Editor's Pages

Insectifera 1997, Vol 5, (1997), pp 2
Authors
English translation auto-generated by AI from the scanned Swedish original — may contain errors.

The Editor's Pages

So here we are with another volume, the 5th, of Insectifera produced. As usual, our ambition to publish the magazine by summer holidays has failed. Hopefully, however, these writings of ours can provide you readers with both knowledge and enjoyment during the late summer heat or in the autumn cool?

What has then happened on the insect front since our last issue, i.e., during 1996, and what can we expect from 1997? These questions are best answered by Clas Källander and Johan Höjer's articles on the 1996 butterfly season.

Trösken - the Railway Line

Regarding the serial on the Trösken line, the following applies:

We have received no information about the line's route. With great sorrow, however, we have witnessed that the Director of the Swedish Rail Board, Monica Andersson, has resigned. We viewed her appointment as a guarantee that irreplaceable natural values would not be lost so that some hurried business leaders could get between Sundsvall and Stockholm a few minutes faster. Hardly anyone else could afford to travel on those expensive express trains unless SJ changes its current segregating policy. Personally, I fully understand Monica's resignation after having seen only part of the impossible tasks assigned to her by the Department of Communication and its minister-led chief. It is surely not only the relatives of the Estonia victims who wonder how long this know-best policy will continue. Who pays all the costs that decisions on various matters entail, from covering the sunken ship to grand traffic routes with bridges and tunnels? In any case, I find it difficult to understand how these billion-krona investments can be paid for with railway tickets and freight transport. It is truly admirable to leave one's post as director when one cannot take responsibility for decisions made over one's head. Imagine if more directors could do so when they see that the directives are untenable. Most apparently choose instead to remain and juggle various accounts or trigger those now-famous golden parachutes.

In this perspective, it feels gratifying that we could give our environmental prize, the Golden Wing Prize, to another person who dared to stand up for an opinion and speak about what he thinks is right and wrong. Imagine if more dared to do as Monica Andersson and our Golden Wing Prize winner Hans Lundberg. Then perhaps we could see something more hopeful about the future.

Right now I think it looks dark in far too many places. It is somewhat strange that now, when the electronic communications society is completely taking over the old way of communicating by post and the very oldest way, by moving the decision-makers themselves, - just then we are expanding the railway network at fantastic costs. The most sensible thing today would surely be to make train travel truly cheap. That could give a boost to the next major industry - the experience industry, i.e., tourism. With today's train prices, unfortunately, the car will probably hold its own in the future, even though we unfortunately do not seem able to buy Swedish simple, fuel-efficient ordinary cars now that both Volvo and SAAB choose only to manufacture luxurious heavyweights.

Africa

Globally speaking, developments in the Congo Basin with Mobutu's collapsing Zaire are interesting. Perhaps the new leader Kabila can open this incredibly fascinating country to more visitors. It also sounds good that he intends to reclaim the old name Congo for this vast realm in the heart of Africa. Mobutu's name "Zaire" is a Portuguese name, while Congo is the original African name! Perhaps one of the best experts on African butterflies, the Dane Torben Larsen, will manage to produce a fauna of Congo's butterflies - "Butterflies of Congo" - now that he is soon finished with "Butterflies of West Africa". His book "Butterflies of Kenya" is one of the most delightful butterfly books ever published. Perhaps an answer to this question can be given at the currently ongoing Butterfly Symposium in Nairobi, where ABRI, i.e., the African Butterfly Research Institute, has invited the cream of the world's butterfly experts. I myself hope that my friends among the participants can give me a further addition to my own African butterfly collection. In the next Insectifera, I also hope to be able to provide a report from this meeting.

Regarding Africa, it should soon be time to break up the old colonial borders. It is truly terrible how the borders drawn by Europeans, imposed on so many different African peoples, have caused problems for our mother continent.

China

In this issue, our globetrotter Claes Eliasson has written about his trip to China in 1989. It is somewhat ironic that China's great little leader after Mao has now finally breathed his last. As responsible for an infinite number of dead Chinese and for the occupation of an entire country, it is hardly something to mourn or celebrate. The question is what comes next. I am almost a contemporary of China's invasion of Tibet under the command of the little Deng. My visits to the Tibetan refugee camps in Nepal have made me very pessimistic about these Tibetans' future.

In my eyes, it really looks dark with that billion Chinese, not only around the knot but already in its sanctuaries insofar as these exist at all anymore. The only light is surely the fantastic Dalai Lama. One cannot sufficiently marvel at this man's patience and faith in the future. We shall see how things go in Hong Kong. Regarding Hong Kong's butterfly fauna, I have a special connection to this myself. The only book on Hong Kong's butterflies was written by Major J.C.S. Marsh. Through a series of fortunate circumstances and friendly assistance from Major Marsh's widow, a large part of his butterfly collection is now included in my own world collection of butterflies.

The Testebo River

On the home front, it is now the Testebo project that is imminent. The County Administration has set aside two areas as nature reserves, partly the delta in the inner archipelago, partly the area Brännsågen - Oslättsfors. We hope to study the area's butterfly fauna during 1997 using modern technology. The Testebo River delta is already today an unpolished diamond that even extremely few Gävle residents have ever noticed. Here one can truly speak of a "nature park" in the middle of the city. In comparison with the Testebo delta, Stockholm's much-publicized national urban park appears as merely "a park," while the delta is truly a living wilderness - in the middle of the city! One can only hope that Peter Ståhl and Jonas Lundin at the Environmental Office and the County Administration can develop a management plan that can optimally benefit both animal and plant life as well as opportunities for nature studies for us Gävle residents.

What Happened to the Butterflies in 1996?

Clas Källander and Johan Höjer have, as usual, compiled the previous year's butterfly reports. Between the lines, one can discern a certain irritation with the magazine's late publication from Mr. Källander. More effort then for next year's issue! My hope for a yearbook in February is based on manuscripts by the latest in January - from everyone. You will be collecting reports to Johan about the butterflies during 1997!!!!!

50th Anniversary.

From Lars Sjölin, I have obtained a lecture on "The butterflies of the Gävle district" which our patriarch in butterfly research, Ragnar Östlund, held at the Friends of Nature association in March 1947, i.e., exactly 50 years ago. Most things remain the same from that time, even though we have now refined our investigation methods significantly with today's technology and knowledge. Today we easily find more species in Gästriklad in one season than Ragnar managed in an entire lifetime. However, the information about the butterfly fauna in the Gävle district during the 1930s, 1940s, and 1950s is invaluable as comparison material for our investigations today.

The Nettle Butterfly Nisse and His Friends

Lena von Strokirch is currently producing a puppet theater performance about a nettle butterfly's life from egg to adult butterfly. Read more about this later in this issue.

I am myself delighted with ambitious people who wholeheartedly engage in the work of telling and instructing our fellow citizens with knowledge about our dear insects.

Butterflies as Advertising Tools

Surely most of us have noticed that all sorts of companies and organizations in recent years have utilized our beautiful butterflies in advertising for their activities. One becomes somewhat thoughtful when one sees which companies are using these beautiful creatures for their marketing. One must ask whether, for example, ASSI Domän's major investment in butterflies is rooted in their own insight that their sale-off of previously protected Domain Reserves must be compensated for or camouflaged in some way. It feels good that Gävle's own forestry company, Korsnäs AB, has not stooped to this low level but instead can receive an award for its environmental work.

Åsa Eriksson has in this issue collected some of all the advertisements into an attractive collage. I myself wonder a bit, though, why one is not satisfied with depicting real butterflies but must "improve" them with one's own scribbling.

Does Nature Have No Copyright?

Is there no copyright protection for nature? The adjacent "logo" for the Security Foundation is hardly a masterpiece.

Göran Sjöberg

Editorial discussing delays in Insectifera publication, environmental concerns regarding the Trösken railway project, international reflections on Africa and China, and local conservation initiatives at Testebå delta. Also marks 50 years since Ragnar Östlund's 1947 butterfly lectures and highlights cultural promotion of insects through puppet theater and commercial advertising.
Extracted text

Redaktörens sidor

Så är ännu en årgång, den 5:e, av Insectifera producerad.
Som vanligt har ambitionen att ge ut tidskriften till
sommarledigheten misslyckats. Förhoppningsvis kan dock dessa
våra skriverier bereda Er läsare såväl kunskap som glädje i
sensommarhettan eller blir det höstsvalkan ?

Vad har då hänt på insektsfronden sedan vårt förra nummer,
dvs under 1996, och vad kan vi förvänta oss av 1997 ? Dessa
frågor besvaras bäst av Clas Källanders och Johan Höjers
artiklar om 1996 års fjärilsäsong.

Trösken - järnvägsspåret
Beträffande följetongen om Tröskenspåret gäller följande:

Något besked om spårsträckningen har vi inte fått. Med stor
sorg har vi dock sett att Banverkets chef Monica Andersson
avgått. Vi såg hennes utnämning som en garanti för att inte
oersättliga naturvärden skulle gå förlorade för att några

”" jäktade företagsledare skulle kunna ta sig mellan Sundsvall
och Stockholm någon minut snabbare. Några andra lär väl
knappast ha råd att åka på de dyra snabbtågen om inte SJ
ändrar sin nuvarande segregerande politik. Personligen har
jag full förståelse för Monicas avgång efter att ha tagit
del av bara en del av de omöjliga uppgifter hon ålagts från
kommunikationsdepartementet och dess ministerstyrande chef.
Det är nog inte bara de anhöriga till Estoniaoffren som
undrar hur länge denna vet-bäst-politik skall fortgå. Vem
betalar alla kostnader besluten i olika frågor innebär, från
övertäckning av sjunket skepp till storslagna trafikleder
med broar och tunnlar ? Nog har i alla fall jag svårt att
förstå hur dessa miljardinversteringar skall kunna betalas
med järnvägsbiljetter och godsfrakter. Det är verkligen
rakryggat att lämna posten som chef för detta när man inte
själv kan ta ansvar för beslut som fattas över ens huvud.
Tänk om fler chefer kunde göra så när de ser att direktiven
är ohållbara. De flesta väljer dock uppenbarligen att sitta
kvar och trixa med olika konton eller utlösa de nu så berömda
fallskärmarna.

I detta perspektiv känns det skönt att vi kunde ge vårt
miljöpris Guldvingepriset till en annan person som vågat stå
upp för en åsikt och tala om vad han tycker är rätt och fel.
Tänk om fler vågade göra som Monica Andersson och vår Guld-
vingeprisvinnare Hans Lundberg. Då kanske vi kunde se något
mer förhoppningsfullt på framtiden.

Just nu tycker jag nog att det ser mörkt ut på alltför många
håll. Det är lite konstigt att man nu när det elektroniska
kommunikationssamhället helt och hållet håller på att ta över
det gamla sättet att kommunicera med post och det allra älsta
sättet, genom att förflytta själva beslutsfattarna, - just då
bygger man ut järnvägsnätet till fantastiska kostnader. Det
vettigaste idag vore väl att göra tågresandet verkligt
billigt. Det skulle kunna ge ett uppsving till nästa stora
bransch upplevelseindustrin, d v s turismen. Med dagens
tågpriser lär dock tyvärr bilen stå sig gott även i framtiden
även om vi tyvärr inte ser ut att kunna köpa svenska enkla
bränslesnåla normalbilar nu när såväl Volvo som SAAB enbart
väljer att tillverka lyxiga tungviktare.

Afrika

Globalt sett är utvecklingen i Kongobäckenet med Mobotos
söderfallande Zaire intressant. Kanske kan den nye ledaren
Kabila öppna detta otroligt intressanta land för fler
besökare. Det låter ju också bra att han ämnar återta det
gamla namnet Kongo för detta väldiga rike i Afrikas hjärta.
Mobotots namn "Zaire" är ju ett Portugisiskt namn medan
Kongo är det ursprungliga afrikanska namnet ! Kanske hinner
en av de bästa kännarna av afrikas fjärilar, dansken Torben
Larsen göra en fauna även över Kongos dagfjärilar "Butter-
flies of Kongo" när han nu snart är klar med "Butterflies of
West Afrika". Hans bok "Butterflies of Kenya" är ju en av de
allra trevligast fjärilsböcker som utgivits. Kanske kan svar
på denna fråga ges vid det nu pågående Dagfjärilssymposiet i
Nairobi där ABRI dvs African Butterfly Research Institute
inbjudit gräddan av jordens dagfjärilsexperter. Själv hoppas
jag att mina vänner inom deltagarskaran kan ge mig ett
ytterligare tillskott till min egen Afrikanska dagfjäril-
samling. I nästa Insectifera hoppas jag också kunna ge ett
referat från detta möte.

Beträffande Afrika borde det snart vara dags att bryta upp
de gamla kolonialgränserna. Det är verkligen hemskt hur
européernas gränser, som pådyvlats de många olika afrikanska
folken, ställt till det för denna vår moderkontinent.

Kina

I detta nummer har vår globetrotter Claes Eliasson skrivit
om sin resa till Kina 1989. Det är ju lite av ett ödets

ironi att Kinas store lille ledare efter Mao nu äntligen
dragit sin sista suck. Som ansvarig för ett oändligt antal
dödade kineser och ett helt lands ockupation är det knappast
något att sörja eller fira. Frågan är vad som kommer efter.
Själv är jag nästan årsbarn med Kinas invasion av Tibet under
befäl av den lille Deng. Mina besök i de tibetanska flykting-
lägren i Nepal har gjort mig mycket pessemistisk om dessa
tibetaners framtid.

I mina ögon ser det verkligen mörkt ut med den miljard
kineser som finns, inte bara runt knuten utan redan inne i
dess helgedomar i den mån dessa överhuvud taget längre finns
kvar. Det enda ljuset är väl den fantastiske Dalai Lama. Man
kan inte nog förvåna sig över denne mans tålamod och framtids-
tro. Vi får väl se hur det kommer att gå i Hong Kong. Beträff-
ande Hong Kongs dagfjärilsfauna har jag själv en speciell
anknytning till denna. Den enda boken om Hong Kongs dag-
fjärilar har skrivits av Major J.C.S. Marsh. Genom en rad
lyckliga omständigheter och vänligt tillmötesgående från
Major Marsh änka ingår numera större delen av hans fjäril-
samling i min egen världssamling av dagfjärilar.

Testeboån

På hemmafronten är det nu Testeboprojektet som närmast står
för dörren. Länsstyrelsen har avsatt två områden som natur-
reservat, dels deltat i inre fjärden, dels området Brännsågen
- Oslättsfors. Vi hoppas kunna studera områdets fjärilsfauna
under 1997 med hjälp av modern teknik. Testeboåns delta är
redan idag en oslipad diamant som t o m ytterst få Gävlebor
någonsin uppmärksammat. Här kan man verkligen tala om en

"naturpark" mitt i stan. I jämförelse med Testeboåns delta
framstår Stockholms omskrivna nationalstadspark som just "en
park" medan deltat verkligen är en levande vildmark - mitt i
stan ! Det är bara att hoppas att Peter Ståhl och Jonas
Lundin på Miljökontoret och Länsstyrelsen kan få till en
skötselplan som optimalt kan gynna såväl djur- och växtlivet
som möjligheterna till naturstudier för oss Gävlebor.

Vad hände med fjärilarna 1996 ?

Clas Källander och Johan Höjer har som vanligt sammanställt
föregående års fjärilsrapporter. Mellan raderna kan man skönja
en viss irritation över tidskriftens sena publicering hos herr
Källander. Skärpning alltså till nästa års nummer ! Min för-
hoppning om en årsskrift i februari bygger på manus senast
under januari - från alla. Ni samlar väl rapporter till Johan
om dagfjärilarna under 1997 !!!!!

50 - årsjubileum.

Av Lars Sjölin har jag fått tag i ett föredrag om "Gävle-
traktens dagfjärilar" som vår urfader på fjärilsfronten,
Ragnar Östlund höll hos Naturvännernas förening i mars 1947,
dvs för exakt 50 år sedan. Det mesta är sig likt från den
tiden även om vi nu förfinat undersökningsmetoderna högst
avsevärt med dagens teknik och kunnande. Med lätthet hittar
vi idag i Gästrikland fler arter på en säsong än vad Ragnar
mäktade med under ett helt liv. Uppgifterna om fjärilsfaunan
i Gävletrakten under 1930-, 1940- och 1950-talen är dock
ovärderliga som jämförelsematerial till våra undersökningar

idag.
Nässelfjärilen Nisse och hans vänner

Lena von Strokirch uppför för närvarande ett dockteaterföre-
ställning om en nässelfjärils liv från ägg till fullbildad
fjäril. Läs mer om detta längre fram i detta nummer.

Själv gläds jag mycket åt ambitiösa personer som med hela
sin skäl engagerar sig åt arbetet med att berätta och glädja
våra Ömysta med kunskaper om våra kära insekter.

Fjärilar som reklampelare

Säkert har de flesta av oss upptäckt att allsköns företag och
föreningar under senare år utnyttjat våra vackra fjärilar i
reklamen för sin verksamhet. Nog blir man lite betänksam när
man ser vilka företag som utnyttjar dessa vackra djur för sin
marknadsföring. Man måste fråga sig om exempelvis ASSI Domäns
stora satsning på fjärilar bottnar i en egen insikt att deras
utförsäljning av tidigare skyddade Domänreservat måste kom-
penseras eller kamoufleras på något sätt. Det känns skönt att
Gävle eget skogsföretag, Korsnäs AB, inte fallit till denna
låga nivå utan tvärt om kan erhålla pris för sitt miljöarbete.

Åsa Eriksson har i detta nummer samlat en del av alla annonser
till ett läckert kollage. Själv undrar jag dock lite när man
inte nöjer sig med att avbilda riktiga fjärilar utan måste
"förbättra" dem med eget kladd.

Har naturen ingen copyright?

Saknas upphovsskydd för naturen ?
Vidstående "logo" för Trygghets-
stiftelsen är knappast någon höjdare.

Göran Sjöberg

Download issue: