The Editor's Pages. February 2001
So at last yet another issue of Insectifera has seen the light of day. Many have surely wondered whether there would be any more issues. Much has indeed happened in recent years and the previous issue also came about after considerable difficulty.
Clas has, as usual, made a brilliant compilation of what has occurred within butterfly research in Gästrikland during 1999, so it is of course self-evident that this must be published. Clas's cousin Kalle Källander has also contributed with a travel adventure, this time from South America. I do, however, wish to immediately express my great appreciation for the work that Clas has done, not only for the informative and interesting compilation, but also for his tireless work with these inventories year after year of Gästrikland's butterfly fauna. Many thanks Clas, not only from me but, of that I am entirely certain, from all the association's members!
I myself have spent most of the past year working with property assessment, which has unfortunately affected my work with insects. Despite this, my own collection has received a considerable number of additions. Countless contacts around our globe have practically caused chaos in the collection. It is gratifying that some responsibility for these additions can also be attributed to several of the association's members. Particularly Claes Eliasson and Jan Isidorsson should be mentioned here.
Colias ponteni - has anything new emerged?
Apart from assessment work, I have devoted myself to the serial story of the mysterious mountain butterfly Colias ponteni, which I last wrote about in Insectifera 1997. Since then much has happened and I hope to be able to give a comprehensive account of what we have discovered concerning this butterfly at an exhibition planned for the 150th anniversary of the first comprehensive Swedish world expedition of 1851-1853. It was indeed during this expedition that the butterfly was found. The exhibition is planned for the year 2003. Surely it would be wonderful if we could solve this nearly 150-year-old mystery of this Colias ponteni which to this day constitutes one of the entire expedition's greatest, still unsolved natural scientific riddles.
In recent years I have helped to organize 3 Japanese expeditions to the areas around Tierra del Fuego in search of this "Pontén's Mountain Butterfly" which, based on what we have now discovered, I believe should be called on Swedish. The 4th and hopefully finally conclusive expedition is currently underway in February 2001! I await with great anticipation each day news of a joyful finding of this animal at the location I pointed out as long as 4 years ago. As far as we have now learned, no butterfly specialist has visited the locality since the Eugenie visited it 149 years ago.
What has then happened with research on this Colias ponteni in recent years? Professor Sivert Nilsson has helped me check for possible pollen on the feet of the three specimens we have known of in Sweden. I shocked the trustees at the BMNH by asking whether they could check if their specimen had any pollen on its feet. A surprised answer came back where they somewhat vaguely spoke of the fact that one "probably had thought" that one should check that too . . . Well yes. I wish here also to thank my namesake Fredrik at Runmarö who in conversation with me mentioned that people used to check pollen on the feet of flower flies to see which flowers they had visited! - yes, then the next research task was clear.
But alas - this seemed too good to be true. Unfortunately we did not manage to find a single pollen grain! My Japanese friends suggested that the scent scale patches might be interesting to study on this remarkable creature. And indeed it was! A fantastic discovery I made one late summer evening! These scale-covered patches together with the enormously large egg-shaped antennal clubs really make one wonder and speculate about the nature of things, as well as where Colias ponteni's closest relatives fly and what these are. This, together with examinations of Kinberg's notes or lack thereof, Pontén's collections and Magister Andersson's notes, leads together with the butterfly's appearance, in several respects in the same direction: - Hawaii - or rather eastern California - but it could surely not have been caught there . . . or could it? In conversation with Arne Anderberg and Bertil Nordenstam at the Museum of Sweden's botanical department, it turned out that a large quantity of plant material was collected during the visit to San Francisco in 1852. Unfortunately this material has been taken to the Museum of Sweden, which has made the material difficult to survey.
We experienced a lucky evening on October 12th when I, with great fortune as one might say about a butterfly find, at a preview of new Zootis in Uppsala discovered another 2 males of this Colias ponteni and that was not all, the best of all so far, a pupa which with very great probability is a Colias ponteni. I hope this pupa find can serve as yet another clue so that we might be able to solve the mystery of where this animal comes from if my Japanese friend does not rediscover the butterfly. The find at Zootis in Uppsala also removes a large part of the doubt we previously harbored about whether the clergyman Samuel Benjamin Pontén really caught the butterflies himself.
Both Pontén and Kinberg and Wallengren have in the entomological literature been made to run the gauntlet for the locality designation Hawaii. Perhaps this is justified, but with each day that passes without the species being found again and with the finds that have been made since 1997, belief in these gentlemen's statements increases all the more. It would of course be nice if it were possible to restore their credibility and above all let Zimmerman's scornful remarks about these gentlemen's finds be put to shame!
For the time being I am waiting to offer any further speculation until my friend Mr Hara returns from his expedition to the mouth of the Bachelor River at York's anchorage where land was reached on February 8th 1852. Regardless of what Mr Hara's research there leads to, it should still be able to give an answer to whether this really could be the place where Pastor Pontén caught these at least 5 but probably 6 or 7 animals. I do however really hope only that Hara can now make his way to this extremely inaccessible place. So far in recent years he has searched all other areas along the Strait of Magellan including Tarn Mountain and Tierra del Fuego but unfortunately has not yet managed to reach the mouth of the Bachelor River. Let us hope he succeeds now, 149 years after Pontén possibly was there collecting. Hara has so far found masses of Colias around the Strait of Magellan but no ponteni! From the investigations we have carried out together it does not seem, as has emerged above, as if any entomologist has visited this extremely inaccessible place for nearly 150 years. The opportunity exists then still for an exciting hunt with remarkable finds!
Spectacular finds in Vietnam
Around our globe many new species of butterflies are found every year. Most new finds are made on the eastern slopes of the Andes down toward the Amazon basin. Some of the most spectacular finds have, however, been made in Vietnam during the 1990s. On the mountain Tam Dao in northern Vietnam, the renowned Parnassius and Colias expert Jean-Claude Weiss discovered the first specimen of this new subspecies of the mythical "fabulous creature," the "Golden Emperor Butterfly," Teinopalpus aureus, with a wingspan of nearly 13 cm. At the association's next meeting this spring, I hope that one of our members, Sten Åberg, can tell us a little about this mountain. Sten has during his time at Bai-Bang collected a large quantity of butterflies for me. Unfortunately, however, Sten did not find any Emperor Butterfly during his visit to this mountain but did find some other fine specimens. It would take another 5 years before Akio Shinkai could verify Weiss's find with a male. This subspecies, which was described as recently as 1998 by Sadayuki Morita with the name Teinopalpus aureus shinkaii, honoring Akio, when Akio Shinkai, after 8 years of searching, also managed to find a female, is surely the most spectacular subspecies of this remarkable butterfly. - If one can now find such a fantastic butterfly in Vietnam, on a mountain where so many visitors have been, should one not also be able to rediscover a Colias ponteni if it still lives? But if Hara does not find it now, much would nonetheless speak for the fact that it is and will remain "extinct in Hawaii."
We shall see in the next issue whether anything new has come to light. There are more interesting facts in this matter, as it is usually called in my regular job, but this I am withholding for now. Perhaps I can next winter, if there is interest, travel around to Sweden's entomological associations and show this Colias ponteni together with all the earth's remaining 83 Colias species and at least a large number of the at least 130 subspecies and the countless forms that have been described within this genus. These animals belong to the most cherished of all our earth's butterflies.
New Colias book!
At the beginning of November, the Belgian Joseph Verhulst brought out his long-awaited book on the genus Colias, which has been discussed for several years. It is a comprehensive monograph on this wonderful genus. I certainly have a good deal of criticism of this book but many will surely wish to comment on it. Some have already called it a disaster. This is perhaps somewhat exaggerated, but one can certainly say that the book could have been made much better given the enormous amount of information contained within its covers. An index and detailed distribution maps in the text section and readable text on the many species and their habits would undoubtedly have raised the value of this work. Part 2, which contains the plates section with over 2000 examples of the world's Colias butterflies, is quite good. Unfortunately, however, the printing is clearly unsatisfactory. Most of the plates appear dull and blurry despite the fact that the first edition was withdrawn due to inferior printing. Only a few plates match the standard of the other works in this series, "Butterflies of the World." Of these over 2000 depicted specimens, some are moreover found in my own collection. I can, however, state that Joseph Verhulst has omitted several subspecies that even I have in my collection. This is somewhat surprising if he now had the aim of making a comprehensive book on this genus. It appears as if Josef Verhulst was under very considerable time pressure when the book was released. Had he waited another year, the whole thing would surely have turned out much better. It is also somewhat surprising that he did not mention anything about the work that Mr Hara and I have done regarding the investigations of "our" Colias ponteni. Actually this is only good because it means that the book Hara and I are planning on Colias ponteni contains more previously unpublished material. Verhulst has, however, following among other things a visit to Sweden in the autumn, adopted the view which I among other things put forward in Insectifera 1999, that our Colias "nastes" should be called Colias tyche.
In a few years' time, the well-known Danish architect Jan Haugum will hopefully bring out his book on the world's Colias species. Jan will there above all tell about how it happened when these species were first discovered and all the turns connected with this. That book could turn out to be something really interesting and readable.
with regard to Haugums earlier books and descriptions of our earth's bird wings.
New board for the society
Finally, I want to thank Ulf for taking pity on our society and taking over the chairmanship at the annual meeting in April. It has been 8 wonderful but demanding years with the 9th Swedish Entomology Meeting as the highlight in the summer of 1998. The supplement promised for this meeting "is in progress" but contributions are still trickling in so it will take some time yet - but have faith - there will be an issue for those who have ordered and paid for this number!
"Biological Diversity"
Thanks also to all members of the society and everyone else who over these years has given me inspiration for butterfly writing. Hopefully I can now devote the remainder of my life to getting my collection of the world's day butterflies in order so that it can be shown to the public. There is so much talk these days about biological diversity. What could be better than illustrating this by showing our globe's day butterfly fauna. One might also gain a useful perspective on the threats that nature destruction around the world poses to biological diversity. It was moreover gratifying to see in Bo Landin's new nature programme on TV4's "Naturligtvis", how strongly it was emphasized what an enormously large part of "biological diversity" exists precisely in the rainforest.
Day butterflies, with their 20,000 species, constitute a fairly representative biological unit which is moreover among the most well-known in the world. By studying these animals one can make certain reflections concerning this biological diversity and how it is distributed across our earth's surface and where one should reasonably prioritize efforts to save this diversity.
Somewhat simplified, day butterfly fauna is distributed as follows:
(the figures are rounded to make them memorable)
Total 20,000 species on our globe of which:
100 species i.e. 0.5%
300 species i.e. 1.5%
1,500 species i.e. 8%
800 species i.e. 4%
3,300 species i.e. 17%
5,500 species i.e. 28%
8,000 species i.e. 40%
Sweden
rest of Europe
northern + central Asia
North America
Africa south of the Sahara
Southeast Asia + New Guinea + Australia
South America + Central America
Rounded to even tens of per cent this means that:
Holarctic Europe + N Asia + North America contains just over 10% of the world's fauna
Africa south of the Sahara contains nearly 20% of the world's fauna
Southeast Asia + New Guinea + Australia contains 30% of the world's fauna
South America + Central America contains 40% of the world's fauna
If one then goes down to the concept of subspecies, which some regard as degraded, the numbers become even more striking when one considers all the debate about "our" threatened fauna in Sweden and the EU.
It is naturally not wrong to protect our own nature but surely the major resources should be devoted to preserving the still remaining, but alas so rapidly shrinking rainforests which harbour the majority of this "biological diversity".
We have at least 50,000 "recognized" species and subspecies of day butterflies. Of these, at most 120 have been found in Sweden. Endemic ones, that is those found only within a limited area on our earth, are particularly interesting here. In Sweden one can almost count these on the fingers of one hand while if the whole of the Nordic region is included as the distribution area, one must use all one's fingers. However, if one is strict in one's assessment, one hand's fingers suffice, that is, fewer than one ten-thousandth of our earth's fauna. A new ice age is thus quite negligible in that perspective. The only "consolation" is that our friends in England, who like to describe fauna and flora in their field guides under the title "Nature of Britain and Europe", possess an even poorer fauna which scarcely even lends itself to measurement by the above standard. These figures may certainly annoy some but I think they give a good perspective on biological diversity and where the earth's collected resources should be deployed if the goal is really to save as many species as possible on our earth.
The Greenhouse Effect
In any case, after more than 40 years of interest in nature, I have found that I do not wish to limit my own studies exclusively to an area established by some more or less eccentric leader in bygone times.
When one lies in the deckchair on an ice-cold January night and looks at the starry sky, I have realized that our little globe in this enormous universe is a suitable field of study. This winter, however, one has not seen much of the starry sky. It has been so warm and overcast. Many are horrified by this warmth and the "greenhouse effect". I do not know why we now have such warmth and pleasant weather - but from a geological perspective - is it really something to get so worked up about? One can however note that it at least gives the "environmental fundamentalists" an outlet for their propaganda and surely creates a good many opportunities for invented research areas which can provide some jobs for various unemployed researchers. The question is, however, whether this affects the weather. Pity that Nisse Dalbeck is no longer alive. I really miss his calm view of the order of things. This latest week, however, cold records have been broken in Dalarna with -43 degrees. Gävle has experienced its coldest March night in at least 40 years. But that can surely also be explained by the greenhouse effect? or? Anyway, this week, when we have had to import expensive "dirty" electricity to keep our houses warm, I have heard nothing about this greenhouse effect . . . And the extremely cold winter our friends in northeastern Asia and central North America have had? I wonder if they are also worried about global warming. Kilimanjaro's ice cap has decreased by 30% since I last saw it so surely something is afoot. But it is exciting that something is happening even during an earth lifetime. Changes from a geological perspective are a bit slow in this perspective when one gets worked up about something that might take up to a couple of seconds before a logged-in transaction comes up on screen . . .
12th Swedish Entomology Meeting
Do not forget this year's 12th Swedish Entomology Meeting in Gothenburg the weekend of 15-17 June!
It will surely be rewarding. I heard, by the way, that President Bush would be coming to the big EU meeting taking place that same weekend in Gothenburg. Perhaps one will not then dare even go out with one's butterfly net on one's shoulder and pockets full of all kinds of poison bottles? Think what could happen. Book a room as soon as possible as there is expected to be quite a lot of people in Gothenburg this weekend! See separate article!
Göran Sjöberg
Redaktörens sidor. Februari 2001
Så har då äntligen ytterligare en Insectifera sett dagens ljus. Många har säkertt undrat om det skulle bli
något mer nummer. Mycket har ju hänt de senaste åren och även förra numret kom till efter stor vånda.
Clas har dock som vanligt gjort en strålande sammanställning av vad som hänt inom fjärilsforskningen i
Gästrikland under 1999 så det är naturligtvis självklart att detta måste tryckas. Även Clas kusin Kalle
Källander har bidragit med ett reseäventyr, denna gång från Sydamerika. Jag vill dock genast uttrycka
min stora uppskattning för det arbete som Clas gjort, inte bara för den läsvärda och intressanta
sammanställningen, utan även för hans outtröttliga arbete med dessa inventeringar år efter år av
Gästriklands fjärilsfauna. Stort tack Clas, inte bara från mig utan, det är jag helt säker på, från alla
föreningens medlemmar !
Själv har jag mest jobbat med fastighetstaxering det senaste året vilket menligt inverkat på arbetet med
insekterna. Trots detta har dock även min egen samling fått en hel del tillskott. Ett otal kontakter runt
vårt klot har närmast vållat kaos i samlingen. Visst ansvar för detta tillskott får glädjande nog även
tillskrivas några av föreningens medlemmar. Särskilt Claes Eliasson och Jan Isidorsson bör här nämnas.
Colias ponteni - har något nytt framkommit ?
Förutom taxering har jag ägnat mig åt följetongen med den mystiska höfjärilen Colias ponteni som jag
senast skrev om i Insectifera 1997. Sedan dess har mycket hänt och jag hoppas kunna göra en fullödig
redovisning av vad vi kommit fram till beträffande denna fjäril till den utställning som planeras till 150-
årsjubileet av den första svenska världsomfattande forskningsexpeditionen 1851-1853. Det var ju under
denna expedition som fjärilen påträffades. Utställningen planeras till år 2003. Visst vore det roligt om vi
kunde lösa det snart 150-åriga mysteriet med denna Colias ponteni som ännu idag utgör något av hela
expeditionens största, ännu olösta naturvetenskapliga gåta.
Under de senaste åren har jag varit med och iscensatt 3 japanska expeditioner till trakterna vid Elds-
landet i sökandet efter denna ”Ponténs Höfjäril" som jag, efter vad vi numera fått fram, anser att den
bör kallas på svenska. Den 4:e och förhoppningsvis slutligt avgörande expeditionen pågår för
närvarande nu i februari 2001 ! Jag väntar med spänning varje dag på ett glädjande besked om ett
nyfynd av detta djur på den plats jag pekade ut redan för 4 år sedan. Såvitt vi nu fått fram har inte
någon dagfjärilsspecialist besökt platsen sedan Eugenie besökte lokalen för 149 år sedan.
Vad har då hänt med forskningen om denna Colias ponteni de senaste åren. Professor Sivert Nilsson har
hjälpt mig att kolla ev pollen på fötterna hos de tre djur vi känt till i Sverige. Jag chockade trusterna på
BMNH med att fråga om de inte kunde kolla om deras djur hade några pollen på sina fötter. Ett
förvånat svar kom där man lite diffust pratade om att man "nog hade tänkt på" att man skulle kolla detta
också . . . Jo -jo. Jag vill här också tacka min namne Fredrik på Runmarö som vid samtal med mig
berättade att man brukade kolla pollen på fötterna hos blomflugor för att se vilka blommor de besökt ! -
ja sedan var ju nästa forkningsuppgift klar.
Men ack - detta var väl för bra för att vara sant. Vi lyckades tyvärr inte hitta ett enda pollenkorn! Mina
japanska vänner tipsade om att doftfjällsfläckarna kanske kunde vara intressanta att studera på detta
märkliga djur. Och visst var det så! En fantastisk upptäckt gjorde jag här en sensommarkväll ! Dessa
fjällklädda fläckar tillsammans med de enormt stora äggformade antennklubborna får en verkligen att
undra och spekulera över tingens ordning liksom var Colias pontenins närmaste släktingar flyger och
vilka dessa är. Detta liksom undersökningar av Kinbergs anteckningar eller brist härpå, Ponténs
insamlingar och Magister Anderssons anteckningar leder tillsammans med fjärilens utseende, i flera
avseenden åt samma håll: - Hawaii - eller egentligen östra Californien - men där kan den väl ändock inte
ha fångats. . .. eller? Vid samtal med Arne Anderberg och Bertil Nordenstam på Riksmuseets
botaniska avdelning har det visat sig att en stor mängd växtmaterial insamlades vid besöket i San
Fransisco 1852. Tyvärr har detta material förts till Riksmuseet vilket gjort materialet svåröverskådligt.
En lyckokväll upplevde vi den 12 oktober då jag, med jätteflax som man väl får säga om ett fjärilsfynd,
vid en förhandsvisning av nya Zootis i Uppsala upptäckte ytterligare 2 hanar av denna Colias-ponteni
och inte nog med det, det bästa av allt hittills, en puppa som med mycket stor sannolikhet är en Colias
ponteni. Detta puppfynd hoppas jag kan komma att utgöra ännu en ledtråd så vi kanske kan lösa
mysteriet med varifrån detta djur kommer om nu inte min japanske vän återfinner fjärilen. Fyndet på
Zootis i Uppsala undanröjer också en stor del av de tvivel vi tidigare hyst om prästen Samuel Benjamin
Ponten verkligen själv fångat fjärilarna.
Såväl Pontén som Klinberg och Wallengren har i den entomologiska litteraturen fått löpa gatlopp för
lokalangivelsen Hawaii. Kanske är detta berättigat, men för var dag som går utan att arten återfinns och
med de fynd som gjorts sedan 1997 ökar tilltron altmer till dessa herrars uppgifter. Det vore naturligtvis
roligt om det gick att återupprätta deras trovärdighet och framför allt låta Zimmermans hånfulla
betrakterlser över dessa herrars fynd komma på skam !
Tills vidare avvaktar jag dock med fler spekulationer tills min vän Mr Hara återkommer från sin
expedition till Bachelorflodens mynning vid Yorks redd där man var iland den 8 februari 1852. Oavsett
vad Mr Haras forskningar därstädes leder till borde det dock kunna ge ett svar på om detta verkligen kan
vara platsen där Pastor Pontén fångade dessa minst 5 men troligen 6 eller 7 djur. Jag hoppas dock
verkligen bara att Hara nu kan ta sig fram till denna extremt otillgängliga plats. Han har hittils under de
senaste åren genomsökt alla övriga områden längs Magellans sund inklusive Tarnberget och Eldslandet
men tyvärr ännu inte lyckats ta sig fram till Bachelorflodens mynning. Låt oss hoppas att han nu lyckas,
149 år efter det att Pontén eventuellt var där och samlade. Hara har hittills funnit massor av Colias runt
Magellans sund men inga ponteni ! Av de undersökningar vi tillsammans gjort verkar det inte, som
framgått ovan, som om någon entomolog besökt denna extremt otillgängliga plats på snart 150 år.
Chansen finns alltså ännu till en spännande jakt med uppseendeväckande fynd!
Spektakulära fynd i Vietnam
Runt om på vårt klot hittar man varje år många nya arter dagfjärilar. De flesta nyfynd görs på Andernas
Östra sluttningar ner mot Amazonasbassängen. Några av de mest spektakulära fynden har dock gjorts i
Vietnam under 1990-talet. På berget Tam Dao i norra Vietnam hittade den berömde Parnassius- och
Coliasexperten Jean-Claude Weiss det första exemplaret av denna nya underart av det mytomspunna
"fabeldjuret" den "Gyllene Kejsarfjärilen", Teinopalpus aureus, med en vingbredd på nära 13 cm. På
nästa möte med föreningen nu i vår hoppas jag att en av våra medlemmar, Sten Åberg, kan berätta lite
om detta berg. Sten har under sin tid vid Bai-Bang samlat en stor mängd fjärilar till mig. Tyvärr hittade
dock inte Sten någon Kejsarfjäril vid sitt besök på detta berg men väl några andra läckra djur. Det skulle
dröja ytterligare 5 år innan Akio Shinkai kunde verifiera Weiss fynd men en hane. Denna underart som
beskrevs så sent som 1998 av Sadayuki Morita med det för Akio hedrande namnet Teinopalpus aureus
shinkaii när Akio Shinkai, efter 8 års letande även lyckats finna en hona, är nog den mest spektakulära
underarten av denna märkliga fjäril. - Kan man nu hitta en sådan fantastisk fjäril i Vietnam, på ett berg
där så många besökare varit borde man väl också kunna återfinna en Colias ponteni om den ännu lever ?
Men om inte Hara hittar den nu talar nog trots allt mycket för att den är och förblir "utdöd på Hawaii”
Vi får väl se i nästa nummer om något nytt kommit fram. Det finns fler intressanta fakta i detta mål,
som det brukar heta i mitt vanliga jobb, men detta väntar jag med. Kanske kan jag till nästa vinter, om
intresse finns, åka runt hos sveriges entomologiska föreningar och visa denna Colias ponteni tillsammans
med alla jordens övriga 83 Coliasarter och åtminstone en hel del av de minst 130 underarterna och de
otal former som beskrivits hos detta släkte. Dessa djur hör ju till de mest kära av alla vår jords fjärilar.
Ny Coliasbok !
I början av november kom Belgaren Joseph Verhulst ut med sin sedan flera år omtalade och efter-
längtade bok om släktet Colias. Det är en heltäckande monografi över detta underbara släkte. Jag har väl
en hel del synpunkter på denna bok men det kommer säkert många som vill yttra sig över den. Redan
har några betecknat den som en katastrof. Detta är väl något överdrivet men så mycket kan man dock
säga att nog borde det gått att göra boken bra mycket bättre mot bakgrund av den enorma informations-
mängd som ändock ryms inom dess pärmar. Ett alfaregister och detaljerade utbredningskartor i textdelen
och en läsvärd text över de många arterna och dess levnadssätt hade utan tvekan höjt värdet på denna
praktbok. Del 2 som innehåller planschdelen, med drygt 2000 exempel på jordens Coliasfjärilar, är
ganska bra. Tyvärr är dock trycket klart otillfredsställande. De flesta planscherna verkar matta och
suddiga trots att den första upplagan drogs tillbaka p g a undermåligt tryck. Endast några få planscher
håller samma klass som de övriga verken i denna serie, "Butterflies of the World". Av dessa drygt 2000
avbildade kräk återfinns för övrigt några i min egen samling. Jag kan dock konstatera att Joseph
Verhulst utelämnat flera underarter som t o m jag har i min samling. Detta är lite förvånande om han nu
haft som målsättning att göra en heltäckande bok om detta släkte. Det verkar som om Josef Verhulst
varit i mycket stor tidsnöd när boken släpptes. Hade han väntat ett år till hade det hela nog blivit bra
mycket bättre. Det är också något förvånande att han inte nämnt något om de arbeten jag och Mr Hara
gjort beträffande efterforskningarna om "vår" Colias ponteni. Egentligen är dock detta bara bra eftersom
det gör att den bok Hara och jag planerar om Colias ponteni innehåller mer, tidigare opublicerat
material. Verhulst har dock, bl a efter ett besök i Sverige i höstas, anammat den uppfattning som jag
bl a framförde i Insectifera 1999, att vår Colias "nastes" bör heta Colias tyche.
Om några år kommer förhoppningsvis den välkände danske arkitekten Jan Haugum ut med sin bok om
jordens Coliasarter. Jan kommer där framför allt att berätta om hur det gick till när dessa arter första
gången upptäcktes och alla turer runt detta. Den boken kan nog bli något riktigt intressant och läsvärt
med tanke på Haugums tidigare böcker och beskrivningar av vår jords fågelvingar.
Ny styrelse i föreningen
Jag vill slutligen tacka Ulf för att han förbarmade sig över vår förening och tog över ordförandeskapet
vid årsmötet i april. Det har varit 8 härliga men jobbiga år med det 9:e Svenska Entomologmötet som
höjdpunkt sommaren 1998. Det supplement som utlovats om detta möte "är på gång" men det droppar
fortfarande in bidrag så det dröjer nog ännu en tid - men hav förtröstan - det kommer en lunta till de
som beställt och betalat detta nummer!
"Biologisk mångfald"
Tack också alla medlemmar i föreningen och alla andra som under dessa år givit mig inspiration till
fjärilskriverier. Förhoppningsvis kanske jag nu kan ägna återstoden av mitt liv åt att försöka få till min
samling av jordens dagfjärilar så att den går att visa för allmänheten. Det pratas så mycket i dessa dagar
om biologisk mångfald. Vad kan väl då vara bättre än att illustrera detta genom att visa vårt klots
dagfjärilsfauna. Man får då kanske också ett nyttigt perspektiv på de hot som naturskövlingen runt om i
världen utgör mot den biologiska mångfalden. Det var för övrigt glädjande att i Bo Landins nya
naturmagasin i TV4:s "Naturligtvis", man så starkt påtalade vilken enormt stor del av den "biologiska
mångfalden” som finns just i regnskogen.
Dagfjärilarna, med sina 20 000 arter utgör en ganska representativ biologisk enhet som dessutom hör till
de mest välkända i världen. Om man studerar dessa djur kan man göra vissa reflektioner angående just
denna biologiska mångfald och hur densamma fördelar sig över vår jords yta och var man rimligtvis bör
prioritera insatserna för att rädda denna mångfald.
Något förenklat fördelar sig dagfjärilsfaunan på följande sätt:
(talen är avrundade för att ge möjlighet att komma ihåg dem)
Totalt 20 000 arter på vårt klot varav:
100 st dvs 0.5 2
300 st dvs 1.5 2
1500 st dvs 8 Z
800 st dvs 4 Z
3 300 st dvs 17 Zz
5 500 st dvs 28 7
8000 st dvs 40 Z
Sverige
övriga Europa
norra + centrala Asien
Nordamerika
Afrika söder om Sahara
Sydostasien + Nya Guinea + Australien
Sydamerika + Mellanamerika
FÖ de de as da te ts
Avrundat till jämna tiotal procent innebär detta att:
Holarctic Europa + n Asien + Nordamerika hyser drygt 10 2 av världsfaunan
Afrika söder om Sahara hyser knappt 20 2 — av världsfaunan
Sydostasien + Nya Guinea + Australien hyser 30 2 — av världsfaunan
Sydamerika + Mellanamerika hyser 40 72 — av världsfaunan
Går man sedan ner på det i vissas ögon förkättrade begreppet underarter blir talen än mer
uppseendeväckande när man tänker på all debatt om "vår” hotade fauna i Sverige och EU.
Det är naturligtvis inte fel att skydda vår egen natur men nog borde de stora resurserna läggas
på att bevara de ännu återstående, men ack så snabbt krympande regnskogarna som hyser merparten av
denna "biologiska mångfald".
Vi har minst 50 000 "vedertagna” arter och underarter dagfjärilar. Av dessa har högst 120 st påträffats i
Sverige. Endemeiska, dvs sådana som bara finns inom ett begränsat område på vår jord är här särskilt
intressanta. I Sverige kan man nästan räkna dessa på ena handens tumme medan man, om hela Norden
tas med som utbredningsområde, får ta till även fingrarna. Är man däremot sträng i sin bedömning
räcker gott och väl ena handens fingrar, dvs mindre än en tiotusendel av vår jords fauna. En ny istid är
väl i det perspektivet helt försumbar. Enda "trösten" är väl att våra vänner i England, vilka gärna i sina
fälthandböcker brukar beskriva fauna och flora under titeln "Nature of Britain and Europe", hyser en än
mer fattig fauna som knappt ens låter sig mätas med ovanstående synsätt. Säkert kanske dessa siffror
retar en del men jag tycker de ger ett bra perspektiv på detta med biologisk mångfald och var jordens
samlade resurser borde sättas in om man nu verkligen har som mål att rädda så många arter som möjligt
på vår jord.
Växthuseffekten
Jag har i alla fall, efter mer än 40 års naturintresse, funnit att jag inte vill begränsa mina egna studier
uteslutande till ett område som fastlagts av någon mer eller mindre galen härförare i svunnen tid.
När man ligger i solstolen en iskall januarinatt och tittar på stjärnhilmen, har jag insett att vårt lilla klot i
detta enorma universum är ett lämpligt undersökningsområde. I vinter har man dock inte sett mycket av
stjärnhimlen. Det har ju varit så varmt och mulet. Många förfasar sig över detta med värmen och
"växthuseffekten". Jag vet inte varför vi nu har så varmt och skönt - men med ett geologiskt perspektiv -
är det egentligen något att hetsa upp sig så mycket över ? Man kan dock konstatera att det i alla fall ger
”miljöfundamentalisterna" utlopp för sin propaganda och skapar säkert även en hel del möjligheter till
påhittade forskningsområden som kan ge en del arbetstillfällen åt diverse arbetslösa forskare. Frågan är
dock om detta påverkar vädret. Synd att inte Nisse Dalbeck ännu lever. Jag saknar verkligen hans lugna
syn på tingens ordning. Den senaste veckan har det dock slagits köldrekord i Dalarna med - 43 grader.
Gävle har upplevt sin kallaste Marsnatt på minst 40 år. Men det kan väl säkert också förklaras med
växthuseffekten ? eller ? Nåja denna vecka, då vi måst importera dyr "skitig" el för att hålla värmen i
våra hus har jag inte hört något om detta med växthuseffekten . . . .. Och den extremt kalla vintern
man haft hos mina vänner i nordöstra Asien och i centrala Nordamerika ? Jag undrar om de också oroar
sig Över jordens uppvärmning. Kilimanjaros ishätta har dock minskat med 30 & sedan jag senast såg
den så visst är väl säkert nåt på gång. Men det är väl spännande att något händer även under ett jordeliv.
Förändringar i ett geologiskt perspektiv är ju lite segt i detta perspektiv när man hetsar upp sig över att
det kan ta upp till ett par sekunder innan inloggad trans kommer upp på skärmen . . .
12:e Svenska Entomologmötet
Glöm sedan inte årets 12:e Svenska Entomologmöte i Göteborg helgen den 15-17 juni!
Det blir säkert givande. Hörde förresten att president Bush skulle komma till det stora EU-möte som går
av stapeln samma helg i Göteborg. Kanske törs man då inte ens gå ut med sin fjärilshåv på axeln och
byxfickorna fyllda med allehanda giftburkar ? Tänk så det kan bli. Boka förresten rum snarast möjligt då
det väntas bli en hel del folk i Götet denna helg ! Se särskild artikel !
Göran Sjöberg