Insects in Literature 7: Verner Aspenström

Insectifera 1997, Vol 5, (1997), pp 66
Authors
English translation auto-generated by AI from the scanned Swedish original — may contain errors.

Drawing:

The Geometer Caterpillar

I stretch myself out from my cherry leaf
and gaze toward eternity:

eternity is far too vast today,
far too blue and thousand-mile.

I think I will stay on my cherry leaf

and measure out my green cherry leaf

From "Litania" 1952

Åsa Eriksson

The Butterfly

Flightiness' style is ill-regarded
but the butterfly employs it.

Stockholm is a steady city,
built of brick and iron girders.

You walk on the street. It begins to sway.
You are struck by strange gusts of wind.

Who carries on his back

these wavering stone heaps, this earth?

A butterfly that in its ill-regarded style
wanders in space around?

From "Trappan" 1964

Werner Aspenström in our hearts
by Gunilla Jansson

The Burying Beetle and a Butterfly

All around is summer with tall grass

and tumbling beetles.
Dandelions puff their white smoke
over the fluttering wooden crosses.
The burying beetle bores with its spade

deeper down into the sand,

arranges the fir-branch bed for its guest.
It knows nothing of summer's moment.
A butterfly flutters by

and flutters by again

in mother-of-pearl dress.

Slowly it rises from the cave,
feels suddenly all the earth's beauty
and pain.

From "Litania" 1952

When the editor, in preparation for this issue of Insectifera, asked me to suggest poems and prose depicting insects and butterflies, my thoughts turned naturally to the author and artist of life Werner Aspenström. Aspenström has received particular attention in recent months due to his passing in January this year. His Collected Poems sold out at the book fair in February within the span of an hour, his books have been in high demand at libraries, and he has been sought after at antiquarian bookshops. I made this discovery when the editor assigned me to write a few lines about this beloved author and also member of the Academy, and in connection with this I wished to acquaint myself more closely with his literature.

Aspenström's popularity is not surprising. He has strong roots in the Swedish national spirit. No one has depicted Swedish nature in such a concrete and brilliant manner as he has. Natural motifs came to accompany him throughout his entire authorship. In the poetry collection Poems Beneath the Tree (1956), in which he reveals himself as an imaginative nature romanticist, natural motifs are decisive.

An insect lover and entomologist reads Aspenström with great benefit. In Aspenström's lyric poetry we encounter the world of insects. The concrete and insignificant are brought forth into the light and become art and great poetry. The perspective is often from below, as in the small poem about the geometer caterpillar from Litania (1952), which can be enjoyed below together with an illustrative interpretation by Åsa.

Werner Aspenström was a true ecologist with an eye for the larger connections and the unity of existence. He directed his loyalty toward the heavy and earth-bound gray stone and the modest spruce bush instead of floating away in flights of fancy. "After having read 73 (excellent) poems about Icarus, I wish to put in a word for his country cousin the boy Graystone, left behind in the meadow," he says in the poem Icarus and the Boy Graystone (from Poems Beneath the Tree 1956).

I first became acquainted with Aspenström when I read his childhood memoir The Stream from 1958. Here we encounter symbols laden with mysticism, images and legends from Swedish high summer in a Bergslagen village: the red-topped cow, the forest, the cloud and the lake, water porridge, herring and potatoes, the pulled-out sofa in the cottage kitchen, childhood's stream that swirling finds its way through the uneven terrain and finally in a dizzying thought unites itself with the great Atlantic. Here too, as in the poem about the boy Graystone, the small and seemingly insignificant are given force and weight and placed in a larger context.

"I set these things aside, and what remains is simple starlight, in which all things are contained." With these weighty words, which indicate a direction for the future, Aspenström concludes his brilliant childhood memoir The Stream. Aspenström holds a rightful place in the hearts of every modern ecologist and nature lover.

Gunilla Jansson surveys Swedish author and poet Verner Aspenström's treatment of insects in his literary work, particularly in collections such as *Letania* (1952) and *Trappan* (1964). The article reproduces three of his poems featuring insects—"The Measuring Worm," "The Butterfly," and "The Burying Beetle and a Butterfly"—illustrating his ecological perspective and gift for elevating the mundane and overlooked to poetic significance. Aspenström's deep naturalism, evident in works like his 1958 memoir *Bäcken*, reflects a singular commitment to interconnection and the wholeness of the natural world.
Extracted text

66

Insekter i Litteraturen = 7 . Verner Aspenström

Teckning:

Mätarlarven

Jag sträcker mig ut från mitt körsbärsblad
och spanar mot evigheten:

evigheten är alldeles för stor idag,
alldeles för blå och tusenmila.

Jag tror jag stannar på mitt körsbärsblad

och mäter upp mitt gröna körsbärsblad

Ur "Letania" 1952

z ,
Åsa BEriksson

Fjärilen

Fladdrighetens stil är illa ansedd
> men fjärilen använder den.

Stockholm är en stadig stad,
byggd av tegel och järnbalkar.

Du går på gatan. Den börjar gunga.
Du träffas av underliga vindkast.

Vem bär på sin rygg

dessa vacklande Sstenhögar, denna jord ?

En fjäril Som i sin illa ansedda stil
irrar 1 rymden omkring ?

Ur "Trappan" 1964

Werner Aspenström i våra hjärtan
av Gunilla Jansson

Dödgrävaren och en fjäril

Runtom är sommar med högt gräs

och tumlande skalbaggar.
Maskrosorna puffar sin vita rök
över de flagnande träkorsen.
Dödgrävaren borrar med spaden

sig djupare ner i sanden,

reder granrisbädden åt sin gäst.
Ingenting vetg han om sommarens stund.
En fjäril fladdrar förbi

och fladdrar ånyo förbi

i pärlemordräkt,

Sakta reser han sig ur grottan,
känner med ens all jordens fägring
och smärta.

Ur "Letania" 1952

När redaktören inför utgivningen av detta nummer av Insectifera bad mig ge tips på dikt och
prosa som skildrar insekter och fjärilar föll mina tankar osökt på författaren och
levnadskonstnären Werner Aspenström. Aspenström har rönt särskilt stor uppmärksamhet de
senaste månaderna i och med sin bortgång i januari i år. Hans Samlade dikter såldes slut på

bokrean i februari inom loppet av någon timme, på biblioteken har hans böcker varit flitigt
utlånade och på antikvariaten har han varit efterfrågad. Denna erfarenhet gjorde jag, när jag av
redaktören fick i uppdrag att skriva några rader om denne omtyckte författare och tillika
Akademiledamot, och i samband därmed ville bevandra mig lite närmare med hans litteratur.

Aspenströms popularitet är inte förvånande. Han har en stark förankring i den svenska
folksjälen. Ingen har som han på ett så konkret och lysande sätt skildrat den svenska naturen.
Naturmotiven kom att följa honom under hela hans författarskap. I diktsamlingen Dikter under
trädet (1956), där han visar sig som den fantasirike naturromantikern, är naturmotiven
avgörande.

En insektsälskare och entomolog läser Aspenström med stor behållning. I Aspenströms lyrik
får vi nämligen möta insekternas värld. Det konkreta och obetydliga lyfts fram i ljuset och blir
till konst och stor dikt. Perspektivet är ofta underifrån som i den lilla dikten om mätarlarven ur
Litania (1952), som kan avnjutas här nedan tillsammans med en illustrativ tolkning av Åsah.

En sann ekolog med sinne för de hela sambanden och tillvarons enhet var Werner
Aspenström. Han satte sin trohet till den tunga och jordbundna gråstenen och den anspråkslösa
granbusken i stället för att sväva ut i flyktdrömmar. ”Efter att ha läst 73 (förträffliga) dikter om
Ikaros önskar jag lägga ett ord för hans lantlige kusin gossen Gråsten, kvarlämnad på ängen”,
säger han i dikten Ikaros och gossen Gråsten (ur Dikter under trädet 1956).

Min första bekantskap med Aspenström gjorde jag när jag läste hans barndomsskildring
Bäcken från 1958. Här får vi möta mystikladdade symboler, bilder och legender från den
svenska högsommaren i en bergslagsby: den rödkulliga kon, skogen, molnet och sjön, vattgröt,
sill och potatis, utdragssoffan i torparköket, barndomens bäck som virvlande letar sig fram i
den ojämna terrängen och till slut i en svindlande tanke förenar sig med den stora Atlanten.
Även här, i likhet med dikten om gossen Gråsten, ges det lilla och till synes obetydliga kraft
och tyngd och sätts in i ett större sammanhang.

”Jag lägger dessa ting åt sidan, och kvar blir det enkla stjärnljuset, i vilket allt finns
innefattat.” Med dessa mättade ord, som anger en färdriktning inför framtiden, slutar
Aspenström sin lysande barndomsskildring Bäcken. Aspenström har en given plats i hjärtat hos
varje modern ekolog och naturälskare. 67

Download issue: