Can Port Famine or the surrounding areas be the right place for Colias ponteni?
As a small note, it may be justified here to give a brief account of the small community or rather the garrison of Port Famine at this time. It was named after a ship that was wrecked near the site. However, most of the more than one hundred people on the ship managed to land ashore in the bay, but almost everyone had been starving to death before the next ship passed the place and saved a few survivors. In 1840, the Chilean government instituted a penal colony on the site. The year before Eugenie arrived at the site, i.e. in 1851 a revolution began in Chile, which had devastating consequences in the criminal colonies of both Port Famine and Punta Arenas. However, here it is too far too long to tell about this,
but I would like to recommend anyone interested to read more about this in Christer Hägg's fine book on "The Frigate Eugenie's World Navigation". The frigate Eugenie's Captain Virgin, however, was asked during the visit to Port Famine to temporarily lend twenty marines and boatmen to guard prisoners who were ordered to carry coal bags from the store in Port Famine to the English paddle boat Virago. The Virago had arrived the day after Eugenie had arrived with the convicts aboard.
Port Famine in the 1840s. Pictures from Christer Hägg's book on Eugenie's sailing around the World.
However, everything was obviously not just misery during the visit to Port Famine. Master Andersson sent a report, probably with Virago, which was later published in the paper “Aftonbladet” in Stockholm on May 7, 1852. I choose here to quote Andersson's text, which, however, must be taken with a large "pinch of salt". I know how it usually sounds when you write and receive postcards and letters from your friends around the world how amazing their collections have been!! Here it was for the expedition to show to the home front in Sweden that the voyage was successful and to show that Sweden was a nation to count on considering the natural sciences. Andersson wrote:
“We stayed for three days, during which time the scientists made excursions, and other people enjoyed themselves with hunting and fishing. In any case, the catches would be satisfactory. On the battery there were stuffed birds and fishes to such a large number that if they were alive, they would have the power to join the frigate in combination with a very good breeze; Grasses and plants in gray paper are enough to thereby feed our life Stock for weeks; In addition, we have a large collection of insects on needles, and lots of small items in spirits. ”
Charles Darwin describes Port Famine, in his book with the Beagle: “In Port Famine, we have rounded mountains hidden by impenetrable forests drenched by rain and endless storms". On a visit on June 1, Darwin continues: "We anchored in the fine bay of Port Famine. It was now the beginning of winter, and I never saw a more cheerless prospect; the dusky woods piebald with snow, could be only indistinctly seen through a drizzling hazy atmosphere. We were, however, lucky in getting two fine days. On one of these, Mount Sarmiento, a distant mountain 6800 feet high, presented a very noble spectacle. The temperature in Port Famine is considerably lower than in Dublin both summer and winter and that the difference between the seasons is not so great with a more even climate”.
A comment:
30
INSECTIFERA • ÅR 2019 • ÅRGÅNG 11
vid denna begravningsceremoni skulle ha samlat in dessa fem Colias-fjärilar faller på sin egen
orimlighet! Samuel Pontén var under alla förhållande inte med på den expedition Kinberg företog till
Tarnberget där man ju möjligen skulle kunna tro att fjärilen hade kunnat insamlats. Enligt de böcker
som skrivits om denna resa tyder alltså allt på att Samuel Pontén inte lämnade skeppet vid fregatten
Eugenies korta besök vid Port Famine 1852 varför han själv inte kan ha insamlat fjärilarna därstädes.
Se vidare några brev från Christer Hägg till mig angående Samuel Ponténs eventuella landstigningar
längs Magellans sund och övriga platser längs denna resa där han möjligen skulle ha kunnat insamla
de fjärilar som senare förärats honom (se bilaga 4).
Kan ändock Port Famine eller trakterna däromkring vara rätt lokal för Colias ponteni?
Såsom en liten notis kan det dock här vara befogat att ge en kort redogörelse för det lilla samhället
eller snarast garnisonen Port Famine vid denna tid. Namnet lär platsen ha fått efter ett fartyg som
förliste nära platsen. Merparten av de mer än hundra personerna på fartyget lyckades dock ta sig iland
i den fina bukten men nästan alla hade hunnit svälta ihjäl innan nästa fartyg passerade platsen och
kunnat rädda några få överlevande.
År 1840 anlade den chilenska regeringen en straffkoloni på platsen. Året innan Eugenie anlände till
platsen, d.v.s. 1851 inleddes en revolution i Chile vilket fick förödande följder i straffkolonierna i såväl
Port Famine som Punta Arenas. Det blir dock här för långt att berätta om detta men jag vill gärna
rekommendera alla intresserade att läsa mer härom i Christer Häggs fina bok om ”Fregatten Eugenies
Världsomsegling”. Fregatten Eugenies kapten Virgin ombads dock vid besöket i Port Famine att
tillfälligt låna ut ett tjugotal marinsoldater och båtsmän att bevaka de straffångar som beordrades att
bära kolsäckar från lagret i Port Famine till den engelska hjulångaren Virago som med dessa
straffångar anlände dagen efter det att Eugenie anlänt till platsen.
Port Famine på 1840 talet. Bilder från Christer Häggs bok om Eugenies Världsomsegling.
Allt var dock uppenbarligen inte bara elände vid besöket i Port Famine. Magister Andersson skickade
en rapport, sannolikt med Virago, som så småningom publicerades i Aftonbladet i Stockholm den 7
maj 1852. Jag väljer här att citera Anderssons text som dock måste tas med en stor ”nypa salt”. Jag vet
ju själv hur det brukar låta när man skriver och får kort och brev från sina vänner världen över hur
fantastisk deras insamlingar har varit!! Här gällde det ju för expeditionen att visa för hemmafronten i
Sverige att densamma var framgångsrik och att visa att Sverige minsann var en nation att räkna med
även på det naturvetenskapliga området.
Andersson skrev: ”Vi lågo kvar i tre dagar, under hvilken tid vetenskapsmännen gjorde exkursioner,
och annat folk roade sig med jakt och fiske. Fångsterna i alla fall vore tillfredsställande. På batteriet
fanns uppstoppade foglar och fiskar till så stort antal att om de voro lefvande, skulle de ega kraft att i
förening bogsera fregatten mot en bra god bris; gräs och plantor i gråpapper finns det nog för att
dermed föda vår lif Stock i veckor; dessutom eger vi en stor samling af insekter på nålar, och
hvarjehanda småsaker i spiritus.”