Summary
Did Kinberg collect various plants during their short walking tour halfway to Mt. Tarn and then bring along a number of larvae or pupae of Colias ponteni which he then let the priest Samuel Pontén take care of? Something similar to this theory has, as pointed out earlier in this article, been presented to me by researchers at the University of Punta Arenas based on the fact that I found a parasitized pupa of Colias ponteni in the Museum of Evolution in Uppsala. This highly interesting hypothesis is of course possible but still highly incredible. In that case, this would mean that these larvae or pupae almost had immediately hatched on the frigate Eugenie after Kinberg returned from his walking tour to Mt Tarn. Perhaps in Samuel Pontén's cabin on the frigate Eugenie? This scenario also assumes that Colias ponteni has a much later flight time than the other Colias butterflies which, given the many unique properties of the species, cannot be ruled out even though it would be a remarkable adaptation to the weather-conditions at the Strait of Magellan. The fact that the butterflies would have been taken as young larvae, which then pupated and hatched on arrival in Oahu six months later, during the Patagonian winter would however be highly unlikely. How would Samuel Pontén get hold of suitable plants to feed these larvae on board Eugenie during the voyage from the Strait of Magellan to Hawaii and could it be possible that the larvae did not go into diapause during the Patagonian winter? I cannot believe in this hypothesis. If Pontén were to have managed these larvae for such a long time, this should also have deposited some traces in his memory. The biggest shortcoming of the hypothesis is that if Kinberg really managed to find at least five butterflies and a pupa, or six pupae or six larvae of Colias ponteni during his only walking tour a few miles south of Port Famine is, as I see it under the circumstances, that the species during the next 165 years should have been found by others as well. No, the hypothesis that Kinberg found larvae or pupae on the way to or on Mt Tarn hardly holds. It should also be highly unlikely that the species in 1852 had been so common in this area that Kinberg, who was not even an entomologist, would have found an entire colony of this species and then the species had become extinct. If the "imperialis” specimens now in BMNH had really been caught at Port Famine, they would have been collected about 20 years earlier.
Professor Shapiro's assumptions that the butterfly could have been taken in the steppe region north of Punta Arenas in the "Cabo Negro" area or near Punta Delgada hardly holds as the species, if it really existed there, should have been found by many other collectors rather than by only the two completely unknown persons who would have collected both the imperialis specimens and the ponteni specimens. Nobody from the frigate Eugenie visited this interesting place with its steppe vegetation.
What bothers me most with the hypothesis that Kinberg found larvae which then pupated and hatched is the time when these larvae would have been found, i.e. February 1st, which corresponds to around August 1st in the northern hemisphere. This would mean that the butterflies hatched late in the autumn, i.e. at least a month later than when, for example, Colias vauthierii cunninghamii flies in the area. Such a late flight time for a Colias butterfly at this southern latitude with its cold climate, one must question. The specimens Hiroshi Hara collected of Colias vauthierii cunninghamii the first few days in February were all already quite worn and had certainly been on the wing for at least a couple of weeks. I also note that, for example, Joseph Verhulst in his fine book depicted a male of Colias vauthierii cunninghamii taken by him in Tierra del Fuego on December 10, 1988!
Of course, one can state the argument that Oahu would be the place for the capture of Colias ponteni. However, this scenario on Oahu seems, at least to me, clearly much more credible, since in that case, the larvae would have been found in June, which would not be a particularly unlikely time.
At least for me the plausibility that a relic of the Colias-genus had become extinct must be infinitely larger in Oahu than at the Strait of Magellan, especially with the new colonists and their new cultivation methods and crops with possibly accompanying diseases or parasites. It is easy to imagine that this
just became the tipping point for a small, very sensitive population of this butterfly. It is possible that all the specimens collected could originate from the same population as siblings.
In the northern hemisphere, Colias-butterflies spend the winter in the larval stage. Of course, I do not know if this would also apply to a hypothetical occurrence of Colias ponteni at the Strait of Magellan, but if that were the case, it would almost presuppose that the butterfly wintered as eggs or very small larvae. If the butterflies were to hatch in late February, i.e. no earlier than a couple of weeks after they had pupated then after mating, egg laying would take place a few weeks later ie in March!
Many years ago Professor Shapiro asked about which pins the type-specimens at the Swedish Museum of Natural History in Stockholm were set on. The question at that time was considered to be irrelevant to the primary question whether these species were collected at Port Famine or at Oahu. Notably, Shapiro, in his article above, where he describes the butterfly from Butler's name “imperialis”, insists on stating "ponteni" as a senior synonym. Wallengren's "ponteni" is in itself an older synonym of "imperialis" but at least I get the impression that Shapiro believes that Wallen-gren's name "ponteni" should be considered a base and that the butterfly should be called Colias imperialis. As far as I can find, both Dr. Lamas and Shapiro, as well as Zimmermann earlier in their articles, assume that Wallengren's information about Honolulu as the place where the butterfly was collected is completely wrong without having studied in more detail what source material exists about this expedition. Verhulst, who published the extensive work on the worlds Colias butterflies in 2 volumes "Les Colias du Globe", also quotes Zimmerman's teasing judgment of Hawaii as the collection site for Colias ponteni. Neither Verhulst, Lamas, Zimmerman or Shapiro seem to have endeavoured to make any closer investigations into the expedition during which, perhaps the most interesting of all the worlds Colias species, was found. Despite this, they undoubtedly state that Hawaii is inaccurate based on the fact that Butler found some unknown butterflies in a herbarium 50 years after they were collected by someone completely unknown to him! I can also easily see that neither William H. Howe nor James A Scott, who have both written two large volumes each named "The Butterflies of North America", do not mention anywhere in these books on a total of 1,200 pages, the species Colias ponteni despite James Scott on a special page carefully list the butterflies found in Hawaii!
But there are exceptions! Luis Peña Guzmán has written a very nice and handsome book about the Butterflies of Chile, “Las mariposas de Chile” where he describes all the butterflies in Chile. But in his book he has not mentioned any Colias ponteni or Colias imperialis so I cannot understand this in other way than he has accepted that Colias ponteni come from Hawaii! I would also like to take this opportunity to recommend this little book where Louis also, in a very nice way, presents the South American butterfly that warms my heart most of all, the extremely adorable, rare, probably very primitive and unique Eroessa chilensis. That this butterfly also was one of the first South American butterflies I could incorporate into my world collection very long time ago through my friend Chris Samson also remains a nice memory.
Considering the book by Joseph Verhulst, Les Colias du Globe, regarding the species I know and can judge, it is affected by some questionable conclusions and wrong geographical localities. I can only deeply regret that Jan Haugum was not allowed to live longer. In that case he probably had been able write a book about the worlds Colias-butterflies with the same excellent basic facts as his book, together with A.M. Low, on the Birdwings. Jan Haugum personally let me see some of the drafts he wrote about several Colias species. There were texts of a completely different dignity than we find in Verhulst's book. It is therefore very gratifying that the three young gentlemen” Josef Greishuber, Bob Worthy and Gerardo Lamas compiled much of Jan Haugum's collected material on the old world Colias species in the book "The Genus Colias Fabricius, 1807". A great honour that they have taken on this work!
But back to Joseph Verhulst's book. It is a very valuable book in two volumes with many qualities and good and informative photos! I would like to emphasize this very much and to recommend his two volumes to all people interested in the genus Colias! The best, as I see it, is that he compiled a considerable amount of descriptions from various authors regarding the majority of the worlds Colias-butterflies which would otherwise take much effort to find. I have not had any personal contact with Joseph Verhulst about this article. Therefore, I have not included the nice pictures he has in his book of the six "Colias imperialis" that are now in the collections of BMNH, but I am glad I actually own several very interesting Colias butterflies he has collected.
However, I have to admit that the conclusion to Shapiro's question about the pins of Wallengren's typespecimens was irrelevant and unfortunately hasty from what I know today in 2019. However, I still do not know why Shapiro wondered about the pins, but with what I know now when I compared the labels on Elwes´ and Felder's butterflies it would be interesting to compare their pins with the pins Wallengren's type-specimens were sitting on. Perhaps Ponten's or possibly Kinberg's or the Science Academy's pins were the same as Felder´s and Elwes´? Based on the pictures available, it is not possible to see if the pins are of the same type. If Shapiro really made this inquiry based on the fact that he wanted to compare the pins on Pontén's specimen with Elwes´ and Felder's specimens, I also do not know. One might think that he might have stated the reason for his request for the pins in April 1997. But then one also cannot be sure if the pins on Elwes´ or Felder´s specimens were different to the type-specimens or possibly from the same collection as we do not know if they received the butterflies set? They could also have received the specimens papered by post.
As far as I can remember, however, the pins on "Pontén's butterflies" did not draw any particular attention from my side, but if they had been very special and Elwes´ and Felder's specimens were of the same kind, that would suggest these gentlemen´s specimens of Colias ponteni originated from Samuel Pontén's collected butterflies during Eugenie's world voyage. When I borrowed, the five Colias ponteni specimens and had them in my museum around 15 years ago and when at that time I took the picture of them together with the pupa shown earlier in this article, I did not imagine the idea that the three specimens of Colias ponteni at BMNH, not described by Butler, could also be collected by Pontén. Roy Danielsson had admittedly suggested that Lord Rothschild had probably exchanged letters with Wallengren and perhaps received a specimen from him, but I unfortunately had no opportunity to continue researching this. At that time when I spoke with Roy, about 25 years ago, I had not found these two specimens of Colias ponteni. The three specimens that Wallengren mentioned in his specification were the only Colias ponteni known to me beside those in BMNH in London.
Considering recent literature on Colias ponteni, I can only find that Bernard D´Abrera, in his revised edition of the first part of his Butterflies of the World, Neotropical Part 1, under the description of Colias ponteni wrote that the species probably originated from Hawaii. Unfortunately, he does not clare state why he made this assumption. He refers to Lamas´ "Butterflies of America" i.e. the site where “this one”, i.e. Gerardo Lamas, has stolen my photos from Insectifera 1997 without even mentioning from where he got the pictures but writes that he himself has photographed them! See Appendix 7!
About 8 years ago I sent Bernard D´Abrera a letter with parts of my research (this article) and the results of our isotope studies together with pictures of the five Colias ponteni butterflies we have in Sweden (page 25 in this article) where I informed Bernard that Hawaii must be a more likely place for Colias ponteni than Port Famine. Unfortunately, I never received a response from Bernard D´Abrera so it is possible or rather likely that he did not receive this letter from me. I am, as I have already mentioned before, very grateful for the incredible work Bernard made to open the eyes of all of us to the amazing butterfly fauna of our world and it is of course extremely sad that he is no longer with us.
Back to the question of how much confidence we can place in Kinberg's and Pontén's locality information about the butterflies collected during the trip. Wallengren reports in the big book on the scientific findings during the trip ”Kungliga Svenska FREGATTEN EUGENIES RESA omkring jorden - Vetenskapliga Iakttagelser II” = "The Royal Swedish FREGAT EUGENIE´S VOYAGE around the Earth - Scientific Observations II", a total of 81 species of Lepidoptera (butterflies and moths).
The local data for virtually all of these is obviously true. Many, described as new species, have since been reduced to subspecies or synonyms, but it would be too easy to claim that confusion between different places where butterflies were collected would be the normal. The newly described butterflies among others are from Manila in the Philippines, from Sydney and Valparaiso, the Galapagos, and one each from Buenos Aires, Mauritius, Malacca and Oahu. From Oahu in Hawaii there is also a new Pyralid noted, indicating that some time has been devoted to studies also of the insect fauna, although the bird fauna, the people and the culture probably occupied the expedition participants' greatest interest during this visit.
In addition to the 19 butterflies, Wallengren has described just over 20 hawkmoths and saturnids, 14 noctuids, 5 geometrid moths, 5 pyralids and 10 tienids. However, the main interest in insects seems to have focused on groups other than butterflies during the voyage. So for example C H Boheman has described 455 Coleoptera of which 19 are from Oahu. The status of these I have not had the opportunity to more closely to check as well as the other insects described. From the trip, C Steel has described 239 Hemiptera and 114 Orthoptera. A E Holmgren has described 103 species of Hymenoptera and CG Thomson 319 species of Diptera.
The small Blue Leptotes parrhasioides, which the expedition found on the Galapagos Islands, the only Blue on the islands, was captured on St. Joseph Island and was new to science. The latter seems to me somewhat strange as Charles Darwin, who was an avid butterfly collector and sharp observer as everyone knows, did not discover this relatively common Blue on his much longer visit to the islands than the expedition participants on Eugenie 20 years later. In Valparaiso, in February 1852, the Eugenie expedition found a grass butterfly that Wallengren named as Neomaenas servilla. Some years later, in the same area, another species was discovered in this genus that Butler 1881 honoured Wallengren with by giving it the name Neomaenas wallengreni. Therefore, no rivalry or dispute between these two authors seems to have been at hand.
The reason why Butler described his “imperialis” specimens as new to science was, of course, the fact that, from Wallengren's description in 1860, he could not possibly connect his butterflies found in the Banksian Cabinet to the Colias ponteni specimens Wallengren described from Hawaii. The Colias ponteni female that Lord Rothschild may have received as a gift from Wallengren, possibly via Felder, with the label "Hono-lulu" was of course not available to Butler when he, in 1871, described his butterflies found in the herbarium as Colias imperialis. Rothschild was born in 1868 and Elwes, whose butterflies were donated by him to BMNH, died in 1922.
76
INSECTIFERA • ÅR 2019 • ÅRGÅNG 11
Denne Elwood Curtin Zimmerman, amerikansk entomolog, är väl mest känd för sina två volymer om
Hawaiis insekter publicerade av ”University of Hawaii Press”. Själv har jag väl tyvärr kanske brustit i
min undersökning såtillvida att jag inte tagit kontakt med institutionerna på Hawaii. Å andra sidan har
heller inte dessa visat något intresse för mina studier trots att de ju borde ha känt till mitt intresse för
fjärilen och mina studier av den, utifrån bl.a. Lamas stulna bilder från Insectifera redan för över 20 år
sedan på syntyperna hos Riksmuseet i Stockholm och bilden på mig och Lars Hedström i tidskriften
Wallace år 2003 när jag hittade 2 ”nya Colias ponteni och en puppa”. Kanske beror detta ointresse på
att jag inte är eller varit knuten till något känt lärosäte utan enbart en glad amatör? Utifrån bl.a.
Zimmermans attityd till denna resa har jag väl heller inte funnit att ett meningsutbyte med dem skulle
ha tillfört något väsentligt. Men jag kan ju ha fel. Sedan är det ju också fråga om tid. Som amatör har
man ju också ett civilt jobb att ta hänsyn till.
Men åter till frågan om den insamling som skett av insekter under Eugenies jordenrunt resa och
Zimmermans raljanta kommentarer.
Sant är nog förvisso att en hel del i övrigt att önska fanns att säga om ordningen på insamlat material
under denna vetenskapliga expedition som dock i vart fall inte hade insamling av insekter som sitt
primära mål. Några kommentarer till Zimmermans något raljanta och på flera, åtminstone tre,
punkter felaktiga beskrivning kan ändock vara på sin plats eftersom han ju själv måste ha ansett sig
ha varit expert på Hawaii-arkipelagens fjärilar utifrån sin bok därom.
Av Wallengrens beskrivning framgår att Kinberg och Pontén tillsammans insamlade dessa märkliga
Colias-fjärilar vid Honolulu på ön Oahu och inte Kinberg ensam som Zimmerman skriver. Ögruppen
Hawaii kallades ännu av många vid den tid som jag tidigare påpekat för det gamla namnet
Sandwichöarna. Zimmermans uppgift ovan att ett par av Colias imperiales är etiketterade med rött
bläck ”Sandwich Island” är emellertid felaktigt. Det är visserligen rätt såtillvida att man förstår vilka
öar det är fråga om men den tyska stavningen på öarna som står på etiketten med skrivstil ”Sandwitsch
Inseln” visar att fjärilarna har tysk anknytning vilket är mycket intressant. Påstående att Colias ponteni
skulle vara ”allied to Colias minuscula” är också mycket märkligt. Jag kan utifrån noggranna studier
av dessa två arter inte finna någon som helst anknytning dem emellan! Se gärna nedan och bilda er en
egen uppfattning själva. Det enda skulle möjligen vara att C vauthierii också har andrconia-fläckar.
Hane och hona av Colias ponteni till vänster. Till höger om C. ponteni; Colias vauthierii vauthierii,
C. vauthierii cunninghamii och C. vauthierii cunninghamii f. ”minuscula”. Foto: Göran Sjöberg.
Colias vauthierii-fjärilarna är insamlade av Hiroshi Hara förutom honan av Colias vauthierii
cunninghamii som fångades av min vän James Stewart under hans besök vid El Calafate en bit norr
om Bachelor-halvön. Fjärilarna är alla avbildade med rätta storleksrelationer.
77
INSECTIFERA • ÅR 2019 • ÅRGÅNG 11
Nu kanske någon påpekar att denne Zimmerman inte kan försvara sig då han ju är avliden men det var
ju också Kinberg, Wallengren och Pontén vid Zimmermans påhopp så detta förhållande tar jag lätt på.
Påståendet att fjärilarna är feletiketterade får naturligtvis stå för Zimmerman. Det finns ju ingen uppgift
från någon att Pontén eller Kinberg skulle ha insamlat denna märkliga fjäril vid Port Famine så att då
tvärsäkert fastslå att detta skulle vara lokalen för arten är minst sagt förvånande. Zimmerman påstår
vidare att Colias ponteni skulle vara besläktad med ”Colias minuscula”. Detta är också högst
förvånande! ”Colias minuscula” är en liten tveksam form av den betydligt större Colias vauthierii
cuninghamii som återfinns i sydligaste Chile. Olikheterna mellan C. ponteni och C. vauthierii är så
betydande såväl mellan respektive kön hos arterna som när det gäller en rad morfologiska detaljer. Jag
kan här bara kort nämna antennklubborna, genitalierna, utbredningen av utkantsbanden som hos Colias
ponteni löper längs hela framvingens framkant ner mot vingfästet. Vi har vidare den stora mörka
fläcken i bakvingens diskfält samt den ytterst märkliga strukturen på vad som torde vara föregångarna
till de mer moderna doftfjällen vid övre delen av bakvingarnas översida. Zimmermans inlägg i
debatten om Colias pontenis ursprung och släktskap måste närmast klassas som en ren nullitet!
Detalj av bakvingeöversidan hos Colias ponteni. Foto Göran Sjöberg.
Att utifrån alla dessa skiljaktigheter ändå påstå att C. ponteni är ”allied” to ”Colias minuscula” får
naturligtvis stå för Zimmerman men framstår för mig som att han, utifrån ett förutbestämt ställnings-
tagande till frågan var djuren insamlats, söker argument för sitt eget tyckande. ”Colias minuscula” är
dessutom endast hälften så stor och dess hona gulvit i grundfärgen jämförelse men den orangebruna
honan av C. ponteni. Zimmermans fråga om imperialis eventuellt skulle kunna vara en ras, d.v.s. en
underart av ponteni verkar också mycket långsökt. Det skulle i så falla innebära att båda dessa
populationer sannolikt skulle ha utrotats samtidigt som de upptäcktes, dessutom på olika platser för
varför skulle de annars vara fråga om två raser? Begreppet ”ras”, ett numera icke ”politiskt korrekt”
uttryck, nyttjades tidigare ofta i stället för det numera mer korrekta begreppet underart, med vilket vi
menar en population i ett specifikt avgränsat geografiskt område som visar genomgående morfo-
logiska, d.v.s. utseendemässiga, skillnader vilket gör att underarten bör kunna bestämmas även om
man inte känner till dess exakta insamlingsplats. Zimmerman torde då med sitt uttalande om skilda
raser mena att man kan se sådana skillnader mellan Wallengrens ponteni-fjärilar och Butlers imperialis
dito. Detta torde han nog i så fall vara ensam om. Utifrån de bilder på djuren hos BMNH i Verhulsts
78
INSECTIFERA • ÅR 2019 • ÅRGÅNG 11
fina böcker går det heller inte att se någon signifikant skillnad mellan Lord Rothschilds eget djur och
de tre som Butler beskrivit. När det gäller detta med ordet ”djur” är jag så van vid detta språkbruk efter
nära 50 års samtal med vår store Ingvar Svensson att jag förvånas att detta icke verkar vara ett gängse
uttryck i England där enbart ordet fjäril (butterfly) eller ”specimen” tycks gälla.
Jag kan i detta sammanhang heller inte avstå från att citera min gamle mentor Forstmästare Yngve
Christiernsson vars uttalande om s.k. ”experter” ”som gärna uttalar sig vitt och brett om allehanda
ting de knappast ens känner till namnet”. Jag tror nog att Yngve, efter alla Zimmermans negativa
skriverier om denna resa skulle tycka att hans lakoniska uttalade här skulle stämma väl. Själv är jag
väl kanske i och med att jag skriver detta farligt nära ”att kasta sten i glashus” särskilt som vi kanske
kan få svar på alla våra frågor om detta fjärilsfynd inom några månader, om DNA-analysen ger
adekvata svar på de frågor så många ställt om varifrån denna Colias ponteni härstammar. Men jag tar
ändock risken då jag tycker det är så svagt att så hårt och onyanserat kritisera vad andra personer under
helt andra omständigheter för mer än 100 år sedan gjort och inte gjort.
Med tanke på den mängd expeditioner som besökt öarna sedan de upptäcktes av James Cook är det
inte särskilt märkvärdigt att Lord Rothschild till sina omfattande naturaliesamlingar även fått en Colias
ponteni. För mig framstår det dock mest troligt att Rothschild på något sätt, kanske via Felder som jag
spekulerat i tidigare, erhållit detta exemplar från den population som insamlades vid Eugenie-expedi-
tionen. Huruvida detta sedan skett direkt från Wallengren som han bevisligen brevväxlade med eller
sannolikt mera troligt via Felder som säkert också hade kontakter med Wallengren, det har jag inte
haft någon möjlighet att närmare utreda, men denna fråga är ju mycket intressant. Att Felder varit
inblandad i denna överlåtelse framstår dock som ganska klart utifrån etiketten på nålen till detta
exemplar: ”Felder collection Ponteni Wallengr.”
En annan dagfjärilsexpert som uppenbarligen länge funderat över var Colias ponteni kan vara insamlad
är professor Arthur M. Shapiro vid University of California. Shapiro har i flera artiklar och böcker
beskrivit dagfjärilsfaunan i Anderna och särskilt då i Chile. Han har därvid också kommenterat den
mystiska Colias ponteni. 1993 skrev han bl.a.:
“The true type-locality of Colias imperialis Butler and its senior synonym C. ponteni Wall remain
unknown. Butler supposed it came from Port Famine, based on the type-series being housed in the
British Museum with material collected there by the Adventure expedition. Wallengren gave the type-
locality of C. ponteni as Honolulu, which is very improbable, but the Eugenie expedition had also
stopped briefly at Port Famine and G. Lamas inferred that the types were probably collected by that
ship´s naturalists on an expedition to Cerro Tarn. However, neither the vegetation nor the climatology,
nor the published narratives of both expeditions, supports these inferences. If this is true a Magellanic
insect it probably was taken in steppe habitat father north, perhaps at the classical ‘Cabo Negro’
locality or near Punta Delgada. This species is so important for phylogeny reconstruction that every
effort should be made to rediscover it.”
Tolkat till svenska:
"Den sanna typlokalen för Butlers Colias imperialis och dess äldre synonym C. ponteni Wall. förblir
okänd. Butler förmodade att den härrörde från Port Famine, baserat på typserien som inrymdes i British
Museum med material som samlades där av Adventure Expeditionen. Wallengren angav typlokalen
för C. ponteni till Honolulu, vilket är mycket osannolikt, men Eugenie-expeditionen hade också gjort
ett kort stopp vid Port Famine och G. Lamas antog att typerna troligen samlades in av fartygets
vetenskapsmän på en expedition till Tarnberget. Men varken vegetationen eller klimatet eller de
publicerade berättelserna från båda expeditionerna stöder emellertid dessa slutsatser. Om det verkligen
rör sig om en insekt från Magellans sund är steppmiljön en bit norrut, kanske på den klassiska "Cabo
Negro" lokalen eller nära Punta Delgada en betydligt sannolikare lokal där den blivit tagen. Denna art
är så viktig för en fylogenetiskt rekonstruktion att alla insatser bör göras för att återupptäcka den."
79
INSECTIFERA • ÅR 2019 • ÅRGÅNG 11
Sammanfattning
Skulle Kinberg ha insamlat diverse växter under sin korta fotvandring halvvägs till Mt. Tarn och därvid
fått med sig ett antal larver eller puppor av Colias ponteni som han sedan lät prästen Samuel Pontén ta
hand om? Något i stil med denna teori har, som påpekats tidigare i denna artikel, framförts till mig av
forskare vid Punta Arenas universitet utifrån uppgiften att jag funnit ett parasiterat puppskal av Colias
ponteni. Denna högst intressanta hypotes är naturligtvis möjlig men ändock högst otrolig. Det skulle i
så fall betyda att dessa larver eller puppor nästan direkt, efter det att Kinberg återkommit från sin
fotvandring till Tarnberget, hade kläckts ur sina puppor – måhända i Samuel Ponténs hytt på Eugenie.
Detta scenario förutsätter också att Colias ponteni har en mycket senare flygtid än övriga Colias-
fjärilar vilket med hänsyn till artens många unika egenskaper inte kan uteslutas även om det vore en
märklig anpassning till förhållandena vid Magellans sund. Att fjärilarna skulle ha tagits som unga
larver vilka sedan förpuppats och kläckts först vid ankomsten till Oahu ett halvår senare, under den
Patagoniska vintern, torde dock vara högst osannolikt. Hur skulle Samuel Pontén ha fått tag i lämpliga
växter att mata dessa larver med ombord på Eugenie under färden från Magellans sund? Inte ens med
vår ”Herres hjälp” – han var ju faktisk präst - Gud be vars! – tror jag på denna hypotes. Om Pontén
skulle ha skött om dessa larver under så lång tid borde detta också ha avsatt vissa spår i hans minne.
Hypotesens största brist är att om Kinberg verkligen under sin enda fotvandring några km söderut från
Port Famine, lyckats hitta minst 5 fjärilar och en puppa, eller 6 puppor eller 6 larver av denna Colias
ponteni, då borde arten ha hittats även av andra. Nej hypotesen att Kinberg själv skulle ha hittat larver
eller puppor på vägen till eller på Tarnberget håller knappast. Det torde ju också vara högst osannolikt
att arten 1852 varit så pass vanlig i detta område att Kinberg som inte ens var någon entomolog skulle
ha hittat en hel koloni av denna art och densamma sedan direkt utrotats. De ”imperialisdjur” som nu
finns på BMNH, om dessa nu verkligen fångats vid Port Famine, hade ju i så fall insamlats där ett 20-
tal år tidigare.
Professor Shapiros antaganden att fjärilen skulle ha tagits i steppområdet en bit norr om Punta Arenas
i ”Cabo Negro" lokalen eller nära Punta Delgada håller heller knappast då arten, om den verkligen
funnits där borde ha påträffats av andra än bara de två helt okända som i så fall där skulle ha samlat
såväl imperialis-djuren som ponteni-djuren. Ingen från fregatten Eugenie besökte ju denna i och för
sig intressanta plats med dess stepp-vegetation.
Det som stör mig mest med hypotesen att Kinberg skulle ha hittat larver som sedan förpuppat sig och
kläckts är ändock tidpunkten när dessa larver i så fall skulle ha hittats, d.v.s. den 1 februari vilket ju
motsvarar runt 1 augusti på norra halvklotet. Det skulle då innebära att fjärilarna kläckts sent på hösten,
d.v.s. minst en månad senare än då exempelvis Colias vauthierii cunninghamii flyger i området. En
sådan sen flygtid för en Coliasfjäril på denna sydliga breddgrad med dess kyliga klimat måste man
ställa sig ytterst frågande till. De exemplar Hiroshi Hara insamlade av Colias vauthierii cunninghamii
första dagarna i februari var alla redan ganska slitna och hade säkert varit på vingarna minst ett par
veckor. Jag noterar också att exempelvis Joseph Verhulst i sin fina bok avbildat en hane av Colias
”vautieri cunninghami” tagen av honom på Eldslandet redan den 10:e december 1988!
Man kan naturligtvis framföra samma argument mot att Oahu skulle vara platsen för fångsten av Colias
ponteni. Detta scenario med Oahu som insamlingsplats förefaller dock, i alla fall för mig, klart mycket
trovärdigare eftersom man då skulle ha hittat larverna redan i juni vilket alls inte vore en särskilt
osannolik tidpunkt. Att dessutom sannolikheten för att en relikt inom Colias-släktet kämpat sig kvar
ända tills de nya kolonisatörerna med sina nya odlingsmetoder och framför allt grödor med eventuellt
medföljande sjukdomar och/eller parasitflugor/parasitsteklar blivit nådastöten för en liten mycket
känslig population av denna fjäril måste ju vara oändligt mycket större på Oahu än vid Magellans sund.
Med stor sannolikhet torde också alla de insamlade djuren härröra från en och samma population eller
”syskonskara”.
80
INSECTIFERA • ÅR 2019 • ÅRGÅNG 11
På norra halvklotet övervintrar Colias-fjärilarna i larvstadiet. Jag vet naturligtvis inte om detta också
skulle gälla även en hypotetisk förekomst av Colias ponteni vid Magellans sund men om så vore fallet
skulle det i det närmaste förutsätta att fjärilen övervintrar som ägg om fjärilarna skulle kläckas först i
slutet av februari, d.v.s. tidigast ett par veckor efter det att de förpuppats och att sedan parning och
äggläggning skett ytterligare veckor senare d.v.s. framåt mars
När det gäller professor Shapiro har denne även för nu ganska många år sedan hört sig för om vilka
nålar djuren på Naturhistoriska Riksmuseet var preparerade på. Frågan bedömdes då som irrelevant
för den primära frågan huruvida dessa typdjur var insamlade vid Port Famine eller på Oahu. Notabelt
är också att Shapiro i sin artikel ovan, där han beskriver fjärilen utifrån Butlers benämning imperialis,
envisas med att ange ”ponteni” som ”a senior synonym”. Wallengrens ”ponteni” är ju i och för sig en
äldre ”synonym” till ”imperialis” men i alla fall jag får ju intrycket att Shapiro anser att Wallengrens
namn ”ponteni” borde betraktas som en nullitet och att fjärilen borde heta Colias imperialis. Jag skulle
i vart fall ha skrivit: ”Den sanna typlokalen för Colias ponteni Wallengren, 1860 och dess senare
synonym C imperialis Butler, 1871 förblir okänd”. Men jag är ju svensk liksom Wallengren och kanske
färgad därav?
Såvitt jag kan finna utgår såväl Lamas som Shapiro, liksom Zimmermann tidigare i sina artiklar från
att Wallengrens uppgift om Honolulu som platsen där fjärilen insamlades är helt felaktig utan att de
närmare studerat vilket källmaterial som finns om denna expedition. Verhulst som utgav det
omfattande verket om jordens Colias-fjärilar i 2 volymer ”Les Colias du Globe”, citerar också han
Zimmermans raljanta bedömning av Hawaii som fyndplatsen för Colias ponteni utan några
ifrågasättande kommentarer. Varken Verhulst, Lamas, Zimmerman eller Shapiro verkar ju ha bemödat
sig om att göra några närmare efterforskningar angående den expedition under vilken denna, den
kanske mest intressanta av alla jordens Colias-arter påträffades, utan nöjer sig med att helt frankt
konstatera att fyndplatsen är felaktig utifrån det faktum att Butler hittat några djur i ett
herbarium bortåt 50 år efter det att de insamlats av någon för honom helt okänd! Jag konstaterar
exempelvis att även Verhulst uppenbarligen anser att sydligaste Sydamerika är den troliga hemvisten
för Colias ponteni utifrån hans karta på plansch 174 även om han försiktigtvis satt dit ett litet
frågetecken i sin bok. Jag kan också lätt se att varken William H. Howe eller James A Scott, som båda
har skrivit två stora volymer vardera med namnet "The Butterflies of North America", inte någonstans
i dessa böcker på totalt 1200 sidor nämner arten Colias ponteni trots James Scott på en särskild sida
noga räknar upp de dagfjärilar som hittats på Hawaii!
Men det finns undantag! Luis Peña Guzmán har skrivit en mycket trevlig och stilig bok om Chiles
fjärilar, "Las Mariposas de Chile" där han beskriver alla fjärilar i Chile. Men i sin bok har han inte
nämnt några Colias ponteni eller Colias imperialis så jag kan inte förstå detta på annat sätt än att han
har accepterat att Colias ponteni kommer från Hawaii! Jag skulle också vilja ta tillfället i akt att
rekommendera den här lilla boken där Louis också på ett mycket trevligt sätt presenterar den
sydamerikanska fjäril som värmer mitt hjärta mest av allt, den extremt bedårande, sällsynta,
förmodligen mycket primitiva och unika Eroessa chilensis. Att denna fjäril också var en av de första
sydamerikanska fjärilarna som jag kunde införliva i min världssamling för mycket länge sedan genom
min vän Chris Samson är också ett trevligt minne.
Beträffande Verhulsts Coliasböcker är de, beträffande de arter jag själv känner till och kan bedöma,
behäftad med flera tveksamma slutsatser och felangivelser. Boken verkar vara frampressad under stor
tidsnöd något jag dock väl kan förstå bara utifrån att jag skrivit denna artikel. Man kan i detta
sammanhang bara djupt beklaga att inte Jan Haugum fick leva ytterligare ett antal år. Då skulle vi nog
ha kunnat få en bok om jordens Colias-fjärilar med samma ypperliga grundfakta som hans bok
tillsammans med A.M. Low om fågelvingarna. Jan Haugum lät mig personligen ta del av en del utkast
han skrivit om flera Colias-arter. Det var texter av en helt annan dignitet än vad vi finner i Verhulsts
bok. Det är därför mycket glädjande att de ”unga herrarna” Josef Greishuber, Bob Worthy och Gerardo
81
INSECTIFERA • ÅR 2019 • ÅRGÅNG 11
Lamas sammanställt mycket av Jan Haugums samlade material om den gamla världens Colias-arter i
boken ”The Genus Colias Fabricius, 1807”. Stor heder att de tagit på sig detta arbete!
Beträffande Joseph Verhulsts bok saknar den dock alls inte kvaliteter, det vill jag starkt betona!
Jag har själv inte haft någon personlig kontakt med Joseph Verhulst men äger faktiskt flera mycket
intressanta Colias-fjärilar han själv insamlat. Jag har dock inte tagit med de fina bilder han har i sin
bok på de sex ”Colias imperialis” som nu finns i samlingarna hos BMNH. Joseph Verhulsts två böcker
är dock mycket värdefulla i det att han mycket förtjänstfullt sammanställt en ansenlig mängd
beskrivningar från olika auktorer avseende flertalet av jordens Colias-fjärilar som annars skulle vålla
mycken möda att finna.
Jag måste dock erkänna att slutsatsen att Shapiros fråga om nålarna hos Wallengrens typdjur var
irrelevant tyvärr var förhastad med vad jag vet idag 2019. Jag vet dock tyvärr inte varför Shapiro då
undrade över nålarna, men med hänsyn till vad jag kommit fram till beträffande etiketterna på Elwes
och Felders fjärilar vore det ju intressant att jämföra dessas nålar med de nålar Wallengrens typdjur
sitter på, d.v.s. sannolikt Ponténs eller möjligen Kinbergs eller Vetenskapsakademins nålar. Utifrån de
bilder som finns går det inte att se om nålarna är av samma slag. Om nu Shapiro verkligen gjorde
denna förfrågan utifrån att han ville jämföra nålarna på Ponténs exemplar med Elwes och Felders
exemplar vet jag heller inte. Man kan ju tycka att han i så fall hade kunnat ange orsaken till sin
förfrågan om nålarna i april 1997.
Såvitt jag nu kommer ihåg väckte dock nålarna på ”Ponténs fjärilar” inte någon speciell undran från
min sida men om de vore speciella och Elwes och Felders exemplar vore av samma sort skulle ju detta
än mer tala för att även dessa herrars totalt tre exemplar härrör från Samuel Ponténs omhändertagna
fjärilar under Eugenies världsomsegling. När jag till låns hade de fem Colias ponteni-exemplaren i
mitt museum för runt 15 år sedan, då jag bl.a. tog bilden av dem tillsammans med puppan som visats
tidigare i denna artikel, föresvävade mig inte tanken att de tre exemplaren av Colias ponteni hos
BMNH som inte Butler beskrivit, också skulle kunna vara insamlade av Pontén. Roy Danielsson hade
visserligen antytt att Lord Rothschild nog hade brevväxlat med Wallengren och kanske fått något
exemplar av honom men jag hade då tyvärr ingen möjlighet att forska vidare i detta. Vid denna tid
hade jag ju heller inte funnit de två exemplaren hos Evolutionsmuseet, varför någon kännedom att det
skulle kunna finnas ytterligare exemplar av Colias ponteni, förutom de tre som Wallengren nämnt i
sin artbeskrivning, i vart fall inte fanns hos mig.
När det gäller nyare litteratur om Colias ponteni så finner jag att Bernard D´Abrera i sin reviderade
upplaga av den första delen av hans Butterflies of the World, Neotropical Part, nu ändrat namnet på
fjärilen från Colias imperialis till Colias ponteni och skriver att arten nog sannolikt trots allt
härstammar från Hawaii. Tyvärr klargör inte Bernard varför han gjort detta antagande. Han hänvisar
till Lamas "Butterflies of America", dvs hemsidan där "denne", dvs Dr. Gerardo Lamas, hade stulit
mina bilder från Insectifera 1997 utan att ens nämna varifrån han fick bilderna men skriver att han
själv har fotograferat dem! (Detta har nu rättats som framgått av mitt klargörande beträffande detta på
sidan 14 i denna artikel). För omkring 8 år sedan skickade jag ett brev till Bernard D´Abrera med delar
av min forskning (denna artikel) och resultaten från våra isotopstudier tillsammans med bilder av de
fem Colias ponteni-fjärilarna som vi har i Sverige (sidan 25 i den här artikeln) där jag informerade
Bernard att Hawaii måste vara en mer trolig plats för Colias ponteni än Port Famine. Han klargör dock
att imperialis är en ”junior synonym” till ponteni och inte att ponteni är en ”senior synonym” till
imperialis som Shapiroi skriver. Tyvärr fick jag aldrig något svar från Bernard D´Abrera så det är ju
möjligt eller snarare sannolikt att han tyvärr inte fått detta meddelande från mig. Jag är ju som jag
redan nämnt tidigare mycket tacksam för det otroliga arbete Bernard gjort för att öppna ögonen för
den fantastiska dagfjärilsfauna vår jord hyser och är naturligtvis nu ytterst bedrövad att han inte längre
är med oss!
82
INSECTIFERA • ÅR 2019 • ÅRGÅNG 11
Åter till frågan hur mycken tilltro vi kan hysa till Kinbergs och Ponténs lokaluppgifter om de fjärilar
som insamlades under resan. Wallengren redovisar i den stora boken om de vetenskapliga fynden
under resan, ”Kungliga Svenska FREGATTEN EUGENIES RESA omkring jorden - Vetenskapliga
Iakttagelser II” totalt 81 arter Lepidoptera/fjärilar. Lokaluppgifterna för flertalet av dessa arter är
riktiga men tyvärr fläckas helheten av dessa insamlingar av flera uppenbara felaktigheter. Det är ju
tyvärr ofta så att några enstaka felaktigheter lätt svärtar ner ett ambitiöst projekt som denna
världsomsegling innebar med dess insamlingar. Många såsom nya arter beskrivna har sedan reducerats
till underarter eller synonymer men det vore alltför enkelt att påstå att sammanblandning mellan olika
platser där fjärilar insamlats vore legio. De ”nybeskrivna” dagfjärilarna är bl.a. från Manila på
Filippinerna, från Sidney och Valparaiso, Galapagosöarna, och vardera en från Buenos Aires,
Mauritius, Malacka och Oahu. Från Oahu på Hawaii finns dock ett nattfly uppenbarligen felaktigt
beskrivet men där var det säkert växterna, fågelfaunan, människorna och kulturen som upptog
expeditionsdeltagarnas största intresse under detta besök. Det nattfly som Wallengren beskrev från
Oahu hör tyvärr till några av de arter där han uppenbarligen fått felaktiga lokaluppgifter från Kinberg
då arten, Anthoecia once, som Wallengren också beskrivit, återfinns i Centralamerika och på
Galapagosöarna. De uppenbara felaktigheter som gärna åberopas av granskande experter 100 år senare
får nog till största delen skyllas på Kinberg som ju var ansvarig för den vetenskapliga insamlingen och
registreringen av djuren på resan.
Det uppgivna fyndet av Salbia continuatalis numera Omiodes continuatalis från Oahu under juni 1852
som också beskrevs av Wallengren 1860 är dock helt korrekt då detta mott är endemisk på
Hawaiiöarna. Detta lilla gräsmott var listat som utrotat av Hawaii Biological Survey 2002 och IUCN
2003, men återupptäcktes senare 2003
Förutom de 19 dagfjärilarna har Wallengren beskrivit drygt 20 svärmare och spinnare, 14 nattflyn,
5 mätare, 5 mott och 10 malar. Det huvudsakliga intresset för insekter verkar dock under resan ha
inriktats på andra ordningar än fjärilar. Sålunda har C H Boheman beskrivit 455 Coleoptera från resan
varav 19 från Oahu. Statusen på dessa har jag inte haft möjlighet att närmare kontrollera liksom inte
heller övriga beskrivna insekter. Från resan har C Stål har beskrivit 239 Hemiptera och 114
Orthoptera. A E Holmgren har beskrivit 103 arter Hymenoptera och C G Thomson 319 arter Diptera.
Den lilla blåvingen Leptotes parrhasioides som expeditionen hittade på Galapagosöarna, öarnas enda
blåvinge för övrigt, fångades på St. Joseph Island och var ny för vetenskapen och följaktligen inte
tidigare funnen. Det senare kan tyckas mig något märkligt då Charles Darwin, som var en ivrig
fjärilsamlare och skarp iakttagare som alla vet, inte upptäckt denna relativt vanliga blåvinge vid sitt
betydligt längre besök på öarna än expeditionsdeltagarna på Eugenie hade möjlighet till 20 år senare.
I Valparaiso hittade Eugenie-expeditionen i februari 1852 en gräsfjäril som Wallengren gav namnet
Neomaenas servilla. Några år senare upptäcktes för övrigt i samma område en annan art inom detta
släkte som Butler 1881 hedrade Wallengren med genom att ge den namnet Neomaenas wallengreni.
Någon rivalitet eller dispyt mellan dessa två auktorer synes därför alls icke ha varit för handen. Orsaken
till att Butler beskrev ”sina” påträffade ”imperialis-djur” som nya för vetenskapen var naturligtvis den
att han utifrån Wallengrens beskrivning 1860 omöjligt kunde koppla sina i det Bankska kabinettet
funna djuren till de Colias ponteni exemplar Wallengren beskrivit från Hawaii. Den Colias ponteni-
hona som Lord Rothschild kanske kan ha erhållit i gåva från Wallengren, möjligen via Felder, med
etiketten ”Hono-lulu” fanns naturligtvis ej heller tillgänglig för Butler då han år 1871 beskrev sina i
herbariet funna djur som Colias imperialis eftersom ju Rothschild föddes först 1868. Elwes vars fjärilar
donerats av honom till BMNH avled först 1922 varför inte heller dessa kan ha varit tillgängliga för
Butler.