Valparaiso
Why I see the "paradise valley", i.e. Valparaiso, as the only possible alternative to the Strait of Magellan and Hawaii, is the fact that here a relatively long break was made and that many butterflies were collected here, several of which were also new to science. Nor should it be unlikely that Captain King with HMS Adventure also visited during his long expedition in South America's southernmost waters 1821-1830 but also had contact with other ships that visited Valparaiso. What speaks against Valparaiso is, of course, the same factors that apply to all other places, namely that such a spectacular
butterfly should later have been discovered if it existed in this dry valley that Virgin and Andersson did not find as a paradise. Another point that this could be the place for the collection is that other butterflies, the grass butterflies Neomaenas servilla and N. ambiorix and the Blue Polyommatus atahualpa are obviously collected by Kinberg and Andersson. If Pontén, during any hike, found the five Colias butterflies and the pupa, should Kinberg and Andersson have remembered this too?
Any reader might also see the Galapagos Islands as a serious alternative. This could of course be the case if many researchers had not visited the islands both before and after Eugenie's visit without finding the butterfly there. Of course, the visit I have in mind is Darwin's relatively short stay on the islands in 1835, where he, if he had seen the slightest glimpse of this orange rarity, should have noted this and also collected some specimens. However, against this assumption is the fact that he did not discover the Blue collected on the Galapagos Islands during the Frigate Eugenie's visit and which was later described by Wallengren as Lycaena parhassioides (Leptotes parhassioides). The Galapagos Islands, lowlands and desert areas, also hardly have a climate that suits the genus Colias species. Only 8 species of butterflies have so far been found on the islands. A large orange butterfly like Colias ponteni should definitely have been noted by someone on all the ships that during the 18th and 19th centuries visited the islands if the species had been there.
49
INSECTIFERA • ÅR 2019 • ÅRGÅNG 11
besökts av en mängd vetenskapsmän från och med 1700-talet, men eftersom släktet över huvud taget
inte finns i den Sydostasiatiska arkipelagen, är alla dessa städer helt uteslutna. Detsamma gäller Manila
på Filippinerna även om man ju möjligen skulle kunna tänka sig att arten likt ”xuthus-relikten” Papilio
benguelana på ön Luzon skulle ha kunnat finnas kvar därstädes. Däremot är naturligtvis låglandet vid
Manila som besöktes av fregatten Eugenie, helt uteslutet som lokal för Colias ponteni. Detsamma torde
också gälla de besökta öarna i Söderhavet och besöket i Sidney. Att någon relikt av Colias-släktet
skulle kunna finnas inom dessa områden måste betraktas som helt uteslutet. Detsamma gäller
naturligtvis som alla förstår även St. Helena i Sydatlanten.
Återstår då Valparaiso i centrala Chile, Guanoöarna Callao, Lima, San Lorensön i Peru, Punaön och
Guayaquil på Ecuadors fastland och Galapagosöarna 100 mil ut i Stilla oceanen. Flera av dessa platser
liksom Pearl Islands i Panama och San Fransisco skulle också kunna vara hypotetiska platser där man
möjligen skulle ha kunnat finna dessa Colias ponteni.
Av dessa ser jag dock bara Valparaiso som den enda möjliga. Rent hypotetiskt, utifrån vad vi känner
till om själva Colias-släktet borde dock egentligen San Francisco, som jag nämnt tidigare, vara den
mest troliga platsen men den mängd forskare som redan vid denna tid i mitten av 1800-talet säkerligen
grundligt inventerat stadens omgivningar är denna hypotes sannolikt helt felaktig. Man bör redan långt
innan Eugenies besök ha hittat en så spektakulär fjäril som den rödgula svartkantade Colias ponteni.
Kalifornien hyser dock ännu idag flera mycket sällsynta endemiska dagfjärilar så rent teoretiskt borde
något område i någon av södra Kaliforniens dalgångar eller bergssluttningar vara en bra miljö för en
så speciell reliktart. Jag håller ändock, trots vad jag skrivit på annan plats i denna artikel om
sannolikheten för Colias-släktets ursprung just längs den mellanamerikanska västkusten, det för helt
otroligt att herrar Pontén, Kinberg eller Andersson där skulle ha kunnat finna denna fjäril, trots att vi
vet att såväl Kinberg som Andersson och sannolikt också Pontén ivrigt samlat naturalier vid besöket i
San Francisco.
Däremot skulle Kalifornien mycket väl kunna vara ursprungsområdet där Colias pontenis föregångare
utvecklat sig men sedan utkonkurrerats av nyare arter inom släktet efter det att en vinddriven hona på
något sätt dessförinnan tagit sig till Hawaiiöarna och där överlevt som en relikt utan konkurrerande
arter till dess öarna hemsöktes av först en ökande inhemsk polynesisk befolkning varefter nådastöten
kom med de vita nybyggarnas invandring från Europa och USA och deras uppodling av främst Oahu
med hjälp av en också stor asiatisk invandring. Man talar numera i Sverige nära nog dagligen om alla
invasiva arter som hotar vår mångfald men än har jag aldrig hört någon nämna den värsta av alla arter
nämnas – Homo sapiens! Igår, dagen före midsommarafton, passade denna art dessutom på att med en
”helvetesmaskin” massakrera alla blomrika vägrenar i norra Gävles utkanter till grönfärs. Förr slog
man vägrenarna med en slåtterbalk och lät gräset ligga och torka några dagar innan man samlade ihop
det till foder åt djuren. De allra flesta smådjur och örter klarade detta. Nu använder man en kedja eller
rotor som gör grönfärs av allt, såväl örter som insekter, ödlor och grodor endast till fromma för de
eländiga lupinerna – som dock vissa s.k. ”politisk korrekta” tycker är så vackra.
De nordamerikanska arter som vore intressanta att jämföra med Colias ponteni vore Colias eurytheme,
C. occidentalis, C. krauthi, och C. christina. Alla dessa uppvisar vissa likheter med Colias ponteni i
fråga om färg, relativt kraftiga svarta utkantsband som på framvingen också vinklar in mot denna
vinges bakkant. Det som talar mot alla dessa arter är dock att de saknar könsfläckar som är så kraftiga
hos Colias ponteni. Det bör dock noteras att den sydamerikanska Colias vauthierii som finns längs
Magellans sund har små könsfläckar, d.v.s. androconial patches.
Valparaiso
Varför jag ser ”paradisdalen”, d.v.s. Valparaiso, som det enda möjliga alternativet till Magellans
sund och Hawaii är förhållandet att man här gjorde ett relativt långt uppehåll och att man här också