Collection on Oahu
I assume from this reasoning that the collection really took place on Oahu.
Wallengren states in his new description of Colias ponteni that the butterfly was collected by Kinberg and Pontén. We do not know how Wallengren got this information. The most likely would probably be that Kinberg, as the expedition's scientific leader, gave these tasks together with all other information about the collected butterflies that Wallengren had the responsibility to describe. Samuel Pontén, however, must have been mostly involved in the actual collection, since he was given the name of the butterfly. We have no information about when and where the collection took place or if they took the butterfly as imago, larva or pupa. Many, like me, have probably considered this but some definite answer is not likely to be obtained so we have to leave this question to speculation based on what is considered most likely with regard to location and time. The lack of information on the species' normal flight time in Hawaii is of course a great drawback. We know that the collection should have taken place during the last 10 days of June and that this was in Honolulu by Kinberg and Pontén. The task of collecting in Honolulu, however, hardly means that this happened in the town itself, but it was most probably in the outskirts of the town.
Personally, I am very doubtful that Kinberg really participated in the collecting as he was not an entomologist but among other things an expert on amphibians. Also we do not know whether any other entomologists were included in the scientists. However, I can observe that on Oahu they only collected two species of lepidoptera, Colias ponteni, and the moth Omiodes kontinuatalis out of the 81 newly described lepidoptera collected on this world voyage. The little Pyralidae of the Crambidae-family Omiodes kontinuatalis described by Wallengren 1860 was, as Colias ponteni, new to science and is rare and endemic on the archipelago of Hawaii.
Master Andersson, who was mainly responsible for collecting plants on this world voyage, has in his notes described the stay on Oahu. He mentions among other things that he, along with a number of boatmen and at least once with Samuel Pontén, went up through Nuuanu-Valley to the Pali Pass and further down to the plateau on the island's north-eastern side. Once, Andersson had accommodation with a canoe family and had to share their hut at a price that corresponded to a better hotel in Stockholm.
Anderson writes among other things “The Kanakes, so commendably cheerful and really decent they otherwise, do not seem to have a great concept of the importance of money; at least they always took unreasonably for themselves and are in their claims exaggerated and unwilling”.
Andersson really had to experience this helpfulness, solely for cash payment, which was considered quite natural as with the help of the Kanakes he collected plants on the island. The Kanakes were very helpful and willing to collect plants for Andersson, but soon they stopped abruptly and held up two fingers in the air and said "Two dollars" This form of collection, however, quickly became too expensive for Master Andersson. When the Kanakes understood this, they quickly disappeared into their favourite occupation of lazing and eating.
Why do I add this little piece to this article? Well Andersson tells us that one day together with Pastor Pontén he made an excursion to collect plants. According to Christer Hägg's research, they would have passed the Pali pass to the plateau across the mountain ridge east of Honolulu. As far as I could find, this is the only excursion Pastor Pontén made on Oahu outside the city of Honolulu. It seems very likely that Pastor Pontén, who collected butterflies for his brother Jonas Otto at home in Strängnäs, during this excursion with Master Andersson, found the small population of the Colias butterfly that would later bear his name. Christer Hägg has also, as stated in his letter in Appendix 4, been given information that Master Johan Andersson also collected insects during this trip.
This excursion was certainly rewarding for the two gentlemen, although they apparently did not go too far from "civilized areas" because they suddenly heard well known Strauss waltzes among the trees.
The Swedes walked in the direction of the music and arrived at a small villa where the Kanakes had a big private party. Andersson and Pontén were cordially invited. The orchestra turned out to belong to the king and among the guests was the Crown Prince Alexander with his courtiers. According to Lieutenant Fries, the two gentlemen remained for a long time at this party at Midsummer. I don't know if the gentlemen from Eugenie met the Crown Prince's parents King Kamehameha III and Queen Kalama. However, when it comes to interesting butterflies in Hawaii, there is a reason to remember these royal names.
King Kamehameha III and Queen Kalama of Hawaii from watercolour by C. Skogman.
Perhaps the finest butterfly in the Hawaiian Islands is the Red Admiral like "Kamehameha Butterfly" Vanessa tameamea, an endemic and thus a unique species for the archipelago. As everyone can see, the Latin name also resembles the royal family name and that is of course no coincidence. This unique butterfly was named in 1821 by the Estonian/German doctor and entomologist Johan Friedrich von Eschscholtz. During a three-year long voyage around the world 1815-18 with one of the greatest seafarers, the Estonian/German Otto von Kotzeube, he visited the Hawaiian Islands in November- December 1816. With the ship Rurick, Otto von Kotzebue explored the North-West American coast during the following summer along the Bering Strait. These northern regions, i.e. the current Alaska belonged to Russia at that time, were these remote areas were the main goal of the Russian expedition? Could they possibly find the Northwest Passage? This was the same reason why James Cook was in this northern part of The Pacific Ocean 50 years earlier! When the second trip failed they returned to the Hawaiian Islands in October 1817 before returning home via the Cape of Good Hope.
I have included this butterfly because, in addition to Colias ponteni, it is one of the two, or three if we include C. ponteni, endemic butterflies in the Hawaiian Islands. The second, or possibly the third endemic butterfly on the islands, is the "Hawaiian Blue" or "Blackburn's Blue" Udara blackburni, described by Tuely in 1878.
I think it might be interesting to include these two endemic species from the Hawaiian Islands as these say something about how many entomologists really examined the islands' butterfly fauna before the frigate Eugenie's arrival in Oahu in Midsummer of 1852. As far as I can see Eschscholtz would probably be one of the extremely few entomologists who studied the islands' butterflies before. However, the fact that Eschscholtz did not discover Colias ponteni is easy to explain when, as stated above, he visited the islands from October to December, while the species' flight time, based on Pontén's and/or Kinberg's information to Wallengren, should be June / July or possibly August if the gentlemen found the butterfly as larvae. We can also note that it took just over 25 years after Colias ponteni was discovered on Oahu before the island's only indigenous Blue was discovered. During the 25 years that elapsed until the Blue Udara blackburni was discovered, Colias ponteni may well have been exterminated by the multitude of new colonizers and their activities on Oahu in the late 19th century.
There is also another thing that one can think about when comparing these two endemic butterflies from Hawaii with their closest relatives in the rest of the world. Namely that if one can possibly draw any conclusion from which areas these unique butterflies originated from and then based on this, also do the same with regard to Colias ponteni’s descent. As for Vanessa tameamea, it is very easy to see that this Admiral originated from the Indian Admiral, Vanessa indica. The latter species is peculiar to its range as it has its main distribution from India to south-eastern Siberia - Japan - China - Indochina and the Philippines. The interesting thing is, however, that it also has a slightly darker and clearer coloured subspecies in the Canary Islands and Madeira as well as possibly introduced into Portugal and southern Spain. However, this previously described “sub-population” of Vanessa indica is now elevated to the status of a so-called "good species" with the name Vanessa vulcanica.
Vanessa indica has probably also been in northern Africa as well as the Middle East and Arabia, but has probably competed there with our common and extremely migratory "Red Admiral" Vanessa atalanta. In the Canary Islands and Madeira, Vanessa atalanta flies with Vanessa vulcanica However, there is no doubt about the lineage of Vanessa vulcanica since it is clearly similar to Vanessa indica. If we now compare Vanessa indica with Vanessa tameamea, we see a similar pattern. Here it is clear that Vanessa tameamea has similarities with Vanessa indica but that it, like Vanessa vulcanica in Madeira and the Canary Islands, has a much darker reddish colour.
Vanessa tameamea. Vanessa indica. Vanessa vulcanica.
An interesting detail highlighted by Bernard D´Abrera is that the antennae are longer with Vanessa indica and vulcanica than with Vanessa atalanta. The same also applies to Vanessa tameamea, which suggests that it should originate from Vanessa indica. Can one then draw any conclusion from all this? The conclusion that I see from this species is completely clear. It originates from the Indian Admiral and has thus come to Hawaii from eastern Asia - something that might also suggest that Colias ponteni could originate from the Colias species that are similar to Colias ponteni, namely Colias fieldii, which mainly flies in the same areas as Vanessa indica. About Colias fieldii see Footnotes page 92!
This pattern of origin for endemic species also applies to the island's other endemic butterfly noted, namely Hawaiian Blue Udara (Vaga) blackburni. The Udara genus covers some forty species all located along the East Coast of Asia from China and Indochina to New Guinea and Australia. The type-local for this species is supposed to be the mountain pass in Oahu. Why hasn't Pontén, Kinberg or Andersson found this relatively common species that occurs on the larger islands in the Hawaiian archipelago? The simplest explanation I can imagine is that this species, which is closest to our Holly Blue, Celastrina argiolus, had passed its flying stage when Eugenie visited Oahu. Like our Holly Blue, it flies in spring and early summer, i.e. mainly during the months of March to mid-June. It had then passed its flight time when these gentlemen visited Oahu. However, it has also a second generation that extends from late July to early October. According to the great butterfly book, “The Butterflies of North America” by James Scott, “males seem to patrol the canopy of trees on hilltops to seek females”. The flight time in spring and autumn can explain why neither Eschscholtz nor the gentlemen from Eugenie found the species. Normally the blues belong to the butterflies that are the easiest to both see and catch.
Is there anything
33
INSECTIFERA • ÅR 2019 • ÅRGÅNG 11
Insamling på Oahu
Jag utgår i detta resonemang från att insamlingen verkligen skedde på Oahu.
Wallengren uppger i sin beskrivning av Colias ponteni att fjärilen insamlades av Herrarna Kinberg
och Pontén. Hur Wallengren fick dessa uppgifter vet vi inte. Det mest sannolika torde väl vara att
Kinberg som expeditionens vetenskaplige ledare lämnade dessa uppgifter tillsammans med alla övriga
uppgifter om insamlade fjärilar som Wallengren fått ansvaret att beskriva. Samuel Pontén måste dock
ha varit högst inblandad i själva insamlingen då han ju förärats namnet på fjärilen. Vi har ingen upp-
gift om när och var insamlingen skedde eller om man tog fjärilen som fullbildad eller som larver eller
puppor. Många med mig har säkert funderat över detta men något säkert svar går nog inte att få så vi
får lämna denna fråga till spekulationer utifrån vad som med hänsyn till plats och tidpunkt får anses
mest sannolikt. Avsaknaden av uppgifter om artens normala flygtid på Hawaii är naturligtvis ett stort
aber. Vi vet att insamlingen bör ha skett under juni månads sista 10 dagar och att den skett i Honolulu
av Kinberg och Pontén. Uppgiften att insamlingen skett i Honolulu innebär dock knappast att
densamma skett i själva samhället utan den har med största sannolikhet skett i samhällets utkanter.
Jag är personligen mycket tveksam till att Kinberg verkligen medverkat i denna insamling då denne ju
inte var någon entomolog utan bl.a. expert på amfibier. Huruvida några andra entomologer fanns med
bland vetenskapsmännen vet vi heller inte. Jag kan dock konstatera att man på Oahu endast insamlat
två av de totalt 81 nybeskrivna fjärilarna på denna resa, Colias ponteni och Pyraliden Omiodes
kontinuatalis. Det lilla gräsmottet O. kontinuatalis beskrivs av Wallengren 1860 och var då liksom
Colias ponteni, ny för vetenskapen och är sällsynt och endemisk på Hawaiiöarna.
Magister Andersson som huvudsakligen stod för insamlandet av växter under denna världsomsegling
har i sina anteckningar beskrivit vistelsen på Oahu. Han nämner bl.a. att han tillsammans med ett antal
båtsmän och åtminstone en gång tillsammans med Samuel Pontén tog sig upp genom Nuuanudalen till
Pali-passet öst om Honolulu och vidare ner till platån på öns nordöstra sida. Någon gång inkvarterade
sig Andersson även hos en kanakfamilj och fick dela deras hydda till ett pris som motsvarade ett bättre
hotell i Stockholm.
Anderson skriver bl.a. ”Kanakerna, så berömvärt godlynta och verkligen hyggliga de annars äro,
synes nemligen ej hafva stort begrepp om penningens betydelse; åtminstone hugga de alltid orimligt
för sig och äro i sina fordringar överdrifna och obilliga.”
Andersson fick verkligen erfara detta att hjälpsamhet, enbart mot kontant betalning, också ansågs helt
naturligt då han med kanakernas hjälp insamlade växter på ön. Kanakerna var mycket hjälpsamma och
villiga att samla in växter till Andersson men ganska snart slutade de tvärt och höll upp två fingrar i
luften och sade ”Two dollars”. Denna form av insamling blev dock snabbt alltför dyr för Magister
Andersson. När Kanakerna erfor detta försvann de snabbt till sin favoritsysselsättning att lata sig och
äta.
Varför tar jag i denna artikel med detta lilla stycke? Jo denna Andersson berättar alltså att han
tillsammans med Pastor Pontén en dag gjorde en utflykt i stadens grannskap för att samla växter. Enligt
Christer Häggs efterforskningar skulle de då också ha passerat Pali-passet till platån på andra sidan
bergsryggen öster om Honolulu. Såvitt jag kunnat finna är detta den enda utflykten som Pastor Pontén
företog på Oahu utanför själva staden Honolulu. Det framstår som mycket sannolikt att Pastor Pontén
som ju samlade fjärilar åt sin bror Jonas Otto hemma i Strängnäs just under denna utflykt med Magister
Andersson hittade den lilla populationen av den Colias-fjäril som senare skulle få bära hans namn.
Christer Hägg har också som framgår av hans brev i Bilaga 4 fått fram uppgifter att även Magister
Johan Andersson samlade insekter under denna resa.
Denna utflykt var säkert givande för de båda herrarna trots att de uppenbarligen inte begivit sig alltför
långt från ”civiliserade trakter” eftersom de plötsligt fick höra välkända valstakter av Strauss klinga
bland träden. Svenskarna gick i riktning mot tonerna och kom fram till en liten villa där ett större
34
INSECTIFERA • ÅR 2019 • ÅRGÅNG 11
kanakiskt sällskap höll fest. Andersson och Pontén blev hjärtligt inbjudna. Orkestern visade sig tillhöra
kungen och bland gästerna fanns bl.a. kronprinsen Alexander med sina hovmän. De båda herrarna blev
enligt löjtnant Fries länge kvar på denna fest vid midsommartid. Jag vet inte om herrarna från Eugenie
träffade kronprinsens föräldrar Kung Kamehameha III och drottning Kalama. När det gäller intressanta
fjärilar på Hawaii finns det dock anledning att lägga dessa kungligheters namn på minnet.
Kung Kamehameha III och drottning Kalama av Hawaii från akvarell av C. Skogman.
Hawaiiöarnas kanske finaste fjäril är nämligen den Amiralliknande fjärilen, ”Kamehameha Butterfly”
Vanessa tameamea, en endemisk och sålunda unik art för ögruppen. Som alla direkt ser påminner ju
även det latinska namnet mycket om kungasläktens namn och det är naturligtvis ingen slump. Denna
unika fjäril namngavs nämligen redan 1821 av den Estnisk/tyske läkaren och entomologen Johan
Friedrich von Eschscholtz. Under en treårig jordenruntsegling 1815–18 med en av de största sjöfararna
genom tiderna, närmast i klass med den 50 år tidigare James Cook, den i rysk tjänst estniskt/tyske Otto
von Kotzeube besöktes Hawaii-öarna under november-december 1816. Med sitt skepp Rurick
utforskade von Kotzebue under den påföljande sommaren den Nordväst-amerikanska kusten vid
Berings sund. Dessa nordliga områden, d.v.s. nuvarande Alaska tillhörde ju vid denna tid Ryssland
varför dessa avlägsna områden var den ryska expeditionens huvudsakliga mål med resan. Kunde man
kanske finna Nordvästpassagen? När resans andra höst närmade sig återvände man till Hawaiiöarna i
oktober 1817 innan man därefter via Godahoppsudden återvände hem. Denne Otto von Kotzeube var
som jag ser det en ypperlig befälhavare som trots sina tre stora jordenruntresor, varav två som
befälhavare, lyckligt och väl kunde avsluta sina dagar i lugn och ro hemma i Estland. Kanske något att
tänka på när man tänker på de mer än 800 personer som helt i onödan drunknade under Estonias
förlisning i lilla Östersjön under ett helt annat estniskt befälskap. Jag kan tyvärr inte avhålla mig från
denna kommentar när jag tänker på att en av mina vänner då helt i onödan, p.g.a. dåraktigt sjömanskap,
helt utan hänsyn till rådande väderförhållanden, förlorade sina båda föräldrar.
35
INSECTIFERA • ÅR 2019 • ÅRGÅNG 11
Läkaren och entomologen Johan Friedrich von Eschscholtz beskrev en rad fjärilar från denna resa där
man nog får beteckna ”Kamehameha Butterfly” Vanessa tameamea som den märkligaste.
Jag har tagit med denna fjäril eftersom den, förutom den möjligen presumtiva Colias ponteni, är den
ena av totalt två endemiska dagfjärilar på Hawaiiöarna. Den andra, eller möjligen tredje endemiska
dagfjärilen på öarna, är blåvingen ”Hawaiian Blue” eller ”Blackburns Blue” Udara blackburni,
beskriven av Tuely 1878.
Jag tycker det kan vara intressant att ta med dessa två endemiska arter på Hawaiiöarna då dessa säger
något om hur många entomologer som verkligen undersökt öarnas dagfjärilsfauna före fregatten
Eugenies ankomst till Oahu vid midsommartid 1852. Såvitt jag kan se torde väl denna Eschscholtz
vara en av ytterst få entomologer som studerat öarnas dagfjärilar dessförinnan. Att inte Eschscholtz
upptäckte Colias ponteni är dock lätt att förklara då han ju som framgår ovan besökte öarna oktober
till december medan artens flygtid, utifrån Ponténs och Kinbergs uppgifter till Wallengren, bör vara
juni/juli eller möjligen augusti om herrarna hittat fjärilen som larver. Vi kan också notera att det skulle
dröja drygt 25 år efter det att Colias ponteni upptäcktes på Oahu innan ögruppens enda inhemska
blåvinge upptäcktes. Detta tycker ja också talar för att det alls inte vore osannolikt att den, i och för
sig mänskligt att döma, lättupptäckta höfjärilen Colias ponteni undgått upptäckt av någon med
kapacitet att bedöma densamma och påtala dess förekomst på ön. Under de 25 år som förflöt tills
blåvingen Udara blackburni upptäcktes kan Colias ponteni mycket väl ha blivit utrotad av den mängd
nya kolonisatörer och deras aktiviteter på Oahu under slutet av 1800-talet.
Det finns även en annan sak som man kan fundera över när man jämför dessa två endemiska dagfjärilar
på Hawaii med dessas närmaste släktingar i övriga världen, nämligen om man utifrån detta möjligen
kan dra någon slutsats varifrån dessa unika fjärilar härstammar och om man då utifrån detta kanske
också kan göra detsamma beträffande Colias pontenis härkomst. När det gäller Vanessa tameamea är
det mycket lätt att se att denna amiral har sitt ursprung i den indiska amiralen, Vanessa indica. Den
senare arten är märklig beträffande sitt utbredningsområde då den har sin huvudsakliga utbredning
från Indien till sydöstra Sibirien – Japan – Kina – Indokina och Filippinerna. Det intressanta är dock
att den även förekommer med en något mörkare och klarare färgad ”underart” på Kanarieöarna och
Madeira samt, möjligen införd, i Portugal och södra Spanien. Denna tidigare beskrivna population av
Vanessa indica vulcannica är emellertid nu upphöjd till status av s.k. ”god art” med namnet Vanessa
vulcanica.
Vanessa tameamea.
Vanessa indica.
Vanessa vulcanica.
Detta att uppgradera tidigare underarter på udda platser som exempelvis öar tycker jag är något
tveksamt. Det är lätt att konstatera att arter med stor utbredning med flera beskrivna underarter så
tenderar dessa ö-populationer att bli mörkare än populationen med det största utbredningsområdet.
Jämför exempelvis den över den indonesiska övärlden välkända Papilio ulysses som på mindre öar
alltid är mörkare ön nominatrasen på Nya Guinea. Det skulle vara intressant att göra en DNA-analys
av Vanessa tameamea och jämföra med Vanessa indica och Vanessa vulcanica. Den kanske t.o.m.
skulle kunna klassas som en underart av Vanessa indica – men det vore kanske som att svära i kyrkan
– i vart fall på Hawaii. Vore det fråga om arten Homo sapiens så har ju den politiskt korrekta eliten,