Is it likely that the butterflies exist or may have been on Mt. Tarn just south of Port Famine on the Strait of Magellan?
The question is, of course, of great importance as Kinberg and Andersson actually visited the mountain during Eugenie's stop at the garrison station Port Famine. The specimens in the so-called Banksian cabinet carry the label “Port Famine” based on Butler's assumption that the three butterflies were collected during Captain King's visit there during the expedition with HMS Adventurae.
Because, as I mentioned above, during my visit to Argentina in the winter of 1979/1980 that due to the tensions prevailing in the area between Argentina's and Chile's rulers, I could not visit the area. It was initially difficult for me to form an impression of whether Mt Tarn could be the place where this relic butterfly could possibly have been collected. From the Chilean Embassy I later got a nice map of the area but unfortunately no pictures. However, the only description of the mountain that was available at this time, before Google and the time of computers, was an extremely detailed one by Charles Darwin. In his famous book "Travel around the Earth", Darwin describes in his exquisite way his visit to this mountain in February 1834. Charles Darwin writes:
“On a former occasion, when the Beagle was here in the month of February, I started one morning at four o'clock to ascend Mount Tarn, which is 2600 feet high, and is the most elevated point in this immediate neighborhood. We went in a boat to the foot of the mountain (but not to the best part), and then began our ascent. The forest commences at the line of high-water mark, and during the two first hours I gave over all hopes of reaching the summit. So thick was the wood, that it was necessary to have constant recourse to the compass; for every landmark, though in a mountainous country, was completely shut out. In the deep ravines, the death-like scene of desolation exceeded all description; outside it was blowing a gale, but in these hollows, not even a breath of wind stirred the leaves of the tallest trees. So gloomy, cold, and wet was every part, that not even the fungi, mosses, or ferns, could flourish. In the valleys it was scarcely possible to crawl along, they were so completely barricaded by the great mouldering trunks, which had fallen down in every direction. When passing over these natural bridges, one's course was often arrested by sinking knee deep into the rotten wood; at other times, when attempting to lean against a firm tree, one was startled by finding a mass of decayed matter ready to fall at the slightest touch. We at last found ourselves among the stunted trees, and then soon reached the bare ridge, which conducted us to the summit. Here was a view characteristic of Tierra del Fuego; irregular chains of hills, mottled with patches of snow, deep yellowish-green valleys, and arms of the sea intersecting the land in many directions. The strong wind was piercingly cold, and the atmosphere rather hazy, so that we did not stay.” Daniel Rosengren's photo of Mt Tarn from a whale safari boat on Strait of Magellan.
Regarding the vegetation itself on Tierra del Fuego, Darwin writes:
“Above the forest boundary there are many alpine plants that all sprout out of the peat cover on the ground and contribute to this. Remarkably, these plants are reminiscent of those occurring in similar places in Europe. The middle part of Tierra del Fuego, where the bedrock consists of clay slate, is most beneficial to the tree plant while on the outer coast, the lean granite ground and the strong winds, the trees prevent more substantial size.“
From these observations by Darwin, one might conclude that it seems doubtful that this not very large peak region above the cloud forest could really accommodate a viable population of a Colias butterfly. From Darwin's description and the picture above, the bare rock seems to start directly above where the forest is no longer able to grow. These circumstances are quite common in places like this with very large quantity of rain. My thoughts are that this is similar to the granite top of Borneo's highest mountain, Mt Kinabalu, with several meters of rain every year.
Based on the conditions described by Darwin, Mt Tarn hardly seems to be an ideal place for a Colias butterfly. The clayey-slaty mountains at Tierra del Fuego´s central areas should be a more suitable environment for this relic species. Since no one has seen the butterfly there and none of Eugenie's scientists have even landed on Tierra del Fuego, then Tierra del Fuego should hardly be a possible alternative. What remains then are the grass cliffs northwest of Port Famine if the butterflies were collected at all in the region of the Strait of Magellan. This may surely be an option, although it also seems unlikely that the butterflies here would have been eradicated, or collected by any of Eugenie's scientists. This area has also been visited by so many people that it seems quite unlikely that no one, during nearly 170 years since the frigate Eugenie's visit to Port Famine, would have found the butterfly if it had been present.
39
INSECTIFERA • ÅR 2019 • ÅRGÅNG 11
Nu vet vi naturligtvis inget alls om hur denna märkliga reliktfjäril lever. Den kanske t.o.m. har en
tvåårig utveckling, något som kanske kan förklara den sena flygtiden? Ett problem med denna teori är
dock att om den flög ”sommaren” 1851/1852 borde den inte ha fångats ”sommaren” 1826 / 1827 när
Adventurae besökte Port Famine. Detta senare är dock ett synnerligen löst antagande då Adventurae
med Kapten King var i området under flera år. Ett intressant faktum är också att den ytterst noggranne
iakttagaren Charles Darwin vid sitt besök i trakterna av Port Famine under februari 1834, d.v.s. samma
månad som Kinberg och Andersson besökte Tarnberget, inte observerade någon Colias ponteni.
Darwin samlade fjärilar under sitt besök och skulle med säkerhet ha observerat denna mycket
iögonenfallande fjäril om det verkligen funnits något exemplar att se.
De ”imperialis-fjärilar” som finns hos BMNH förefaller något mer slitna än i vart fall syntypen på
Riksmuseet i Stockholm och Samuel Ponténs egna djur nu hos Evolutionsmuseet i Uppsala. Detta kan
kanske till viss del förklaras med att de länge legat förvarade i ett herbarium i det Bankska kabinettet,
men torde nog mest kunna förklaras med att de bör vara tagna under en senare del av fjärilens flygtid
än de fjärilar Wallengren beskrev som Colias ponteni.
Är det verkligen troligt att fjärilarna finns eller kan ha funnits på Tarnberget strax söder
om Port Famine vid Magellans sund?
Frågan är naturligtvis av mycket stor betydelse då Kinberg och Andersson faktiskt vid en egen
företagen insamlingsexpedition under en dag besökte berget vid Eugenies uppehåll i Port Famine och
djuren i det s.k. Bankska kabinettet bär etiketten Port Famine utifrån Butlers antagande att djuren
insamlats vid kapten Kings besök där under expeditionen med HMS Adventurae.
Eftersom jag själv som nämnts ovan under mitt besök i Argentina vintern 1979 / 1980 p.g.a.
spänningarna som då rådde i området mellan Argentinas och Chiles styrande, inte kunde besöka
området var det till en början svårt för mig att själv bilda mig en uppfattning om huruvida Tarnberget
kunde vara den plats där denna reliktfjäril möjligen skulle ha kunnat insamlats. Från chilenska
ambassaden fick jag senare en fin karta över området men tyvärr inga bilder. Den enda beskrivning av
berget som stod till buds vid denna tid ”före Google och datorernas tid” var dock en ytterst detaljerad
sådan av ingen mindre än Charles Darwin själv. I sin berömda bok ”Resa kring Jorden” beskriver
Darwin på sitt utsökta sätt sitt besök på detta berg under februari 1834. Charles Darwin skriver:
”Då Beagle låg här i februari begav jag mig en morgon klockan 4 av för att bestiga det 800 m höga
Mount Tarn, som är den högsta punkten här i trakten. Vi for i båt till foten av berget och påbörjade
därefter uppstigningen. Skogen börjar redan vid högvattenmärket och efter två timmars klättring
misströstade jag om att kunna nå toppen. Skogen var så tät att vi måste hålla kompasskurs, ty fastän
vi befann oss i en bergig trakt kunde vi inte få några landmärken. Den dödslika stillheten i de djupa
ravinerna trotsar all beskrivning. Utanför blåste stormen, men i dessa hålor rördes inte ett löv för
vinden. Överallt var det så mörkt, kallt och vått att inte ens svampar, mossor eller ormbunkar kunde
trivas. Dalgångarna var till den grad barrikaderade av väldiga multnande kullfallna trädstammar att
det var nästan omöjligt att komma fram. Då man gick över en av dessa naturliga broar kunde det
hända att man sjönk ner ända till knät i den ruttna veden, eller också fann man då man ville stödja sig
mot ett som det föreföll friskt träd att det var genomruttet och färdigt att falla vid minsta beröring.
Slutligen var vi trots allt uppe bland dvärgträden och nådde sedan snart kala berget, på vilket vi
klättrade upp till toppen. Därifrån hade vi en utsikt som var typisk för Eldslandet: oregelbundna kedjor
av höjder med snödrivor här och där, djupa dalgångar, färgade i gulgrönt, och vikar av havet som
skar in i landet i alla riktningar. Luften var inte klar, och i den starka isande kalla blåsten tvang oss
för övrigt snart att vända om. Nedstigningen var inte så besvärlig som uppstigningen hade varit, ty
dels banade vi oss väg enbart genom kroppens tyngd, del föll eller halkade vi alltid i rätt riktning.”
40
INSECTIFERA • ÅR 2019 • ÅRGÅNG 11
Min vän Daniel Rosengrens bild på Tarnberget. Bilden tagen från Valsafaribåt på Magellans sund.
Beträffande själva växtligheten på Eldslandet skriver Darwin:
”Ovanför skogsgränsen finns många alpväxter som alla spirar upp ur torvtäcket på marken och bidrar
till uppkomsten av detta. Anmärkningsvärt är att dessa växter starkt erinrar om dem som förekommer
på liknande platser i Europa. Den mellersta delen av Eldslandet, där berggrunden utgörs av lerskiffer,
är mest gynnsam för trädväxten medan på den yttre kusten, den magra granitgrunden och de starka
vindarna hindrar träden att nå mer avsevärd storlek.”
Av dessa Darwins iakttagelser kan man möjligen dra slutsatsen att det förefaller tveksamt om denna
inte särskilt stora toppregion ovanför molnskogen verkligen skulle kunna hysa en livskraftig
population av en Colias-fjäril. Av Darwins beskrivning och ovanstående bild verkar det kala berget
närmast ta vid direkt där skogen inte längre förmår växa. Detta förhållande är ganska vanligt på platser
som denna med mycket stora regnmängder. Närmast går mina tankar till granittoppen på Borneos
högsta berg, Mt Kinabalu, med flera meters regn varje år.
Utifrån de av Darwin beskrivna förhållandena förefaller knappast Tarnberget vara någon idealisk plats
för en Colias-fjäril. Då torde lerskifferbergen vid Eldslandets centrala delar vara en mer passande miljö
för denna reliktart. Eftersom ingen sett fjärilen där och ingen av Eugenies vetenskapsmän ens varit
iland på Eldslandet torde dock tyvärr Eldslandet knappast heller vara ett möjligt alternativ till övriga
hypotetiska lokaler. Återstår då grässtäpperna nordväst om Port Famine om nu fjärilarna över huvud
taget insamlats i trakterna av Magellans sund. Detta kan säkert vara ett alternativ även om det även här
förefaller osannolikt att fjärilarna här både skulle ha utrotats, eller insamlats av någon av Eugenies
vetenskapsmän. Detta område har dessutom besökts av så många människor att det förefaller helt
osannolikt att ingen, under de nära 170 år som förflutit sedan fregatten Eugenies besök vid Port
Famine, skulle ha återfunnit fjärilen om den funnits i området.