något.
Även om imperialisdjuren skulle vara uppsatta på samma typ
av nålar kan detta knappast vara något bevis på att djuren
skulle ha fångats samtidigt. Det kan dock, om de sitter på
samma typ av nålar vara intressant att se om de sitter lika
högt på nålarna. Vi får väl se vad framtiden kan utvisa.
Mest intressant vore om Museet i Santiago de Chile kunde
skicka ut några entomologer för att eftersöka pontenin på
västra Brunwickhalvön !
100
Svenskt namn
Det börjar nu bli alltmer populärt att sätta svenska namn
även på utlänska djur, särskilt då fåglar. Själv jobbar jag
sedan flera år med ett projekt att också sätta svenska namn
på åtminstone de större, eller av andra skäl, mera kända
dagfjärilarna på vår jord.
För den märkliga Colias pontenin kan flera namn diskuteras.
Enklast vore naturligtvis att kalla den för Ponténs Höfjäril.
Eftersom det dock råder stora tvivel om Pontén verkligen
fångat dessa djur tycker jag att ett mera neutralt namn passar
bättre. Man kan tänka sig en anknytning till Sydamerika eller
möjligen Hawaii eller fregatten Eugenie. Eftersom fyndplatsen
är så osäker och man inte absolut säkert kan bevisa att djuren
ens fångats på Eugenies resa torde dock dessa namn inte passa.
Jag föreslår därför det neutrala men med hänsyn till fjärilens
utseende mest träffande namnet "Bredbandad Höfjäril" som
svenskt namn för denna art. Vi har visserligen en bredbandad
art även i centralasien, Colias wiskotti. Denna art är dock
så starkt förknippad med namnet wiskotti att detta namn bör
ingå även i ett svenskt namn på denna extremt vackra fjäril.
Tack !
Jag vill slutligen tacka följande personer som under de
gågna åren hjälpt mig med uppgifter om Colias ponteni/imperi-
alis och dess släktingar. Tyvärr har dock två av dessa mina
vänner, Erik och Yngve hunnit lämnat detta jordeliv under
den här utredningen vilket jag nu bara djupt kan beklaga.
Dr. Diego Jose Carpintero, Buenos Aires, Argentina
Yngve Christiernsson, Gävle
Dr. Ariel Camousseight, Museo Nacional de Historia Natural,
Santiago de Chile.
Roy Danielsson, Zoologiska museet i Lund
Bert Gustafsson, Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm
Shila o David Howell, England
C M Jimenes, Chilenska Ambassaden i Stockholm
Sten Jonsson, Zoologiska Institutionen, Uppsala
Torbjörn Kronstedt, Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm
Erik von Mentzer, Stockholm
Roland Moberg, Botaniska Institutionen, Uppsala
Chris Samson, England
Dr Adolf Schulte, Tyskland
Studiefrämjandet i Gävle som bedragit till tryckningen av
denna utredning.
och inte minst Bernard D'Abrera som i brev uppmuntrat mig i
detta arbete och som med sina bilder i sitt praktverk
Butterflies of the World, Butterflies of the Neotropical
Region, del 1, år 1981, öppnade mina ögon för att Colias
ponteni och Colias imperialis var samma art.
Göran Sjöberg
101
Referenser
Boulet Jean-Cristophe, Extinct Species of the World
Bridges, C.A, 1988, Catalogue of Papilionidae & Pieridae
Butler, A.G. Mr A.G. Butler on new butterflies
Proc. Zool. Soc. London, March 7 1871
Pp. 250, pl XIX.
D'Abrera, Bernard, Butterflies of The Neotropical Region
part 1, 1981
Darwin, C. Resa omkring jorden
Danielsson / Burenhult, I James Cooks Kölvatten
" Herrera G.,J and V Perez D'A 1989
Hallazgo en Chile de Stuardosatyrus wiliamsianus
Acta Ent. Chilena 15: 171-196
Hicken, Norman 1979, Animal Life of the Galapagos
Kongliga FREGATTEN EUGENIES RESA omkring jorden
Vetenskapliga Iakttagelser II 1858-1868
Persson, P.I. "Eugenies resa" Localities, dates and labels
of the insects during the vöyage around the world...
Entomologisk Tidskrift 92. 1971 sid 164 -172
Peterson, B 1963 The male genitalia of some Colias species
J. Res. Lepid. 1:135-156
Shapiro, A.M; The proposed Magellanic Type-Locality of
Colias imperialis
Acta Ent. Chilena, Vol 18, 1993
Skogman. C Fregatten Eugenies Resa Omkring Jorden
Bonniers 1854-1855
Skottberg, Carl. Båtfärder och Vildmarksridter,
Minnen från en förskningsfärd genom Patagonien och
Eldslandet. Iduns Tryckeri 1909
Wallengren, H.D.J. 1860. Lepidopterologische Mittheilunen.
Wien. Entomologische Monatsschrift 4:33-46
Colias lesbia arena/antarctica
Tierra del Fuego 1 jan 1896
Naturhistoriska Riksmuseet Stockholm
102