The background to the first Swedish scientific sailing round the world, 1851–1853
To put Sweden on the scientific world map in the mid-1800s the Swedish Academy of Sciences, under the Swedish king Oskar, equipped the first scientific sailing round the world. This certainly happened literally in the wake after the highly successful sailing round the world with the brig Beagle in 1831 - 1836 under Captain FitzRoy's command of the then relatively unknown, but later so much more famous, accompanying scientist Charles Darwin. Everyone knows that Darwin during this voyage, based on his observations in South America and especially on the Galapagos Islands, got impulses and ideas for his future life-work on how nature itself in open competition develops the individual species and not as previously assumed that their appearance had been determined by God once and for all.
Under the command of Commander Christian Adolf Virgin, at the end of September 1851, the Swedish frigate Eugenie sailed to South America. After passing the Strait of Magellan in January / February 1852, the Galapagos Islands were visited in May 1852. The journey then went north to the Hawaiian Archipelago, where they docked twice at Oahu in June / July and then in August 1852. Between the visits to Hawaii, San Francisco was visited for restocking of food and water. Then via the South Sea, with visits to Tahiti and Tonga they visited Australia before the trip was made home via China and the Cape of Good Hope to Gothenburg and Stockholm where they arrived in the summer of 1853.
Frigate Eugenie's route around the earth 1851–1853. Map from Christer Hägg's book.
During this journey, at virtually every landing, scientific collecting of both plants and animals took place for the Academy of Sciences. This collection of zoological material took place mainly under the direction of the 31-year-old medical doctor Johan Kinberg appointed by the Academy of Sciences. The 30-year-old botanist Nils Johan Andersson was mainly responsible for the collection of plants during the trip. For posterity the most helpful participant in the expedition was, after all, Lord Carl Johan Skogman who with his extraordinary ability, in writing, drawing and painting depicted the journey accurately for all of us who now, almost 170 years later, want to take part in this remarkable Swedish expedition. Through Skogman's notes and not least his journal of the travels of the frigate Eugenie's journey around the earth, “FREGATTEN EUGENIES RESA OMKRING JORDEN” published in 1855, it is possible for historians to follow the journey with all landings in detail. The most important participant in this expedition for this particular article, however, was 38-year-old Doctor of Philosophy Samuel Benjamin Pontén who was appointed as the ships priest. Samuel seems with his own interest, and most likely to the delight of his brother Jonas Otto Pontén, to have collected both plants and butterflies. The brother was a teacher of natural sciences at the High School of Strängnäs where he also collected various types of animals and plants.
Nils Johan Andersson. Carl Johan Skogman. Samuel Pontén.
All photos are taken from Christer Hägg's book about the Frigate Eugenie´s World sailing.
Since this article is about the butterfly Colias ponteni I will concentrate on the collection of insects made during the trip. From the compilation in the book “Kungliga Svenska FREGATTEN EUGENIES RESA omkring jorden - Vetenskapliga Iakttagelser II” which was written in 1858 - 1868, it appears that a total of 1311 species and subspecies of insects were newly described. (Appendix 3) Of these, 81 were of the order Lepidoptera. 19 of these were butterflies. A species first described in the book, (appendix 4) is undoubtedly, at least from an entomological point of view, the most remarkable find on the whole trip, it was a remarkable, extremely beautiful and very broad-banded Pierid. This was described in February 1860 by Sweden's most famous author since Linnaeus and Thunberg, Hans Daniel Johan Wallengren in "Weiner Entomologische Monatschrift" under the name Colias ponteni.
Wallengren's description as in the English translation:
“Colias Ponténi n. sp. The wings are reddish yellow on the top, glossy in the male, the forewings with pale basal area, all the wings with a very wide border and black veins inside the pale areas; the forewing apex yellow; all the wings of the male red-yellow on the underside, the female's hindquarters and the forefinger tip gray; the forewings with rust-colored basal area, the hindwings with rustcolored basal area, with yellow, split front edge and with abundant black-stained inner edge.
The men Kinberg and Pontén collected this exquisitely beautiful species on the island of Oahu at Honolulu during the months of June and July. The antennal club, which in the relatives is completely smooth, is almost egg-shaped. The nature of the Stockholm Academy of Sciences and my museum.”
The syntypes of Colias ponteni described by Wallengren, 1860 with the original labels. The specimens in the Natural History Museum in Stockholm. All photos unless otherwise stated: Göran Sjöberg.
Why then has this finding caused such a discussion over more than 150 years? The reason is simple.
Samuel Pontén and/or Johan Kinberg told Wallengren in the above description that they, but perhaps also with the Master Andersson, collected this butterfly on one of their excursions in the areas outside Honolulu on the island of Oahu in June 1852. In Sweden today, as far as I have found, we have 4 males and 1 female. After this collection in midsummer 1852, the butterfly has never been found alive. If the story ended with this, however, the collected butterfly would hardly cause any questions today.
Samuel Pontén most likely captured the butterflies in the Nuuanu-Valley or possibly on the lowland plateau after passing through the Pilu Pass just east of Honolulu but perhaps also along the coast near Honolulu when they were looking for plants. At this time, the island group was still called by many as the Sandwich Islands, the name Cook gave the islands 74 years earlier. Since we now know that much of the Hawaiian archipelago's flora and fauna has been eradicated since the "white man" began exploiting the islands in the 19th century, especially on the relatively partially unique low-lying island of Oahu with the capital of Honolulu. Hardly anyone would have reason to question this finding. Samuel Pontén's unique broad banded orange Colias-butterfly would thus only be one in the line of a variety of extinct insects and plants on the archipelago.
But as so often in both natural history and in our general history original conclusions are not always so obvious when more facts appear.
Oahu with Honolulu in the Hawaii archipelago.
In 1871, it is said that the main butterfly descriptor in England at that time, and perhaps also in the whole world, Arthur Gardiner Butler had encountered three butterflies in a herbarium in the so-called "Banksian cabinet" which was stored at the British Museum Natural History (BMNH). According to unconfirmed data, these butterflies had been found among various collected botanical material from the great English expedition with HMS Adventure to southernmost South America from 1826 to 1827 under the leadership of Captain Phillip King. However, this expedition, which was a forerunner to the now famous Beagle's expedition a few years later during Captain FitzRoy's command, and with Darwin as a scientific fellow passenger, had as its main goal to explore the waters of South America's southern tip, with the emphasis on the Strait of Magellan and the south lying Tierra del Fuego.
Based on the assumption that the butterflies Butler encountered really existed among dried plants in the above described Banksian cabinet, it is quite natural that Butler assumed that the butterflies were collected in the areas of the trading station Port Famine at the Strait of Magellan. Port Famine is located about 50 km south of today's Punta Arenas on the South American mainland's southernmost part, the Bachelor Peninsula. Consequently, a similar Colias-butterfly had been described from this region.
Butler assumed that he was dealing with a new and previously unspecified species. He gave this new magnificent butterfly the name Colias imperialis. Perhaps thinking of this extremely remote supposed capture site, as a tribute to the British world-wide empire, or did he think it was imperial but not powerful like the beautiful Parnassius imperator? I myself most probably think it was the first option since Butler's description consists solely of facts without any erratic adjectives. Unlike Wallengren's description where he describes how "exquisitely beautiful" the butterfly is. The original description as shown below. Butler has also attached a clear picture in which the male of the newly described species is depicted.
The butterfly is also depicted in colour as figure 2 on plate XIX in “New and Rare Pieridae”, published by the Zoological Society of London in 1879.
An interesting detail here is that on both of these images the butterfly is depicted with clear but still very normal antennal clubs. The picture of the butterfly is a clear image of one of the males that Butler found in the Banksian Cabinet. A very interesting detail, however, is that the depicted male lacks antennal clubs on the remaining antenna fragment, which explains why Butler in his description does not mention the uniquely large antennal clubs of this species.
In translation, Butler's description of Colias imperialis:
COLIAS IMPERIALIS, n. Sp. (Plate XIX. Fig. 2.)
♂. The wings orange-colored on the top: the outer part of the wings deep brown, with yellow scales; a spot along the outer portion of the leading edge and the ribs black; the wing root and the outer part of the leading edge yellow-green; outermost part of the front edge reddish; three yellow lines along the ribs closest to the wing tip; the lashes reddish; the front edge of the wing wings brown, their edge deep black, the inner edge yellow; body brown, greenish; the antennas brown with thin club.
The wings are yellow-green on the underside; the wings red in the disk field; a triangular red spot; a black-brown disk string from the inner edge along the third center rib, outwardly sharp toothed, inward diffuse; inner surface deep reddish brown; the lashes cut; the backsplash disk field yellow; disk spot orange with brown circumference and two orange dots at the base; body yellow, legs cut. Wings span 2 inches.
♀. The front wings with three golden yellow spots at the wing tip and two at the anal angle between the ribs; the background darker, otherwise like the male; the back wings brown: the inner half scaly red; a disk line of stains, of which the two upper yellows, the lower ones longer and red; the surface along the rear body bleached sulfur yellow; body blackish, head hairy.
The underside of the wings light green: the inner half of the wings red; the front and outer edges pink; a sub-marginal line continues along the upper disk rib, otherwise as in the male; body whitish. Wings span 1 inch + 11 lines Port Famine (King). "
As shown on the previous page, Butler ends his Latin type description of Colias imperialis with a very interesting piece in English:
Port Famine (King) ? Three examples, B.M. From the supplementary cases of the Banksian cabinet, in com-
pany with a collection from Port Famine, presented by Capt. King.
Allied to C. thisoa, hecla, &c., especially the female.
Butler´s new sp. of Colias imperialis on the left side. In the middle and to the right a female and a male of the same species in BMNH's collection. This picture from the first edition: "Butterflies of the Neotropical Region,Part 1”. Published in 1981 when BMNH apparently still claimed that their copies of Colias ponteni should be called Colias imperialis from Butler's description 1871. However, these two specimens, in the middle and on the right side, originate from Elwes´ collection and apparently carry the German name of the Hawaiian Islands at this time “Sandwitsch Inseln” This photo previously published with kind permission of Bernard D´Abrera in our magazine “Insectifera” in 1997. Please note the almost complete absence of antennae of the new described male on the left. More about this down here.
Based on the above description, where one can, of course, directly state that Butler's description, although it is considerably more detailed than Wallengren's description, nevertheless lacks any extremely essential characters that actually distinguish this species from any other of the around 80 species within the the genus Colias. What I first thought about when I read Butler´s description was, as stated above, the extremely thick antennal clubs.
Butler's description of these: “antennis fuscis, clava compressa”, "the brown antennae with thin club" is completely incomprehensible here. However, it is easy to explain why Butler in his description of the antennae does not mention any-thing about the species' fantastic and completely unique antennal clubs. All three specimens Butler encountered in this herbarium, two males and one female, lacked whole antennae with clubs attached. The male that Butler depicted on the above plate has, as can be seen on D´Abrera's picture above to the left, only half the right antenna remaining. The other two specimens in the herbarium lack both antennae. However, this does not explain why Butler in his description writes that the club is thin. Why this assumption? Another interesting detail in Butler's description is the question mark, (?), he set out for "King". He is obviously safe himself rightly doubtful about the local Port Famine for these butterflies!
My thoughts here go unchallenged to our Swedish artist and praised author Carl Clerck, who depicted “Papilio priamus” (today: Ornithioptera priamus priamus) without antennae, in his very famous book Icones Insectorum Rariorum 1759-1764. He chose to depict this extremely famous butterfly, Linnaeus first (!) described butterfly in System Naturae 1758, with antennae in the form of a dotted line rather than assuming how the antenna looked. The Ornithoptera priamus in Queen Lovisa Ulrika´s Naturalcabinet completely lacked antennae so neither Clerk nor Linnaeus had any idea how the antennae looked.
The first described butterfly in Linnaeus' 10th edition of Systema Naturae 1758. To the left Carl Clerck's painting of the butterfly and to the right Queen Lovisa Ulrika´s butterfly which is now available at the Museum of Evolution in Uppsala. Photos Göran Sjöberg.
This fantastic butterfly is also in the same room as the two males of Colias ponteni and the pupa I found in the museum in October 2000 when the museum was renovated. More about this below.
In my article in Insectifera 1997, http://insectifera.se/04%20INSECTIFERA/Insectifera_1997.PDF pages 68 - 102 where I began the account of my research on the mysterious butterfly Colias ponteni, I showed my old pictures of the two syntypes at the Natural History Museum in Stockholm, also D´Abrera's pictures as well as all three known specimens we had in Sweden together with the original labels showing both the name and the locality which they were presented with when Wallengren described them in 1860.
“Insectifera” 1997 with the photos of Colias ponteni known at that time in Sweden. Photo Göran Sjöberg.
Regarding D´Abrera´s pictures of the three specimens of “Colias ponteni (imperialis)” from BMNH in London on page 12, I have of course only included the pictures I received permission from Bernard D´Abrera to publish in our magazine "Insectifera" 1997. If anyone wants to see good pictures of all six specimens of Colias ponténi in BMNH I can refer to, after some clarification, a very good web page, where in addition to Bernard D´Abrera´s pictures of Colias ponteni at BMNH, are also my own pictures of the specimens in Sweden.
Home All-America Lists Papilionidae Pieridae Lycaenidae DONATE Riodinidae NymphalidaeHesperiidae All families Intr o Caution s Glossar y Bibli o Librar y Link s Know -how Catalogu e β version - repor t errors BoA NA Lis t Photo credit s Credit s Cit e Contac t © Voluntee r
http://www.butterfliesofamerica.com/L/Colias_ponteni_types.htm (June 2019).
Here, however, I feel that I have to make a clarification. When I first published this article I had with great surprise noted that on this site it was said that Dr. Gerardo Lamas had taken the pictures I published in our magazine Insectifera 1997. Gerardo explained to me, in an e-mail that this was completely wrong. He stated to me that he obtained the pictures from Bernard D´Abrera and was given permission to publish them, which he did on the website "Butterflies of America". Gerard then contacted Nick Garding when he received my article where I had written that he had stolen my pictures.
Nick is responsible for both the pictures and text to the pictures on this site. In a very friendly email to me he assumed responsibility for this mistake and has now acknowledged me as the right photographer for my photos from Insectifera 1997. I choose to accept this statement as I would like to have a good relationship with both Gerardo Lamas and "Butterflies of America" but I cannot see that I have done anything wrong in the past when I only cited what was published on the Butterflies of America's web site under my three pictures of the Swedish Colias ponteni: “Photo taken by Gerardo Lamas and digitized by the Tropical Andean Butterfly Diversity Project, funded by the Darwin Initiative. Any use of this image, except for personal study, requires prior written consent of the housing institution”.
Gerardo has also in his mail to me pointed out that the term "Holotype", as used by the National Museum and which I have also used in a routine way for 30 - 40 years, in the description of the male Wallengren described in 1860 is incorrect because at this time they did not use this term. Correct designation of these specimens described by Wallengren, both the male and the female should be syntype. I would like to take this opportunity to thank Dr. Gerard Lamas for this remark. Of course, I want everything in this article to be as correct as possible even if the only, but still crucial aim for me with this long-standing investigation has been to find the right place where the butterfly was collected. I would also like to take this opportunity to thank my friend Bengt-Åke Bengtsson for clarifying the somewhat complicated type concepts regarding all the 11 known specimens of the adult butterflies of the species Colias ponteni. Therefore, for the butterflies I pictured in Insectifera 1997 where the above ambiguities are taken onto account and the 6 specimens of BMNH in London, the following applies:
These three specimens which Wallengren, according to his own statement, knew in his description in 1860, i.e. the male and female at the Natural History Museum in Stockholm and Wallengren's own specimen, which is now available at Lund University, are all syntypes of Colias ponteni.
With some surprise I noted that Bernard D´Abrera in his new revised edition of "Butterflies of Neotropical Region" Part 1, Papilionidae & Pieridae still has the same old pictures of these Colias specimens in BMNH but now he has changed the name of the butterfly from Colias imperialis to Colias ponteni which of course is quite correct but what amazes me is that he still has the red spot which in his books indicate that the illustrated specimen is the type of the species.
D´Abreras picture from his new revised edition of "Butterflies of Neotropical Region"”, published 2016.
As everyone can easily see in a comparison with the photo on page 12 of this article it is the same specimen that D´Abrera showed in his first edition in 1981 of “Butterflies of the Neotropical Region”. However, the male Bernard D´Abrera marked with a red spot is one of Butler's described "Colias imperialis", i.e. merely a junior synonym for Colias ponteni and therefore it completely lacks status as any kind of type!
This also applies to the other two specimens Butler described from those in the herbarium of the Banksian Cabinet. As far as I can understand, neither can the other three specimens in BMNH, i.e. Felder's and Elwes' butterflies be given any status as type specimens, or as syntypes or paralectotypes to Colias ponteni, as their origin cannot yet be determined with certainty. With the knowledge we possess today they may possibly have been collected by Samuel Pontén. Possibly, the upcoming DNA analysis could confirm their origin. If it can be proved that they were collected in the same local as Wallengren's syntypes, but at a later date, they could be termed topotypes. I also note that D´Abrera in his revised edition, possibly after information from BMNH with which he worked, changed the description year to 1862 from 1860, which is mentioned in the species description on page 7. Whether this is just a printing error or whether D´Abrera has really obtained evidence that this article was not published in the Weiner Entomologische Monatschrift, February 1860 or possibly two years later I have not had the opportunity to investigate, although I doubt it. However, it should be noted that it is always the year of publication that applies.
However, it is hard for me to understanding why Bernard D´Abrera in his revised edition had not included the pictures I sent to him eight years ago of the five specimens of Colias ponteni. As well as with the information on the isotope investigation I had done with help of Oskar Brattström which at least suggests that Hawaii is the right place for this species. I also informed him about my finding of two more males of the species and also an empty parasitized pupa in the Museum of Evolution in Uppsala. More about this in the article below.
However, I am still very sorry for this as it was his first edition of this particular book "Butterflies of the Neotropical Region" with the pictures of Colias imperialis that I obtained in 1981 which became one of the most driving forces in my research on the butterfly Colias ponteni. Bernard D´Abrera's friendly and encouraging letter before the publication of the most crucial article for me in this investigation, the one in Insectifera 1997, strengthened my commitment. That is why it is so incredibly sad to hear that he is no longer with us.
Sometimes I am a little distraught over why no one in America, where many people should know about my studies of this butterfly, ever sought any contact with me. They obviously were aware of our issue of the magazine Insectifera 1997 and also of Hiroshi Hara's article in the famous Japanese magazine Wallace, Volume 8, in 2003. In which the discovery of two more specimens and a pupa of Colias ponteni and a picture of me and curator Lars Hedström can be found and also pictures of the newly found butterflies and the pupa. However, for various reasons, I have not found any reason to raise the issue with, for example, the Bishop Museum in Hawaii, since, as in most other "educational
institutions", it was assumed that the Oahu location is incorrect. See later in this article regarding a certain Mr. Zimmermann in the United States.
It is this kind of confident institute that unknowingly gathers knowledge and collects data but rarely mentions from where they have gained this knowledge that makes me so sad. I am just a happy "amateur" in the study of this unique Colias butterfly, with only my own personal interest in the butterfly without any financial support from any institution or so called "experts". I benefit from good and very valuable help from many friends at museums and universities around the world as well as many private amateur friends with butterflies only as a hobby in addition to their civilian professions, with as much knowledge of butterflies as the professional ones.
After this digression back again to the unique Colias ponteni butterfly after Butler's description of his discovery of the three butterflies in the herbarium and the pictures in BOA, Butterflies of America.
5
INSECTIFERA • ÅR 2019 • ÅRGÅNG 11
den utrotades redan strax efter det att prästen Samuel Pontén, sannolikt tillsammans med botanisten
Nils Johan Andersson och kanske även expeditionens zoolog Johan Kinberg, insamlade minst fem
men möjligen ytterligare ett eller t.o.m. tre exemplar vid midsommartid 1852. Orsaken till utdöendet
av denna fjäril får med stor sannolikhet tillskrivas de nyodlingar som skedde just i detta område på
Oahu i mitten av 1850-talet efter den omfattande europeiska koloniseringen med stora nyodlingar av
bl.a. sockerrör i trakterna runt Honolulu. När dessa fjärilar sägs ha insamlats hade den ursprungliga
polynesiska befolkningen, genom framför allt olika sjukdomar som dessa kolonisatörer haft med sig
reducerats från cirka 300 000 då Cook upptäckte öarna år 1778 till blott 70 000 i mitten av 1850-talet
då den svenska fregatten Eugenie besökte ön.
Varför skriver och publicerar jag denna artikel nu våren 2019?
Jag väljer att nu publicera resultatet av mina undersökningar då jag erfarit att det är på gång att nu
företa nya DNA-undersökningar av samtliga de fjärilar som finns på de 4 museer där arten är
representerad. Förhoppningsvis kan kanske mina studier också ge värdefull information när det
gäller att analysera och förstå de kommande DNA-resultaten.
Jag ser med den största iver fram emot vad dessa moderna DNA-undersökningar kan ge. Jag
medverkade själv för mer än 20 år sedan i en dylik undersökning. Tekniken var dock tyvärr vid denna
tid alltför bristfällig beträffande så gamla djur för vi skulle få fram några adekvata resultat i fråga om
släktskap med andra Colias-arter. Förhoppningsvis kan de nya DNA-undersökningarna ge svar på
Colias pontenis släktskap och kanske också varifrån arten en gång kommit till Hawaii om nu Hawaii
visar sig vara den rätta lokalen för arten. Den parasiterade puppan kan här förhoppningsvis i än högre
grad ge ledtrådar till var denna unika fjäril levde om man kan fastställa vilken parasitfluga, Tachinidae,
eller möjligen parasitstekel, Parasitica, som angripit larven eller puppan och vilken växt larven fäst
sig vid inför förpuppningen. Det kan dock ändock finnas ett antal kvarstående frågetecken även om
man lyckas bestämma flugan eller stekelns och växtens art. Mer om detta nedan.
Bakgrunden till den första Svenska Vetenskapliga Världsomseglingen 1851–1853
För att i någon mån sätta Sverige på den vetenskapliga världskartan i mitten av 1800-talet utrustade,
Svenska Vetenskapsakademin, under den svenske kungen Oskar den förstes tillskyndan, den första
vetenskapliga världsomseglingen. Detta skedde säkert bokstavligt talat i kölvattnen efter bl.a. den
mycket framgångsrika världsomseglingen med fregatten Beagle åren 1831–1836 under kapten
FitzRoys befäl med den då tämligen okände, men senare så mycket mer berömde, medföljande veten-
skaps mannen Charles Darwin. Alla vet ju att Darwin under denna resa, utifrån sina iakttagelser i
Sydamerika och särskilt på Galapagosöarna, fick impulser och idéer till sitt kommande livsverk om
hur naturen själv i öppen konkurrens utvecklar de enskilda arterna och inte såsom man tidigare förutsatt
att dessas utseende varit bestämda av Gud en gång för alla.
Under befäl av kommendörkapten Christian Adolf Virgin avseglade i slutet av september 1851 den
svenska fregatten Eugenie mot Sydamerika. Efter att ha passerat Magellans sund under januari-februari
1852 besöktes Galapagosöarna under maj 1852. Färden gick sedan norrut till Hawaii-arkipelagen där
ön Oahu angjordes två gånger, dels under juni/juli och sedan också i augusti 1852. Mellan besöken på
Hawaii besöktes San Fransisco för bl.a. bunkring av mat och vatten. Via Söderhavet med bl.a. besök
på Tahiti och Tonga besöktes Australien innan färden ställdes hemåt via Kina och Godahoppsudden
till Göteborg och Stockholm dit man anlände sommaren 1853.
6
INSECTIFERA • ÅR 2019 • ÅRGÅNG 11
Fregatten Eugenies rutt runt jorden 1851–1853. Karta från Christer Häggs bok.
Under denna resa skedde, vid i stort sett varje landstigning, insamling till Vetenskapsakademien av
såväl växter som djur. Insamlandet av zoologiskt material skedde huvudsakligen under ledning av den
av vetenskapsakademien utsedde 31 årige medicine doktorn Johan Kinberg medan den 30 årige
botanisten Nils Johan Andersson huvudsakligen ansvarade för insamlandet av växter under resan. Den
för eftervärlden sannolikt mest betydelsefulla deltagaren i denna expedition var nog ändock friherren
Carl Johan Skogman som men sin utomordentliga förmåga, att i såväl skrift som med teckningar och
akvareller, skildra resan till fromma för alla oss som nu, snart 170 år senare, vill ta del av denna
märkliga svenska expedition. Genom Skogmans anteckningar och inte minst hans bok om denna resa,
Fregatten Eugenies resa omkring jorden (1855), är det för eftervärlden möjligt att i detalj följa resans
gång med alla landstigningar. Den för just denna artikel mest betydelsefulle deltagaren i denna
expedition var dock den då som skeppspräst förordnade 38 årige filosofie doktorn Samuel Benjamin
Pontén. Denne Samuel tycks på eget initiativ, men sannolikt mest för att glädja sin bror Jonas Otto
Pontén, ha insamlat såväl växter som fjärilar till honom. Brodern var nämligen lärare i
naturvetenskapliga ämnen vid läroverket i Strängnäs dit han även samlade olika typer av naturalier.
Nils Johan Andersson. Carl Johan Skogman.
Samuel Pontén.
Samtliga foton är hämtade ur Christer Häggs bok om Fregatten Eugenies Världsomsegling.
Eftersom denna artikel handlar om dagfjärilen Colias ponteni koncentrerar jag mig på den insamling
av insekter som skedde under resan. Av den sammanställning som gjordes i boken ”Kungliga Svenska
FREGATTEN EUGENIES RESA omkring jorden - Vetenskapliga Iakttagelser II” som skrevs
1858–1868 framgår att man totalt beskrev 1311 arter och underarter insekter. Av dessa var 81 arter av
7
INSECTIFERA • ÅR 2019 • ÅRGÅNG 11
ordningen Lepidoptera. 19 av dessa var dagfjärilar. Den i boken först beskrivna arten, (bilaga 1) som
tveklöst också, i vart fall ur entomologisk synvinkel, var det mest anmärkningsvärda fyndet på hela
resan, var en märklig, extremt vacker och mycket bredbandad höfjäril. Denna beskrevs i februari 1860
av Sveriges då mest berömde auktor sedan Linnaeus och Thunbergs tid, Hans Daniel Johan Wallengren
i ”Weiner Entomologische Monatschrift” under namnet Colias Ponténi.
Min tyvärr numera bortgångne vän Erik von Mentzer har tolkat Wallengrens latinska beskrivning till
begriplig svenska för oss som numera inte har latinet som gängse språk att beskriva naturen. Erik har
även tolkat Butlers latinska beskrivning år 1871 av Colias imperialis som denne då trodde var ny för
vetenskapen men som senare visat sig vara identisk med Wallengrens Colias ponteni.
8
INSECTIFERA • ÅR 2019 • ÅRGÅNG 11
Wallengrens beskrivning lyder i svensk översättning:
”Colias Ponténi n. sp. Vingarna rödgula på ovansidan, glänsande hos hanen, framvingarna med
diskfläck, alla vingarna med mycket bred kant och svarta ribbor innanför diskfältet; framvingespetsen
gulfläckad; hanens alla vingar rödgula på undersidan, honans bakvingar och framvingespets grågula;
framvingarna med rostfärgad diskring, bakvingarna med rostfärgad diskfläck, med gul, uppsplittrad
framkant och med rikligt svartfläckig innerkant.
Herrarna Kinberg och Pontén insamlade denna utsökt vackra art på ön Oahu vid Honolulu under
månaderna juni och juli. Antennklubban, som hos släktingarna är helt jämn, är nästan äggformad.
Arten i Stockholms Vetenskapsakademis och mitt museum.”
Syntyperna av Colias ponteni beskriven av Wallengren 1860 med originaletiketterna.
Djuren finns hos Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm. Foton: Göran Sjöberg.
9
INSECTIFERA • ÅR 2019 • ÅRGÅNG 11
Varför har då detta fynd vållat sådan diskussion under mer än 150 år? Anledningen är enkel.
Fartygsprästen Samuel Pontén och/eller Johan Kinberg har sannolikt berättat för Wallengren inför
ovanstående artbeskrivning att de, men kanske också tillsammans med magister Andersson, insamlade
denna fjäril på någon av deras utflykter i trakterna utanför Honolulu på ön Oahu under juni 1852.
I Sverige finns idag, såvitt jag så här långt kunnat finna, 4 hanar och 1 hona. Efter denna insamling
1852 har fjärilen aldrig senare återfunnits levande. Om historien slutat med detta skulle dock fyndet
idag knappast vållat några frågor.
Samuel Pontén fångade sannolikhet fjärilarna i Nuuanudalen eller möjligen på låglands-platån sedan
man passerat Pali-passet strax öster om Honolulu men möjligen också längs stranden utanför samhället
när de samlade växter. Vid denna tid kallades ännu ögruppen av många för Sandwichöarna, det namn
Cook gav öarna 74 år tidigare. Eftersom vi idag vet att stora delar av Hawaii-arkipelagens flora och
fauna utrotats sedan den ”vite mannen” började exploatera öarna på 1800-talet, och särskilt då på den
bland ögruppens öar förhållandevis delvis unikt låglänta ön Oahu med huvudorten Honolulu, vore det
inte osannolikt att denna märkliga och unika fjäril också rönt samma öde, d.v.s. utrotats. Knappast
någon skulle ha anledning att ifrågasätta detta fynd. Samuel Ponténs höfjäril skulle därmed bara vara
en i raden av en mängd utrotade insekter och växter på ögruppen.
Men som så ofta inom såväl naturalhistorien som ifråga om vår allmänna historiebeskrivning är dock
en i förstone uppenbar sanning inte alltid så självklar när fler fakta framkommer.
Oahu med Honolulu i ögruppen Hawaii.
År 1871 påstås den vid denna tid främste dagfjärilsbeskrivaren i England, och kanske också i hela
världen, Arthur Gardiner Butler ha påträffat 3 st. fjärilar i ett herbarium i det s.k. ”Bankska kabinettet”
som då förvarades hos British Museum of Natural History (BMNH, idag Natural History Museum) i
London. Enligt obekräftade uppgifter ska dessa fjärilar ha påträffats bland diverse insamlat botaniskt
material från den stora engelska expeditionen med HMS Adventure till sydligaste Sydamerika åren
1826–1827 under ledning av kapten Phillip Parker King. Denna expedition, som var förelöparen till
den några år senare, 1831–1836 genomförda och numera berömda expeditionen med Beagle under
kapten FitzRoys befäl och med Darwin som vetenskaplig medpassagerare, hade dock som sitt
viktigaste mål att utforska farvattnen vid Sydamerikas sydspets med tyngdpunkten på Magellans sund
och det söder därom liggande Eldslandet.
Utifrån antagandet att de fjärilar Butler påträffade verkligen fanns bland torkade växter i det ovan
beskrivna Bankska kabinettet är det helt naturligt att Butler antog att fjärilarna insamlats i trakterna av
handelsstationen Port Famine vid Magellans sund. Port Famine ligger cirka 50 km rakt söder om
dagens Punta Arenas på det sydamerikanska fastlandets sydligaste del, Bachelorhalvön. Eftersom
10
INSECTIFERA • ÅR 2019 • ÅRGÅNG 11
ingen liknande höfjäril beskrivits från denna trakt antog följaktligen Butler att han hade att göra med
en för vetenskapen ny och tidigare obeskriven art. Han gav denna nya magnifika dagfjäril namnet
Colias imperialis – månne, på denna extremt avlägsna förmodade fångstplats, en hyllning till det
brittiska världsvida imperiet eller tyckte han att den var kejserlig men dock inte mäktig likt exempel-
vis den vackra Parnassius imperator? Själv tror jag nog mest på det första alternativet då Butlers
beskrivning enbart består av sakliga fakta utan något ärande adjektiv till skillnad mot Wallengrens
beskrivning där ju denne i sin beskrivning framhåller hur ”utsökt vacker” fjärilen är. Till den
originalbeskrivning nedan har Butler även fogat en tydlig svart-vit plansch där hanen av den beskrivna
arten avbildas.
11
INSECTIFERA • ÅR 2019 • ÅRGÅNG 11
Fjärilen finns även avbildad i färg som figur 2 på
plansch XIX, här intill i ”New and Rare Pieridae” i
det planschverk som utgavs av Zoological Society of
London år 1879.
Båda bilderna på typ-fjärilen är en tydlig avbildning
av en av hannarna som Butler fann i det s.k. Bankska
kabinettet En mycket intressant detalj är här att på
båda dessa bilder är fjärilen avbildad med tydliga
men ändock högst normala antennklubbor. Mer om
detta nedan.
I översättning lyder Butlers beskrivning av
Colias imperialis:
”COLIAS IMPERIALIS, n. Sp. (Plansch XIX. Fig. 2.)
♂.
Vingarna
orangefärgade
på
ovansidan:
framvingarnas yttre del djupt brun, med gula fjäll; en
fläck utmed yttre delen av framkanten och ribborna
svarta; vingroten och den yttre delen av framkanten
gulgröna; yttersta delen av framkanten rödaktig; tre
gula streck utmed ribborna närmast vingspetsen; fransarna rödaktiga; bakvingarnas framkant brun,
deras utkant djupt svart, innerkanten gul; kroppen brun, grönaktig; antennerna bruna med tunn
klubba.
Vingarna gulgröna på undersidan; framvingarna röda i diskfältet; en trekantig diskfläck med röd
kärna; ett svartbrunt diskstråk från innerkanten utmed tredje mittribban, utåt skarpt tandad, inåt
diffus; inre ytan djupt rödbrun; fransarna skära; bakvingarnas diskfält gult; diskfläcken orangefärgad
med brun omkrets och två orangefärgade punkter vid basen; kroppen gul, benen skära. Vingarnas
spännvidd 2 tum.
♀. Framvingarna med tre guldgula fläckar vid vingspetsen och två vid analvinkeln mellan ribborna;
bakgrunden mörkare, eljest som hos hanen; bakvingarna bruna: den inre hälften fjälligt röd; ett
diskstråk av fläckar, varav de två övre gula, de undre längre och röda; ytan utmed bakkroppen blekt
svavelgul; kroppen svartaktig, huvudet skärhårigt.
Vingarnas undersida ljusgrön: framvingarnas inre hälft röd; fram- och ytterkanterna skära; ett
submarginalstråk fortsätter utmed den övre diskribban, eljest som hos hanen; kroppen vitaktig.
Vingarnas spännvidd 1 tum + 11 linjer
Port Famine (King).”
Som framgår på föregående sida avslutar Butler sin latinska typbeskrivning av Colias imperialis med
ett mycket intressant stycke på engelska:
Port Famine (King) ? Three examples, B.M.
From the supplementary cases of the Banksian cabinet, in com-
pany with a collection from Port Famine, presented by Capt. King.
Allied to C. thisoa, hecla, &c., especially the female.
12
INSECTIFERA • ÅR 2019 • ÅRGÅNG 11
Butlers ”nya typ” av Colias imperialis till vänster. I mitten och till höger en hona och en hane av
samma art i BMNH:s samling. Bilderna hämtade ur Bernard D´Abreras första utgåva av ”Butterflies
of the Neotropical Region, Part 1”. utgiven 1981 då BMNH uppenbarligen ännu hävdade att deras
exemplar av Colias ponteni borde heta Colias imperialis utifrån Butlers beskrivning 1871. De två
exemplaren av arten till höger härrör dock från Elwes coll och bär uppenbarligen det tyska namnet på
Hawaiiöarna vid denna tid ”Sandwitsch Inseln” Bilderna publicerade med välvilligt tillstånd från
Bernard D´Abrera i vår tidskrift Insectifera redan år 1997. Observera den nästan totala avsaknaden av
antenner hos Butlers nybeskrivna art till vänster. Mer om detta nedan.
Utifrån ovanstående beskrivning kan man direkt konstatera att Butlers beskrivning, trots att den är
betydligt mer detaljrik än Wallengrens beskrivning, ändock saknar några ytterst väsentliga karaktärer
som faktiskt särskiljer denna art av släktet Colias från alla övriga drygt 80 arter av släktet. Det jag först
tänker på är som sagts ovan de extremt tjocka antennklubborna. Butlers beskrivning av dessa:
”antennis fuscis, clava compressa”, ”antennerna bruna med tunn klubba” är här helt obegriplig. Det
är dock lätt att förklara varför Butler i sin beskrivning av antennerna inte nämner något om artens
fantastiska. och helt unika antennklubbor.
Alla tre exemplaren som Butler påträffade i detta herbarium, två hanar och en hona saknade nämligen
hela antenner med antennklubbor. Den avbildade hanen som Butler låtit avbilda på ovanstående
plansch har som framgår av D´Abreras bild ovan till vänster endast halva högra antennen kvar. De
övriga två exemplaren i herbariet saknar båda i stort sett helt antenner Detta förklarar dock inte varför
Butler i sin beskrivning skriver att klubban är tunn. Ytterligare en intressant detalj i Butlers beskrivning
är det frågetecken, (?), han satt ut efter ”King”. Han är uppenbarligen säkert själv med rätta tveksam
till lokalen Port Famine för dessa fjärilar!
Mina tankar går här osökt till vår svenske konstnär och berömde auktor Carl Clerck som i sin
avbildning av den antennlösa ”Papilio Priamus” i sitt berömda verk, Icones Insectorum Rariorum,
1759 – 1764, valt att avbilda denna ytterst berömda fjäril, Carolus Linnaeus´ först beskrivna fjäril i
10:e upplagan av Systema Naturae 1758, med antenner i form av en prickrad hellre än ett löst
antagande hur antennen kan ha sett ut. Denna Ornithoptera priamus i drottning Lovisa Ulrikas
Museum (MLU) saknade nämligen helt antenner så varken Clerck eller Linnaeus hade någon aning
om hur antennerna verkligen skulle se ut.
13
INSECTIFERA • ÅR 2019 • ÅRGÅNG 11
Den först beskrivna fjärilen i Linnaeus 10:e upplaga av Systema Naturae 1758,”Papilio Priamus”
Till vänster Carl Clercks målning av fjärilen och till höger Drottning Lovisa Ulrikas fjäril som nu
finns hos Evolutionsmuseet i Uppsala. Foton: Göran Sjöberg.
En fotnot: Denna fantastiska fjäril finns för övrigt i samma lokaler som de två hanar av Colias ponteni
och puppan jag fann i museet i oktober år 2000 sedan museet då renoverats. Mer om detta nedan.
I min artikel i Insectifera 1997, http://insectifera.se/04%20INSECTIFERA/Insectifera_1997.PDF,
sidorna 68 - 102 där jag påbörjade min redogörelse för min forskning om den mytiska fjärilen Colias
ponteni visade jag dels mina gamla bilder på de två typdjuren hos Naturhistoriska Riksmuseet i
Stockholm, dels D´Abreras bilder men också alla tre då kända exemplar vi hade i Sverige tillsammans
med såväl de originaletiketter på såväl namn som lokal som medföljt respektive exemplar sedan
Wallengren beskrivit dem.
Insectifera 1997 med foton på de tre då kända Colias ponteni i Sverige. Foto: Göran Sjöberg.
14
INSECTIFERA • ÅR 2019 • ÅRGÅNG 11
Angående D´Abreras bilder på sidan 12 på de tre exemplaren av Colias ponteni (imperialis) som finns
hos BMNH i London så har jag bara tagit med de bilder jag själv fått tillåtelse av Bernard D´Abrera
att publicera i vår tidskrift ”Insectifera” 1997. Vill någon se bra bilder på de övriga fjärilarna hos
BMNH kan jag hänvisa till en, nu efter några klarlägganden, mycket bra webbsida där förutom Bernard
D´Abreras bilder på exemplaren av Colias ponteni hos BMNH finns avbildade nu även mina egna
bilder på exemplaren i Sverige finns med.
Home All-America Lists Papilionidae Pieridae Lycaenidae DONATE Riodinidae NymphalidaeHesperiidae All families
Intr
o
Caution
s
Glossar
y
Bibli
o
Librar
y
Link
s
Know
-how
Catalogu
e
β
version - repor
t errors
BoA NA Lis
t
Photo credit
s
Credit
s
Cit
e
Contac
t
© Voluntee
r
http://www.butterfliesofamerica.com/L/colias_ponteni_types.htm (Juni 2019)
Här känner jag dock att jag måste göra ett förtydligande. När jag först publicerade denna artikel hade
jag med stor överraskning noterat att det på denna webbsida stod att Dr. Gerardo Lamas själv hade
tagit bilderna som jag publicerat i vår tidskrift Insectifera 1997. Gerardo har förklarat för mig i ett e-
postmeddelande att detta blivit helt fel. Han uppger för mig att han erhållit bilderna av Bernard
D´Abrera och fått klartecken att publicera dem, vilket han gjorde på webbplatsen "Butterflies of
America". Gerard har sedan kontaktat Nick Garding när han fått min artikel där jag skrivit att han stulit
mina bilder. Nick är ansvarig för bilderna och texten till bilderna på denna webbplats. Nick har sedan
i ett mycket vänligt e-postmeddelande till mig tagit på sig ansvaret för detta misstag och har nu
registrerat mig som rätt fotograf för mina foton från Insectifera 1997. Jag väljer att acceptera detta
uttalande eftersom jag gärna vill ha en bra relation med båda Dr.Gerardo Lamas och "Butterflies of
America" samtidigt som jag inte ser att jag tidigare gjort något fel då jag enbart citerat vad som
publicerats på Butterflies of Americas webbsida under mina tre bilder:
Colias ponteni TYPE, TL: "USA (Hi)"
Photo taken by Gerardo Lamas and digitized by the Tropical Andean Butterfly Diversity Project,
funded by the Darwin Initiative. Any use of this image, except for personal study, requires prior
written consent of the housing institution.
Gerardo har för mig också påpekat att benämningen ”Holotyp” som Riksmuseet använt och som jag
också slentrianmässigt sedan 30 – 40 år tillbaka nyttjat vid beskrivningen av den hane Wallengren
beskrivit 1860 är felaktig då man vid denna tid inte nyttjade detta begrepp. Rätt benämning på dessa
Wallengrens beskrivna exemplar, såväl hanen som honan ska vara syntyp. Jag vill gärna här passa på
att tacka Dr. Gerard Lamas för detta påpekande. Jag vill naturligtvis att allt i denna artikel ska vara så
rätt som möjligt även om det enda, men likväl helt avgörande för mig med denna mångåriga
undersökning, varit att finna den rätta platsen där fjärilen insamlats. Jag vill här då också passa på att
tacka min vän Bengt-Åke Bengtsson för klargörande av de något invecklade typbegreppen beträffande
alla de 11 kända exemplaren av de fullbildade fjärilarna av arten Colias ponteni. Bengt har efter mina
enträgna frågor beträffande de 11 kända exemplarens rätta eller fiktiva benämningar som bör eller ska
gälla sammanställt ett e-postmeddelande jag med glädje visar i sin helhet på Bilaga 7 i denna artikel.
För de fjärilar jag avbildat i Insectifera 1997 där ovanstående oklarheter belysts gäller därför följande:
Dessa tre exemplar som Wallengren enligt egen utsago kände till vid sin beskrivning 1860, d.v.s. hanen
och honan hos Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm och Wallengrens eget exemplar som nu finns
hos Lunds Universitet är alla syntyper av Colias ponteni.
15
INSECTIFERA • ÅR 2019 • ÅRGÅNG 11
Beträffande hur de övriga 8 exemplaren ska benämnas väljer jag här att hänvisa till Bengt-Åke
Bengtssons mejl till mig som jag visar i Bilaga 7. Jag anser att det skulle föra för långt att här redovisa
alla alternativa begrepp som är de riktiga utifrån hur man bör bedöma deras sinsemellan olika status
som dessutom inte är helt utredda.
Eftersom Bernard D´Abrera tyvärr har avlidit, finner jag inte heller någon anledning att gå vidare med
vad han lovat eller inte. Med viss överraskning noterade jag dock att Bernard D´Abrera i sin nya
reviderade utgåva av "Butterflies of Neotropical Region, del 1, Papilionidae & Pieridae” fortfarande
har samma gamla bilder av dessa Colias-exemplar hos BMNH men nu ändrat namnet på fjärilen från
Colias imperialis till Colias ponteni. Detta är naturligtvis helt rätt då det ju är samma art och
Wallengren beskrev arten först. Det som dock förvånar mig är att D´Abrera fortfarande har den röda
punkten som i hans böcker indikerar att det avbildade exemplet visar typen för arten.
D´Abreras bild från den reviderade upplagan av ”Butterflies of the
Neotropical Region”, publicerad 2016.
Som alla lätt kan se vid en jämförelse med bilden på sidan 12 i denna
artikel är det ju samma exemplar som D´Abrera avbildat i sin första
upplaga år 1981 av ”Butterflies of the Neotropical Region” och som
Butler 1871 beskrev som Colias imperialis. Fjärilen kan därför inte
vara något typdjur för Colias ponteni utan blott och bart en junior
synonym till Colias ponteni.
Detta gäller också de två andra exemplaren Butler beskrev från fyndet i herbariet i det Bankska
kabinettet. Såvitt jag kan förstå kan heller inte de övriga tre exemplaren hos BMNH, d.v.s. Felders och
Elwes fjärilar, som möjligen faktiskt även de skulle kunna vara insamlade av Samuel Pontén med den
kunskap vi idag besitter, ges status av typdjur, varken syntyper eller paralectotyper till Colias ponteni
då dess ursprung inte ännu med säkerhet kan bestämmas och de inte funnits med i Wallengrens
beskrivning av arten 1860. Möjligen kan den kommande DNA-analysen bekräfta deras ursprung. Om
det kan bevisas att de insamlats på samma lokal som Wallengrens syntyper men vid ett senare tillfälle
skulle de möjligen kunna benämnas topotyper. Jag noterar också att D´Abrera i sin reviderade upplaga,
möjligen efter uppgifter från BMNH med vilket han arbetat, ändrat beskrivningsåret till 1862 i st.f.
1860 som ju anges i artbeskrivningen som avbildats ovan på sidan 7. Huruvida detta bara är ett tryckfel
eller om D´Abrera verkligen fått fram bevis för att denna artikel i Weiner Entomologische
Monatschrift, Februar 1860 publicerats först 2 år senare d.v.s. 1862 har jag inte haft möjlighet att här
utreda, även om jag ju själv starkt betvivlar det senare. Det ska dock påpekas att det alltid är
publiceringsåret som gäller.
Jag har dock fortfarande svårt att förstå varför inte Bernard D´Abrera i sin reviderade upplaga hade
tagit in bilderna som jag skickade honom för 8 år sedan på de fem exemplaren av Colias ponteni
tillsammans med information om isotoputredningen jag fått utförd, vilken åtminstone antyder att
Hawaii är rätt plats för denna art samt uppgiften om mitt fynd av ytterligare två exemplar av arten och
en puppa. Mer om detta nedan i denna artikel.
Jag är emellertid fortfarande mycket ledsen för detta, då det ju var hans första utgåva av just denna
bok "Butterflies of the Neotropical Region" med bilderna av Colias imperialis, som jag 1981 fick i min
hand som blev en av de mest drivande krafterna i min forskning om Colias ponteni. Bernard D´Abreras
vänliga och uppmuntrande brev före publiceringen av den för mig mest avgörande artikeln för denna
utredning, den i Insectifera 1997, gjorde heller inte mitt åtagande mindre. Det är därför så otroligt
tråkigt att höra att han nu inte längre är med oss.
Ibland undrar jag lite förstrött också varför man i Amerika som väl borde känna till mina studier av
denna fjäril aldrig hört av sig till mig. De har ju uppenbarligen tagit del av vårt nummer av tidskriften