The background to my studies
I was obsessed with the idea of finding the collection site for this amazing butterfly when I learned from Bernard D´Abrera's first book about South America's butterflies that Colias ponteni and Colias imperialis were really the same species. On my visit to Argentina in the winter of 1979/1980, visiting the areas around the Strait of Magellan and Tierra del Fuego naturally was in my mind and plans but the extremely unstable situation between the military juntas in Chile and Argentina at that time made a visit there impossible.
For many years I had wondered about the remarkable holotype of Colias ponteni which I saw at the Natural History Museum in Stockholm together with a female beside the male under the label Colias imperialis. These two great butterflies I discovered during a visit in the autumn of 1972 with my mentor Yngve Christiernsson when we, with great help from curator Bert Gustafsson in the Natural History Museum of Stockholm, managed to find the type species of the yellow aberration described by Lampa of Colias tyche werdandi christiernssoni. This butterfly, a male, was captured by Yngve's uncle, who in the mid-1800s was Sweden's last professional collector of rare birds and eggs, small animals and butterflies as a specialty.
The strange thing about the National Museum's collection was, as mentioned above, that the male of Colias ponteni was placed under a label "ponteni" while the female was placed under a label "imperialis". The latter despite Wallengren's text on the pin label for the female as "Colias ponteni".
On repeated visits to the Swedish Museum of Natural History in Stockholm, the interest in this butterfly and its history was increasingly deepened. Curator Kronstedt showed me Skogman's book about Eugenie's world sailing. "FREGATTEN EUGENIES RESA OMKRING JORDEN" There Carl Johan Skogman describes, as I mentioned earlier, that Kinberg and Andersson visited Mt. Tarn during the Frigate Eugenie's stop at Port Famine. It then seemed quite clear that the butterfly was collected during this excursion to Mt Tarn, which could also explain the labels of Butler's "imperialis” specimens" which, after all, carry the local label “Port Famine”, which is in walking distance to Mt Tarn.
Carl Johan Skogman's book: The Frigate Eugenie's Sailing Around the Wold under command by C.A. Virgin.
37
INSECTIFERA • ÅR 2019 • ÅRGÅNG 11
fångenskap. Hela denna hypotes verkar i förstone ganska osannolik men ju mer man funderar över
detta scenario slås man av att många oklarheter faktiska faller på plats med denna hypotes. Skulle
verkligen Pontén och Andersson eller möjligen Kinberg ha funnit upp till 8 fullbildade fjärilar och en
puppa? Själva puppan, om den nu verkligen visar sig vara samma art som fjärilarna, är ju det stora
frågetecknet i alla hypoteserna och får en naturlig förklaring endast under förutsättning att man hittat
fjärilarna som larver eller puppor med hänsyn till det äggskal man nu påstår sig ha hittat på puppan.
Alternativet vore ju annars att herrarna hittat dessa fem eller kanske t.o.m. åtta fjärilar samtidigt med
puppan. Pontén och Kinberg kan ju knappast samtidigt ha funnit såväl larver som fullbildade flygande
fjärilar.
Platsen: Den sannolika platsen för denna fjäril bör vara låglandet. Detta antagande bygger jag på att
fjärilen uppenbarligen inte funnits på de andra betydligt bergigare Hawaiiöarna än låglandet i
Nuuanudalen vid Oahus södra kust runt Honolulu eller låglandsplatån nedanför Palipasset norr om öns
östra udde öster om Honolulu eller i strandzonen. Det var ju också här nybyggarna slog sig ner och
började odla upp detta lågland, något som kunnat vara förödande för denna uppenbarligen mycket
specialiserade art med en också helt sannolikt ytterst liten population som inte förmått sprida sig till
andra platser, d. v. s det typiska scenariot för ö-utrotade livsformer.
Pontén själv: Samuel Pontén var ju expeditionens präst och inte själv knuten till den vetenskapliga
avdelningen. Det förhållandet att han själv fått behålla dessa fjärilar och att de av Wallengren
bibringats hans namn talar ju för att han själv fångat dessa fjärilar och att de uppenbarligen inte heller
med automatik räknades in i expeditionens naturalier som sannolikt det mesta av det övriga av de
medföljande vetenskaps-männens insamlade naturalier gjorde. Som präst bör ju även Samuel Pontén
haft den status som gjorde att han själv kunde göra anspråk på i vart fall de djur som inte tillföll
vetenskapsakademin och som nu finns på Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm. Man kan ju
spekulera i att han själv behöll de två vackraste hanarna för sin brors räkning och det mest slitna
exemplaret tillföll Wallengren för arbetet med beskrivningen av fjärilen.
Bakgrunden till mina studier
Själv blev jag närmast besatt av tanken på att finna lokalen för denna fantastiska fjäril när jag utifrån
Bernard D´Abreras första bok om Sydamerikas dagfjärilar fick klart för mig att Colias ponteni och
Colias imperialis verkligen var samma art. Redan vid mitt besök i Argentina vintern 1979 / 1980
föresvävade mig naturligtvis tanken på att besöka trakterna kring Magellans sund och Eldslandet. Det
då synnerligen instabila läget mellan militärjuntorna i Chile och Argentina omöjliggjorde dock ett
besök därstädes. Jag hade redan då under många år undrat över den märkliga holotypen av Colias
ponteni som fanns på Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm och den invid denna sittande honan
under ”lådetiketten” Colias imperialis. Dessa djur upptäckte jag vid ett besök hösten 1972 med min
mentor Yngve Christiernsson när vi med intendent Bert Gustafssons hjälp lyckades finna typdjuret till
den av Lampa beskrivna gula aberrationen av Colias tyche werdandi christiernssoni. Detta djur
fångades av Yngves farbror som under mitten av 1800-talet var Sveriges siste professionelle naturalie-
samlare med fåglar och ägg som specialité.
Det märkliga i Riksmuseets samling var som nämnts ovan att hanen av Colias ponteni då placerats
under en etikett ”ponteni” medan honan var placerad under en etikett ”imperialis”. Det senare trots
Wallengrens text på nåletiketten till honan ”Colias ponteni”