Editor's Pages

Insectifera 1999, Vol 7, (1999)
Authors
English translation auto-generated by AI from the scanned Swedish original — may contain errors.

The Editor's Pages
INSECTIFERA 1999 NO. 1

A new year has begun. On the insect front in Gästrikland, not much has happened so far. Stoneflies and springtails got going during a few warm days in February. However, snow still lay heavy over large parts of the province in early May following what was perhaps the century's—or even the millennium's—heaviest snowfall on December 5–7, 1998 when we received 130 cm of snow in 2 days! Whether all this snow is for good or ill for our insects remains to be seen. We had scarcely any frost at all, so at least mice and voles should have had a pleasant winter in their warm tunnels, well protected from foxes and owls. As this is being written at the end of May, the snow has almost completely disappeared. That voles and mice had a good time is now easy to see. It looks as though a little rogue tiller had wandered around on our meadow during the winter! Certainly, a good many larvae and pupae in the soil have become vole and mouse food.

As I sit now gazing out over the stillness of our butterfly garden, where only a few marsh tits with their short trills break the silence, I cannot help but think of the wet but intense "summer" of 1998 with the 9th Swedish Entomological Meeting as the year's entomological highlight.

This annual meeting was also the largest event our young society has engaged in. Had we known what a wet summer 1998 would bring, we might perhaps have worried even more. As it is, we have experienced that everything went well nonetheless, and I want to take this opportunity to thank all the positive letters we received from participating entomologists throughout Sweden. For me as chairman, it naturally feels good that it is all now "over," but one can certainly still feel the warmth that so many of the participants expressed at the meeting. It will be pleasant to go to the Öland meeting on June 18 and just "be there."

I have now been chairman of the society for its first 7 years. These have been exciting and intensive years with many contacts with entomologists in both our province and the country as a whole, not to mention all the letters that have streamed in from virtually all over the world. Unfortunately, much time has been spent on the struggle against Banverket to save the Grinduga–Trösken area. However, this has also resulted in our confirming, through investigations that the society's members have conducted in the area, that the Grinduga–Trösken area occupies a special place in this part of the country regarding species worthy of protection.

I wish, as chairman of the society, with this issue of Insectifera, to thank you members for these 7 years. From next year the chairmanship should be taken over by someone else. I also believe that it is an advantage if this position "circulates" among the society's members to allow room for new ideas to emerge.

In our society we have not had a heavy bureaucratic organization with a nominating committee etc. At present, I am experiencing this for the first time as a shortcoming. How shall we arrange the succession in the society? I therefore wish to put forward some personal candidates for the new board so that the society's members have some names to consider ahead of a delayed annual meeting in the autumn.

I propose and hope that our vice chairman Ulf Nylander is willing to take the helm for our society for some years to come. Johan has stated that he would be happy to continue as secretary and that he hopes to have more time for society work now that he has scaled back his commitment to SNF. Björn Belfrage has promised to serve as treasurer if the society wishes. Gunnar and Clas continue as deputies. I would also be pleased to see Åsa or Krister take a position. I can imagine continuing as editor of the journal if the society's members wish this.

In the spring of 1998, the question of expanding the society to also include entomologists in Hälsingland came up. When we discussed seven years ago which area should be included in our newly formed society, I and several others felt that we should limit the area to the parts we ourselves knew, namely Gästrikland. Several of our neighboring societies—Dalarna, Uppland, Sörmland, Närke, Östergötland etc.—also each cover their respective provinces.

For a long time there has indeed been a "Norrlands Entomological Society" in Umeå. Since this society during the years it has existed has never invited people residing in Gästrikland—such as those who subscribed to Entomologisk Tidskrift—to any meetings, we in Gästrikland have also not felt connected to this society. This could of course be because they do not think Gästrikland belongs to Norrland, which I can actually have some understanding for. These and other aforementioned circumstances led us, when we formed our society in 1993, not to include Hälsingland.

Administratively, Hälsingland and Gästrikland have belonged together for centuries in Gävleborg County. Economically and socially, Gästrikland has since the 1500s had very close connections with Bergslagen, that is, Dalarna, Västmanland and Uppland. This cooperation has resulted during 1998, in matters including taxation where I myself work, in Dalarna, Gästrikland and Hälsingland forming a common region. Perhaps this would be something to discuss among us entomologists in these provinces as well. It increasingly seems questionable whether we can sustain an entomological society in each province. Perhaps we could open a discussion about cooperation?

The plans for a "Supplement" to Insectifera remain, and the first issues will come out during 1999. The first is presented below where Ulf Nylander describes a group of fantastic weevils from the Philippines. I myself hope in the coming years to be able to devote most of my free time to the butterflies of our earth. It is hoped that this can result in some articles in future issues of Insectifera. The monumental work "Systema Rhopalocera" can hopefully be completed in 2000 or 2001. It should be around 1000 pages with a systematic list of all approximately 50,000 species, subspecies and forms of butterflies on our earth, with information about where each of these flies on our earth.

Finally, as chairman, I particularly want to thank Clas and Johan for your work on documenting the butterfly fauna of Gästrikland during the years the society has existed. Warm thanks also to all who have provided information on insect finds in Gästrikland during these years. Warm thanks also to Karl Källander for his travel account from the Himalayas. I can also promise here that in the next Insectifera, Karl will continue to tell about his travels in South America!

Colias ponteni, has anything happened since last time??

Regular readers may remember my article about the mysterious alpine butterfly Colias ponteni which I told about a couple of years ago. This article has resulted in quite a lot of activity around the world. From a Japanese person completely unknown to me who obtained the journal in Germany came an exciting letter. He had at his own expense translated my long article into Japanese and then set off to Tierra del Fuego to try to rediscover the insect at the locations I specified in my article!!!!

Quite unbelievable—here one writes a small article in a Swedish local journal that causes a Japanese person to travel around the world. These Japanese never cease to amaze one. The place where I suspect that Kinberg or Ponten possibly may have taken Colias ponteni my Japanese friend unfortunately could not reach. It was terrain far too impossible to traverse by land. He did, however, manage to catch and purchase a large number of insects, including many Colias. However, no local collectors knew of this remarkable Colias ponteni. This possibly suggests that it may have been taken further north and therefore purchased by someone from a member of the Eugenie's crew on their visit to Port Famine.

One can equally well interpret this as the insects coming from some completely different place—why not Hawaii, as Ponten himself indicated to Wallengren when the latter described the insects.

When I wrote my article there were 6 examples of the species. Today we have 8 examples! 2 examples, a male and a female, have been added. These insects, however, are not freshly caught but have been found at the BMNH in London. One example was found according to

One can then suppose that he obtained it from Wallengren or ..... The mystery deepens regarding this remarkable insect. My Japanese friend has promised that he will make a larger expedition to the areas around the Strait of Magellan next winter!

Göran Sjöberg

In this editorial, departing chairman Göran Sjöberg reflects on the Gästrikland society's seven years (1993–1999) and the successful 9th Swedish Entomological Meeting held in summer 1998 despite unusually wet weather. Record snowfall in December 1998 is assessed for potential impacts on overwintering insects. Sjöberg proposes Ulf Nylander as successor, discusses proposed expansion to include Hälsingland, and reports continuing research into the mystery of Colias ponteni, with a Japanese colleague now undertaking expeditions to southern South America.
Extracted text

Redaktörens sidor
INSECTIFERA 1999 NR 1

Ett nytt år har tagit sin början. På insektfronten har det i Gästrikland ännu så länge inte hänt särskilt
mycket. Snösländor och hoppstjärtar kom igång under några varma februaridagar. Snön låg dock
ännu i början av maj tung i stora delar av landskapet efter århudradets eller kanske t o m
årtusendets häftigaste snöfall den 5 - 7 dec 1998 då vi fick 130 cm snö på 2 dygn! Huruvida all
denna snö är av godo eller ondo för våra insekter återstår att se. Vi hade knappast någon tjäle alls
så åtminstone möss och sorkar bör ha haft en trivsam vinter i sina varma gångar väl skyddade från
rävar och ugglor. När detta skrivs i slutet av maj har snön nästan helt försvunnit. Att sorkar och
möss haft det bra är nu lätt att se. Det ser ut som en liten jorsfräs herrelöst irrat runt på vår äng
under vintern I! Säkert har nu en hel del iarver och pupper i jorden blivit sork- och musmat.

När jag nu sitter och blickar ut över stillheten på vår fjärilsäng, där endast några tofsmesar, med
sina korta drillar bryter tystnaden, kan jag inte låta bli att tänka på den blöta men intensiva
"sommaren" 1998 med det 9:e Svenska Entomologmötet som årets entomologiska höjdpunkt.

Detta årsmöte var också det största evenemang vår unga förening engagerat sig i. Hade vi vetat
vilken blöt sommar 1998 skulle bjuda på hade vi kanske ha oroat oss än mer. Nu upplever vi dock
att det hela trots allt gick bra och jag vill passa på detta tillfälla att tacka för alla positiva brev vi fått
från deltagande entomologer runt om i Sverige. För mig som ordförande känns det naturligtvis skönt
att det hela nu "är över" men visst kan man ännu känna den värme som så många av deltagarna
gav uttryck för vid mötet. Det skall bli skönt att åka till Ölandsmötet 18 juni och bara "vara med".

Jag har nu varit ordförande i föreningen under dess 7 första år. Det har varit spännande och
intensiva år med många kontakter med entomologer i såväl vårt landskap som i landet i övrigt för
att nu inte tala om alla brev som strömmat in från snart sagt hela världen. Tyvärr har mycket tid
åtgått till kampen mot Banverket för att rädda Grinduga - Tröskenområdet. Detta har dock samtidigt
medfört att vi fått bekräftat, genom de undersökningar som föreningens medlemmar genomfört i
området, att Grinduga-Tröskenområdet intar en särställning i denna del av landet när det gäller
skyddsvärda arter.

Jag önskar som ordförande i föreningen, med detta nummer av Insectifera, tacka Er medlemmar
för dessa 7 år. Till nästa år bör ordförandeposten övertas av någon annan. Jag tror dessutom att
det är en fördel om denna post "vandrar runt" bland föreningens medlemmar för att ge möjlighet för
nya idéer att komma fram.

| vår förening har vi inte haft någon tung byråkratisk organisation med valberedning osv. I nuläget
upplever jag nog detta för första gången som en brist. Hur skall vi ordna successionen i föreningen?
Jag vill därför framföra några personliga kandidater till den nya styrelsen för att föreningens
medlemmar skall ha några namn att fundera över till ett försenat årsmöte till hösten.

Jag föreslår och hoppas att vår vice ordförande Ulf Nylander vill åta sig rodret för vår förening under
några år framåt. Johan har meddelat att han gärna kvarstår som sekrerterare och att han hoppas
få mer tid för föreningsarbetet när han nu trappat ner på sitt engagemang i SNF. Björn Belfrage har
lovat att ställa upp som kassör om föreningen så vill. Gunnar och Clas kvarstår som suppleanter.
Själv ser jag också gärna att Åsa eller Krister tar en plats. Jag kan tänka mig att kvarstå som
redaktör för tidskriften om föreningens medlemmar vill detta.

Under våren 1998 har frågan om en utökning av föreningen till att även omfatta entomologerna i
Hälsingland kommit på tal. När vi för 7 år sedan diskuterade frågan om vilket område som skulle
ingå i vår nybildade förening ansåg jag och flera med mig att vi skulle begränsa området till de delar
vi själva kände till, dvs Gästrikland. Flera av våra närliggande föreningar, Dalarna, Uppland,
Sörmland, Närke, Östergötland etc omfattar ju också respektive landskap.

Sedan länge fanns i och för sig "Norrlands Entomologiska Förening" i Umeå. Eftersom denna
förening under de år den funnits aldrig kallat de personer med hemvist i Gästrikland som
exempelvis prenumererat på Entomologisk Tidskrift till något möte har vi i Gästrikland heller inte
känt oss knutna till denna förening. Det kan naturligtvis bero på att de inte tycker att Gästrikland
hör till Norrland, vilket jag i och för sig också kan ha viss förståelse för. Bl a dessa ovan relaterade
förhållanden gjorde att vi, när vi bildade vår förening 1993 inte tog med Hälsingland.

Administrativt sett har Hälsingland och Gästrikland sedan århundraden hört ihop i Gävleborgs län.
Ekonomiskt och socialt har Gästrikland sedan 1500-talet haft mycket nära förbindelser med
Bergslagen, dvs Dalarna, n Västmanland och n Uppland. Detta samarbete har under 1998, på

bl a skatteområdet där jag själv arbetar, resulterat i att Dalarna, Gästrikland och Hälsningland bildat
en gemensam region. Kanske skulle det vara något att diskutera även för oss Entomologer i dessa
landskap. Det framstår som alltmer tveksamt om vi orkar med en entomologisk förening i varje
landskap. Kanske kunde vi ta upp en diskussion om ett samarbete ?

Planerna på "Supplement" till "Insectifera" kvarstår dock och de första numren kommer ut under
1999. Det 1:a presenteras nedan där Ulf Nylander beskriver en grupp fantastiska vivlar från
Filippinerna. Själv hoppas jag under kommande år få möjlighet att ägna det mesta av min fritid åt
vår jords dagfjärilsftauna. Förhoppningsvis kan detta resultera i några artiklar i kommande nummer
av Insectifera. Mastodontverket "Systema Rhopalocera" kan förhoppningsvis bli klart år 2000 eller
2001. Det bör bli runt 1000 sidor med en systematisk förteckning över alla de c:a 50 000 arter,
underarter och former av dagfjärilar på vår jord med uppgifter om var någonstans var och en av
dessa flyger på vår jord.

Jag vill slutligen som ordförande särskilt till Clas och Johan framföra ett tack för Era arbeten med
dokumentationen av Gästriklands fjärilsfauna under de år föreningen funnits. Ett varmt tack också
till alla som lämnat uppgifter om insektsfynd i Gästrilkand under dessa år. Ett varmt tack också till
Karl Källander för hans reseberättelse från Himalaya. Jag kan här också lova att i nästa Insectifera
fortsätter Karl att berätta om sina resor i Sydamerika !

Colias ponteni, har något hänt sedan sist ??

De trogna läsarna kommer kanske ihåg min artikel om den mystiska höfjörilen Colias ponteni som
jag berättade om för ett par år sedan. Denna artikel har medfört en hel del aktiviteter runt om i
världen. Från en för mig helt okänd japan som fått tag i tidskriften i Tyskland kom ett spännande
brev. Han hade på egen bekostnad översatt min långa artikel till japanska och sedan begivit sig
iväg till Eldslandet för att försöka återfinna djuret på de platser jag angivit i min artikel !!!!

Helt otroligt, här skriver man en liten artikel i en svensk lokal tidskrift som får en japan att resa
jorden runt. Dessa japaner upphör aldrig att förvåna en. Det ställe där jag förmodar att Kinberg eller
Ponten eventuellt kan ha tagit Colias ponteni lyckades dock tyvärr min japanske vän inte nå. Det
var en alltför omöjlig terräng att ta sig fram landvägen. Han lyckades dock fånga och köpa ett stort
antal djur, bl a många Colias. Inga lokala samlare kände dock till denna märkliga Colias ponteni.
Detta talar möjligen för att den kan vara tagen längre norrut och därför köpt av någon medlem i
FEugenies besättning vid deras besök i Port Famine.

Man kan i och för sig lika gärna tolka detta som att djuren kommer från någon en helt anna plats,
varför inte Hawaii som ju Ponten själv angivit till Wallengren när denne beskrev djuren.

När jag skrev min artikel fanns 6 ex av arten. Idag har vi 8 ex ! 2 ex, en hane och en hona har
tillkommit. Dessa djur är dock inte nyfångade utan har hittats på BMNH i London. I ex hittades enl

Man kan ju då förmoda att han fått den av Wallengren eller ..... Mystiken tätnar beträffande detta
märkliga djur. Min japan har lovat att han skall göra en större expedition till trakterna runt Magellans
sund nästa vinter !

Göran Sjöberg

Download issue: