New Butterflies in Sweden

Insectifera 1999, Vol 7, (1999)
Authors
English translation auto-generated by AI from the scanned Swedish original — may contain errors.

During 1998 we have inventoried nature and our collections of "wood whites" which have turned out to be two good species: Leptidea sinapis and reali. Both animals have been found both in nature and in our old collections from Gästrikland. See further Clas Källander's article on these species in this issue.

I myself think that this "new" species again raises the question of more or less good Swedish names for our butterflies. As far as I understand from Clas Källander's studies of these species during 1998 and my own experience, both our "old" wood white sinapis and the "new" wood white reali, which is the more common species, fly mainly in forest edges, along road verges and in sparse forest. L. sinapis apparently lives mainly on cock's comb while L. reali lives on bird's-foot trefoil. Suggestions for a Swedish name for the new butterfly include "meadow white."

I do not think this is a good suggestion. We have at least 6 species of the genus Leptidea, wood whites (Wood Whites in English). If the new species reali, which flies on more or less the same habitats as sinapis, is given the name "meadow white," the interpretation would have to be that the word "white" becomes the genus name for Leptidae. This would then be wrong since the name "white - whites" is already taken as the name for the entire family Pieridae. Clas has moreover hinted to me that the new "reali" is even more often found in forest edges and sparse forest than L. sinapis. This too speaks against the name meadow white being particularly good. I propose that we in Sweden, in keeping with our friends in England, honour P. Real, who more than 10 years ago made the astonishing discovery that this common butterfly was two species, by calling his butterfly "Real's wood white." Our old sinapis should then accordingly be called Linnaeus's wood white. See further below!

Is it not time for a comprehensive revision of the names of all Sweden's butterflies in connection with this? At the same time one could remove this business of "common, bastard, large and small etc.," that is, names that are vague, incorrect or diminutive. Why, for example, does the rare Hesperia comma have the name Common meadow skipper and the equally large Ochlodes venatus have the name Large meadow skipper? "Comma" should surely also in Swedish be called "Silverspotted meadow skipper." I realize of course that this will be an enormously large and perhaps demanding piece of work. With the debate on regional insects fresh in mind, one can only imagine how the waves of debate could roll. At the same time, this is stimulating and nothing one has any reason to shy away from.

I have myself worked for many years with Swedish names for at least our Holarctic butterflies. Problems quickly arise with how to handle the names of our common "typical butterflies" such as the Apollo butterfly, Aurora butterfly, Robber butterfly, Cabbage butterfly, Brimstone butterfly, Wood white, Map butterfly, Nettle butterfly, Admiral, Thistle butterfly, Meadow grass butterfly, Marbled white, Grayling, etc. Most of these are represented in Sweden by just one species. The Swedish name, however, refers most closely to the genus. We have several species of nettle butterflies, admirals, thistle butterflies, meadow grass butterflies, Apollo butterflies and so on. Can one in these cases call "our" species Linnaeus's nettle butterfly, Linnaeus's admiral etc. when the question arises of what our Swedish or European main species should be called? This of course presupposes that Linnaeus gave them their Latin names. This is almost always the case for these often common animals. For our 3 species of nettle butterfly one could then create the following names: Linnaeus's nettle butterfly, Kashmir nettle butterfly and American or Milbert's nettle butterfly. Since "our" nettle butterfly, A. urticae, flies in both North Africa and large parts of Asia, "European nettle" does not fit as a name. Asian nettle does not fit either for A. chashmiriensis since our urticae is also found in Asia.

Colias tyche?

I also want to throw down a gauntlet in this context and question some Latin names for our Nordic clouded yellows. I am thinking particularly of the "Pale clouded yellow" Colias nastes. During the many years I have collected clouded yellows from all over the world, I have found that my Colias nastes werdandi from Lapland do not look particularly like the nastes animals found in eastern Siberia, Alaska and Canada. When the first part of the grand Russian work on the former Soviet Union's butterflies was published a couple of years ago, it became fairly clear that there is at least one mystery here. I urge all those interested in something more than the animals that fly within our country's borders to obtain this wonderful book, part 1 of: GUIDE TO THE BUTTERFLIES OF RUSSIA AND ADJACENT TERRITORIES by among others V.K. Tuzov.

Our "nastes animals" should perhaps instead be called Colias tyche werdandi instead of Colias nastes werdandi. On the next page I show some pictures from my collection of Colias nastes and Colias tyche so that everyone can form their own opinion on where our Lappish animals belong. I might even venture to question whether our werdandi, which flies in a very small area in northernmost Lapland, at Kilpisjärvi in northern Finland and adjacent areas in Norway, should not actually be elevated to a more "distinct" animal. I do not want to go so far as to say that it is its own good species, but our werdandi does not at all resemble nastes animals from the easternmost Siberia and North America. They do not, however, quite resemble tyche animals either, which are somewhat more yellow on the undersides of the wings. The species Colias tyche also flies considerably further south and east, so there is room for a distinct species or subspecies in northernmost Europe.

I think our werdandi animals are very interesting. Hopefully this article can contribute to increased interest in this, one of our most remarkable animals. The animals east of the Kola peninsula towards the northern Urals resemble our werdandi and are now classified as tyche werdandi by the Russians in the above-mentioned book, while Vladimir Lukhtanov in his book from 1994 still placed this population within nastes.

I would also be very grateful for information on yellow and other "forms" of "tyche / nastes / werdandi / etc." The yellow form "christiernssoni," which Lampa described, is naturally close to my heart. My very good friend Yngve Christiernsson's uncle was a professional naturalist collector in the 19th century and found these yellow werdandi animals which Lampa called christiernssoni. In Collins's latest Field Guide "Butterflies of Britain and Europe," this yellow christiernssoni is presumed to be a hybrid between hecla and nastes. I do not believe this one bit. I believe it is a spontaneous yellow form that appears now and then in certain places, that is, a typical aberration. I am, as I said, very grateful for more information about yellow animals and other mysterious forms, of which I myself have several....

When we are on the subject of Nordic clouded yellows, questions have also arisen about whether our Colias hecla sulitelma is really a hecla or whether it should not simply be called Colias sulitelma, that is, be its own good species. Colias hecla is according to accepted practice circumpolar. The type specimens come from Greenland where the first specimens were described by Lefebvre in 1836. Unfortunately the specimens were thought to have been taken in Iceland, which is why the name hecla was chosen as the name for this beautiful butterfly. Colias hecla hecla is found around almost all of Greenland except along a small stretch on the southeastern coast facing Iceland. It is also absent from Iceland. Especially the female of these animals is quite different from the animals that fly in northern Canada and Alaska and particularly different from Siberian and northern Scandinavian animals.

What further complicates this is that between Greenland and Siberia there also fly some animals that have been described as "good species": Colias maedi, Colias viluiensis and Colias hyperborea. At present it is impossible to determine whether our hecla sulitelma is really the same species as the hecla hecla that Lefebvre described. It will be interesting to follow what results future DNA analyses can reveal. We who regard clouded yellows as the most pleasant and beautiful butterflies we have on our earth look with great anticipation and expectation to the work that Jan Haugum is currently carrying out on the world's clouded yellows. With Jan's and A.M. Low's excellent books on Troides and Ornithoptera in mind, one can reasonably expect a fine book work.

In the next issue of Insectifera I will probably show various "heclas" from Lapland to Greenland via Siberia and North America where all can themselves wonder about the difficulty of what constitutes good species or just subspecies, forms, aberrations, hybrids etc.

Göran Sjöberg

Editor Göran Sjöberg advocates for comprehensive revision of Swedish butterfly nomenclature, prompted by the discovery that "Wood White" butterflies comprise two species: Leptidea sinapis and L. reali. He proposes honoring discoverers in species names (e.g., "Real's Wood White" for reali) and highlights nomenclatural problems in Nordic alpine Colias species, notably questioning whether Scandinavian populations called C. nastes werdandi should be reclassified as C. tyche werdandi or recognized as a distinct taxon. He also questions whether the Greenlandic C. hecla hecla and Nordic C. hecla sulitelma represent the same species.
Extracted text

"Nya dagfjärilar i Sverige"

Under 1998 har vi inventerat naturen och våra samlingar på "skogsvitvingar” som ju visat sig var två goda arter
Leptidea sinapis och reali. Båda djuren har påträffats såväl i natren som i våra gamla samlingar från
Gästrikland. Se vidare Clas Källanders artikerl om dessa arter i detta nummer.

Själv tycker jag att denna "nya" art åter aktualiserar detta med mer eller mindre bra svenska namn på våra
dagfjärilar. Såvitt jag förstår av Clas Källanders studier av dessa arter under 1998 och mina egna erfarenheter
flyger såväl vår "gamla" skogsvitvinge sinapis som den "nya" skogsvitvingen reali, vilken är den vanligast arten,
huvudsakligen i i skogsbryn, längs vägkanter och gles skogsmark. L sinapis lär mestadels leva på gökärt medan
L reali lever på gulvial. Förslag på svenskt namn på den nya fjärilen är bl a "ängsvitvinge".

Jag tycker inte detta är något bra förslag. Vi har minst 6 arter av släktet Leptidea, Skogsvitvingar, (Wood
Whites på engelska). Om den nya arten reali, vilken i stort sett flyger på samma marker som sinapis, får
namnet "ängsvitvinge" måste tolkningen bli att ordet "vitvinge" blir släktnamn för Leptidae. Detta blir då fel
eftersom namnet "vitvinge - vitvingar" redan är upptaget som namnet på hela familjen Pieridae. Clas har
dessutom till mig antytt att den nya "realin" t o m oftare påträffas i skogsbryn och gles skog än L sinapis.
Även detta talar för att namnet ängsvitvinge inte blir särskilt bra. Jag föreslår att vi i Sverige, i likhet med
våra vänner i England hedrar denne P Real som för mer än 10 år sedan gjorde den förbluffande
upptäckten att denna vanliga fjäril var två arter, med att kalla hans djur för "Reals skogsvitvinge". vår
gamla sinapis bör då följaktligen kallas för Linnés skogsvitvinge. Se vidare nedan !

Är det inte dags för en genomgripande namnrevision i samband med detta av alla sveriges dagfjärilar ?
Då kunde man samtidigt ta bort detta med "allmän, bastard, stor och liten etc", d v s namn som är diffusa,
felaktiga eller förklenande. Varför heter exempelvis den sällsynta Hesperia comma, Allmän ängssmygare
och den lika stora Ochlodes venatus, Stor ängssmygare ? "Comman" borde väl även på svenska heta
"Silverfläckig ängssmygare". Jag inser naturligtvis att detta kommer att bli ett oerhört stort och kanske
påfrestande i arbete. Med debatten om landskapsinsekterna i färskt minne kan man bara föreställa sig hur
debattens vågor kan komma att rulla. Samtidigt är ju detta stimulerande och inget som man har någon
anledning att rygga tillbaka för.

Jag har under många år själv arbetat med svenska namn på åtminstone våra holearktiska dagfjärilar.
Problem uppstår då snabbt hur man skall tackla namnen på våra vanliga "normfjärilar" som Apollofjärilen,
Aurorafjärilen, Rovfjärilen, Kålfjärilen, Citronfjärilen, Skogsvitvingen, Kartfjärilen, Nässelfjärilen, Amiralen,
Tistelfjärilen, Kvickgräsfjärilen, Schackbrädet, Björnbärssnabbvingen, etc. De flesta av dessa
representeras i Sverige av bara en art. Det svenska namnet syftar dock närmast på släktet. Vi har ju flera
arter nässelfjärilar, amiraler, tistelfjärilar, kvickgräsfjärilar, apollofjärilar o s v. Kan man i dess fall kalla "vår"
art för Linnés nässelfjäril, Linnés amiral osv när fråga uppkommer om vad våra svenska eller europeiska
huvuddjur skall heta ? Det förutsätter naturligtvis att Linnaeus givit dem deras latiska namn. Detta är
nästan alltid fallet för dessa ofta vanliga djur. För våra 3 arter nässelfjärilar kunde man då skapa följande
namn: Linnés nässelfjäril, Kashmirs nässelfjäril och Amerikansk eller Milberts nässelfjäril. Eftersom "vår"
nässelfjäril, A urtice, flyger i såväl nordafrika som stora delar av Asien passar inte Europeisk nässel som
namn. Asiatisk nässel passar heller inte på A chashmiriensis eftersom ju vår urtice också finns i Asien.

Colias tyche ?

Jag vill i detta sammanhang också kasta ut en brandfackla och ifågasätta några latinska namn på våra
nordiska höfjärilar. Jag tänker då närmast på den "Gröngula höfjärilen" Colias nastes. Under de många år
jag samlat höfjärilar från hela världen har jag nog tyckt att mina Colias nastes werdandi från Lappland inte
är särskilt lika de nastes-djur som finns I östra Sibirien och i Alaska och Canada. När så den första delen
av det storryska praktverket över f d Sovjetunionens dagfjärilar publicerades för ett par år sedan stod det
ganska klart att här ligger nog minst en hund begraven. Jag uppmanar alla som är intresserade av något
lite mer än de djur som flyger innanför vårt lands gränser att skaffa denna underbara bok, del 1 av:
GUIDE TO THE BUTTERFLIES OF RUSSIA AND ADJACENT TERRITORIES av bl a V.K. Tuzuv.

Våra "nastes-djur" borde kanske i stället heta Colias tyche werdandi i st för Colias nastes werdandi. På
nästa uppslag visar jag några bilder från min samling av Colias nastes och Colias tyche så var och en själv
kan bilda sig en uppfattning om var våra lapplänska djur skall höra. Jag skulle möjligen kunna drista mig till
att ifrågasätta om inte vår werdandi som flyger på ett mycket litet område i nordligaste Lappland, vid
Kilpisjärvi i nnv Finland och angränsande områden i Norge t o m rent av borde upphöjas till ett mera "eget"
djur. Jag vill inte nu gå så långt som att det skulle röra sig om en egen god art men vår werdandi liknar inte
alls nastes-djuren från östligaste Sibirien och Nordamerika. De liknar dock inte heller riktigt tyche-djuren
som är något gulare på vingarnas undersidor. Arten Colias tyche flyger också betydligt längre söderut och
österut varför utrymme finns för en egen art eller underart i nordligaste Europa.

Jag tycker våra werdandi-djur är mycket intressanta. Förhoppningsvis kan denna artikel bidra till ett ökat

Colias tyche / nastes / werdandi werdandi Abisko, n Lappland, Sweden ( hane + hona )

Colias tyche montana Sayan Mts, s Sibirien ( hane + hona )

Colias tyche relicta

Colias nastes streckeri Colias nastes aliaska Colias nastes streckeri
Wrangel Isl Alaska, Yukon ny Canada, British Columbia
( hane + hona ) ( hane + hona ) ( hane + hona )

intresse för detta ett, av våra märkligaste djur. Djuren öster om Kola bort mot n Ural liknar våra
wedandi och klassas nu som tyche werdandi av ryssarna i ovanstående bok medan Vladimir
Lukhtanov i sin bok från 1994 ännu förde denna population till nastes.

Jag skulle i detta sammanhang också vara mycket tacksam för uppgifter om gula och andra "former"
av " tyche / nastes / werdandi / etc ". Just den gula formen "christiernssoni" som Lampa beskrev
ligger mig naturligtvis varmt om hjärtat. Min mycket gode vän Yngve Christiernssons farbror var
professionell naturaliesamlare på 1800-talet och fann då dessa gula werdandi-djur som Lampa
kallade christiernssoni. I Collins senaste Field Guide "Butterflies of Britain and Europe" förmodas
denna gula christiernssoni vara en hybrid mellan hecla och nastes. Detta tror jag inte ett dugg på.
Jag tror det är en spontan gul form som uppträder då och då på vissa ställen, dvs en typisk
aberration. Jag är som sagt mycket tacksam för fler uppgifter om gula djur och andra mystiska
former varav jag själv har flera....

"Colias tyche / nastes werdandi christiernssoni" från Kilpisjärvi, n Finland

När vi ändock är inne på detta med nordiska höfjärilar har det även kommit upp frågeställningar om
vår Colias hecla sulitelma verkligen är en hecla eller om den inte borde heta bara Colias sulitelma,
dvs vara en egen god art. Colias hecla är ju enligt vedertagen praxis cirkumpolär. Typdjuren härrör
från Grönland där de första djuren beskrevs av Lefebvre 1836. Tyvärr antogs djuren vara tagna på
Island varför namnet hecla valdes som namn på detta vackra djur. Colias hecla hecla finns runt
nästan hela Grönland utom längs en mindre sträcka på den sydöstra kusten mot Island. Den saknas
också på Island. Särskilt honan av dessa djur är ganska annorlunda de djur som flyger i n Canada
och Alaska och synnerligen olika Sibiriska och nordskandinaviska djur.

Det som komplicerar detta ytterligare är att det mellan Grönland och Sibirien även flyger några djur
som beskrivits som "goda arter", Colias maedi, Colias viluiensis och Colias hyperborea. I dagsläget
är det omöjligt att avgöra om vår hecla sulitelma verkligen är samma art som den hecla hecla som
Lefebvre beskrev. Det skall bli intressant att följa de resultat som framtida DNA-analyser kan utvisa.
Vi som håller just höfjärilarna för de trevligaste och vackraste fjärilar vi har på vår jord ser med stor
spänning och förväntan fram emot det arbete som Jan Haugum just nu håller på med om vår jords
höfjärilar. Med Jans och A.M. Lows förnämliga böcker om Troides och Ornithoptera i minnet kan
man nog på goda grunder förvänta sig ett förnämligt bokverk.

I nästa nummer av Insectifera kommer jag nog att visa diverse "heclor" från Lappland till Grönland
via Sibirien och nordamerika där alla själva kan fundera över det svåra med vad som är goda arter
eller bara underarter, former, aberrationer, hybrider etc......

Göran Sjöberg

Download issue: