Is there more that suggests that Samuel Pontén found his Colias butterflies during this excursion on Oahu near Honolulu?
The time: The end of June. The flight time seems to be correct according to the condition of the specimens at the time of capture. They are all apparently fairly newly hatched. Maybe Pontén and Andersson found the butterflies completely hatched but they also found the pupa that he brought home to his brother in Strängnäs?
Finding a parasitized pupa in the wild is rather unusual. For me it seems to be more probably that Samuel Pontén found a larval colony or some larvae and some pupae which then pupated and hatched under his charge in his cabin on the frigate Eugenie. The two males I found at the Museum of Evolution in Uppsala are both probably recently hatched since they are both very fresh. This may, possibly also explain why we could not find any pollen on the butterflies' feet, legs or body.
More about this later. Unfortunately, Ponténs two males have both later been attacked by the Museum beetle, Anthrenus museorum. If Kinberg or Pontén had found the species as larvae all the butterflies would have been hatched in Ponténs cabin. The male holotype at the Natural History Museum in Stockholm shows clear marks on the tip of the right front wing from net damage, which of course may have arisen even if the butterflies hatched in captivity. This whole hypothesis seems to be quite unlikely at first but the more one thinks about this scenario, many uncertainties actually fall into place. Would Pontén, Andersson or possibly Kinberg have found up to eight fully formed butterflies and a pupa? The pupa itself, if it really turns out to be the same species as the butterflies, is the big question mark in all the hypotheses and gets a natural explanation only with the option that the butterflies were found as larvae. Otherwise, the alternative would be that the gentlemen found these five or perhaps even eight butterflies simultaneously with the parasitized pupa. Pontén and Kinberg can hardly find both larvae and fully-formed flying butterflies at the same time.
The place: The likely place for this butterfly should be the lowland. This assumption is based on the fact that the butterfly apparently did not exist on the other much more mountainous Hawaiin islands only on the lowland in the Nuuanu-valley on the Oahu south coast near Honolulu or the lowland plateau below the Pali Pass north of the island's eastern cape to the east of Honolulu. It was here that the settlers settled down and began to cultivate this lowland, something which could have been devastating for this obviously highly specialized species with very likely an extremely small population which had not been able to spread to other places. This is the typical scenario for extinct island life forms.
Pontén himself: Samuel Pontén was, after all, the expedition's priest and not attached to the scientific department. The fact that he had to keep these butterflies and that Wallengren gave them his name suggests that he captured these butterflies and that they obviously were not automatically counted in the expedition's material as was that of the accompanying sciences. As a priest, Samuel Pontén should have had the status that allowed him to claim the insects and plants that did not accede to the Academy of Science and which are now available at the Swedish Museum of Natural History in Stockholm. One can speculate that he kept the two most beautiful males on his brother's behalf and the most worn specimen went to Wallengren for the work on the description of the butterfly.
36
INSECTIFERA • ÅR 2019 • ÅRGÅNG 11
särskilt bland vissa journalister, nu som ett mantra påstått att det inte finns några raser, d.v.s. underarter,
längre vilket betyder att en inuit på Grönland och en aborigin i Australien är samma ras och vår stackars
Linné har fått skulden för att ha hittat på detta med raser! Ack ja. Vill man inte se - så ser man inte…
Förmodligen har Vanessa indica även funnits i norra Afrika och Mellanöstern med Arabien men har
där sannolikt konkurrerats ut av det torra klimatet och möjligen också av vår vanliga och extremt
migrationsbenägna ”Amiral” Vanessa atalanta. På Kanarieöarna och Madeira med ett helt annat klimat
flyger Vanessa atalanta tillsammans med Vanessa vulcanica utan ”problem” Det råder dock inget
tvivel om V. vulcanicas härstamning eftersom den helt klart mest liknar Vanessa indica. Jämför vi nu
Vanessa indica med Vanessa tameamea ser vi en liknande ”utveckling”. Här ser man tydligt att
Vanessa tameamea har mycket stora likheter med Vanessa indica men att den liksom Vanessa
vulcanica på Madeira och Kanarieöarna har fått en betydligt mörkare rödaktig grundfärg.
En intressant detalj som Bernard D´Abrera uppmärksammade är att antennerna är längre hos Vanessa
indica och vulcanica än hos Vanessa atalanta. Detsamma gäller även Vanessa tameamea vilket ju talar
för att den bör ha sitt ursprung i hos Vanessa indica. Kan man då dra någon slutsats av allt detta?
Slutsatsen som jag ser det är ju för denna art helt klar. Den härstammar från den indiska amiralen och
har alltså kommit till Hawaii från östra Asien – något som kanske också skulle kunna tala för att Colias
ponteni kan härstamma från den Colias-art som närmast liknar C. ponteni, nämligen Colias fieldii som
ju dessutom återfinns i nordöstra delarna av Vanessa indicas utbredningsområde. Se bild sidan 24.
Detta mönster i fråga om ursprung för endemiska arter gäller även för öns andra konstaterade
endemiska dagfjäril nämligen Udara (Vaga) blackburni. Släktet Udara omfattar ett 40-tal arter alla
lokaliserade längs den asiatiska östkusten från Kina – Indokina till Nya Guinea och Australien.
Typlokalen för denna art lär vara bergspassen på Oahu. Varför har då inte Pontén, Kinberg eller
Andersson hittat denna relativt vanliga art som förekommer på de större öarna i Hawaii-arkipelagen?
Den enkla förklaring jag kan tänka mig är att denna art som närmast är släkt med vår Tosteblåvinge,
Celastrina argiolus inte befann sig i fullbildat flygande stadium när Eugenie besökte Oahu. I likhet
med vår Tosteblåvinge flyger den under våren och försommaren, d.v.s. huvudsakligen under måna-
derna mars till mitten av juni. Den hade då passerat sin flygtid då nämnda herrar besökte Oahu. Den
har dock även en andra generation som sträcker sig från slutet av juli till början av oktober. Den lär
dessutom, enligt fjärilsboksförfattaren James Scott, gärna hålla till i trädkronorna på kullar och höjder.
Båda dessa förutsättningar kan ju då förklara varför varken Eschscholtz eller herrarna från Eugenie
inte heller funnit arten. Blåvingar hör ju annars till de dagfjärilar som är lättast att både få syn på och
att fånga.
Finns något mer som talar för att Samuel Pontén själv fann sina Colias-fjärilar under
denna utflykt på Oahu i Honolulus omgivningar?
Tidpunkten: D.v.s. i slutet av juni. Flygtiden bör stämma väl då det är sannolikt att fjärilarna med
hänsyn till hur de ser ut men framför allt hur de bör ha sett ut vid infångandet. De är alla uppenbar-
ligen tämligen nykläckta. Kanske t.o.m. Pontén och Andersson hittade fjärilarna helt nykläckta och de
därvid även hittade den puppa som han fick med sig hem till sin bror i Strängnäs? Att över huvud taget
hitta en parasiterad puppa ute i naturen är ju helt unikt! Man kan ju spekulera i om man inte helt enkelt
funnit en larvkoloni som sedan förpuppat sig och kläckts hos Samuel Pontén? De två hanar som jag
återfann hos Evolutionsmuseet i Uppsala är båda sannolikt helt nykläckta då de båda är mycket fräscha.
Tyvärr har de senare båda troligen blivit angripna av museiängrar, Anthrenus museorum. Detta att de
kan ha blivit insamlade strax efter kläckningen, förklarar också möjligen varför vi inte kunde finna
något pollen på fjärilarnas fötter, ben eller kropp. Mer om detta nedan.
Om man skulle ha funnit arten som larver borde dock alla fjärilarna vara nykläckta. Syntypen, d.v.s.
hanen hos Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm visar tydliga tygmärken på den högra framvingens
spets, kanske efter en håv vilket naturligtvis kan ha uppkommit även om fjärilarna kläckts i