Frigate Eugenie's Route
During the almost two-year long voyage, a total of just over thirty stops were made. Usually some kind of collection took place. In chronological order, the itinerary showing arrival and departure dates was:
Departure: Karlskrona, south Sweden 30 sept. 1851 Farsund, sw Norway, October 8–17, 1851 Portsmouth, s England 25 October–4 November 1851 Funchal, Madeira, November 12–13 Rio de Janeiro, se Brazil, December 12–21, 1851 Montevideo, s Uruguay, December 29–January 2, 1852
Buenos Aires, ne Argentina, January 4–12, 1852 Port Famine, s Chile, January 31–February 2, 1852 York Bay, west Brunnswick Peninsula, Bachelor River, s Chile, February 8–9, 1852 Valparaiso, w Chile, February 23–March 5, 1852 Chinchaeos islands (guano) w. Peru, March 12, 1852 Callao, (Limas port city) of Peru, v Peru, 15–18 March 1852 San Lorenso Island, w Peru, March 18, 1852 Puna and Guayaquil w Equador, March 26–April 4, 1852 Panama, April 16–20, 1852 San José, Pearl Island, w Panama, April 22–28, 1852 The Galapagos Islands, w. Equador, May 11–20, 1852 Chatham Island (Isla San Christobal) May 11, 1852 Charles Island (Isla Santa Maria) May 14–16, 1852 James Island (Isla San Salvador) - May 20, 1852 Indefatigable (Isla anta Cruz) Albermarle (Isla Isa Bela)
Another very interesting note from the clearest researcher on this journey, Master of Philosophy Nils Johan Andersson, later professor at the Swedish Museum of Natural History in Stockholm, is his reflection on the fact that several of the species on the Galapagos were unique while others corresponded to those on the mainland. His own opinion was then that these unique species simply arose there through which he writes as nature's "temperament". He writes, something that is strange in that this is written by Andersson long before Darwin finally published his famous book on "The species' emergence" in 1859. Anderson wrote six years earlier, ie. in 1853 in "A world sailing depicted in letter part I – III”
“It thus seems that, if the nature here wanted to repeat its elsewhere shown ability, but did not want or could (?) get the products quite similar. We find such analogies throughout the creations of nature, but hardly anywhere as obvious as here.” (Comment: Very old Swedish – no perfect English)
It is interesting that here he uses "the ability power of nature" as the creator of the various species and not God as the creator of the species once and for all. The process of how this generating ability went, which is Darwin's great contribution to our knowledge of nature, Andersson lacked insight about
It may also be worth pointing out in this context that the only Blue butterfly noted on the Galapagos Islands, Leptotes parrhasioides, was collected by Kinberg on St. Joseph Island during Frigate Eugenie's visit there. That Blue was previously unknown and was thus described by Wallengren as a new species to science. Neither Darwin nor any of the countless visitors who previously studied nature on the islands had discovered this Blue which even in modern times is not particularly unusual. Kinberg was attributed with this discovery, but I believe with good reason that it was Samuel Pontén who collected this Blues on the Galapagos Islands. In the collection of butterflies that Samuel Pontén handed over to his brother Jonas Otto there are five paratypes of Leptotes parrhasioides. The type specimens should be present in the Swedish Museum of Natural History in Stockholm, since after being described by Wallengren, they came home to the Academy of Sciences that staged this expedition. However, it seems unlikely that Pontén would have received five specimens of this new species for science unless he had also collected them.
Four of the five Leptotes parrhasioides that Samuel Pontén gave to his brother in Strängnäs.
Frigate Eugenie's continued journey after the visit to the Galapagos Islands:
Honolulu, Oahu, Hawaii, June 22–July 2, 1852 San Francisco, w USA, July 29–August 9, 1852 Honolulu, Oahu, Hawaii, 25–26 August 1852 Papeete, Tahiti, 15–20 September 1852 Eimeo Island, Tahiti, September 20, 1852 Savage Island (Inui) September 27, 1852 Foa Island Tonga, October 1, 1852 Sidney, se Australia, October 21–30, 1852 Mokil Atoll, November 22 (Andersson) Ascension (Ponape), November 22, 1852 Guam, Mariana Islands 27–28 November 1852 Hong Kong, December 7, 1852 Wampoa, Bamboo Town, - Canton, 9–26 December 1852 Hong Kong, 27–29 December 1852 Manila, Philippines, January 4–14, 1853 Singapore, Malacca, 26-29 January 1853 Batavia, (Jakarta), Java, February 5–12, 1853 Cocos Islands (Keeling Isl.) 24–25 February 1853 Mauritius, 14–16 March 1853 Cape Town, South Africa, 10–19 April 1853 St. Helena, 2–4 May 1853 Plymoth, s England, June 8–12, 1853 Cherbourg, nv France, 13–16 June 1853 Gothenburg, sw Sweden, 25–28 June 1853 Stockholm, e Sweden, July 4–14, 1853 Karlskrona, s Sweden, July 18, 1853
From the above itinerary it appears that the stops at Madeira, at Rio de Janeiro, Montevideo and Buenos Aires on the way to Magellan's Sound are completely excluded as the butterfly fauna in these places at this time (more than 150 years ago) was already very well known. The same applies to all places after the second visit to Oahu in August 1852, i.e. visits to the South Sea, Australia, Southeast Asia, Mauritius and South Africa.
How can I safely exclude all these places? A small reflection may perhaps be in place here?
The three Colias species that most closely resemble Colias ponteni can be found all over the "Old World", ie. Africa, Europe and the northern part of Asia that we call the Palearctic region. These often migrating species are sometimes referred as the "Croceus group" of the "sub-genus" Eriocolias. In Central and Southern Africa, in Europe, Asia Minor and North Africa the common migratory Colias croceus, is replaced by its African relative, Colias electo. In appearance, these two species, along with their closest Asian relative, Colias fieldii, are quite similar to Colias ponteni in view of their colour as well as their relatively broad dark border. We cannot also avoid the question whether migration within these species is something that "has been in the genes". Then the possibility that the species Colias ponteni, in the past, somehow left the mainland and ended up on the Hawaiian Islands. There it remained while the other species of the genus developed further through the spread over most of the earth's continents. All of this, of course, is just a speculative hypothesis that one can cogitate over in the bedroom at night! I have in my computer systems and in my museum placed Colias ponteni just after Colias fieldii. I see that even Joseph Verhulst in his two great books on the worlds Colias butterflies placed Colias ponteni after these, to some extent, migratory Colias butterflies.
Something that can speak for a distant relationship between the species of the “Croceus group” and Colias ponteni is that these three species all have clear androconia on the front edge of the hindwings while all the similar Colias butterflies in western North America lack these male scales which are so incredibly prominent in Colias ponteni. This may mean that the Colias butterfly, Colias fieldii, which flies closest to the Hawaiian Islands, namely in eastern Asia, is also the one of these three species in the “Croceus group” that could prove to be Colias ponteni’s closest relative.
Here one can only hope that the DNA studies that now appear to be on their way, as the research methods have developed significantly since I sent the first sample for DNA analysis to Japan twenty years ago, can provide adequate answers to the question of Colias ponteni’s relationships. It will be extremely exciting to see what these new DNA analyses can provide. I can only hope that, with regard to my current health, I can experience this since I have been thinking about it for forty seven years since my first visit to the Swedish Museum of Natural History in 1972.
45
INSECTIFERA • ÅR 2019 • ÅRGÅNG 11
någon utflykt i Honolulus omgivningar hittat en larvkoloni som sedan Pontén själv fått ansvar för i sin
hytt tills de så småningom kläckts. Vi måste nog helt enkelt godta att vi inte kommer att kunna få full
klarhet i hur denna insamling verkligen gått till. Jag lutar dock alltmer åt att det är Kinberg som pratat
med Wallengren men att det är Pontén som hittat fjärilarna och att därför Kinberg givit Wallengren så
knapphändiga uppgifter om insamlingen eftersom han ju inte var med då denna skedde och kanske
också fick reda på denna insamling först då fjärilarna kläckts i Ponténs hytt på Eugenie. Jag kan ju
mycket väl tänka mig att Kinberg som ansvarade för all zoologisk insamling knappast skulle ta någon
notis om att Pontén kom hem med några larver eller puppor till båten efter utflykten med Andersson.
Kinberg måste ju som zoologisk ansvarig haft otroligt mycket att göra vid detta unika besök på Oahu!
Som jag ser det har vi här, med den kunskap vi just nu besitter när detta skrivs i maj 2019 nått ett
moment ”22”. Båda hypoteserna är möjliga men ändock ganska osannolika. Hypotesen att larverna
hittats på Oahu men kanske kläckts när Eugenie var på väg till Tahiti dit Eugenie nådde drygt två
månader senare skulle dock möjligen kunna förklara varför fjärilarna bär lokaletiketten ”Tahiti” i
samlingen hos Samuel Ponténs broders läroverk i Strängnäs. Jag kan tyvärr bara åter konstatera att
frågorna hopar sig i takt med att alltfler hypoteser poppar upp!
Kan det finnas några andra alternativ till Magellans sund eller Hawaii?
För att kunna svara på denna fråga bör två faktorer beaktas. Vilka platser besöktes under färden och
var flyger släktet Colias? Den första frågan är ju lätt att besvara. Det är ju bara att följa loggboken.
Den andra frågan är heller inte särskilt svår eftersom just Colias-släktets arter hör till de mest kända
dagfjärilssläktena vi över huvud har på vår jord just för att de dels är lätta att upptäcka, dels är så
oerhört vackra och mångskiftande att de, alltsedan studier av dagfjärilar i slutet av 1700-talet blev
populärt, hört till de mest eftersöka fjärilarna hos jordens alla fjärilssamlare.
Fregatten Eugenies resrutt
Under den knappt två år långa resan gjordes totalt drygt 30 stopp där oftast också viss insamling av
naturalier skedde. I kronologisk ordning var resrutten som följer med ankomst- och avresedatum:
Avresa: Karlskrona, sö Sverige 30 sept. 1851,
Farsund, sv Norge, 8–17 oktober 1851,
Portsmouth, s England 25 oktober–4 november 1851,
Funchal, Madeira, 12–13 november,
Rio de Janeiro, sö Brasilien, 12–21 december 1851,
Montevideo, s Uruguay, 29 december–2 januari 1852,
Buenos Aires, nö Argentina, 4–12 januari 1852,
Port Famine, sö Chile, 31 januari–2 februari 1852,
York Bay, Västra Brunnswick-halvön, Bachelor river, sv Chile, 8–10 februari 1852,
Valparaiso, v Chile, 23 februari–5 mars 1852,
Chinchaöarna (guano) v. Peru 12 mars 1852,
Callao, (Limas hamnstad) v Peru, 15–18 mars 1852,
San Lorensoön, v Peru, 18 mars 1852,
Puna och Guayaquil v Equador, 26 mars–4 april 1852,
Panama, 16–20 april 1852,
San José, Pearl Island, v Panama, 22–28 april 1852,
Galapagosöarna, v Equador, 11–20 maj 1852:
Chathamön (Isla San Christobal) 11 maj 1852,
Charlesön (Isla Santa Maria) 14–16 maj 1852,
Jamesön (Isla San Salvador) - 20 maj 1852,
Indefatigable (Isla anta Cruz),
Albermarle (Isla Isa Bela).
46
INSECTIFERA • ÅR 2019 • ÅRGÅNG 11
En intressant notis för oss svenskar, som i alla fall jag aldrig tidigare hört talas om, kan vara att Sverige
erbjöds den lilla och sydligast belägna av Galapagosöarna, Charlesön (Isla Santa Maria), som förläning
om att man vid besöket i Guayaquil skulle skjuta General Juan José Flores eskader i sank för att
förhindra att denne, genom sin flotteskader, skulle ta makten i Ecuador genom en väpnad statskupp!
Ön ägdes vid denna tid av Ecuadors utrikesminister, general Villamil. Också detta en helt osannolik
historia! Jag vill här gärna också rekommendera Christer Häggs fina bok om Eugenies världsomsegling
där han beskriver besättningens händelserika besök på denna lilla ö den 14–16 maj 1852!
En annan väl så intressant notis från den klart störste forskaren på denna resa, filosofie magister Nils
Johan Andersson, sedermera professor vid Naturhistoriska Riksmuseet Stockholm, är hans reflektioner
över att flera av Galapagosöarnas arter var unika medan andra överensstämde med de på fastlandet.
Hans egen åsikt var då att dessa unika arter helt enkelt uppstått där genom som han själv skriver,
naturens ”skaplynne”. Han skriver vidare, något som är märkligt i det att detta alltså skrivs av
Andersson långt innan Darwin genom Wallace provokativa brev till Darwin 1858 om artutvecklingen,
äntligen utgav sin berömda bok: ”Om Arternas uppkomst” 1859. Anderson skriver redan sex år
tidigare, d.v.s. år 1853 i ”En verdsomsegling skildrad i bref del I – III”:
”Det tycks sålunda, som ville naturen här upprepa sin annorstädes visade alstringsförmåga, men icke
velat eller kunnat (?) få produkterna alldeles likadana. Vi finna dylika analogier genom hela naturens
skapelsedrama, men knappast någonstädes så uppenbart som här.”
Det är ju intressant att han här använder ”naturens alstringsförmåga” som skaparen av de olika arterna
och inte Gud som skapare av arterna en gång för alla. Själva förloppet hur denna alstringsförmåga gick
till, det som ju är Darwins stora bidrag till vår kunskap om naturen, saknade dock Andersson insikt
om. Denna insikt som idag nästan ohämmat tillskrivs Darwin och enbart Darwin som ett mantra var
dock något som likt många andra stora upptäckter, ”låg i tiden”. Som jag nämnt fick ju Darwin ”ändan
ur vagnen” och sammanställde sina forskningar och tankar i sin berömda bok först sedan han i ett brev
från sin beundrare Alfred Russel Wallace, i dennes brev till Darwin året innan, i princip, som Darwin
själv tillskrivit Wallace, presenterade konceptet till hela utvecklingsläran. Darwin själv lär ju själv ha
fått impulsen till idén om betydelsen av urvalet som grund för utvecklingen av jordens arter från en
artikel Tomas Malthus skrivit i början av 1800-talet som Darwin tagit del av efter hemkomsten från
sin resa med Beagle. Att idén kommit till honom på Galapagosöarna i samband med studier av
finkarnas näbbar är nog mest bara en populär efterhandskonstruktion, populär att framföra för att öka
Galapagosöarnas attraktionsvärde men att han fått impulser vid besöket på öarna finns dock ingen
anledning att betvivla. Detsamma gäller ju för övrigt också Alfred Russel Wallace som fick sina
impulser genom att jämföra artsammansättningens förändring i den indonesiska övärlden ju längre
österut han kom och särskilt då de stora skillnader han kunde notera mellan vissa av de mindre
sundaöarna öster om Java och Bali vilka åtskiljs av djup-gravar.
Det kan kanske i detta sammanhang också vara värt att påpeka att den enda blåvingen som noterats på
Galapagosöarna, Leptotes parrhasioides, sägs ha insamlats av Kinberg på St. Joseph Island vid
Fregatten Eugenies besök därstädes. Blåvingen var tidigare okänd och beskrevs följaktligen av
Wallengren som en ny art för vetenskapen. Varken Darwin eller någon annan av de otaliga besökare
som dessförinnan studerat naturen på öarna hade alltså upptäckt denna blåvinge som i vart fall i modern
tid inte är särskilt ovanlig. Kinberg tillskrivs denna upptäckt men jag tror på goda grunder att det var
Samuel Pontén som samlade in denna blåvinge på Galapagosöarna. I den samling fjärilar som Samuel
Pontén överlämnade till sin bror Jonas Otto finns fem st. exemplar av Leptotes parrhasioides.
Syntyperna bör finnas på Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm då ju dessa naturligtvis vid
hemkomsten, sedan de beskrivits av Wallengren, tillföll Vetenskapsakademin som iscensatt denna
expedition. Det förefaller dock osannolikt att Pontén själv skulle ha fått fem exemplar av denna nya
art för vetenskapen om han inte också själv insamlat dem eller i vart fall varit med vid insamlingen.
47
INSECTIFERA • ÅR 2019 • ÅRGÅNG 11
Fyra av dem fem Leptotes parrhasioides som Samuel Pontén gav till
sin bror i Strängnäs. Nu är de i förvar hos Evolutionsmuseet i Uppsala
Fregatten Eugenies fortsatta färd efter besöket på Galapagosöarna:
Honolulu, Oahu, Hawaii, 22 juni–2 juli 1852,
San Francisco, v USA, 29 juli–9 augusti 1852,
Honolulu, Oahu, Hawaii, 25–26 augusti 1852,
Papeete, Tahiti, 15–20 september 1852,
Eimeo-ön, Tahiti, 20 september 1852,
Savage Island (Inui) 27 september 1852,
Foa Island Tonga, 1 oktober 1852,
Sidney, Australien, 21–30 oktober 1852,
Mokil Atoll, 22 november 1852 (Andersson),
Ascension (Ponape), 22 november 1852,
Guam, Marianerna (Tjuvöarna) 27–28 november 1852,
Hong Kong, 7 december 1852,
Wampoa, Bamboo Town, Canton, 9–26 december 1852,
Hong Kong, 27–29 december 1852,
Manila, Filippinerna, 4–14 januari 1853,
Singapore, Malacka, 26–29 januari 1853,
Batavia, (Djakarta), Java, 5–12 februari 1853,
Cocosöarna (Keeling Isl.) 24–25 februari 1853,
Mauritius, 14–16 mars 1853,
Kapstaden, Sydafrika, 10–19 april 1853,
St. Helena, 2–4 maj 1853,
Plymoth, s England, 8–12 juni 1853,
Cherbourg, nv Frankrike, 13–16 juni 1853,
Göteborg, sv Sverige, 25–28 juni 1853,
Stockholm, ö Sverige, 4–14 juli 1853,
Karlskrona, sö Sverige, 18 juli 1853.