Black-veined White Aporia crataegi (Linnaeus, 1758) — Gästrikland's Provincial Insect

Insectifera 2000, Vol 8, (2000), pp 6
Authors
English translation auto-generated by AI from the scanned Swedish original — may contain errors.

The hawthorn butterfly is a social butterfly that likes to sit in large flocks on damp ground where it seeks water and mineral salts. This behaviour is common among tropical butterflies but occurs in our region almost exclusively in the hawthorn butterfly and a few blues. The population varies greatly from year to year. Over a period of 4-5 years it can be almost completely absent, only to appear fairly commonly again over several years. The English name "Black-veined White" describes excellently how the butterfly looks. However, only the male has black wing veins. The female has brown wing veins. The hawthorn butterfly is, together with the cabbage butterfly, the largest of our so-called "white butterflies", but unlike the latter is a typical sedentary butterfly that in our region does not fly long distances. Apart from its black or brown wing veins, the butterfly is completely white on both sides of the wings. Towards the end of the flight season, however, the females' wings often become worn from their habit of repeatedly rubbing their wings against those of willing males during mating. Her wings can then become nearly transparent, especially towards the outer edges. Apart from flocks on the ground, one usually sees it flying alone through sparse mixed woodland, along forest edges, forest roads, and the increasingly important biotope of power line clearings.

The genus Aporia is primarily an Asian genus which, together with its sister genus Metaporia, contains around 50 species, of which Europe and Sweden have only one, our beautiful hawthorn butterfly. The genus name Aporia is a Greek word referring to the lack of markings on the wings, while the species name crataegi refers to the host plant hawthorn. The cone-shaped red-yellow eggs, with 13 longitudinal ribs, are laid at low height in groups of 50 to 150, usually on the underside of the host plants, which include rowan, hawthorn, elm, cherry, wild apple and similar trees. After hatching, the larva does not eat much but overwinters as a small larva, arranged in columns in a nest made of spun leaves. In spring they then disperse in small groups. The larvae now develop rapidly into very beautiful reddish-brown creatures with two orange-red bands along the back. However, one should exercise some caution as they both smell foul and are equipped with toxic hairs. The adult, now grey, larva up to 4 cm long, pupates during May-June in a light yellow-green girdle pupa with strong black markings. The pupal stage lasts just over 2 weeks before emergence occurs. When the wings are fully developed but before the first flight, the butterfly expels all waste products from the pupal stage in the form of a powerful stream. It sometimes happens that this very red secretion lands on the wings, which then become partially red-coloured in these individuals.

In Gävleborg County, the adult butterfly usually flies from the end of June to mid-July, while further south it can begin flying as early as May. The hawthorn butterfly is locally fairly common up to southern Norrland. In Gävleborg County it has one of its strongest populations in the country with a very vigorous population in the power line clearings in the Grinduga - Trösken area southeast of Gävle. However, it is encountered from time to time in its characteristic mass-sittings along wet forest roads throughout Gävleborg County. This has been the primary reason why the hawthorn butterfly was chosen as Gävleborg County's provincial insect. Göran Sjöberg 1999. (text & photo)

Aporia crataegi, the Black-veined White butterfly, has been designated Gästrikland's provincial insect. This social species congregates on damp ground seeking minerals and water, with populations fluctuating dramatically between years. The hawthorn butterfly is one of Sweden's largest white species, characterized by black-veined males and brown-veined females. Larvae feed on hawthorn, rowan, elm, cherry, and apple; the species has established one of its strongest Swedish populations in the power-line corridors near Grinduga and Tröskén in Gästrikland.
Extracted text

Hagtornsfjärilen Aporia crataegi (Linnaeus, 1758) Gästriklands Landskapsinsekt

Hagtornsfjärilen är en social fjäril som gärna sitter i stora flockar på fuktiga marker där de söker vatten och
närsalter. Beteendet är vanligt hos tropiska dagfjärilar men förekommer hos oss nästan bara hos
hagtornsfjärilen och några blåvingar. Populationen varierar kraftigt mellan åren. Under 4-5 år kan den vara
nästan helt försvunnen för att sedan uppträda ganska allmänt under ett flertal år. Det engelska namnet "Black-
veined White" beskriver på ett förträffligt sätt hur fjärilen ser ut. Det är dock bara hanen som är svartribbad.
Honan har bruna vingribbor. Hagtornsfjärilen är tillsammans med kålfjärilen den största av våra s k
"vitfjärilar" men är till skillnad från den senare en typisk lokalbunden fjäril som hos oss inte flyger några längre
sträckor. Förutom sina svarta eller bruna vingribbor är fjärilen helt vit på vingarnas bägge sidor. Särskilt
honornas vingar blir dock mot slutet av flygtiden ofta slitna av hennes vana att vid upprepade parningar med
villiga hanar ideligen gnida sina vingar mot deras vingar. Hennes vingar kan då, särskilt mot ytterkanterna,
bli nästan genomskinliga. Förutom i flockar på marken ser man den oftast flyga ensam genom gles blandskog,
längs skogsbryn, skogsvägar och den alltmer betydelsefulla biotopen krafledningsgatorna.

Släktet Aporia, är ett huvudsakligen asiatiskt släkte som tillsammans med systersläktet Metaporia hyser runt
50 arter varav Europa och Sverige endast har en art, vår vackra Hagtornsfjäril. Släktnamnet Aporia är ett
grekiskt ord som syftar på vingarnas brist på teckningar medan artnamnet crataegi syftar på värdväxten
hagtorn. De kägelformade rödgula äggen, med 13 längsribbor, läggs på låg höjd i grupper om 50 till 150,
oftast på undersidan av värdväxterna som bl a utgörs av rönn, hagtorn, alm, körsbär, vildapel och liknande.
Efter kläckningen äter larven inte mycket utan övervintrar som liten, kolonnvis i ett bo av sammanspunna
blad. På våren sprider de sig sedan i mindre grupper. Larverna utvecklas nu snabbt till mycket vackra
rödbruna varelser med två orangeröda band längs ryggen. Man bör dock iaktaga viss försiktighet då de är
både illaluktande och försedda med en giftig behåring. Den vuxna, nu askgrå, upp till 4 cm långa larven,
förpuppar sig under maj-juni i en ljust gulgrön gördelpuppa med kraftiga svarta teckningar. Puppstadiet varar
drygt 2 veckor innan kläckningen sker. När vingarna fullt utvecklats, men före den första flygturen, gör sig
så fjärilen av med alla restprodukter från puppstadiet i form av en kraftig stråle. Det händer att detta mycker
röda sekret hamnar på vingarna som då hos dessa individer blir delvis rödfärgade.

I Gästrikland flyger den fullbildade fjärilen oftast från slutet av juni till mitten av juli medan den längre söderut
kan börja flyga redan i maj. Hagtornsfjärilen är ställvis tämligen vanlig upp till södra Norrland. I Gästrikland
har den ett av sina starkaste fästen i landet med en mycket livskraftig population i kraftledningsgatorna vid
Grinduga - Tröskenområdet sydost om Gävle. Den påträffas dock då och då i sina karaktäristiska mass-
sittningar längs våta skogsvägar runt om i Gästrikland. Detta har varit den främsta orsaken till att
Hagtornsfjärilen valts till Gästriklands landskapsinsekt. Göran Sjöberg 1999. ( text & foto)

Sn

Download issue: